Ingredienser och innehåll

Om en vara är tillverkad av flera ingredienser måste dessa anges på förpackningen. Ingrediensförteckningen ska inledas med en rubrik som innehåller ordet "ingrediens".

Ingredienserna ska stå i fallande storleksordning efter den vikt de hade vid tillverkningstillfället. Det betyder att varan innehåller mest av det som står först och minst av det som står sist i ingrediensförteckningen.

De exakta mängderna behöver däremot bara anges för ingredienser som är avgörande för konsumentens val, till exempel champinjoner i champinjonsoppa och kött i kalops. Mängden anges i procent.

Råvaror

De råvaror som har använts vid tillverkningen av livsmedlet ska anges med sina namn i ingrediensförteckningen.

Ingen ska vilseledas att köpa en vara som inte är vad den utger sig för att vara. Livsmedelsverket arbetar med artidentifiering för att kunna konstatera om exempelvis en torskförpackning verkligen innehåller torsk och inte någon annan fiskart.

Vanligtvis ska råvarans ursprung framgå av namnet, till exempel nötkött och apelsinjuice. Detta är viktigt för att konsumenten ska kunna bilda sig ett rättvisande uppfattning om livsmedlets karaktär.

För vissa ingredienser får dock kategoribeteckningar användas - oavsett råvarans ursprung. Det kan till exempel stå ost istället för varje specifik ostsort.

Ingredienser som har sitt ursprung från någon allergen - det vill säga ett ämne som kan orsaka en allergisk reaktion hos den som är allergisk - ska däremot alltid anges, till exempel sojaprotein.

Aromer deklareras antingen som

  • aromer eller
  • ett mer specifikt namn på aromen, till exempel vanillin, eller
  • en mer specifik beskrivning av aromen, till exempel vaniljarom.

Sammansatta ingredienser

Ingredienser, som i sin tur består av flera ingredienser, kan anges med sitt namn i ingrediensförteckningen, följt av en uppräkning av de ingredienser som ingår.

Exempel på sammansatt ingrediens är margarin i bröd.

Främmande ämnen

Vissa främmande ämnen kan förekomma i livsmedel, som mögelgifter i nötter och rester av bekämpningsmedel i frukt. Sådana ämnen deklareras inte. Såväl inhemska som importerade produkter kontrolleras för att säkerställa att halterna är betryggande låga.

Information till allergiker

Det finns livsmedel som är märkta till exempel "glutenfritt" eller "mjölkfritt" och som vänder sig till personer med överkänslighet mot livsmedel.

Vissa ingredienser som är kända för att ge överkänslighetsreaktioner finns upptagna på en gemensam lista inom EU. Alla ämnen som kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner finns inte med på denna lista, utan bara de som man har enats om inom EU.

För att underlätta för den som är allergisk måste det alltid tydligt framgå om livsmedlet innehåller dessa ingredienser eller produkter framställda av dem. Det gäller även livsmedelstillsatser som är framställda av dessa ingredienser.

Läs mer via länken nedan.

Tillsatser i märkningen

Tillsatser används för att påverka livsmedels hållbarhet, konsistens, smak eller färg.  Alla använda tillsatser ska kunna identifieras av konsumenten. Därför finns särskilda märkningsbestämmelser för dem. Alla tillsatser ska deklareras med funktionsnamn följt av antingen tillsatsens E-nummer eller vedertagna namn, till exempel ”konserveringsmedel E 211” eller ”konserveringsmedel natriumbensoat”.

Funktionsnamn

Funktionsnamnet anger vilken funktion tillsatsen har i livsmedlet. Det talar alltså om varför tillsatsen har tillförts. Det är inte tillåtet att deklarera tillsatser med enbart funktionsnamn, till exempel ”konserveringsmedel”, utan att ange vilket ämne det rör sig om.

Det finns ett fåtal undantag från dessa märkningsregler. Ett är modifierad stärkelse, där E-nummer eller vedertaget namn inte krävs. Deklaration av modifierad stärkelse ska däremot kompletteras med uppgift om vilken specifik växtart den har framställts av om den modifierade stärkelsen kan innehålla gluten.

Sötningsmedel

Livsmedel som innehåller sötningsmedel ska märkas med uppgiften "innehåller sötningsmedel". På livsmedel som innehåller mer än tio procent sockeralkoholer, till exempel sorbitol eller xylitol, ska det anges att "överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan". Livsmedel som innehåller sötningsmedlet aspartam ska märkas med uppgiften "innehåller en fenylalaninkälla"

GMO-märkning

Särskilda regler finns för märkning av tillsatser som har tillverkats från genetiskt modifierade organismer, GMO. Vid sådan märkning ska ordet ”genetiskt modifierad” användas. ”Modifierad stärkelse” syftar på förändringar av själva stärkelsen på kemisk väg eller med andra metoder och har inget med genetisk modifiering att göra.

E-nummer

De flesta tillsatserna har ett identitetsnummer, ett så kallat E-nummer, till exempel E 300. ”E” talar om att EU (Europeiska Unionen) har godkänt den. Numret är ett identifikationsnummer som är specifikt för varje tillsats. E-nummersystemet har fått stor spridning och används i dag i många länder även utanför EU.

E-nummernyckel

Livsmedelsverket har tagit fram en E-nummernyckel, som är en folder i fickformat, med alla tillsatser som är godkända i Sverige. Tillsatserna presenteras gruppvis med E-nummer och namn. I nyckeln kan man emellertid inte se till vilka livsmedel en viss tillsats får användas.

Måste mandelmassa innehålla mandel?

Ja, mandelmassa måste innehålla mandel för att få kallas mandelmassa. Däremot finns det ingen regel som säger exakt hur mycket mandel den måste innehålla. Tidigare fanns en regel om att mandelmassa måste innehålla minst 50 procent mandel och många tillverkare följer fortfarande detta.

Läs på förpackningen om du vill veta hur mycket mandel som ingår. Mängden mandel ska framgå tydligt av märkningen på förpackningen så att konsumenten lätt ska kunna välja bland produkterna.

En del tillverkare använder aprikoskärnor i stället för mandel. En sådan produkt får inte kallas mandelmassa.  Den får i stället kallas något annat, som till exempel ”bakmassa”. 

Artidentifiering - hur vet man att torsk är torsk och nötkött är nötkött

Ingen ska luras att köpa en vara som inte är vad den utgör sig för att vara. Därför utvecklar Livsmedelsverket metoder för artidentifiering. Genom artidentifiering kan vi exempelvis konstatera om oxfilén verkligen utgörs av nötkött eller om en torskförpackning verkligen innehåller torsk och inte någon annan fiskart.

Fusk med kött och fisk är har förekommit. Redan för 20 år sedan misstänkte tullen att tullavgifter för miljontals kronor undanhölls genom att gods som innehöll hästkött märktes om till kött från åsna. Fusket kunde stoppas tack vare utveckling av artspecifika metoder på Livsmedelsverket.

Fläskkött som säljs som oxfilé upptäcktes 2012 av en restauranggrossist efter klagomål. Grossisten skickade prover till Livsmedelsverket som undersökte dem och konstaterade att de i själva verket bestod av fläskkött.

Fusk vid import av vildsvin, som var tamsvin, har också hindrats genom utveckling av en specifik DNA-metod för att skilja dessa arter åt. Även export av renkött som i själva verket var hjort uppdagades genom Livsmedelsverkets analyser.

Bland fiskar har fusk framförallt gällt laxfiskar, plattfiskar och torskfiskar. Det utbredda fusket med plattfisk från Stilla havet ledde i början av 1990-talet till en branschöverenskommelse om fisknamn med påföljande sanering av namnfloran och fusket. Numera finns EU-bestämmelser om handelsnamn på fisk och blötdjur.

2009 genomfördes ett projekt i syfte att undersöka om produkter var märkta med korrekta handelsnamn. Analyser visade att 94 procent av de undersökta produkterna angavs med korrekta handelsnamn.

Saluförbud har vid flera tillfällen utfärdats av Livsmedelsverket på grundval av de analyser som gjorts.

Senast granskad 2017-10-13