Kokbok för måltidsmiljön
Med små medel kan man åstadkomma stora förändringar. Hemligheten stavas elevinflytande. Skolmatsalen är numera en gemytlig plats dit fler elever än tidigare kommer för att äta sig mätta. De ungas kloka idéer påverkar nu andra skolor för lång tid framöver.
Omysigt. Otryggt. Oljud. Elevernas omdöme om Rudsskolans skolmatsal var inte nådigt. Det är inte konstigt. Högstadieskolan, med drygt 500 elever, är en av Karlstads äldsta skolor och har inte renoverats på 20 år. Klinkergolv. Lysrör. Högt i tak.
I den årliga elevenkäten fick skolan svart på vitt: Oväsen, trängsel, rester som ibland lämnades kvar på bordet – sammantaget en så pass jobbig och stressande miljö att många elever inte ens ville gå dit.
– Eleverna tyckte verkligen inte att det var bra, och det gjorde inte måltidspersonalen heller, säger Linnea Olsson Lee, koststrateg i Karlstads kommun.
Skolans vuxna såg med bekymrade ögon hur ett stort antal elever varje dag lämnade skolan på lunchrasten till förmån för kiosken eller snabbmatsrestaurangen – till och med när köttbullar stod på menyn.
– Hur god mat det än är, så finns det elever som inte kommer och äter. Det är tråkigt. Skolmaten är lagad av utbildat folk som kan sin näringslära. När eleverna väljer bort den, får de ju ett ganska dåligt näringsintag under dagen, säger Birigitta Vourinen, biträdande skolledare på Rudsskolan.
Genom Livsmedelsverkets projekt Ett nytt recept för skolmåltider, finansierat av Vinnova, uppenbarade sig en möjlighet att göra någonting åt situationen, och dessutom göra det riktigt bra. Ett projekt kunde medföra resurser för att tänka lite bredare kring skolmåltiden än bara renovering av matsalen. Medarbetarna på kostenheten i Karlstad är ett energiskt gäng som gillar att testa nya saker. De ville gärna att kommunen skulle ansöka om att få vara med i projektet. Initiativet backades upp, både på förvaltningsnivå och politiskt.
– Jag ville att våra utbildningsnämnder skulle känna att det fanns ett driv i förvaltningen att jobba med dessa frågor. Vi gjorde en avsiktsförklaring på kommunledningsnivå för att visa att vi var beredda att lägga ner både tid och engagemang på detta om vi blev antagna, säger skoldirektör Maria Kjällström.
Karlstad valdes ut som en av fyra kommuner att delta i Livsmedelsverkets projekt. Måltidsmiljön blev ett av två arbetsområden där idéer skulle omsättas i konkreta experiment. Målet var att få fler elever att besöka matsalen på lunchen.
– Vi ville att de skulle uppleva en trevlig restaurangkänsla, en miljö trygg nog så att de skulle vilja sitta där en längre stund. Då skulle vi kanske kunna locka in fler elever att smaka på det som vi vill att de ska äta, säger Linnea Olsson Lee.
En köttbulle är en köttbulle, men den kanske inte smakar lika gott i en stökig miljö.
Delaktighet från början till slut
Arbetsprocessen i projektet skulle följa modellen för tjänstedesign. Det betyder att man utgår från användarens behov, och att användare och utförare tillsammans hittar lösningar på problemet. Därefter skapas en prototyp som senare kan vidareutvecklas. Användarna, i det här fallet eleverna, måste alltså involveras i arbetet. I Karlstad gjorde man detta med besked.
– Alla Rudsskolans elever fick svara på en enkät om hur de upplevde den nuvarande situationen i matsalen. Vi gjorde även kvalitativa intervjuer för att förstå hur de skulle vilja ha det i matsalen, berättar Fredrik Lundquist, kostchef i Karlstads kommun.
Samtliga elever fick även titta på bilder av några olika typmiljöer – naturnära, caféliknande, modern restaurangstil … Vad gillade de bäst?
– En majoritet av eleverna fastnade för den lite rustika caféstilen – ombonat och med olika sorters möbler, säger Linnea Olsson Lee.
Elevernas samlade synpunkter förmedlades till en inredningsarkitekt, tillsammans med information om lokalernas fysiska förutsättningar. Utifrån detta skapade hon några olika ”moodboards” att utgå ifrån.
Under en eftermiddags workshop fick skolans elevrådsrepresentanter träffa inredningsarkitekten och tänka vidare utifrån de olika förslagen. Vad tyckte de om de olika alternativen? Om färgen och materialet? Skulle det vara si eller så? Eleverna uppmanades också att komma med helt egna idéer.
– De var lite avvaktande i början, byggprocesser brukar ta tid och de trodde inte att de skulle hinna få uppleva resultatet. Men när de förstod att det skulle ske redan under hösten, tyckte de att det var fantastiskt häftigt att de fick vara med och bestämma, säger Linnea Olsson Lee.
Tvärt emot vad de vuxna befarat, var elevernas önskningar mycket realistiska och modesta, så till den grad att de ibland censurerade sig själva redan på idéstadiet. De vuxna peppade dem att tänka fritt och sedan lossnade det: ”Vi vill ha en jättelång soffa längs ena väggen! Och tak över borden på verandan utanför matsalen!”
– Borden utanför matsalen var en kvarleva från utglesningen under pandemin. Elevernas åsikt var att det kändes integritetskränkande att sitta där och äta när folk uppe i trappan kunde stå och titta rakt ner på deras tallrikar, något som ingen vuxen hade tänkt på. Tak över borden var ju genialt! De unga har ofta kloka åsikter, och här blev de tagna på allvar, säger Birgitta Vourinen.
Eleverna hängde med näsorna över olika färgprover. Den här rosabruna var väl mysig och fin? En ljusgirlang på verandan måste vi ha! Och en avskild veranda inne i matsalen också. Mysigare belysning – definitivt. Rislampor? Jaaa!
– Rislampor var en chansning. De kunde lika gärna bli boxbollar. Men ibland måste man våga gå över gränsen, säger Linnea Olsson Lee.
Elevrådsrepresentanternas tankar om möblemanget spretade. Runda, fyrkantiga, höga och låga bord. Undanskymda platser för den som vill äta ifred. Efter att först ha drivit sina personliga åsikter, upptäckte de att det nog var en mix som var lösningen. Genom olika sorters möblering delades matsalen in olika zoner. En zon med mindre enheter med 4-6 personer vid varje bord. Ett längre bord för dem som vill ha det mer socialt.
– Eleverna ville ha variation och möjlighet att välja efter dagsform. Ibland känner man för att sitta med gänget, en annan dag bara med bästa kompisen. Att eleverna inte vill sitta med ryggen mot ett folkhav blev också mycket tydligt. Det skapar otrygghet och en känsla av att vara uttittad, säger Fredrik Lundquist.
Även kökspersonalen fick säga sitt innan en slutlig ritning tog form.
Från skiss till verklighet
Den färdiga ritningen visades i skolans alla klasser. Här var resultatet av deras kamraters arbete! Nyfikna blickar följdes av glada utrop. Alla gillade vad de såg och var mycket imponerade. De vuxna hade möjlighet att stryka lösningar som de fann praktiskt omöjliga, men totalt sett var det bara några småsaker som justerades.
– Om vi vuxna hade fått bestämma hade matsalen inte sett ut så här. Vi hade aldrig kommit att tänka på höga barbord och vi hade inte valt dessa färger. Vi hade nog också trott att eleverna skulle vilja ha mer grönska. I stället ville de ha mer av det mysiga och murriga, säger Linnea Olsson Lee.
Från skiss till handling tog det inte mer än tre veckor. Snickare, målare och elektriker engagerades för att utföra jobbet under höstlovet. Så kort tid? Hur ska det gå till? Eleverna var skeptiska, men redan på fredagseftermiddagen satte hantverkarna i gång. Väggar rollades. Det byggdes skiljeväggar och väggfast bänk. Elektriker installerade de nya lamporna som spred ett hemtrevligt sken över borden. Ljuddämpande tyger draperades i taket. Slutligen hämtades återbrukade möbler från en nyligen renoverad gymnasieskola.
– Det var sammantaget en väldigt liten investering, men förändringen var total. I hållbarhetens namn går det utmärkt att använda begagnade möbler, säger Birgitta Vourinen.
När eleverna kom tillbaka efter lovet var de överväldigade. Det var färdigt! Det var fantastiskt, jättemysigt och precis som de själva hade bestämt. Tänk att de vuxna hade tagit deras förslag på så stort allvar! Det tillhör inte vanligheterna.
– Eleverna var så stolta. Det blev en helt annan känsla än om vi vuxna hade gjort exakt samma sak utan att fråga dem. Att kompisar hade åstadkommit detta tillsammans med en riktig inredningsarkitekt förtjänade respekt, säger Birgitta Vourinen.
Ett lyckat experiment
Hur gick det då med arbetsgruppens målsättningar? Över förväntan! I uppföljningen med eleverna svarade många att den mysiga miljön gjorde att de oftare valde att gå till matsalen jämfört med tidigare. Rudsskolan har inga exakta siffror men kökspersonalen upplever en tydlig skillnad. Plötsligt ser de ansikten som de aldrig har sett förut, i disken är det fler tallrikar och större mängder mat går åt. Även tallrikssvinnet har minskat.
– Kanske känner sig eleverna mindre stressade i den nya miljön, säger Fredrik Lundquist.
Kökspersonalen upplevde också förändringen som något mycket positivt.
– Nu upplever de att de jobbar i en modern restaurang och känner sig stoltare i sitt yrke, säger Linnea Olsson Lee.
Fortfarande finns elever som ibland går ut på stan för att köpa en hamburgare, men de har utan tvekan blivit färre. Den pedagogiska biten är fortfarande en utmaning, men de vuxna gör vad de kan och försöker prata matvanor med tonåringarna. Varför slösa egna pengar på skräpmat när man kan få gratis mat som är mycket bättre för hälsan?
Av alla farhågor kring rislampor, avskärmade miljöer, sittdynor och textilier blev ingenting verklighet. På tre år är det en enda lampa som har behövt bytas ut.
– Jag tror att eleverna känner ett ägarskap. Då är de rädda om inredningen, säger Linnea Olsson Lee.
Konceptet sprids vidare
Eleverna som deltog i arbetet har nu lämnat grundskolan men på Rudsskolan i Karlstad sprids berättelsen om deras arbete vidare till nya årskullar. På senare tid har måltidsmiljön utvecklats med musik på låg volym, allt enligt nya elevers egna önskemål.
Rudsskolan har haft studiebesök av andra skolor som hört talas om framgångarna. Även från politiskt håll applåderas det.
– Att elever ges makt och blir lyssnade på har mycket stor betydelse. Det väcker kreativitet och påverkar deras syn på sig själva som kompetenta och värdefulla människor. Barn och unga kan mycket mer än vi tror, vi borde lyssna mer på dem. Om vi låter elever delta som en jämbördig part, tror jag att deras förtroende för samhället och dess institutioner kan växa på sikt, säger Lina Larhult, ordförande i Karlstads barn- och ungdomsnämnd.
Elevernas arbete på Rudsskolan har utmynnat i ett koncept som från och med nu kommer att påverka utformningen av alla skolmatsalar i Karlstad vid om- och nybyggnation. Detta betyder inte att alla kommunens skolmatsalar kommer att se ut som kopior av Rudsskolans lunchrestaurang, inte heller att en inredningsarkitekt ska kopplas in på varje enskild skola. Konceptet är en grovskiss som ska anpassas efter olika skolors behov.
– Att involvera både elever och vuxna i arbetet är fortfarande jätteviktigt, men man kan göra det på en nivå som man mäktar med, säger Linnea Olsson Lee.
