Aspartam

Tuggummi och läsk

Aspartam är ett sötningsmedel som är uppbyggt av två aminosyror. Det finns i dag inga kända risker med att äta aspartam om man inte har den medfödda sjukdomen fenylketonuri, PKU.

Aspartam, E 951, är uppbyggt av de två aminosyrorna fenylalanin och asparaginsyra, syror som ingår som "byggstenar" i många proteiner i vår normala kost. Aspartamet bryts ned i magsäck och tarmkanal och en av nedbrytningsprodukterna är metanol.

Metanol finns naturligt i små mängder i frukt och fruktjuicer. Den mängd metanol som tillförs kroppen från ett glas aspartamsötad läsk är mindre än den mängd som finns naturligt i till exempel ett glas apelsinjuice.

Aspartam bryts ned i sura lösningar och vid uppvärmning och förlorar då sin sötningseffekt. Det är därför inte lämpligt att använda i exempelvis bakverk.

Aspartam är inte helt energifritt, eftersom det består av aminosyror, men tack vare sin starka sötningsgrad används det i så små mängder att den energi det tillför är försumbar.

Kan aspartam vara farligt för hälsan?

För dem som inte har den medfödda sjukdomen fenylketonuri, PKU, finns det inga kända risker med att äta aspartam. Livsmedelsverket har därför inga speciella rekommendationer vad gäller konsumtion av aspartam.

Sjukdomen PKU innebär att kroppen har svårt att bryta ner, metabolisera, överskott av fenylalanin och därför måste personer med PKU hålla sitt intag av fenylalanin lågt. Färdigförpackade livsmedel som innehåller aspartam måste därför märkas med uppgift om att de innehåller fenylalanin. 

I juli 2023 publicerade WHO nya bedömningar av aspartams hälsoeffekter. De bedömde aspartam som möjligen cancerframkallande, baserat på begränsad bevisning. Ett tydligt samband mellan konsumtion av aspartam och förekomst av cancer kunde inte visas. WHO konstaterade samtidigt att det maximala dagliga intaget för konsumenter inte behöver ändras i nuläget, men att mer forskning om ämnet behövs. EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet (EFSA) meddelade i samband med publiceringen att den nya bedömningen stämmer överens med slutsatsen av myndighetens senaste utvärdering av aspartam (från 2013), och bekräftar ett acceptabelt dagligt intag (ADI) på 40 milligram/kilo kroppsvikt och dag för denna tillsats.

Fördjupning

Sötningsmedlet aspartam (E 951) togs fram 1965 och introducerades på den svenska marknaden i början av 1980-talet (1). Eftersom det är 100-200 gånger sötare än vanligt socker behöver endast mycket små mängder användas för att man ska uppnå sötningseffekt. Som andra proteiner ger aspartam ett energitillskott (17 kJ/g), men eftersom sötningsmedel används i mycket små mängder är energimängden försumbar.

Aspartam får användas till en lång rad produkter, till exempel desserter, glass, konfektyrer, frukt- och grönsaksberedningar, frukostflingor med högt fiberinnehåll, sylt, marmelad, gelé, läsk, vissa soppor, såser, kosttillskott, bordssötningsmedel. Sötningsmedlet får även användas som smakförstärkare i tuggummi.

WHO:s internationella expertgrupp JECFA (Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives) som bedömer livsmedelstillsatser, har gjort flera bedömningar av aspartam (1975, 1980, 1981) (2). JECFA ansåg då att de studier som gjorts på djur och människor gav ett tillräckligt underlag för att fastställa ett acceptabelt dagligt intag (ADI-värde) för aspartam.

ADI-värdet (med en säkerhetsfaktor på 100) fastställdes till 40 milligram per kilo kroppsvikt och dag. Det innebär att en person som väger 60 kg kan konsumera 2,4 gram aspartam/dag (40 mg/kg x 60 kg) utan någon risk för hälsan.

Aspartam har utvärderats på nytt flera gånger inom EU. Först av EU Scientific Committee on Food, senast 2002 (1985, 1989, 1997, 2002) och därefter av European Food Safety Authority (EFSA), senast 2013 (2006, 2009, 2011, 2013). Samtliga dessa utvärderingar baseras på en stor mängd data och stöder det av JECFA framtagna ADI-värdet.

Nya bedömningar 2023

I juli 2023 publicerade Världshälsoorganisationen (WHO) nya bedömningar av aspartams hälsoeffekter. Det handlar om FNs International Agency for Research on Cancer (IARC) och the Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives (JECFA) som genomfört oberoende, men kompletterande, granskningar av en stor mängd studier för att bedöma potential för cancerframkallande och andra hälsorisker kopplade till aspartamkonsumtion. IARC bedömde aspartam som möjligen cancerframkallande, baserat på begränsad bevisning. IARC placerar aspartam i klass 2B, som är den lägsta klassen för cancerframkallande ämnen, enligt WHO-organets cancerklassificering. I 2B-kategorin återfinns bland annat ämnen som extrakt av aloe vera och koffeinsyra som finns i te och kaffe. IARC påpekar att mer forskning om ämnet behövs för att öka förståelsen om konsumtion kan innebära en fara för cancer.

JECFA anser att bevisen för en koppling mellan konsumtion av aspartam och cancer hos människa inte är övertygande. JECFAs slutsats är att de data som utvärderats inte innebär tillräckliga skäl att ändra det tidigare fastställda maximala dagliga intaget för konsumenter (ADI-värdet). Det lyfter också att det behövs bättre studier för att studera sambanden, inklusive studier på hur aspartam skulle kunna orsaka cancer.

EFSA har en pågående om-utvärdering av saltet av aspartam-acesulfam (E 962), och kommer beakta resultaten från IARCs och JECFAs bedömningar i denna, och ta med alla nya relevanta studier sedan den senaste utvärderingen av aspartam år 2013.

Efter EFSA:s senaste utvärdering 2013 (5) har det kommit en ny studie om risker med metanol. Även denna har utvärderats eftersom det bildas en mycket liten mängd metanol när aspartam bryts ned i kroppen (8). Utvärderingen visade att det inte finns någon risk för hälsan med den lilla mängd aspartam som intas (8).

Djurförsök visar även att aspartam inte har några effekter på fortplantningsförmågan och att det inte heller orsakar missbildningar.

Hur mycket aspartam kan vi äta?

Aspartamsötade läskedrycker får innehålla högst 0,6 gram/liter. Det betyder att en person som väger 60 kg kan dricka fyra liter aspartamsötad läsk/dag. Ofta innehåller läsk mindre mängd aspartam än den högsta tillåtna, vilket betyder att det går att dricka ännu större mängder utan att ADI-värdet överskrids.

EFSA uppskattade vid sin senaste bedömning av aspartam (2013) att högkonsumenter (95e percentilen) i Europa har ett intag av 5,5 milligram/kg kroppsvikt (4). I samband med utvärderingen av aspartam-acesulfam uppdaterar EFSA sin exponeringsuppskattning för aspartam, och för närvarande finns inga indikationer på att ADI-värdet på 40 mg/kg kroppsvikt och dag överskrids för någon åldersgrupp i befolkningen.

En undersökning av intaget av aspartam i USA visar att intaget för de flesta konsumenter är högst 3 milligram/kg kroppsvikt och dag (3), det vill säga cirka 10 procent av det som anses acceptabelt att få i sig under en dag. Det har även gjorts ett flertal intagsstudier i Kanada, England, Tyskland och Finland (5). I samtliga studier ligger normalintaget för vuxna som högst upp mot 5 milligram/kg kroppsvikt och dag, med ett något högre intag för barn.

Det högsta intaget man registrerat är från diabetiker i Kanada under varma sommarmånader, då de kom upp till 11,4 milligram/kg kroppsvikt och dag (cirka 30 procent av det som anses acceptabelt att få i sig under en dag).

Amning och aspartam

Aspartam utsöndras inte i modersmjölk (5). Aspartamsötade livsmedel innebär inte någon risk för att foster eller spädbarn som ammas utsätts för förhöjda nivåer av fenylalanin (5). Den mängd fenylalanin som kan komma från aspartam är försumbar jämfört med den mängd som intas från livsmedel. Undantag kan vara gravida kvinnor med fenylketonuri och spädbarn som lider av samma sjukdom (se nedan).

Vad är fenylketonuri (PKU)?

När aspartam bryts ner frigörs bland annat aminosyran fenylalanin. Det finns människor med en medfödd rubbning i ämnesomsättningen som gör att de har en begränsad förmåga att bryta ned fenylalanin. Sjukdomen kallas fenylketonuri, eller PKU. Det är en ovanlig sjukdom, men mycket allvarlig. För att upptäcka sjukdomen tas det prov på alla barn som föds i Sverige några dagar efter födseln.

Oförmågan att bryta ned fenylalanin gör att det kan ansamlas i sådan mängd i kroppen att det blir skadligt. Särskild risk finns för foster, spädbarn och små barn hos vilka höga halter av fenylalanin kan leda till försämrad utveckling och hjärnskador.

Barn som har PKU måste under uppväxten hålla sträng diet för att minska intaget av fenylalanin. Även i vuxen ålder bör intaget av fenylalanin begränsas för många PKU-patienter. Detta är orsaken till att alla livsmedel som är sötade med aspartam är märkta med upplysningen att de innehåller en "fenylalaninkälla".

Referenser

1. Slorach S. Aspartamets toxikologi. Vår Föda 1985; 9-10:503-07.
2. Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives. Toxicological Evaluation of Certain Food Additives. WHO Food Additives Series 1982; 16:28-32.
3. Butchko HH, Kotsonis FN. Acceptable daily intake vs actual intake: the aspartame example. J Am Coll Nutr 1991;10:258-66.
4. Tschanz C, Butchko HH, Stargel WW, Kotsonis FN (eds.). The clinical evaluation of a food additive - Assessment of aspartame. CRC Press, New York, pp. 1-308, 1996.
5. EFSA. Scientific opinion on the re-evaluation of aspartame (E951) as a food additive. EFSA Journal 2013;11:3496.
6. Olney JW, Farber NB, Spitznagel E, Robins LN. Increasing brain tumor rates: Is there a link to aspartame? J Neuropathol Exp Neurol 1996; 55:1115-23.
7. Levy PS, Hedeker D. Letter to the Editor. J Neuropathol Exp Neurol 1996; 55:1280.
8. EFSA. Statement on two reports published after the closing date of the public consultation of the draft Scientific Opinion on the re-evaluation of aspartame (E 951) as a food additive. EFSA Journal 2013;11:3504.

Senast granskad 2023-12-21