Lagar om livsmedel

Vad säger lagstiftningen om vår mat? Numera är nästan alla regler om livsmedel utarbetade inom EU, och gäller för hela EU. I Sverige gäller även nationella regler om livsmedel i form av lagar, förordningar och Livsmedelsverkets föreskrifter.

Lagstiftningen som styr över maten

I livsmedelsvärlden finns regler av många olika slag:

• EU-förordningar, EU-beslut och EU-direktiv, som alla antas av organ inom EU. Direktiv tillämpas inte direkt, utan måste införlivas genom svensk lagstiftning.

• Nationella lagar och förordningar, som publiceras i Svensk författningssamling, SFS, till exempel livsmedelslagen (2006:804) och livsmedelsförordningen (2006:813).

• Livsmedelsverkets föreskrifter, som finns publicerade i Livsmedelsverkets författningssamling, LIVSFS.

I fördjupningen här nedanför kan du läsa mer om de olika reglerna. Du hittar dessutom fakta om vad olika begrepp, såsom författningar och omtryck innebär. Här finns också länkar till olika författningar och till flera olika sökfunktioner. 

Fördjupning

EU-regler

Det finns ett mycket stort antal EU-bestämmelser på livsmedelsområdet. Det mest grundläggande regelverket är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 Förordningen innehåller:

• Allmänna principer för hur EU och medlemsstaterna ska lagstifta inom livsmedelsområdet.

• Livsmedelsföretagarnas grundläggande skyldigheter.

• Föreskrifter om hur EU:s livsmedelsmyndighet (Efsa) ska vara organiserad och arbeta.

Det finns också många andra EU-förordningar. Några – till exempel om livsmedelshygien och kontroll – gäller för all verksamhet, medan andra innehåller regler på avgränsade sakområden. 

Svenska regler

Den svenska livsmedelslagen (2006:804) syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen när det gäller livsmedel. Den kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen förtecknar i ett tillkännagivande de EU-förordningar som helt eller delvis kompletteras av livsmedelslagen. Lagen innehåller bland annat regler om offentlig kontroll, avgifter, straff och överklagande. I lagen finns också bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i vissa frågor.

Den svenska livsmedelsförordningen (2006:813) talar bland annat om vilken myndighet som ska kontrollera olika typer av anläggningar. Den ger också Livsmedelsverket rätt att meddela olika slags föreskrifter.

Utöver livsmedelslagen och livsmedelsförordningen finns ett flertal andra lagar och förordningar som reglerar livsmedelsområdet. Några exempel är lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, förordningen (2006:812) om offentlig kontroll av livsmedel som importeras från ett tredje land och förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll.

Livsmedelsverkets föreskrifter grundar sig ofta på EU-direktiv eller kompletterar EU-förordningar. Föreskrifterna innehåller ofta mer detaljerade bestämmelser än lagar och förordningar.

Livsmedelsverket ger varje år ut en förteckning över de föreskrifter som gäller inom vårt område. Se länken "Årlig förteckning över gällande föreskrifter" här nedanför. 

Vad betyder orden?

Begrepp kopplade till EU-regler

Förordning

En EU-förordning gäller direkt och likadant i alla medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen. Det brukar kallas för att en förordning är direkt tillämplig. En förordning får inte göras om till nationell lagstiftning och ett medlemsland får inte heller göra någonting som går emot det som står i förordningen. Om det visar sig att ett medlemslands nationella regler säger någonting annat än vad som sägs i en förordning är det förordningen som gäller.

Ofta behövs det dock vissa nationella regler för att komplettera en EU-förordning så att den ska kunna tillämpas i praktiken och få genomslag. Exempelvis kan det behövas nationella regler om vilken myndighet som ska ansvara för tillämpning av förordningen.

Direktiv

Ett EU-direktiv sätter upp vilka mål medlemsländerna ska uppnå, men lämnar åt medlemsländerna att avgöra exakt hur. Ett direktiv ger därför varje medlemsland ett visst handlingsutrymme. Om landet redan har de regler som föreskrivs i direktivet behöver det inte göra någonting utan kan hänvisa till de befintliga reglerna.

Beslut

Ett EU-beslut är till alla delar bindande. Om ett beslut anger till vem eller vilka det riktar sig är det bindande endast för dessa. Eftersom beslut kan rikta sig specifikt till en eller flera fysiska och juridiska personer lämpar de sig särskilt för mer administrativa ändamål eller för att tillämpa gällande lagar.

Nummer

Alla bindande EU-regler har ett individuellt nummer som kan användas för att söka rätt på ett dokument.

Från och med den 1 januari 2015 kommer samtliga bindande dokument numreras på följande standardiserade sätt: (domän) ÅÅÅÅ/N

  • domänen – (EU), (Euratom), (EU, Euratom), (Gusp) – står inom parentes i början av numret.
  • ÅÅÅÅ står för publikationsår och alltid består av fyra siffror.
  • N står för dokumentets löpnummer för ett visst år, oavsett domän eller dokumenttyp, och består av så många siffror som behövs.

Exempel: förordning (EU) 2015/1 ..., direktiv (EU) 2015/2 ...

Äldre EU-regler har ett individuellt nummer enligt följande mönster.

Förordningar: (domän) nr N/ÅÅÅÅ

Direktiv och beslut: ÅÅÅÅ/N/(domän)

Exempel: förordning (EG) nr 178/2002, direktiv 98/34/EG, beslut 2014/907/EU.

Celexnummer

Alla EU-förordningar, direktiv och beslut har ett så kallat celexnummer som kan användas för att söka rätt på dokumentet i EU-kommissionens databas för lagstiftning.

Celexnumret består av fyra delar; en sektorssiffra (3 för lagstiftning) + årtal 4 siffror + R för förordning, L för direktiv eller D för beslut + löpnummer 4 siffror.

Exempel: förordning (EG) nr 178/2002 får celexnummer 32002R0178 

Begrepp kopplade till nationella regler

Författning

Författningar är ett samlingsnamn för svenska lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Riksdagen utfärdar lagar och regeringen utfärdar förordningar. Nationella förordningar ska inte blandas ihop med förordningar som beslutas inom EU, se beskrivning för EU-förordning ovan. I en lag eller förordning kan det bestämmas att en myndighet får utfärda föreskrifter om ett ämne eller en fråga som behöver regleras mer detaljerat.

Föreskrifter

Föreskrifter är, liksom övriga författningar, bindande regler som gäller generellt. För att en myndighet ska kunna utfärda föreskrifter krävs ett bemyndigande från regeringen.

Grundföreskrifter

Grundföreskrifterna är den ursprungliga versionen av en myndighetsförfattning. De gäller i sin helhet om de inte ändras eller rättas (se nedan). Till exempel: Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land.

Ändringsföreskrifter

Ändringsföreskrifter kallas en författning som myndigheten beslutar när grundföreskrifterna behöver ändras eller kompletteras. Ändringsföreskrifterna innehåller bara själva ändringarna. Till exempel: Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:11) om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land.

Omtryck

I ett omtryck förs alla ändringar in i grundföreskrifterna. Omtrycket blir då en ny version av grundföreskrifterna. Ordet Omtryck finns angivet med kursiv stil uppe till höger på författningens första sida. Till exempel: Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2006:4) om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land.

Författningsnummer

 För att det ska gå att hålla reda på föreskrifterna får alla ett unikt författningsnummer, till exempel SLVFS 1993:17 eller LIVSFS 2006:4.

I författningsnumret anges författningssamlingen som författningen publicerats i, vilket är LIVSFS för Livsmedelsverkets föreskrifter (före 2001 SLVFS) året då författningen publicerades, till exempel 2006, och löpnumret, till exempel :4. Tillsammans ser det ut så här: LIVSFS 2006:4.

Grundförfattningens nummer är en del av författningens titel, till exempel Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. Detta nummer följer därför med författningen tills den upphävs, även om den ändras eller trycks om.

Grundförfattningens nummer anges alltid i titeln till en ändringsförfattning.

Ändringsförfattningars nummer anges bara när man hänvisar till en särskild ändring. Detta gäller också för omtryck, eftersom dessa räknas som ändringsförfattningar.

Saknummer 

Författningsnumret brukar kompletteras med ett så kallat saknummer i två olika serier, H eller J. H står för livsmedelshygien och J står för in- och utförsel. Saknumret är till skillnad från författningsnumret inte unikt utan kan återfinnas på flera olika författningar.

Saknumret för en ändringsförfattning åtföljs av kolon och ett löpnummer som visar vilken ändring i ordningen det är (till exempel H 90:1). Detta gäller dock inte saknumret på ett omtryck. Då faller löpnumret bort.

Generella begrepp

Konsolidering 

Konsolidering innebär att man samlar en grundläggande författning med alla dess ändringsförfattningar och rättelser i en enda text. Tanken är att göra det lättare att ta del av författningen. Konsoliderade texter är endast avsedda som hjälpmedel och dessa texter har inte något rättsligt värde. Det är inte heller alltid som de konsoliderade versionerna innehåller de senaste ändringarna, eftersom det kan ha tillkommit ytterligare ändringsförfattningar efter att den konsoliderade versionen publicerades. Om du ska använda en text för juridiska syften bör du använda dig av den tryckta grundförfattningen med dessa ändringsförfattningar. Konsoliderade versioner av lagstiftning finns både inom EU-rätten och för nationella författningar.

Övergångsbestämmelser 

En övergångsbestämmelse är en regel som gäller under en övergångsperiod eller i vissa sammanhang. De tas oftast fram för att underlätta införandet av nya bestämmelser. 

Sök efter EU-lagstiftningen

EUR-Lex 

På EUR-Lex kan du söka efter EU-lagstiftning och mycket annat som har med EU-rätten att göra. En direktlänk finns här nedanför under "Mer information på andra webbplatser".

Här finns Europeiska unionens officiella tidning, EU-lagstiftningen, rättspraxis med mera. Lagstiftningsförfaranden finns också i EUR-Lex. Du kan följa ett visst lagstiftningsförslag från det ögonblick det läggs fram tills det slutligen antas. För varje förfarande kan du bland annat se bakgrundsdokument, uppgifter om förfarandets olika steg, EU-institutionernas beslut och ansvariga avdelningar.

Senast granskad 2017-02-10