Matmarknad på skolgården
En hållbar skolmåltid bygger på att kockarna lagar god, näringsriktig och klimatsmart mat. Lika viktigt är att barnen verkligen äter den. Hur når man dit? Munkedalsskolan provade att anordna en matmarknad med lokala matproducenter och pedagogiska baktankar.
Som ett steg på vägen mot mer hållbara måltider ville Gunilla Martinsson och Johanna Bothén, dåvarande måltidschef och måltidsutvecklare på måltidsavdelningen i Munkedals kommun, förändra synen på skolmåltiden som en isolerad ö till att bli en integrerad del av verksamheten. Måltiden som en resurs för lärande var något som de båda brann för. De hade jobbat hårt med måltidspedagogik i förskolan och riktade nu blicken mot skolan.
– Vi ville koppla måltiden till det pedagogiska uppdraget och involvera elever, pedagoger och kök i detta arbete, säger Johanna Bothén.
Att få barnen att äta allting som serveras i skolmatsalen är en utmaning som många skolor brottas med i dag. För att försöka förändra barnens attityder till mat, testades under en sommarlovsvecka konceptet ”Kockfritids” på Munkedalsskolan. Förskolläraren Ingrid Rosell ledde arbetet som gick ut på att måltidspersonalen lagade en trerättersmiddag tillsammans med fritidsbarnen.
– Vi tänkte att om barnen är med och tillagar maten, och vet vad det är, så törs de nog också smaka. Och visst såg vi skillnad. En annan stor vinst var att måltidspersonalen lärde känna eleverna bättre. Det var väldigt lyckat, säger Ingrid Rosell.
De goda erfarenheterna gav blodad tand. Nu ville de prova mer i samma riktning, något som kunde komma fler elever till del. Tänk om det gick att anordna en matmarknad på skolgården och bjuda in lokala matproducenter?
– Vi ville att barnen skulle se att en del av skolmaten kommer härifrån, att det är rena, fina produkter som inte åkt över halva jordklotet. Vi pratar ju om globala föroreningar, miljö och sådant, och barn är smarta. Kanske kunde detta bidra till deras lust att äta maten, säger Ingrid Rosell.
Som på beställning upptäckte Gunilla Martinsson annonsen om Livsmedelsverkets projekt Ett nytt recept för skolmåltider, finansierat av Vinnova. Vilken möjlighet att få jobba vidare kring dessa viktiga frågor!
Barn- och utbildningsförvaltningen, som redan var positivt inställda till kostenhetens utvecklingsarbete, var genast med på tåget. Munkedal ansökte om att få vara med i projektet och entusiasmen var stor när Munkedals kommun valdes ut som en av fyra deltagare. Med stöd av projektet kunde matmarknaden förverkligas. Den kom att bli startskottet för ett stort innovativt arbete.
Gedigna förberedelser inför matmarknaden
Förberedelserna för höstmarknaden på Munkedalsskolan, en F-6-skola med cirka 340 elever, startade direkt vid terminsstarten. Producenter skulle bjudas in, datum skulle spikas.
– Vi bjöd in dem som vi redan handlade av i vår egen kommun. Responsen var bra och de flesta, en 5–6 stycken, kom. Vi hade ett bra samarbete med dem sedan tidigare, bland annat ett avtal om krisberedskap, säger Gunilla Martinsson.
I arbetsgruppen funderade pedagoger och medarbetare från kostenheten noga på vad de ville uppnå med matmarknaden och hur den skulle organiseras. Tillsammans gjorde de upp en plan.
Att möta traktens matproducenter på skolgården, att få titta, känna och smaka på deras produkter, var en chans att väcka elevernas intresse för råvarorna som sedan tillagas och serveras i skolans kök. Matmarknaden skulle bli en gemensam upplevelse som sedan skulle få följa med in i klassrummet och samma dag kopplas ihop med undervisningen i alla ämnen. Odling, livsmedel, transporter, sopor – allt skulle knytas ihop för att skapa förståelse för lokal matproduktion.
Det planerades även för andra aktiviteter på skolgården, bland annat en utställning om ”kockfritids” och en tipspromenad som skulle utgöra grund för dagens undervisning kring mat och hållbarhet.
Tipspromenadens frågor hade koppling till producenternas råvaror och för att hitta svaren på frågorna skulle eleverna bli tvungna att prata med producenterna. Det var mycket fiffigt uträknat.
En av de största utmaningarna i planeringen var signerad SMHI.
– Meteorologerna varnade för skyfall det datum vi hade bestämt, så vi blev tvungna att byta dag. När dagen väl kom, så var det väldigt mycket att tänka på kring logistiken och allt det praktiska, säger Gunilla Martinsson.
Scheman och tågordning för de olika klassernas närvaro på skolgården måste upprättas och följas. Tillgång till el och vatten måste finnas ute på skolgården. Inte minst måste barnens säkerhet garanteras i samband med transporter in och ut från skolgården.
Den stora dagen – glatt och lärorikt på matmarknaden
Till slut stod producenterna där, med vackert uppdukade bord. Det var lantbrukaren från Dingle vars potatis och grönsaker ofta serveras i skolans kök. Det var biodlaren, köttbonden och några till. Halmbalar som inbjudande sittbänkar skapade en lantlig känsla och luften vibrerade av förväntan.
Snart myllrade skolgården av nyfikna elever som fick en skoldag utöver det vanliga, en dag som hade något att ge för alla sinnen. Gissa vikten på jättepumpan! Känn doften från muurikan där skolkökspersonalen lagar mat, kom och smaka! Kolla biodlaren som har med sig riktiga bin i en bärbar kupa!
Vid ett bord fanns fullt av kända och okända grönsaker och med knivar, skärbrädor och pepparkaksformar var det fritt fram att utforska. Känna, skära, klämma, trycka ut figurer, och kanske stoppa lite i munnen också. Några av de äldre eleverna hjälpte till att hålla ordning i experimentverkstaden.
– Vi trodde att den här aktiviteten mest skulle tilltala de yngsta barnen, men det visade sig vara väldigt poppis bland elever i årskurs 5 och 6 också, säger Johanna Bothén.
Gunilla Martinsson stod mitt i härligheten och myste.
– Jag såg en otrolig glädje bland barnen över att få vara med om detta, och ett stort intresse hos dem att förstå och lära. På eftermiddagen kom en del föräldrar och det var roligt att se barnen dra i dem. ”Titta! Kolla! Du måste komma och smaka! Varför har inte vi det där hemma hos oss?” Det är så att man får gåshud, säger Gunilla Martinsson.
– Det blev faktiskt mycket bättre än förväntat. Vi trodde nog att det skulle bli rörigt, men det blev så bra. Att barnen tyckte det var så kul tror jag till viss del berodde på att vi vuxna också var så positiva. Sådant smittar. Den här dagen var verkligen något alldeles extra, det kände vi allihop, säger Ingrid Rosell.
Det enda som inte blev som det var tänkt var tipspromenaden.
– Barnen tyckte att det var fusk att fråga producenterna om det rätta svaret på frågorna. Då gissade de hellre. Men visst blev det lite samtal ändå, ibland med hjälp av lärarna, säger Johanna Bothén.
En större matmarknad arrangerades året därpå
Projektgruppen var mycket nöjd med sin första matmarknad. Konceptet var faktiskt så bra att man tyckte att varenda låg- och mellanstadieelev i hela kommunen borde få uppleva detta. De tog frågan till förvaltningsledningen och fick grönt ljus för att året därpå arrangera en större matmarknad vid Utvecklingscentrum Munkedal i Dingle, en optimal plats med lantbruk, naturbruksgymnasium och gott om utrymme.
Även denna gång skulle elevernas upplevelse av matmarknaden följas upp i klassrumsundervisningen. Det handlade om cirka 1000 elever fördelat på fem skolor. Första steget var en dialog i rektorsgruppen och därefter information till kommunens alla grundskollärare. En ny arbetsgrupp bildades med representanter från alla inblandade skolor. Johanna Bothén var projektledare med huvudansvar för allt från kontakt med matproducenterna till beställning av busstransporter.
Till den stora matmarknaden i Dingle skulle fler utställare bjudas in. För att förstärka det pedagogiska perspektivet fick de medverkande mer stöd än förra gången.
– Vi frågade i förväg vad producenten ville visa och vad det var tänkt att eleven skulle lära sig. Om producenten till exempel ville bjuda på juice eller en maträtt, tipsade vi om att det också kunde vara bra att visa en bild på hur råvaran ser ut, berättar Johanna Bothén.
För att skapa en positiv upplevelse för ett så stort antal elever skulle marknaden pågå i två dagar. Gymnasieeleverna på naturbruksskolan engagerades för att hjälpa till med det praktiska.
Johanna Bothén och de andra ansvariga vuxna drog efter andan när de första bussarna anlände och hundratals elever vällde ut. Hur skulle det gå?
De hade inte behövt oroa sig. Trots det stora formatet blev det lika bra som sist. Till och med ännu bättre.
Tipspromenaden löpte genom frodiga grönsaksodlingarna vilket bidrog till nya erfarenheter och insikter bland eleverna. Frågor till producenterna hade förberetts bättre än sist och handlade om både mat och andra saker, som till exempel yrkesrollen som lantbrukare och matproducent.
Aktiviteterna var samma som vid första matmarknaden men hade utökats med ytterligare en station för rörelse och lek. I Dingle fanns mer att se och fler spännande saker att smaka på. Det var äkta matglädje i luften!
– Vi var rädda att eleverna skulle backa när de bjöds på sjöpungsburgare, tångknäckebröd och rotfruktskaka, men de var väldigt nyfikna! Kön var lång, säger Gunilla Martinsson.
– I den här miljön blev eleverna nyfikna och ville prova och smaka. Det är inte som att komma hungrig till matsalen och bli serverad sjöpung för första gången. Här var det tryggt, alla visste att de skulle få äta sig mätta vid grillarna där våra kockar lagade lunch. Även producenterna var nöjda med dagen, säger Johanna Bothén.
Matmarknaden har gett pedagogiska vinster
Målet med matmarknaden var att öka elevernas förståelse och kunskaper kring lokalproducerad mat och ge dem positiva upplevelser av sådan mat i ett annorlunda sammanhang. En förhoppning var att detta skulle bidra till elevernas lust att äta maten i skolmatsalen. Så vad blev resultatet?
– Matmarknaden är utan tvivel något som alla elever minns. Jag tror framför allt att de lite äldre eleverna kan referera till denna dag när det pratas miljö och hållbarhet i olika sammanhang. De har fått något att hänga upp nya kunskaper på, säger Ingrid Rosell.
En utvärdering med eleverna visade att de tyckte att det hade varit spännande, roligt och lärorikt. Exempel på sådant som de hade lärt sig på matmarknaden var hur olika grönsaker såg ut och hur olika råvaror smakade. Och de ville gärna få uppleva samma sak igen. Matmarknaden har även stärkt relationerna och samarbetet mellan skola, producenter och kök.
Skolorna i Munkedals kommun har inte gjort några mätningar som kan visa om barnen har ökat sitt grönsaksintag, men Ingrid Rosell tycker sig se att det är fler som tar för sig av det gröna nu.
– Jag äter pedagogisk lunch med barnen i skolmatsalen och det är definitivt fler elever som pratar om varifrån maten kommer och att det är bra om den finns nära. Det är ofta nu som elever entusiastiskt påpekar att ”det här kommer från Dingle!”. Det är en skön känsla, säger Ingrid Rosell.
För projektgruppen i Munkedal ledde arbetet med matmarknaden till nya idéer som även de har testats med framgång.
