Glutenfria, laktosfria och andra "fri från"-livsmedel / Gäller fr.o.m. 20 juli 2016

På den här sidan hittar du fakta om glutenfria, laktosfria och andra "fri-från"-livsmedel, vilka livsmedel som omfattas, vilka regler som styr dem, vad som gäller för anmälan och eventuella sammansättnings- och märkningskrav.

Om lagstiftningen

Den lagstiftning som särskilt reglerar glutenfria, laktosfria och andra "fri-från"-livsmedel är främst:

Du behöver också ta hänsyn till andra regler, bland annat:

Kommissionens vägledningar och annan information:

Vilka livsmedel omfattas av denna information?

Livsmedel som uppges vara glutenfria, laktosfria eller "fria från" något annat ämne som kan orsaka allergi eller intolerans omfattas av denna information. De allergener som kan komma i fråga för att märka med en uppgift om "fri från" är de som anges i bilaga II i förordning (EU) nr 1169/2011. Även livsmedel som uppges ha "mycket låg glutenhalt" eller är "laktosreducerade"/"låglaktos" omfattas.

Livsmedel som uppges var "fri från" eller ha en reducerad halt av ett allergen riktar sig till konsumentgrupper med särskild medicinsk känslighet mot sådana ingredienser.

Livsmedel med andra uppgifter om "fri från", exempelvis "sockerfri" och "fri från tillsatser" omfattas inte av denna information, se förordning (EG) nr 1924/2006 och förordning (EU) nr 1169/2011.

Nya regler från och med den 20 juli 2016

Från och med den 20 juli 2016 upphör glutenfria, laktosfria och andra "fri från"-livsmedel att vara livsmedel för särskilda näringsändamål (sär-när) och regleras istället som vanliga livsmedel. Begreppet livsmedel för särskilda näringsändamål (sär-när) försvinner från och med den 20 juli 2016 då lagstiftningen om livsmedel för särskilda näringsändamål upphör att gälla.

Produktgrupper som reglerats som livsmedel för särskilda näringsändamål (sär-när) och som släppts ut på marknaden eller märkts före den 20 juli 2016 enligt dessa regler, får fortsätta säljas efter denna dag tills lagren av dessa livsmedel är tömda.

För glutenfria livsmedel ska förordning (EU) nr 828/2014 tillämpas från och med 20 juli 2016. Förordning (EG) 41/2009 upphör då att gälla.

Vilket ansvar har företagaren?

Den som tillverkar, importerar eller för in livsmedel från ett annat EU-land och säljer dem, ansvarar i alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för att livsmedlen uppfyller kraven i livsmedelslagstiftningen som är tillämplig för verksamheten och ska kontrollera att kraven är uppfyllda. Se artikel 17 i förordning (EG) nr 178/2002.

Företag som startar en livsmedelsverksamhet bör alltid informera den ansvariga kontrollmyndigheten, vanligtvis Miljö- och hälsoskyddsnämnden i den kommun där verksamheten bedrivs, om att ett "fri från" livsmedel kommer att tillverkas eller hanteras på anläggningen.

Företagaren ska också underrätta sin kontrollmyndighet om betydande ändringar i verksamheten. Att förändra en verksamhet genom att till exempel börja framställa "fri från"-livsmedel eller börja framställa livsmedel med annan uppgift om "fri från" än tidigare, bör ses som en betydande ändring. Se artikel 6.2 i förordning (EG) nr 852/2004.

Det finns regler om bland annat märkning, näringsdeklaration, tillsatser, livsmedelshygien, HACCP och om skyldighet att kontrollera den egna verksamheten. HACCP står för Hazard Analysis and Critical Control Point vilket betyder: faroanalys och kritiska styrpunkter.

De egna kontrollerna ska vara anpassade för den aktuella verksamheten. Det är viktigt att livsmedel som uppges vara "fri från" är säkra för målgruppen, eftersom det rör sig om livsmedel för särskilt känsliga konsumentgrupper. Livsmedelsinformationen får heller inte vilseleda konsumenten. Se artikel 7 i förordning (EU) nr 1169/2011.

Du ska som företagare inrätta, genomföra och upprätthålla rutiner i din hantering av livsmedel som är grundade på HACCP-principerna. Faran "Förekomst av allergen som livsmedlet utges vara fritt från"behöver identifieras och motverkas med förebyggande åtgärder i HACCP-systemet och inom andra delar av verksamhetens förbyggande åtgärder. Se artikel 5 i förordning (EG) nr 852/2004.

Det är företagaren som har ansvaret för livsmedelssäkerheten. När man fastställer om ett livsmedel är skadligt för hälsan ska man ta hänsyn till bland annat vissa konsumentgruppers särskilda känslighet för ett livsmedel som är avsett för denna konsumentgrupp. Ett livsmedel som säljs som "fri från", till exempel glutenfritt, men som visar sig innehålla en glutenhalt över gränsvärdet, bedöms som skadligt för hälsan. Ett sådant livsmedel får du inte släppas ut på marknaden. Se artikel 14.4.c i förordning (EG) nr 178/2002.

Om företagaren har importerat eller producerat ett "fri från"-livsmedel som inte uppfyller kraven på livsmedelssäkerhet har den skyldighet att återkalla livsmedlet. Företagare som utlovar specialkost (kost fri från någon eller några allergen inom till exempel förskola, skola och vård) ska informera sin kontrollmyndighet om de har serverat specialkost som har gett upphov till allergisk reaktion. Se artikel 19 i förordning (EG) nr 178/2002.

Vilka livsmedel kan märkas med uppgift om "fri från"?

Att märka livsmedel med uppgift om "fri från" är frivilligt för företagen men om man gör det så måste vissa krav uppfyllas, bland annat att uppgiften är relevant för livsmedlet och att livsmedlet är säkert för den som inte tål det som livsmedlet uppges vara fritt från.

Uppgiften om "fri från" ska vara relevant

När en produkt märks med en uppgift om "fri från" måste uppgiften vara relevant för produktgruppen i fråga för att inte riskera att vilseleda konsumenten. Man får inte tillskriva ett livsmedel verkningar eller egenskaper som det inte har. Det får inte heller antydas att ett livsmedel har speciella egenskaper då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper, framför allt genom att närvaron eller frånvaron av vissa ingredienser och/eller näringsämnen särskilt framhävs. Se artikel 7.1 i förordning (EU) nr 1169/2011 och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002.

Det är alltså viktigt att uppgiften är relevant för produktgruppen i fråga, det vill säga att andra liknande produkter brukar innehålla det man vill påstå att produkten är fri från.

Exempel

  • "Glutenfritt margarin" är inte en relevant uppgift, eftersom margarin vanligtvis inte innehåller gluten. Märkningen strider mot artikel 7 i informationsförordningen och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002. Uppgiften ska därmed tas bort.
  • "Mjölkfritt margarin" är en relevant uppgift eftersom margarin vanligtvis innehåller mjölk.
  • Uppgiften laktosfri på en hårdost är inte relevant, eftersom hårdost i allmänhet är naturligt fri från laktos. Märkningen strider mot artikel 7 i informationsförordningen och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002. Uppgiften ska därmed tas bort.
  • På "oblandade" charkuteriprodukter som kokt eller rökt skinka är det inte relevant med uppgift om "fri från", eftersom allergena ingredienser vanligen inte ingår. Märkningen strider mot artikel 7 i informationsförordningen och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002. Uppgiften ska därmed tas bort.

    Däremot skulle uppgiften "glutenfri" om till exempel en griljerad skinka kunna vara relevant om produkten är glutenfri därför att ett glutenfritt ströbröd använts. Då skiljer sig produkten från andra griljerade skinkor som innehåller ströbröd med gluten.
  • Uppgiften "glutenfri" på en bearnaisesås är inte relevant, eftersom denna typ av sås generellt inte innehåller gluten. Märkningen strider mot artikel 7 i informationsförordningen och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002. Uppgiften ska därmed tas bort.

Särskilda kriterier

Låglaktos/laktosreducerad

För att en produkt ska få märkas som låglaktos/laktosreducerad räcker det inte att produkten uppfyller gränsvärdet för låglaktos/laktosreducerad genom att den t.ex. innehåller så lite mjölk att slutprodukten uppfyller gränsvärdet. Företagaren måste ha gjort något aktivt för att reducera laktoshalten, t.ex. genom att tillsätta laktasenzym till en mejeriprodukt.

Mjölkfri

Uppgiften "mjölkfri" innebär att livsmedlet varken ska innehålla mjölkprotein eller laktos.

Sojafri

Att beteckna en produkt som "sojafri", när den samtidigt innehåller jordnötter, ärtor eller förtjockningsmedlen E 410, E 412, E 413, E 414, E 417 eller E 426 som är närbesläktade med soja, kan bedömas som vilseledande, eftersom det finns sojaallergiker som kan reagera även på dessa ingredienser. Det är därför inte lämpligt att framhålla att just sådana produkter skulle vara särskilt lämpliga för den som inte tål soja genom att uppge att de är "sojafria".

Nötfri

Det är en fördel om det anges specifikt vilken/vilka nötter som produkten är fri från för att inte utesluta allergiska konsumenter i onödan, till exempel "fri från mandel".

Om uppgiften "nötfri" används så förutsätter det att produkten är fri från samtliga nötter.

Glutenfri

För livsmedel som märks med "glutenfri" gäller att:

- det är livsmedel där gluteninnehållande ingredienser har ersatts med andra ingredienser som är naturligt glutenfria.

- det är livsmedel som särskilt framställts, beretts och/eller bearbetats för att reducera glutenhalten i en eller flera gluteninnehållande ingredienser (till exempel vetestärkelse som särskilt renats från veteprotein)

- om havre ingår måste den vara särskilt framställd, beredd och/eller bearbetad för att den inte ska vara kontaminerad med vete, råg, korn eller korsningar av dessa.

Se förordning (EU) nr 828/2014.

Det finns gränsvärden för "glutenfri" och krav på havre som ingår i produkt märkt med denna uppgift.

Mycket låg glutenhalt

För livsmedel som märks med "mycket låg glutenhalt" gäller att:

- det är livsmedel som särskilt framställts, beretts och/eller bearbetats för att reducera glutenhalten i en eller flera gluteninnehållande ingredienser

- livsmedlen får inte bestå enbart av ingredienser som är naturligt glutenfria

- om havre ingår så måste den vara särskilt framställd, beredd och/eller bearbetad för att undvika kontaminering med vete, råg, korn eller korsningar av dessa. Livsmedel som enbart består av sådan särskilt framställd havre, eller av både sådan havre och andra ingredienser som naturligt inte innehåller gluten, får inte märkas med "mycket låg glutenhalt". De kan dock få märkas med "glutenfri" om kraven för denna uppgift är uppfyllda.

Se förordning (EU) nr 828/2014.

Det finns gränsvärden för "mycket låg glutenhalt" och krav på havre som ingår i produkt märkt med denna uppgift.

Hur ska förpackade "fri från"-livsmedel märkas?

Det finns regler om hur livsmedel generellt (inklusive "fri från" livsmedel) ska märkas, till exempel med ingrediensförteckning och näringsdeklaration, och hur märkning med frivillig information får göras. Dessa regler gäller också för "fri från"-livsmedel. Se förordning (EU) nr 1169/2011 och Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:4).

Allergener måste alltid anges i ingrediensförteckningen om de ingår i någon ingrediens. Dessa allergener ska dessutom framhävas i ingrediensförteckningen. Allergenerna räknas upp i bilaga II i förordning (EU) nr 1169/2011.

För att märkningen ska vara så tydlig som möjligt och inte riskera att vilseleda den allergiske konsumenten anser Livsmedelsverket att det är uppgiften "fri från" som bör användas.

Exempelvis "sojafri", "äggfri" och "fri från hasselnötter".

Andra uppgifter, som till exempel "innehåller inte mjölk", "mjölk ej tillsatt" och "tillverkad av mjölkfria råvaror" anser Livsmedelsverket ska jämställas med "mjölkfri", eftersom syftet med uppgifterna är att framhålla att produkten är särskilt lämplig för den som inte tål mjölk. Istället bör uttrycket "mjölkfri" användas.

De enda uppgifter som enligt lagstiftningen får göras om gluten är: "glutenfri" och "mycket låg glutenhalt". Andra uppgifter som till exempel "naturligt fri från gluten", "innehåller inte gluten", "tillverkad i en anläggning som inte hanterar gluten" är inte tillåtna. Se förordning (EU) nr 828/2014.

Alla livsmedel som är märkta "glutenfri" och "mycket låg glutenhalt" måste vara lämpliga för personer med glutenintolerans. Förordning (EU) nr 828/2014 ger dock möjlighet att frivilligt, efter uppgifterna "glutenfri" och "mycket låg glutenhalt" även ange "lämplig för personer med glutenintolerans", "lämplig för personer med celiaki". Om glutenhalten i en eller flera gluteninnehållande ingredienser reducerats eller gluteninnehållande ingredienser ersatts med andra ingredienser som är naturligt glutenfria får uppgifterna "glutenfri" och "mycket låg glutenhalt" åtföljas av uppgifterna "särskilt framställt för personer med glutenintolerans" eller "särskilt framställt för personer med celiaki". Se förordning (EU) nr 828/2014.

Skyltar och hyllkantsmärkning

Livsmedelsverket anser att skyltar och hyllkantsmärkning med mer generella rubriker såsom "lämpligt för allergiker", "glutenfria livsmedel" eller liknande riskerar att vara tvetydig eller förvillande för konsumenten. Anledningen är att gruppen av personer med allergi och överkänslighet mot livsmedel är stor och mycket blandad. Därför kan man inte hävda att en produkt passar alla allergiker eller är lämplig för allergiker i allmänhet. Det kan bedömas som vilseledande. Dessutom är risken stor för att en vanlig produkt felaktigt hamnar under sådana skyltar med texten "glutenfritt" eller liknande. Se artikel 36 punkt 2 b i förordning (EU) nr 1169/2011.

Oförpackade livsmedel

En förutsättning för att ett "fri från" livsmedel ska kunna säljas som oförpackat är att det säljs på ett sådant sätt att livsmedlet fortfarande är säkert för den allergiske konsumenten. Det ska inte finnas någon risk att livsmedlet kontamineras av andra livsmedel som inte är fria från aktuellt allergen. Därför är det i många fall inte möjligt att sälja "fri från" livsmedel oförpackade.

Vad gäller för "fri från"-mat som serveras i storhushåll?

Restauranger och liknande som säljer oförpackad mat är skyldiga att kunna informera om innehållet av de allergena ingredienser som anges i bilaga II i förordning (EU) nr 1169/2011. Observera att det även gäller ingredienser som framställts från några av dessa ämnen, till exempel lecitin från soja eller stärkelse från vete. Informationen får ges skriftligt eller muntligt men om företaget väljer att ge informationen muntligt måste det finnas en upplysning om att informationen finns att få.

I många restauranger och liknande kan det vara svårt att erbjuda mat särskilt anpassad för allergiker, så kallad specialkost, eftersom många rätter hanteras samtidigt. Det finns därför en risk att mat som inte innehåller ett allergen som en ingrediens ändå innehåller detta allergen på grund av att det hanteras tillsammans med andra livsmedel som innehåller allergenet. Restauranger ska se till att uppfylla kravet i lagstiftningen om att informera om vilka allergena ingredienser som ingår i en maträtt, men kan med fördel på menyn skriva exempelvis "Är det något du inte tål? - prata med oss". Då kan kunden och personalen diskutera vilka förutsättningarna är i det aktuella fallet, både vad gäller konsumentens allergi och restaurangens hantering gällande aktuellt allergen.

För att kunna ange på menyn att en maträtt är lämplig för personer med allergi eller överkänslighet bör restaurangen ha särskilda rutiner som säkerställer att maträtten är säker för allergiska konsumenter. Företaget ska ha rutiner för alla moment, från mottagning av varor och kontroll av att de varor de tar emot inte innehåller allergena ämnen till rutiner för att undvika kontaminering vid servering.

Vad gäller för "fri från"-mat som serveras i skola, vård och omsorg?

Verksamheter, som till exempel skola, vård och omsorg, är skyldiga att tillhandahålla mat till dem som har allergi eller överkänslighet. Denna mat kallar vi specialkost. Med specialkost menas maträtter, eller livsmedel som är en del av en rätt och som tillverkas i storhushåll eller annat kök och tillhandahålls (serveras) i oförpackat skick.

De viktigaste faktorerna för att förhindra allergiska reaktioner är att de som ansvarar för maten läser ingrediensförteckningarna noggrant, informerar rätt, serverar rätt mat till rätt person och separerar hanteringen så att kontaminering av specialkosten med aktuella allergener förhindras.

Vilka gränsvärden gäller för "fri från"-livsmedel?

För uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av gluten finns gränsvärden i lagstiftningen. Vad gäller laktos så tillämpar vi i Sverige vissa gränsvärden. För övriga allergener finns inga fastställda gränsvärden. Ett livsmedel som påstås vara fritt från ett allergen ska vara lämpligt för avsedd konsumentgrupp. Livsmedelsverkets tolkning är att allergenet i "fri från"-livsmedlet, eller det ämne som skulle kunna utlösa en överkänslighetsreaktion, inte ska kunna påvisas vid analys i sådan mängd att livsmedlet skulle kunna utgöra en risk för den som är allergisk eller överkänslig.

För information om allergener där det bland annat framgår vid vilka halter som personer reagerat, se Allergener .

Uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av gluten

I nedanstående tabell är sammanfattat vilken lagstiftning som reglerar uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av gluten, vilka uppgifter som är tillåtna samt vilka spannmål som kan ingå och gränsvärden.

Lagstiftning Benämning Livsmedel baserade på Gluten högst
(mg/kg)
Förordning (EU) nr 828/2014 "Glutenfri"

Både majs, ris, hirs med mera och spannmål som reducerats i fråga om gluten, till exempel vetestärkelse

"Specialhavre" (max 20 mg gluten/kg) får ingå

20
"Mycket låg glutenhalt"

Spannmål som reducerats i fråga om gluten, till exempel vetestärkelse

"Specialhavre" (max 20 mg gluten/kg) får ingå

100

 

En liten mängd av en gluteninnehållande ingrediens, får inte ingå i livsmedel som anges som "glutenfri" eller "mycket låg glutenhalt" även om slutprodukten klarar gränsvärdet på högst 20 mg/kg respektive 100 mg/kg. Det är endast om gluteninnehållande ingredienser särskilt framställts, beretts och/eller bearbetats för att reducera glutenhalten som de får ingå. Till exempel särskilt renad vetestärkelse. Se avsnitt "Särskilda sammansättningskrav".

Om havre ingår i livsmedel som anges som "glutenfri" eller "mycket låg glutenhalt" så måste den vara särskilt framställd, beredd och/eller bearbetad för att undvika kontaminering med vete, råg, korn eller korsningar av dessa. Glutenhalten i den särskilt framställda havren som ingår i livsmedlet får inte överstiga 20 mg/kg. Se bilaga punkt B i förordning (EU) nr 828/2014.

Uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av laktos

I Sverige tillämpas följande gränsvärden för uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av laktos:

  • I laktosfria livsmedel ska laktos inte kunna påvisas med en metod som har en detektionsgräns på 0,01 gram per 100 gram.
  • Laktosreducerade och låglaktos-livsmedel är livsmedel där laktoshalten reducerats till en nivå som inte överstiger 1 gram per 100 gram konsumtionsfärdig vara.

Definitionerna baseras på den nordiska rapporten, Nordiske Seminar- og Arbejdsrapporter 1993:557.

Att tänka på vid tillverkning och hantering av "fri från"-livsmedel

Det är företagaren som är ansvarig för att livsmedlen är säkra och korrekt märkta. För att säkerställa detta är det i första hand viktigt att företaget har ändamålsenliga rutiner, en fungerande egenkontroll med en väl genomarbetad HACCP-plan, lämpliga lokaler, och välutbildad personal. HACCP Hazard Analysis and Critical Control Point vilket betyder: faroanalys och kritiska styrpunkter.

Hantering, HACCP, märkning, med mera

En av de allra vanligaste orsakerna till allergi- och överkänslighetsincidenter och återkallanden av livsmedel är att informationen om, det vill säga märkningen på, produkterna är felaktig. Ofta beror det på att uppgift om allergena ingredienser saknas på förpackningen. En annan orsak till felaktig information kan vara att produkten stoppas i fel förpackning och därmed får fel ingrediensförteckning.

Exempel på orsaker till att allergener förekommer i livsmedel trots att de utges vara fritt från allergenet i fråga:

  • bristande information från leverantören om råvarors sammansättning
  • dålig styrning av återbruk (hantering av returer) i produktionen
  • kontaminering (förorening) i olika steg av kedjananvändning av fel receptur
  • fel vid paketering och märkning av råvaror, halvfabrikat och det färdiga livsmedlet
  • att produkten är felmärkt
  • svårläst märkning kan orsaka missförstånd hos konsumenten
  • felaktig information vid beställning och servering av specialkost

Detta visar att företagare i alla delar av livsmedelskedjan, från odlings- och råvaruproduktion till slutlig konsumtion, behöver bidra för att "fri från" livsmedlen ska vara säkra.

Företagen ska ta hänsyn till de särskilda risker som är förknippade med att ett "fri från"-livsmedel skulle kunna innehålla det ämne som livsmedlet anges vara "fritt från" när HACCP-planer tas fram. Kritiska styrpunkter måste definieras och rutiner för hantering och övervakning ska finnas.

Exempel på förebyggande åtgärder:

  • Noggranna inköpsrutiner med till exempel leverantörsbedömning, mottagningskontroll av råvaror, produktspecifikationer och leverantörsgarantier.

    Till exempel är det inte ovanligt att malda produkter som majsmjöl, bovetemjöl och liknande är kontaminerade med gluten på grund av hanteringen (t.ex. att malning med både gluteninnehållande sädesslag och sådana som inte är det görs i samma kvarn) vilket inte framgår genom att enbart granska märkningsuppgifterna på dessa.
  • Utrustning och redskap av god hygienisk design.
  • Separat utrustning (när detta är möjligt).
  • Märkning av utrustning (så den kan skiljas åt).
  • Förvaring av "fri från"-livsmedel åtskilt från andra livsmedel om möjligt.
  • Produktionsplanering för att förhindra kontaminering och underlätta rengöring.
  • Särskilda rengöringsrutiner mellan produktion av livsmedel som innehåller ett allergen och livsmedel som uppges vara fria från detsamma. ". Det kan också vara nödvändigt att på motsvarande sätt skilja på tillverkningen av olika "fri från"-livsmedel.
  • Återbruk (hantering av returer) av produkter med allergener och andra överkänslighetsframkallande ingredienser så att de inte används i produkter som ska vara fria från aktuellt/aktuella allergen.
  • Bra system för produktåterkallelse och hantering av reklamationer.
  • Kompetens hos företagare och personal.

Lokaler och utrustning

Allra bäst är om produktion av "fri från"-livsmedel eller specialkost kan ske i separata lokaler, där den eller de aktuella allergenerna inte förekommer. Om inte separata lokaler finns kan separering av produktionen i tid med separat utrustning vara ett alternativ. Det kan krävas att hanteringen av "fri från"-livsmedel sker vid olika tidpunkt, med mellanliggande rengöring, sker i skilda utrymmen i lokalen eller att det finns särskilda rengöringsrutiner. Om inte produktion av "fri från"-livsmedel eller specialkost kan ske i separata lokaler så ställer det högre krav på goda produktions- och rengöringsrutiner, vilket i sin tur förutsätter att utformningen av inredning och utrustning underlättar städning och att ytor som kan komma i kontakt med "fri från"-livsmedel är lätta att rengöra.

Oavsett hur separering i rum eller tid sker behöver all personal som involveras vid framställning av "fri från"-livsmedel eller specialkost vara väl införstådd med verksamhetens rutiner för detta och konsekvenserna för allergiker om rutinerna inte följs.

Personalutbildning

En avgörande faktor för att hantering och märkning ska bli säker och inte vilseledande är kompetensen hos företaget och dess personal. Personal som hanterar "fri från"-livsmedel måste vara väl medveten om riskerna med felhantering. För att hela hanteringskedjan ska vara säker krävs kompetens i alla led − från producenter, leverantörer av råvaror och förpackningsmaterial, inköpare, tillverkare och förpackare och till den som märker, städar etc.

I branschriktlinje - Allergi och annan överkänslighet – hantering och märkning av livsmedel finns exempel i checklistor på sådant som t.ex. inköpare, tillverkare och märkningsansvariga bör kunna eller känna till. Riktlinjen handlar om allergi i allmänhet, men kan i tillämpliga delar också användas vid märkning med "fri från". Det ska understrykas att branschriktlinjer inte är lagstiftning och det är inte obligatoriskt för företagaren att följa en branschriktlinje. Riktlinjerna innehåller branschens samlade bedömning av hur något bör vara för att lagstiftningen ska uppfyllas, men de kan också innehålla rekommendationer utöver lagstiftningens krav.

Införsel och import

Du som har en verksamhet i Sverige som inte tillverkar "fri från" livsmedel utan till exempel enbart för in "fri från" livsmedel från annat EU-land, importerar eller är grossist behöver ha rutiner som bland annat säkerställer att märkningen är rätt. Om märkningen är fel, till exempel att en allergen inte märkts ut i ingrediensförteckningen, så kan det få väldigt allvarliga konsekvenser för en allergisk konsument. Det är också viktigt med rutiner och en egen kontroll av hur tillverkaren säkerställer att produkten verkligen tillverkas på ett sådant sätt att den är säker för en konsument som inte tål det som livsmedlet påstås vara fritt från. Exempel på rutiner kan vara leverantörsförsäkran, granskning av cerifikat eller genom en "audit" hos tillverkaren.

Provtagning och analys

Provtagning kan vara en metod för att verifiera att rutinerna för hantering av "fri från"-livsmedel fungerar och är ändamålsenliga. För att säkerställa att ett "fri från"-livsmedel är säkert krävs dock fungerande och ändamålsenliga rutiner för tillverkning och hantering.

Livsmedelsverket har utarbetat en riskvärderingsguide som syftar till att beskriva hur en riskvärdering ska gå till när de odeklarerade allergenerna mjölk, jordnöt, hasselnöt eller ägg påvisas i vissa sorters livsmedel. Se Rapport 17-2015 - Undeclared milk, peanut, hazelnut or egg- guide on how to assess the risk of allergic reactions in the population.

Måste "fri från"-livsmedel anmälas till Livsmedelsverket?

Det anmälningsförfarande som funnits för glutenfria, laktosfria och andra "fri från"-livsmedel fram till med den 19 juli 2016 upphörde i och med att den EU-gemensamma lagstiftningen (SLVFS 2000:14) då upphörde att gälla. Livsmedelsverket har beslutat att ha kvar ett nationellt anmälningskrav för dessa livsmedel. Detta nationella anmälningskrav måste dock anmälas till EU-kommissionen innan det kan träda i kraft.

Detta innebär att det från och med den 20 juli 2016 fram till att en bestämmelse med ett anmälningskrav trätt i kraft inte finns något krav att anmäla "fri från"-livsmedel. En anmälan kan dock göras frivilligt till Livsmedelsverket under denna mellanperiod. Livsmedelsverket utreder möjligheten att vid ett införande av krav på "fri från"-anmälan se dessa frivilliga anmälningar som sådana som gjorts i enlighet med det framtida kravet. Nedan finns vägledning gällande vilka livsmedel som kan vara aktuella för en frivillig anmälan.

Det är den som tillverkar, importerar eller för in livsmedel från ett annat EU-land och säljer dem som ansvarar för att livsmedlen uppfyller kraven i livsmedelslagstiftningen så att de är säkra, att de är korrekt märkta och att märkningen inte vilseleder konsumenterna.

Exempel på livsmedel som kan anmälas frivilligt är livsmedel som märks med uppgift om "fri från" ett allergen enligt bilaga II i förordning (EU) nr 1169/2011. Även livsmedel som uppges ha "mycket låg glutenhalt" eller är "laktosreducerade"/"låglaktos" är exempel på livsmedel som kan anmälas.

Exempel på livsmedel som inte, varken tidigare eller troligen framöver, behöver anmälas är specialkost som serveras direkt till konsument i oförpackat skick som uppges vara "fria från". Det kan till exempel gälla skolor, dagis, sjukhus, centralkök, restauranger och annan detaljhandel som tillverkar "fri från" för att saluhålla direkt till konsument i oförpackat skick. Ytterligare exempel skulle kunna vara ett bageri som bakar glutenfritt bröd och enbart säljer i sin butik eller caféverksamhet samt centralkök som levererar mat till en matsal i en annan anläggning.

Om ett livsmedelsföretag, till exempel en restaurang, däremot producerar portionslådor med färdigmat som säljs till butiker och serveringar och de vill märka sina matlådor med "glutenfritt" eller "laktosfritt" kan en frivillig anmälan göras till Livsmedelsverket.

Exempel på livsmedel som kan anmälas frivillig och vilka som inte, varken tidigare eller troligen framöver, behöver anmälas

"Fri från"-livsmedel
Förpackade "fri från" Oförpackade "fri från"
Exempel på produkter är bageriprodukter, mejeriprodukter och charkuteriprodukter. Exempel på produkter är specialkost i skolor/förskolor/sjukhus, anpassade rätter på restaurang och bröd som ett bageri säljer över disk.
Frivillig anmälan till Livsmedelsverket Ingen anmälan till Livsmedelsverket.

 

Hur görs en frivillig anmälan?

Anmälan görs av det företag i Sverige som tillverkar eller importerar livsmedlet från tredje land eller för in livsmedlet från länder som omfattas av EES-avtalet.

Fyll i blanketten för anmälan och skicka blanketten tillsammans med kopia på förpackningens märkning till Livsmedelsverket (adressuppgifter framgår på blanketten).

Vad händer då anmälan gjorts till Livsmedelsverket?

Livsmedelsverket bekräftar genom en skrivelse till företaget att anmälan har tagits emot, men bedömer inte produkterna. Verkets bekräftelse till företaget är alltså inte något "godkännande" av produkten. Verket skickar dessutom företagets anmälan och bekräftelsen av att anmälan har mottagits till de kontrollmyndigheter som ansvarar för den operativa kontrollen av företagets anläggning/anläggningar som grund för utformning av den ordinarie kontrollen.

Livsmedelsverket skickar även en kopia av anmälan till Läkemedelsverket för kännedom. 

Senast granskad 2016-09-19