Restaurangen som skolans hjärta
Vad är det som ligger i kantinerna egentligen? Och hur bra känns det att sitta här och äta? Både måltidsmiljön och kännedom om vad som ligger på tallriken spelar stor roll för elevernas lust att äta sin skollunch. I Munkedals kommun testades fyra enkla idéer för att göra elevernas upplevelse mer positiv.
Hungriga elever väller in genom dörrarna. Söker med blicken efter en lämplig plats, slevar ofokuserat upp mat på sina tallrikar. Några går målmedvetet mot kompisgänget, andra går med tveksamma steg mot ett lugnare hörn. Med en påträngande ljudmatta som bakgrund lugnar de magen med några snabba tuggor, slänger resten av tallrikens innehåll i soporna och skyndar ut. Vissa rätter smakar de aldrig,
En mörk bild av miljön i en skolmatsal, men ofta ganska nära verkligheten. Denna verklighet gagnar inte elevernas skolresultat och hälsa, inte heller miljö, klimat och ekonomi. Det är inte hållbart på minsta vis, men hur kan vi förändra?
– Både måltidsmiljön och viljan att smaka spelar stor roll för att elever ska äta sig mätta i skolmatsalen. Vi behöver göra insatser som kan förändra deras attityder, som kan få dem att känna att maten faktiskt smakar gott och känns lockande. Vi behöver engagera eleverna i måltiden och skapa ett intresse för maten, säger Johanna Bothén, dåvarande måltidsutvecklare i Munkedals kommun.
För att åstadkomma detta måste pedagogiken få följa med in i matsalen. Johanna Bothén och dåvarande måltidschefen Gunilla Martinsson jobbade redan intensivt för att koppla ihop skolan och köket, pedagogiken och måltiden.
När Munkedals kommun valdes ut som deltagare i Livsmedelsverkets projekt Ett nytt recept för skolmåltider, finansierat av Vinnova, öppnade sig stora möjligheter till fortsatt utveckling. Projektgruppen, bestående av representanter från måltidsavdelningen och skolan, slungades inledningsvis in i en centrifug av nytt innovativt tänkande. Ur myllret av post it-lappar, med närmare 80 olika nedskrivna idéer, vaskades några fokusområden fram att jobba vidare med i Munkedal. Ett av dessa var måltidsmiljön.
Arbetet utmynnade i fyra olika prototyper som syftade till att få eleverna att trivas bättre i matsalen, bli intresserade av maten och våga smaka fler rätter. Samtliga testades på Kungsmarksskolan, en 7–9-skola med anpassad grundskola.
Tyst kupé för en rofylld miljö
Det första som provades var Tyst kupé, ett särskilt anpassat rum för elever som behöver sitta mer avskilt i en lugn och rofylld miljö. Rummet, som förr var lärarnas matsal, användes redan regelbundet av elever med särskilda behov i sällskap med en vuxen. Med enkla insatser kunde miljön bli mer tilltalande och även komma fler till godo.
– Vi hade många elever med NPF-diagnoser som kunde må bra av en lugn och skön miljö. Vår tanke var att anpassa lokalen så bra som möjligt för det ändamålet och även tillgänglighetsanpassa för elever med andra typer av behov, berättar Gunilla Martinsson.
För att förstå hur miljön skulle utformas på bästa sätt, tog de hjälp av specialläraren. Fastighetsavdelningen gjorde grovjobbet. De målade väggarna i en lugn, grön färg och byggde avskärmade bås för en ombonad och trygg känsla. Några gröna växter och ett ljus på varje bord skapade hemtrevnad. Det blev fint.
– Det här ville vi verkligen att elever i behov av lugn och ro skulle få uppleva! En av utmaningarna var förstås schemaläggningen. Det är två skolor som äter här, och eleverna som behöver sitta i lugn miljö går i flera olika klasser. Men det är mycket som är väldigt positivt med rummet, säger Gunilla Martinsson.
Den ursprungliga tanken var att rummet skulle stå olåst och kunna nyttjas av vilken elev som helst som kände behov av avskildhet. Detta visade sig inte fungera så bra.
– Det var en massa andra elever som sprang in där hela tiden, så det blev inte alls lugn och ro. Nu håller vi dörren låst. Men alla vet att rummet finns och att man kan få sitta där. Det är bara att fråga vilken lärare eller måltidspersonal som helst, så låser de upp, säger Johanna Bothén.
Några incidenter har förekommit. Lite lek med tändstickor i smyg. Ett avbrutet ljus. Gunilla och Johanna har inte gjort någon stor affär av det, bara köpt nytt och gått vidare.
– Vi måste ha förståelse. Vi kan inte bara lägga ner det. Jag skulle ändå säga att det här är ett lyckat försök. Det är många elever som behöver det här rummet, säger Johanna Bothén.
Rum i rummet
Att många elever ville sitta mer avskärmat i mysigare miljö var tydligt. Nästa steg blev därför att prova viss avskärmning även i den stora matsalen.
Med hjälp av skärmar, klädda med konstgjorda löv, skapades ett avskilt rum längst ner i ena hörnet av matsalen. Bordstabletter, blockljus och dekorationer i fina harmoniska färger kom på plats. Det blev riktigt mysigt.
– När vi började förändra i matsalen väcktes farhågor hos lärare och måltidspersonal. De blev förskräckta över att hörnet var helt utan insyn och varnade för mobbning och skadegörelse, men vi måste ju testa, säger Gunilla Martinsson.
Ur ett elevperspektiv var experimentet mycket lyckat. Platserna i det nya lilla rummet blev upptagna först av alla. Här var det trivsamt att sitta och äta och prata med kompisarna. Här var det tryggt, med en vägg bakom ryggen för alla.
Avskärmningen ledde dessvärre till en del ordningsproblem. Bakom skärmen var det lätt att lämna disken på bordet och sedan smita, och även göra lite annat bus.
– Vi blev tyvärr tvungna att plocka bort skärmarna. För elevernas skull är det tråkigt. Rum i rummet är utan tvivel en viktig komponent för att skapa trivsel, men det går att lösa på andra sätt, till exempel med gruppvis möblering, säger Johanna Bothén.
Efter studiebesök på andra skolor fick arbetsgruppen i Munkedal ny input och insikt om att det inte alltid behövs så mycket som man tror. Mysigare belysning, något vackert för ögat, en hylla med kokböcker på väggen, en stor gammal skänk som prova på-bord och fina konstverk från elevernas bild- eller slöjdlektioner. Det räcker långt för att skapa en trivsammare måltidsmiljö.
Demotallrik skapar förståelse för maten
Munkedals tredje experiment i matsalen blev konceptet med demotallrikar. Som ett vackert stilleben med pedagogiska baktankar stod de plötsligt där i de köande elevernas blickfång, strategiskt placerade strax före kantinerna. På tallrikarna låg dagens två rätter snyggt upplagda enligt tallriksmodellen, med färggranna grönsaker och en dekoration på toppen, kanske en citronskiva, som pricken över “i”. En text vid tallrikarna förklarade mer i inbjudande ordalag: “Idag bjuder vi på en krämig fiskgratäng med … “
– På det här viset kan vi utan pekpinnar visa hur det är tänkt att en portion ska se ut, säger Gunilla Martinsson.
Elevernas reaktioner lät inte vänta på sig. “Så fint! Sådär färgglatt vill jag också ha det på min tallrik! “
– När maten står på en buffé, ser eleverna bara kantiner. Särskilt om det är två olika rätter kan det vara svårt för dem att förstå hur maten ska kombineras. Att se visningstallrikarna en kort stund innan det är dags att greppa sleven ger dessutom eleverna tid att fundera och göra ett val, säger Johanna Bothén.
Demotallrikarna skapar förståelse för maten, något som också uppföljningen bland eleverna visade. “Nu vet vi vad ni menar med rätten”, var en av många talande kommentarer.
– Vi vuxna tar så lätt för givet att eleverna förstår hur en matportion ska se ut, men det gör de inte. När vi införde detta tänkte vi att det kanske fanns en risk för att eleverna, efter att ha sett demotallriken, skulle ta mer grönsaker än de brukade och sedan slänga bort dem, men så har det inte blivit. Tallrikssvinnet har inte ökat, säger Johanna.
Övertäckt med en glaskupa håller sig rätterna på visningstallrikarna fräscha och fina hela lunchen. En elev hade funderat på de där portionerna ur ett annat perspektiv: “Ska den maten slängas sen? Ni vill ju inte att det blir svinn?“
Och visst slängs den, men demotallrikarna fyller sitt lärande syfte och är nu ett återkommande inslag i Kungsmarksskolans matsal.
Fun Food Facts gör eleverna nyfikna på maten
Arbetsgruppen såg också ett behov av att både väcka elevernas intresse för maten som serveras och öka deras kunskaper om den. Kunde man på något sätt göra detta i själva måltidsmiljön? Svaret på frågan blev Fun Food Facts som inledningsvis testades på Kungsmarksskolan.
Konceptet bestod av två delar. Elever som hade hemkunskapslektion letade fram några enkla fakta med koppling till kommande lunchrätt eller dess råvara. Dagen då rätten serverades i matsalen fick alla övriga elever en ledtråd av typen “gissa lunchrätten” av sin lärare innan de gick i väg till matsalen. Spänningsmomentet med ledtråden skulle göra dem nyfikna på maten och intresserade av att se om de hade gissat rätt. På matsalens digitala skärm kunde de sedan läsa de fakta om rätten som hemkunskapseleverna hade tagit fram. Denna modell testades fem gånger.
– Vi såg att det väckte intresse. Ledtrådar är spännande och informationen om maten var enkel men intressant. Till exempel “Lasagne kommer från Italien.” och “Potatisen kommer från Dingle lantbruk här intill.” Men det var ett arbetssätt med många inblandade som var svårt att hålla i, konstaterar Johanna Bothén.
Numera är det måltidspersonalen som tar fram tre snabba fakta om dagens måltid, och fler skolor har följt efter. Det är trots allt ett enkelt sätt att bidra till elevernas kunskaper om mat. Och kunskaper behövs.
– Barn vet inte jättemycket om livsmedel. Sej? Vad är det? Det kan räcka med att skriva att det är en vit fisk som lever i havet och ser ut som på bilden. Eller att pizzasalladen är gjort av ett vitkålshuvud som ser ut så här. Det är inte självklart för alla, säger Johanna Bothén.
I Munkedals kommun vet man nu av egen erfarenhet att måltidsmiljön har stor betydelse, både för trivseln och som lärande resurs.
– Vi har också lärt oss att man inte behöver göra revolution. Det finns många små saker man kan göra. Man får vara beredd på att det kan bli lite tok i början, men man får helt enkelt ge det lite tid, säger Johanna Bothén.
