Tillsatser

Tillsatser är olika ämnen som kan tillsättas till mat för att till exempel öka hållbarheten eller förbättra konsistensen. Det är ovanligt att vara överkänslig mot tillsatser. Reagerar du mot en tillsats beror det oftast på att den är framställd från ett ämne du inte tål.

Vad är tillsatser?

Tillsatser är ämnen med olika teknologisk funktion som används i livsmedel för att till exempel öka hållbarheten (konserverings- och antioxidationsmedel), påverka konsistensen (emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och klumpförebyggande medel) eller påverka färg och smak (färgämnen, smakförstärkare och sötningsmedel). Tillsatser är antingen naturligt eller kemiskt framställda.

För att en tillsats ska få användas i livsmedel krävs att den har godkänts inom EU. Endast tillsatser som inte utgör någon hälsorisk och som är av värde för konsumenten eller nödvändiga för livsmedlets hantering blir godkända. Andra tillsatser är alltså förbjudna.

För att du som konsument ska veta vilka tillsatser som används i maten måste de anges i ingrediensförteckningen.

Konserveringsmedel

Acetylsalicylsyra finns i vissa febernedsättande preparat. För den som inte tål acetylsalicylsyra kan även konserveringsmedlet bensoesyra (E210) och dess salter, så kallade bensoater (E211-215, E218-219), ge upphov till överkänslighetsreaktioner. Bensoesyra, liksom salicylsyra, förekommer även naturligt i vissa bär och frukter. Höga halter finns framför allt i lingon, hjortron och tranbär.

Sulfit förekommer både som konserveringsmedel och antioxidationsmedel. Överkänslighet mot sulfit är framför allt beskriven hos astmatiker. Läs mer via länken nedan.

Lysozym (E 1105) är ett konserveringsmedel som framställs av äggvita. Lysozym tillsätts ibland till ystmjölk vid osttillverkning för att förhindra smörsyrejäsning. Man räknar med att cirka en tredjedel av dem som är allergiska mot ägg reagerar på lysozym.

Citronsyra

Citronsyra är ett ämne som finns naturligt i bär och frukter. Det kan också användas som antioxidationsmedel och konserveringsmedel. Citronsyra produceras även naturligt i kroppen.

Färgämnen

Azofärgämnen är en grupp syntetiska färgämnen. Vissa azofärgämnen, framför allt tartrazin, kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner hos personer med hudbesvär, astma, nässelfeber eller eksem. Läs mer via länken om azofärgämnen nedan.

Det naturliga färgämnet annattoextrakt (E160) har vid ett tillfälle rapporterats som orsak till allergisk chock och vid ett annat tillfälle orsakat astma.

Karmin (E 120), ett rött färgämne, har rapporterats orsaka allergiska reaktioner som allergisk chock, nässelfeber, astma och svullnader. Rapporter finns om reaktioner mot karmin tillsatt i sprit, yoghurt, druvjuice, surimi, glass och isglass. Karmin är ett vanligt färgämne i kosmetika och sannolikt har sensibilisering skett den vägen. Karmin har beskrivits som orsak till astma, rinnande ögon och snuva vid arbete i färg- och kosmetikafabriker, liksom vid kryddtillverkning och hos bagare och slaktare som hanterat karmin.

Smakförstärkare

Ett fåtal personer kan få överkänslighetsreaktioner mot glutamat. Får de personerna i sig höga halter glutamat kan de drabbas av reaktioner som huvudvärk, svettning, halsbränna, tryck över bröstet och illamående. Eftersom ämnet är vanligt i orientalisk matlagning har besvären kallats "Chinese restaurant syndrome". Symptomen är ofarliga och i regel snabbt övergående. Läs mer via länken nedan.

Förtjockningsmedel

Några förtjockningsmedel utvinns ur balj- och ärtväxter. Dessa är fruktkärnmjöl (E410), guarkärnmjöl (E412), dragant (E413), gummi arabicum (E414), taragummi (E417), sojabönshemicellulosa (E426) och cassiagummi (E427). Det finns uppgifter som tyder på att ett fåtal personer med allergi mot sojabönor, jordnötter och andra baljväxter kan reagera mot tillsatser tillverkade av dessa förtjockningsmedel. Miljörelaterad astma och rinnande ögon har rapporterats vid hantering av guarkärnmjöl, fruktkärnmjöl och gummi arabicum i livsmedelsindustrier. Läs mer via länken nedan.

Modifierad stärkelse är ett annat förtjockningsmedel. Som råvara kan potatis, tapioka, ris och vete användas. Om modifierad stärkelse har framställts från vete, måste det framgå i ingrediensförteckningen.

Fördjupning

Mer fakta om sulfit

Sulfit, svaveldioxid, svavelsyrlighet och dess salter, E nummer 220-224 respektive 226-228, kallas med ett gemensamt namn för sulfiter. I livsmedel används de som konserveringsmedel för att hämma tillväxt av bakterier och mögel. Sulfiter används också för att förhindra brunfärgning och har blekande effekt. Svaveldioxid finns naturligt i låga halter i lök och kål och kan bildas vid jäsning av vin och öl.

Sulfit är flyktigt och förflyktigas under lagring och vid upphettning. Överkänslighet mot sulfit kan förekomma hos personer som lider av astma. Sannolikheten att reagera på sulfit är större ju högre halter som finns i ett livsmedel.

Märkning

Innehåll av svaveldioxid och sulfit i livsmedel i koncentrationer på mer än 10 mg/kg eller 10 mg/liter, uttryckt som svaveldioxid, måste alltid deklareras. 

Allergiska reaktioner/doser

Det finns inga belägg för att livsmedel med låga halter av sulfit har orsakat överkänslighetsreaktioner. Med låga halter menas lägre än 10 mg/kg. Däremot bör sulfitkänsliga astmatiker undvika livsmedel som innehåller mer än 100 mg/kg. Detta gäller i synnerhet sura livsmedel och drycker. De ger större problem, eftersom sulfit lättare förflyktigas i sur miljö.

Mer fakta om azofärgämnen

Vissa azofärgämnen kan ge överkänslighetsreaktioner hos en del personer. De som drabbas är vanligtvis personer som redan har någon form av allergi. Symtomen är hudutslag som oftast är lindriga. Andra symtom som astma, nässelfeber och eksem har också rapporterats.

Totalt tillåts nio azofärger, se listan nedan. Av dessa får sju i regel användas till nästan alla livsmedel som får färgas. Det innebär att de får användas i till exempel drycker, konfektyr, sylt och godis. Men de är inte tillåtna i baslivsmedel som mjölk, ägg, mjöl, ris med mera.

Några azofärgämnen får bara användas i vissa livsmedel. Dessa är E 123 amarant (rött), som bara får användas till fiskrom och spritdrycker, och E 180 litolrubin BK (rött) som bara får användas till ätlig ostskorpa.

De personer som inte tål vissa azofärger har möjlighet att undvika dessa eftersom tillsatser alltid måste deklareras på förpackade livsmedel.

E-nummerNamn
E 102 Tartrazin
E 110 Para-orange, Sunset Yellow FCF, Orange Yellow S
E 122 Azorubin, karmosin
E 123 Amarant
E 124 Nykockin
E 129 Allurarött AC
E 151 Briljantsvart BN, svart PN
E 155 Brun HT
E 180

Litolrubin BK

Senast granskad 2017-08-22