Hormonstörande ämnen

Ämnen som påverkar kroppens hormonsystem på ett negativt sätt kallas hormonstörande. Människor kan få i sig hormonstörande ämnena via maten, men även via inandning och huden. Eftersom dessa ämnen finns i jorden, vattnet och luften går det inte att undvika dem helt, men det är viktigt att vi får i oss så lite hormonstörande ämnen som möjligt.

Livsmedelsverket arbetar på olika sätt för att skydda konsumenter mot hormon­störande ämnen, exempelvis genom gränsvärden, kontroll och råd.

Vad är hormonstörande ämnen?

Hormoner är kemiska ämnen som finns naturligt i kroppen och fungerar som signaler som styr en rad olika funktioner, till exempel fortplantningen, immunförsvaret och ämnesomsättningen.

Ämnen som påverkar kroppens hormonsystem på ett negativt sätt kallas hormonstörande. Ett annat ord för hormonstörande är endokrinstörande. Dessa ämnen kan exempelvis bidra till utveckling av cancer eller försämra förmågan att få barn.

Foster är mest känsliga för hormonstörande ämnen. Om ett foster utsätts för tillräckligt mycket hormonstörande ämnen kan det till exempel påverka hjärnans utveckling, fortplantningen eller innebära ökad risk för att drabbas av sjukdomar i vuxen ålder.

Varifrån kommer de hormonstörande ämnena i mat?

Hormonstörande ämnen kan vara kemikalier eller miljöföroreningar men förekommer även naturligt i växter och djur.

  • Exempel på hormonstörande miljöföroreningar är PCB, DDT, kadmium och tributyltenn. Ett annat mycket kraftigt hormonstörande ämne är dioxin, som bildas oavsiktligt vid ofullständig förbränning.
  • Vissa bekämpningsmedel kan innehålla ämnen med misstänkt hormonstörande egenskaper. Det gäller också vissa ämnen i förpackningsmaterial som exempelvis en del mjukgörare i plaster och bisfenol A som kan finnas i lack som används på insidan av konservburkar.
  • Exempel på naturligt förekommande hormonpåverkande ämnen är östrogenliknande fytoöstrogener i soja/sojaprodukter och glykosinolater i kålväxter. Soja och kål innehåller inte sådana mängder hormonstörande ämnen att de bedöms vara en hälsorisk vid normal och varierad konsumtion. En nordisk rapport tyder dock på att det finns en möjlig hälsorisk för barn om samtliga mejeriprodukter ersätts med sojaprodukter. Ett annat exempel på naturligt förekommande hormonstörande ämnen är mögelgifter i livsmedel som angripits av vissa mögelsvampar. 

Går det att undvika att få i sig hormonstörande ämnen via maten?

Nej, det går inte att helt undvika att få i sig hormonstörande ämnen i maten. Men den som äter mer ensidigt riskerar alltid att få i sig mer av ett speciellt ämne. Därför är det viktigt att äta varierat. På det sättet minskar du risken att få i dig mycket av hormonstörande ämnen.

Hur kan mängden hormonstörande ämnen i mat minskas?

Det bästa sättet att undvika att kemikalier med hormonstörande egenskaper hamnar i maten är att se till att sådana ämnen inte släpps ut i miljön eller används vid livsmedelsproduktionen eller i material som kommer i kontakt med livsmedel. För det krävs både kontroll av produktionen och av användningen av sådana kemikalier.

Genom att införa gränsvärden för hur mycket av ämnena som får finnas i mat kan man minska den mängd hormonstörande ämnen som människor får i sig. Man kan också förbjuda användningen av vissa ämnen helt, som man till exempel gjort med PCB. Tyvärr finns det ändå kvar många gamla miljögifter i miljön och vår mat. Det beror på att de är mycket svåra att bryta ner i miljön. Några exempel är PCB, DDT och dioxin.

Innehållet av hormonstörande ämnen i exempelvis bekämpningsmedel och plastför­packningar är lättare att påverka med lagar. Det beror på att dessa typer av ämnen tillsätts medvetet. Enligt EU-regler får exempelvis inte ämnen som har hormonstörande egenskaper användas i bekämpningsmedel.

Vad gör myndigheterna?

Kemikalieinspektionen är den myndighet i Sverige som ansvarar för godkännande och villkor för användning av kemikalier. De arbetar på olika sätt inom EU för att begränsa användning och utsläppande av hormonstörande ämnen. Svenska myndigheter med olika ansvarsområden samverkar också och utbyter kunskap och information. Myndigheterna lämnar också synpunkter på lagstiftning med mera inför EU-beslut.

Livsmedelsverket följer forskningen och den europeiska livsmedelssäkerhets-myndighetens, Efsas, arbete. Baserat på den vetenskapliga informationen ger vi råd, till exempel om risker med att äta fisk med höga halter av dioxin och PCB, som kan ha hormonstörande egenskaper. Dessa råd gäller främst barn och kvinnor i barnafödande ålder, eftersom barn och foster är särskilt känsliga, men även yrkesfiskare och fritidsfiskare.

Fördjupning

Hormoner är kemiska signalämnen som finns i kroppen och styr en rad olika funktioner, till exempel fortplantningen, immunförsvaret och ämnesomsättningen. I normala fall regleras hormonerna i ett mycket komplicerat samspel i olika hormon- och signalsystem.

Vissa kemiska ämnen kan ibland likna kroppens egna hormoner och interagera med receptorer och hormonsystemet. Denna typ av ämnen har både i människor och i djurförsök visats kunna påverka hormonbalansen. Ämnen som påverkar hormonsystemet på ett negativt sätt, och har visats leda till skadliga effekter i djurförsök, kallas hormonstörande eller endokrinstörande. De kan vara mer eller mindre potenta beroende på hur bra de binder till receptorerna.

Det mest kritiska skedet för effekter är under fosterstadiet. Om ett foster utsätts för höga doser av ett hormonstörande ämne kan det till exempel innebära effekter på hjärnans utveckling, påverkan på fortplantningsförmågan eller ökad risk för att drabbas av sjukdomar i vuxen ålder.

Forskning

I dag vet vi ganska lite om eventuella hälsoeffekter av hormonstörande ämnen i de låga halter som finns i mat eller runt omkring oss i vår miljö, men det utförs mycket forskning inom området. Det är ett komplicerat system att undersöka eftersom vi har ämnen med hormonell påverkan naturligt i kroppen, och hormonsystem som reglerar halter och effekter. Olika livsstilsfaktorer kan också påverka hormonsystemen och ge samma hälsoeffekter, vilket gör det svårt att skilja på orsakerna.

Olika hormonsystem kan vara olika känsliga beroende på kön och ålder. Under olika förändringar i livet, till exempel under fosterutveckling eller pubertet, kan hormonsystemen vara extra känsliga för påverkan.

Det är särskilt viktigt att forska kring hur hormonstörande ämnen kan identifieras och nya metoder för riskbedömning av dessa ämnen. Det är svårt att ta reda på vid vilken nivå som dessa ämnen kan vara skadliga för hälsan. Hormoner och hormonstörande ämnen är verksamma vid låga halter. Kunskaperna kommer oftast från djurförsök där forskarna försöker ta reda på vilken nivå som inte ger mätbara effekter på djurens hälsa.

Det utvecklas även många tester som använder bland annat celler eller organ (in vitro) eller simuleringar i datorer (in silico) för att minska antalet djurförsök, men ändå bidra med kunskap om hormonstörande ämnen, verkningsmekanismer och möjliga skadliga effekter.

Många av de effekter som hormonstörande ämnen kan orsaka går att upptäcka med de standardiserade testmetoder som används idag, till exempel störningar av fortplant-ningen och cancer. Nya metoder behöver dock utvecklas för att identifiera fler av de möjliga effekter som störningar i hormonsystemet kan ge, som påverkan på immun-systemet, hjärnans utveckling och störningar i ämnesomsättningen. Dessa kan vara svårare att upptäcka eftersom livsstilsfaktorer samverkar.

När man bedömer riskerna för människa utgår man från att människan är mycket känsligare än försöksdjuren och ofta lägger man på säkerhetsmarginaler mellan de nivåer vi får i oss och de nivåer som kan orsaka hälsoeffekter. Man tar även hänsyn till att det kan finnas individuella skillnader i känslighet mellan människor.

Riskvärdering och kontroll

Det bästa sättet att undvika att kemikalier med hormonstörande egenskaper hamnar i maten är att se till att sådana ämnen inte släpps ut i miljön, används vid livsmedels-produktionen eller i material som kommer i kontakt med livsmedel. För det krävs en strängare kemikalie­lagstiftning, en effektiv kontroll av produktionen av kemikalier och en bättre kontroll över användningen av kemikalierna.

Sverige har tidigare inte haft möjlighet att utföra en effektiv kontroll av material som kommer i kontakt med livsmedel (FCM) eftersom det saknats nationella regler för detta. Det finns nu och Livsmedelsverket arbetar med att utveckla och bygga upp kontrollen av FCM i Sverige. Man kan också förbjuda användningen av vissa ämnen helt, som man till exempel gjort med PCB. Tyvärr finns både PCB och många andra gamla miljögifter som dioxin och DDT kvar i miljön och vår mat eftersom dessa är svåra för miljön att bryta ner.

För att kunna bedöma den potentiellt skadliga effekten och prioritera mellan åtgärder är det viktigt att utvärdera ämnens hormonstörande egenskaper, hur stor exponeringen kan bli och utvärdera risker för människors hälsa och miljön.

För exempelvis bisfenol A (BPA) som har svaga östrogenliknande egenskaper och som används i en mängd olika produkter, har flera mycket omfattande och noggranna riskvärderingar utförts av Efsa. Det har funnits osäkerheter kring vissa effekter av bisfenol A. Efsa har därför utvärderat nya studier och en uppdatering av den tidigare riskvärderingen är nu ute på remiss. Syftet är att säkerställa att människor inte utsätts för skadliga halter av BPA via maten.

Utifrån resultat av sådana riskvärderingar arbetar EU-kommissionen och Livsmedelsverket för att på olika sätt skydda konsumenterna från höga exponeringar, exempelvis genom gränsvärden och råd.

Gränsvärden

Genom att införa gränsvärden för hur mycket av ämnena som får finnas i livsmedelsprodukter kan man begränsa den mängd hormonstörande ämnen som människor får i sig via maten. 

Enligt EU-regler får inte ämnen som har hormonstörande egenskaper användas i bekämpningsmedel. Livsmedelsverket jobbar inom EU för skärpta gränsvärden för andra skadliga ämnen i mat. Några exempel är arbetet med gränsvärdena för dioxin/PCB, bly och kadmium som sänkts kontinuerligt och att införa gränsvärden för PFAS i livsmedel.

Arbete för att stoppa hormonstörande ämnen

EU-kommissionen har antagit vetenskapliga kriterier för att identifiera ämnen med hormonstörande egenskaper enligt krav som finns i lagstiftningen för bekämpningsmedel. Dessa kriterier tillämpas från 2018 för både nya och pågående ansökningar om godkännande av verksamma ämnen och biocidprodukter och växtskyddsmedelsprodukter.

Det innebär att ämnen som bedöms uppfylla kriterierna för att ha hormonstörande egenskaper inte längre är tillåtna att användas i bekämpningsmedel. När det sker sänks även gränsvärdena, vanligen till standardgränsvärdet; 0,01 mg/kg, vilket i praktiken innebär att inga mätbara halter får förekomma i livsmedel, inte heller i de produkter som importeras från länder utanför EU.

En vägledning för farobaserad identifiering av hormonstörande ämnen har utvecklats av EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet Efsa och EU:s myndighet för kemikalier Echa, med stöd av European Commission Joint Research Center (JRC). Vägledningen gör det lättare för sökande företag och myndigheter att identifiera hormonstörande ämnen enligt kriterierna .

Kriterierna är tänkta att följas av ytterligare åtgärder för att skydda hälsa och miljö inom EU. De möjliggör arbetet med att ta fram en ny strategi om hormonstörande ämnen i syfte att minimera den mängd EU-invånarna utsätts för, inte bara från bekämpningsmedel.

Ytterligare lagstiftade villkor för hormonstörande ämnen finns för allmänkemikalier (REACH) och kosmetika samt på sikt även material i kontakt med livsmedel. Under 2020 genomförde EU-kommissionen en översyn av hur hormonstörande ämnen bedöms och hanteras i flera olika lagstiftningar. EU-kommissionen ger också stöd till forskning om hormonstörande ämnen och utveckling av nya testmetoder.

Syftet med webbsidan är bland annat att öka kunskapen och transparensen i EU:s arbete med hormonstörande ämnen. Bakom initiativet till webbplatsen står även flera andra kemikaliemyndigheter i Europa, däribland Kemikalieinspektionen i Sverige.

Senast granskad 2022-02-09