Radioaktivt cesium i vildsvin

Vildsvin med unge som bökar i marken

Radioaktivt cesium hamnade i svenska marker och vatten efter nedfallet från en kärnkraftsolycka i Tjernobyl 1986.

Än idag hittar man cesium i renkött, annat vilt, insjöfisk och svamp från de nedfallsdrabbade områdena. Trots det är risken för att cesium i maten ska påverka hälsan liten.

I vilka områden kan det finnas vildsvin vars kött innehåller cesium-137?

Vildsvinskött som kan innehålla förhöjda halter av cesium-137 kommer från de områden som drabbades av radioaktivt nedfall från olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl 1986. Det gäller framför allt områden i Västmanlands, Uppsala och Gävleborgs län.

Jag har vildsvinskött från ett av de aktuella områdena i frysen – kan jag äta det köttet?

Ja, risken att just det vildsvinskött du äter skulle innehålla så höga halter cesium-137 att det skadar hälsan är vad vi vet i dag mycket låg. Innehållet av cesium-137 i vildsvinskött varierar avsevärt även bland djur skjutna inom samma område. För att ta reda på halten får du som jagar själv analysera varje vildsvin individuellt.

Vilka är riskerna med strålning?

Cesium-137 avger så kallad joniserande strålning. Den kan öka risken för att drabbas av cancer. Mängden joniserande strålning som vildsvinskött kan bidra med via maten är för de allra flesta liten jämfört med naturlig bakgrundsstrålning, som vi inte kan undvika. Men all strålning vi utsätts för, och kan göra något åt, bör ändå hållas så låg som möjligt.

Hur vet man att vildsvin kan innehålla cesium-137?

Att vildsvin kan innehålla cesium-137 har tidigare visats i några mindre studier (2011-2014) av kött från vissa områden i Västmanlands och Uppsala län. Studierna utfördes av Sveriges lantbruksuniversitet, Strålsäkerhetsmyndigheten samt Livsmedelsverket.

Underlaget är dock begränsat – cirka 300 vildsvin – och halterna varierar mycket. Det behövs därför fler provtagningar för att få mer kunskap om hur vanligt problemet är.

Hur vet man hur mycket cesium-137 det vildsvinskött man äter innehåller?

För att ta reda på det får du som jagar själv analysera varje vildsvin individuellt. Det beror på att innehållet av cesium-137 i vildsvin varierar mycket även inom samma område. Vill man analysera sitt kött ska man skicka prov för analys till ett laboratorium. I Sverige finns det två ackrediterade laboratorier.

Eftersom studien visat att vildvin kan innehålla förhöjda halter av cesium -137 är det slakteriets ansvar att kontrollera att det kött som kommer från slakteriet har halter under gränsvärdet.

Vilka gränsvärden och råd om cesium-137 finns det sedan tidigare?

Efter Tjernobylolyckan fastställde Livsmedelsverket nationella gränsvärden för cesium-137 i livsmedel. Dessa är:

1 500 becquerel per kilo för kött av ren och vilt, insjöfisk, vilda bär och svamp samt nötter300 becquerel per kilo för övriga livsmedel

Livsmedelsverkets råd:

  • Livsmedel som innehåller upp till 300 Bq/kg kan ätas i normal omfattning.
  • Livsmedel som innehåller 300-1 500 Bq/kg bör inte ätas oftare än någon gång i veckan.
  • Livsmedel med högre halter bör inte ätas mer än några gånger per år.
  • Livsmedel med halter över 10 000 Bq/kg bör man inte äta alls.

Resultaten från vildsvinstudierna visar att 5 till 10 procent av skjutna vildsvin i Uppsala och Västmanland län uppvisade halter över gränsvärdet på 1500 Bq/kg (högsta ca 5200 Bq/kg) men innehållet av cesium-137 i vildsvinskött varierade avsevärt även bland djur skjutna inom samma område. Risken att just det vildsvinskött du äter skulle innehålla så höga halter cesium-137 att det skadar hälsan är därför, vad vi vet i dag, mycket låg.

Att variationen är stor bekräftas också av några kompletterande analyser som nyligen gjorts av vildsvin från Uppsala och Västmanland.

Vad gör myndigheterna?

Strålsäkerhetsmyndigheten, Sveriges lantbruksuniversitet, Livsmedelsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt undersökte 2013 gemensamt cesiumhalter i vildsvin. Syftet med studien var bland annat att undersöka hur utbrett det är med förhöjda halter av cesium-137 i vildsvin. Ytterligare studier har genomförts under 2014 av Strålsäkerhetsmyndigheten och Sveriges lantbruksuniversitet redovisade ovan. Strålsäkerhetsmyndigheten och Livsmedelsverket bevakar området.

Senast granskad 2017-10-05