Livsmedelsdatabasen

Näringsdeklaration

schematisk bild över all märkning som kan krävas

Texten på denna sida vänder sig främst till dig som är livsmedelsföretagare och vill använda värden från Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas när du utformar din näringsdeklaration. Här kan du läsa om hur informationen i livsmedelsdatabasen är beräknad och vilka omräkningar du som livsmedelsföretagare i vissa fall kan behöva göra om du vill använda dig av livmedelsdatabasens värden.

 Om näringsdeklarationen

Näringsdeklaration (per 100 g eller 100 ml) blir obligatoriskt för färdigförpackade livsmedel från och med den 13 december 2016, med undantag för vissa livsmedel. Se Bilaga V i förordning (EU) nr 1169/2011 om livsmedelsinformation till konsumenterna, den så kallade informationsförordningen.

Syftet med reglerna om näringsdeklaration är att etablera ett standardiserat sätt att ge konsumenten information om energi- och näringsinnehåll i olika livsmedel. Se artiklarna 29-35 i informationsförordningen. I förekommande fall, hänvisas till de relevanta artiklarna och bilagorna i förordningen.

Värdena som deklareras ska vara genomsnittsvärden[1]. Beroende på vilket livsmedel det handlar om och vad som är lämpligast ska man utgå från något av dessa tre alternativ:

a) tillverkarens analys av livsmedlet,

b) en beräkning baserad på de kända eller faktiska genomsnittsvärdena för de ingredienser som används, eller

c) en beräkning baserad på allmänt fastställda och godtagbara uppgifter*

*Oftast kan värdena beräknas utifrån fastställda uppgifter. Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas kan användas som underlag vid beräkning.

[1] Genomsnittsvärde: Värdet som bäst representerar den mängd näringsämne som ett visst livsmedel innehåller, och som tar hänsyn till det faktiska värdet på grund av säsongsvariationer, konsumtionsmönster och andra faktorer som kan orsaka att faktiska värdet.

Användningen av tabellvärden

Det är tillåtet att använda accepterade tabellvärden för olika ingredienser för framtagning av näringsdeklaration. Man bör vara säker på att de tabelldata som används för beräkningarna motsvarar den ingrediensen (er) som används i produktionen.

Endast tabelldata med korrekta definitioner och omräkningsfaktorer, i enlighet med näringsdeklarationsreglerna, bör användas. I vissa tabeller ingår ibland fiber i "total kolhydrater", vilket inte är i enlighet med definitionen av kolhydrater i informationsförordningen. På samma sätt används ibland felaktiga omräkningsfaktorer för att bestämma exempelvis protein eller energi. I texten som följer nedan förklaras hur informationen i näringsdatabasen är beräknad och vilka omräkningar du som livsmedelsföretagare i vissa fall kan behöva göra om du vill använda dig av näringsdatabasens värden.

Hur ska informationen i näringsdeklarationen beräknas?

Oavsett vilken metod eller kombination av metoder som används för att ange energi- och näringsinformation, får man inte ange värden som vilseleder konsumenten. De deklarerade värdena ska vara tillämpliga under hela hållbarhetsperioden inom angivna toleranser. Detta förklaras också i kommissionens riktlinjer för toleranser i näringsvärdesdeklaration.  Det är företagets ansvar att rekommendera hållbarhets och lagringsförhållanden så att till exempel innehåll av vitaminer är korrekt under hållbarhetsperioden.

Livsmedelsdatabasen - sök näringsinnehåll

Via sökfunktion "Livsmedelsdatabasen - sök näringsinnehåll" som nås via Livsmedelsverkets webbplats kan man ta reda på energi och näringsinnehåll i livsmedel. Livsmedelsdatabasen används inom en rad områden till exempel för kostundersökningar, receptberäkningar, kostrådgivning och produktmärkning.

I sökfunktionen kan man välja att visa värden för den obligatoriska näringsdeklarationen (ND) genom att i rullgardinsmenyn -under visa näringsämneslista -  välja "ND obligatorisk", då visas näringsvärden för de ämnen för vilka det finns krav i informationsförordningen. Ett undantag är informationen om sockarter för vilka information saknas i näringsdatabasen i dagsläget. Hur du själv räknar ut värdet för sockerarter beskrivs längre ner på denna sida.

Frivilliga uppgifter om näringsinnehåll som får anges i deklarationen visas om man väljer "ND inklusive frivillig".

Nedan kan du läsa om hur värdena du får ut från näringsämnen näringsdatabasen har beräknats:

Energi

Vid beräkning av energi används energifaktorer för protein, fett, kolhydrater och alkohol, som antingen är specifika för olika livsmedel eller generella för alla slags livsmedel, så kallade standardfaktorer. Faktorerna tar hänsyn till att vi inte tar upp de energigivande ämnena till fullo och att vi inte heller tillgodogör oss energi ur dem fullständigt. Till exempel utsöndras en del av proteinet som tagits upp med urinen utan att kunna användas som energi. I livsmedelsdatabasen används standardfaktorer hämtade ur Nordiska näringsrekommendationer 2012 för att beräkna energiinnehållet:

1 gram protein 17 kJ1 gram fett 37 kJ1 gram kolhydrater 17 kJ1 gram kostfiber 8 kJ1 gram alkohol (etanol) 29 kJ

Energi redovisas både i kilojoule (kJ) och i kilokalorier (kcal). Värdet för kJ har beräknats först, för att sedan räknas om till kcal.

1 kJ = 0,239 kcal, 1 kcal = 4,184 kJ

 

Protein

Värdena för protein i livsmedelsdatabasen grundar sig på analyser av kväveinnehållet. Det mesta av kvävet i livsmedel kommer från protein men olika livsmedel innehåller mer eller mindre av andra kväverika ämnen som urea och ammoniak (exempelvis i lakritskonfekt). I livsmedelsdatabasen används olika internationellt fastställda faktorer (5,18-6,38) för att räkna om kvävehalten i olika livsmedel till protein.

Enligt Informationsförordningen ska proteininnehållet räknas fram genom att multiplicera livsmedlets kvävehalt med den generella faktorn 6,25 för samtliga livsmedelsgrupper. I I livsmedelsdatabasen är proteinvärdena framtagna med andra faktorer för vissa livsmedel eller livsmedelsgrupper. Det kan ibland  innebära att värdena överskrider felmarginalerna för livsmedlets proteininnehåll utifrån Informationsförordningen. Det är därför inte alltid lämpligt att använda Livsmedelsdatabasens proteinvärden i näringsdeklarationen. Du kan behöva räkna om värdet. Hur du gör det förklarar vi nedan.

Att räkna om proteinhalten för några livsmedel

I tabellen nedan hittar du de livsmedel eller livsmedelsgrupper för vilka andra faktorer än 6,25 används vid beräkning av proteinhalten. För alla övriga livsmedel används faktorn 6,25 även i livsmedelsdatabasen.

Tabell. Faktorer för beräkning av mängd protein från kväve 

Livsmedel

Faktor

Sojabönor

5,71

Mandel

5,18

Jordnötter, paranötter

5,46

Övriga nötter och frön

5,30

Vetekli

6,31

Vete, fullkorn

5,83

Vetemjöl, siktade mjöler

5,70

Havre, korn, råg, bovete, hirs

5,83

Mjöl- och flingblandningar

5,83

Ris

5,95

Gelatin

5,55

Mjölk

6,38

Övriga livsmedel

6,25

 

För att räkna ut proteinhalten för något av dessa livsmedel med formeln som ska användas enligt Informationsförordningen (total kvävemängd x 6,25) gör du så här:

Dividera proteinhalten i livsmedelsdatabasen för aktuellt livsmedel med den faktor som anges i tabellen ovan. Du får då fram det totala kväveinnehållet i ditt livsmedel. Multiplicera sedan det totala kväveinnehållet med faktorn 6.25.

Exempel:
För torkad sötmandel är proteinhalten som presenteras i Livsmedelsdatabasen 20,00 g per 100 g. Faktorn som används för beräkning av proteinhalten i mandel är 5,18.

Det ger 20,00 / 5,18 = 3,86 g som total kvävehalt per 100 g.

Nu multiplicerar du total kvävehalt med faktorn 6,25 och får då proteinhalten 3,86 x 6,25 = 24,13 g per 100 g

Proteinhalten blir alltså 4,13 g högre när faktorn 6,25 används istället för 5,18.


Du behöver också justera kolhydrathalten

Eftersom mängden kolhydrater beräknas som en rest från analyserade makronäringsämnen (se vidare under rubriken kolhydrater nedan) behöver kolhydrathalten minskas med motsvarande summa som proteinhalten ökar. Det vill säga kolhydrathalten för mandel som är 13,40 g per 100 g ska minskas med 4,13 vilket ger 9,27 g per 100 g.

Kolhydrater

Eftersom det saknas en enkel metod för att analysera kolhydrater så beräknas kolhydrater som rest från analyserade makronäringsämnen, enligt formeln: Kolhydrater = 100 - (vatten(g) + aska(g) + protein(g) + fett(g) + fiber(g) + alkohol(g))

När kolhydraterna beräknas som rest med denna formel ingår förutom mono- och disackarider, stärkelse och oligosackarider även eventuella organiska syror och polyoler men inte kostfibrer. Även om fiber inte anges i näringsdeklarationen ska kolhydrat- och energivärde alltid vara korrigerade för fiberinnehåll.

Bedömningen av hur låg fiberhalten måste vara för att få utelämnas vid kolhydratberäkningen utan att konsumenten vilseleds måste göras i det enskilda fallet. Konsumenten måste kunna jämföra det deklarerade kolhydratinnehållet med andra produkter utan att vilseledas. Det har bland annat betydelse då ett livsmedel har ett lågt eller högt totalt innehåll av kolhydrater.

För de flesta livsmedel kan innehållet av organiska syror anses vara obetydligt, vilket innebär att syrorna inte behöver tas med i kolhydratberäkningen. "Organiska syror" är inte definierade i förordningen, men det kan antas handla om organiska syror som förekommer i livsmedel, såsom citronsyra och mjölksyra. Det går inte att hänvisa till en viss metod för analys av den totala mängden organiska syror i ett livsmedel. De enskilda syrornas mängd kan dock beräknas eller analyseras var för sig.

Kostfibrer i Livsmedelsdatabasen är framförallt analyserade enligt NMKL 129, det vill säga oligosackarider är inte inräknade i fiberfraktionen. För livsmedel som innehåller en högre andel oligosackarider kan fiberinnehållet därför vara underskattat.

I livsmedel där kolhydratinnehållet framförallt består av mono- och disackarider, till exempel inlagd sill, kan summan av mono- och disackarider bli högre än halten kolhydrater. I verkligheten är kolhydrathalten alltid högre än summan av mono- och disackarider. Att värdena blir missvisande beror på att kolhydraterna är beräknade medan sockerarterna är analyserade. Att beräkna näringsinnehåll är en grövre metod med fler felkällor till exempel avrundning och mätosäkerhet för flera olika analysmetoder. I de fall värdet av sockerarter från näringsdatabasen är högre än kolhydratmängden rekommenderas att kolhydratvärdet höjs till samma värde som för sockerarter och att energiinnehållet justeras.

Sockerarter = summan av mono- och disackarider

Livsmedelsverket analyserar sockerarterna glukos, fruktos, sackaros, maltos och laktos. I databasen presenteras:

  • Monosackarider (g/100g) = glukos + fruktos
  • Disackarider (g/100g) = laktos + maltos + sackaros

Sockerarter är summan av alla monosackarider och disackarider som förekommer i livsmedel.  I näringsämneslistorna som heter "ND obligatorisk" och "ND inklusive frivillig" finns inga uppgifter om sockerarter. Detta kommer att åtgärdas till nästa version av näringsdatabasen. Tills dess behöver man själv hämta värden för monosackarider och disackarider från näringsämneslistan som heter "alla näringsämnen" och summera dessa värden.

Salt

Salt (NaCl) som publiceras i livsmedelsdatabasen är beräknat från natriuminnehållet enligt den internationellt accepterade formeln:

Salt (g/100g) = Na (mg) * 2,5 / 1000

Att beräkna salt från natrium innebär att även livsmedel utan tillsatt salt såsom grönsaker innehåller små mängder salt eftersom de naturligt innehåller mineralet natrium. Även natrium från tillsatser som till exempel konserveringsmedlet natriumbensoat bidrar till saltinnehållet enligt denna beräkning. Då negativa hälsoeffekter av ett högt saltintag är kopplat till natriuminnehållet anses denna beräkning lämplig. Det är även den beräkning som ska användas enligt informationsförordningen.

Fett består mestadels av fettsyror

Huvuddelen av fettet i livsmedlen är fettsyror, resten består huvudsakligen av glycerol, men även av fosforlipider och steroler. För att beräkna halten av fettsyror per 100 gram livsmedel används därför en omräkningsfaktor som korrigerar för att inte allt fettinnehåll i livsmedlet är fettsyror. Faktorn varierar mellan olika typer av livsmedel.

För mer infomration om fettfaktorer, se länk nedan.

I informationsförordningen definieras mättat fett, enkelomättat fett och fleromättat fett som fettsyror i olika former, se bilaga I.

Vitaminer och mineraler

Livsmedelsverket publicerar samtliga tillgängliga värden för vitaminer och mineraler men tyvärr är värdena inte kompletta för samtliga livsmedel. Detta gäller:

- Vitamin K

- Pantotensyra

- Fluor

- Jod

- Krom

- Molybden

- Mangan

- Koppar

- Selen

Dessa näringsämnen finns med i näringsämneslistan som heter "ND inklusive frivillig" men kan endast användas för analyserade livsmedel. För att veta om ett livsmedel är analyserat klicka på informationssymbolen efter livsmedlets namn.

Upphovsrätt

Vid märkning på förpackning behövs inte källa anges. I övrigt gäller att uppgifter ur livsmedelsdatabasen gärna får användas men källan ska alltid anges:

Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas version 2015-03-09.

När uppgifterna används får data inte förändras.

Livsmedelsdatabasen

Senast granskad 2017-09-08