Aluminium

Aluminium är den vanligaste metallen i marken. Det gör att ämnet finns överallt omkring oss i små mängder. Men maten vi äter innehåller oftast ofarliga halter. Om du tillagar eller förvarar sura livsmedel i kärl av aluminium kan halten öka i den maten.

Var finns det aluminium?

Aluminium används i stor omfattning som förpackningsmaterial och i husgeråd som till exempel kastruller, aluminiumfolie och aluminiumburkar. Exempel på aluminiumkärl utan beläggning är kastruller, ugnsformar och dricksflaskor.

Hur mycket får vi i oss?

Maten står för en stor del av det aluminium vi får i oss. Om du regelbundet äter sura livsmedel, som tillagats eller förvarats i kärl av aluminium utan beläggning, kan du få i dig mer. Sådana sura livsmedel är till exempel bär, frukt, rabarber och tomat. Om det finns en skyddande barriär mellan livsmedlet och det aluminiuminnehållande materialet förhindras utlösning av aluminium.

Om man vid förvaring av sura livsmedel använder aluminiumfolie som kommer i kontakt med annan metall, till exempel rostfritt stål, kan folien brytas ned och aluminium lösas ut i maten. Det förklaras av att det bildas ett galvaniskt element som orsakar galvanisk korrosion.

Vissa livsmedelstillsatser innehåller aluminium. De används knappt i Sverige men finns i en del kak- och pannkaksmixar från USA. EU håller på att se över hur tillsatserna får användas.

En del läkemedel innehåller aluminium och kan göra att man får i sig mycket av ämnet.

Är aluminium farligt?

De mängder aluminium som finns i mat och dricksvatten innebär inte en risk för hälsan enligt den kunskap vi har idag.

Studier på djur har visat att stora mängder aluminium kan leda till negativa effekter på fortplantningen och utvecklingen av centrala nervsystemet. Patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion kan drabbas av demens, skelettskador och blodbrist i samband med att man använder dialysvatten med höga halter av aluminium. I Sverige har man bra kontroll på det.

Kvinnor i fertil ålder och barn samt personer med nedsatt njurfunktion kan vara känsliga för stora intag av aluminium.

Råd

  • Undvik att tillaga, värma upp och förvara sura livsmedel i kastruller, formar, dricksflaskor och andra kärl av aluminium som saknar skyddande beläggning. Sura livsmedel är saft, juice, soppor, krämer eller mos av rabarber, bär och frukt, liksom soppor, såser och inläggningar av tomat och surkål.                                                                                                    

  • Undvik att tillaga och förvara sura maträtter i kontakt med aluminiumfolie. Aluminiumfolien kan då brytas ned och lösas ut i maten. När aluminiumfolie kommer i kontakt med annan metall, till exempel rostfritt stål, och samtidigt med fukt från maten kan folien brytas ner och aluminium lösas ut i maten. Detta kallas för galvanisk korrosion.

Aluminiumburkar, som används till bland annat drycker, är lackerade på insidan för att förhindra att aluminium löses ut.

Fördjupning

Så utsätts vi för aluminium

Exponering från dricksvatten och drycker ligger oftast mycket lågt. Aluminiumhalten i dricksvatten ligger i allmänhet under 100 µg/liter. Halten ökar dock när pH sjunker under 6, vilket kan hända i enskilda brunnar med försurat vatten. Aluminiumhalten i aluminiumburkar för läsk och öl skiljer sig inte mycket från halterna i glasflaskor. Det beror på att aluminiumburkarna är lackerade på insidan.

Halterna är oftast låga i kött, fisk, frukt och grönsaker (mindre än 200 µg/kg), medan halter högre än 1 mg/kg har rapporterats i till exempel spannmål och te. Vissa aluminiumsalter används i begränsad omfattning som livsmedelstillsatser och kan då förekomma i höga halter.

2006 utförde Livsmedelsverket en studie av aluminium i modersmjölksersättning och barnvälling. I denna uppmättes i allmänhet låga halter i färdiga produkter (under 400 µg/l).

Intaget av aluminium från baslivsmedel i Sverige har bland vuxna uppskattats till i medeltal 0,1 mg/kg kroppsvikt/vecka. Kunskapen om hur mycket aluminium vi får i oss totalt från livsmedel är bristfällig. Det är sannolikt att det sker en viss förorening av mat under till exempel processande och bearbetning av livsmedel eftersom man använder aluminiummaterial i stor omfattning.

Gränsvärden

Gränsvärden saknas för aluminium. EU:s gränsvärde för dricksvatten är 100 μg/l (tjänligt med anmärkning). Gränsvärdet är inte hälsobaserat utan är satt av tekniska orsaker.

Riskvärdering

Den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har tagit fram ett tillfälligt tolerabelt veckointag (PTVI) för aluminium som ligger på 1 mg/kg kroppsvikt/vecka. PTVI sätts på en nivå som innebär att hälsoeffekter inte ska kunna uppstå även hos de mest känsliga konsumenterna vid långvarig exponering.

Det tolerabla intaget ligger ungefär 300 gånger lägre än de nivåer som orsakat effekter på utveckling av reproduktionsorgan och centrala nervsystemet i djurförsök. I matkorgsundersökningen från 2015 uppskattades per capita-intaget av aluminium till 1,4 mg/dag, det vill säga ca 0,15 mg/kg kroppsvikt/vecka vid en kroppsvikt på 60-70 kg. En dubbelportionsstudie i Sverige från 1992 antyder dock att aluminiumintaget underskattas om endast aluminiumhalter från baslivsmedel beaktas (som i matkorgen). Överskridanden av PTVI innebär inte nödvändigtvis att risken för hälsoeffekter ökar.

Patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion har drabbats av demenssjukdom när man använt dialysvatten med höga halter av aluminium. Skelettskador och anemi har också uppkommit efter mycket hög exponering för aluminium vid dialys. I enstaka fall har liknande symptom uppkommit när njurpatienter tagit läkemedel som innehåller aluminium i kombination med citronsyra, vilket ökar lösligheten av aluminium. Drabbade patienter har i de flesta fall haft kraftigt förhöjda aluminiumhalter i blodet (i medeltal mer än 500 µg/l). Hos friska personer som inte tar läkemedel som innehåller aluminium ligger halterna i blodet normalt under 10 µg/l.

Forskning kring möjliga hälsoeffekter orsakade av aluminium hos personer med normal njurfunktion har koncentrerats kring demenssjukdomar, framförallt Alzheimers sjukdom. En expertgrupp inom Efsa drog 2008 slutsatsen att aluminium inte verkar vara en riskfaktor för utveckling av Alzheimers. År 2007 drog en annan internationell expertgrupp slutsatsen att bevisen för samband mellan aluminium och uppkomst av Alzheimers är dåliga.

Referenser

Bensryd, I., Rylander, L., Hogstedt, B., et al., 1994. Effect of acid precipitation on retention and excretion of elements in man. Sci. Total Environ. 145, 81-102.

Efsa, 2008. Safety of aluminium from dietary intake. Scientific opinion of the panel on food additives, flavouring, processing aids, and food contact material (AFC). EFSA J. 754, 2-34.

Jorhem, L.,Haegglund, G.,1992. Aluminium in foodstuffs and diets in Sweden. Z. Lebensm. Unters. Forsch. 194, 38-42.

Krewski, D., Yokel, R.A., Nieboer, E., et al., 2007. Human health risk assessment for aluminium, aluminium oxide, and aluminium hydroxide. J. Toxicol. Environ. Health B Crit. Rev. 10, 1-269.

Livsmedelsverket, 2017. Swedish market basket survey 2015 - per capita-based analysis of nutrients and toxic compounds in market baskets and assessment of benefit and risk. Livsmedelsverkets rapport nr 26.

Metaller

Senast granskad 2019-05-06