Debattreplik i Cirkulation 7 december 2016

2016-12-07

Ingegerd Rosborg med flera kritiserar i ett debattinlägg Livsmedelsverkets riskbedömning av avsaltat vatten, »Dricksvattnets betydelse för tillförsel av mineralämnen«. Skribenterna hävdar att den underskattar dricksvattnets betydelse som källa för mineraler som kalcium och magnesium.

Debattreplik i Cirkulation 7 december 2016

Klimatförändringar och risk för återkommande vattenbrist gör att vi måste ta ställning till nya alternativ för att säkra en bra dricksvattenförsörjning.

Riskbedömningen av avsaltat vatten har gjorts med utgångspunkt från svenska matvanor. Den senaste stora studien av svenskars matvanor, Riksmaten 2010 – 2011, visar att maten står för 97 procent av det totala kalcium­intaget, 98 procent av magnesium­intaget och närmare 100 procent av kaliumintaget. För kalium är alltså bidraget från dricksvatten, oavsett källa eller framställning, försumbart och för kalcium och magnesium 2 – 3 procent av vad svenskar får i sig totalt av mat och dryck.

Näringsmässigt, med de matvanor vi har, är det varken bättre eller sämre att dricka avsaltat havsvatten eller vanligt dricksvatten. Mineralhalten i dricksvatten gör inte någon större skillnad då totalintaget av mineraler från mat är viktigare.

Men riskbedömningen konstaterar också att vilken betydelse mängden jod i dricksvatten har kan behöva utredas vidare.

I de beräkningar som gjorts finns ett scenario där det avsaltade vattnet jämförts med halterna i ett vatten som motsvarar Gotlands vatten. Bidraget från Gotlands vatten till det totala näringsintaget av kalcium är 6 procent. Högre än genomsnittet i Sverige, men betydligt lägre än de 30 procent som Rosborg med flera nämner.

Inte ens fullständigt avjoniserat vatten innebär några hälsorisker. Men precis som skribenterna nämner i artikeln, används aldrig ett vatten utan mineralinnehåll i praktiken. Detta för att undvika korrosionseffekter från led­ningsnätet.

Per-Erik Nyström/Livsmedelsverket