Hormonstörande ämnen

Det är viktigt att så lite hormonstörande ämnen som möjligt släpps ut i miljön och hamnar i maten.

Tyvärr är det omöjligt att helt undvika skadliga ämnen i maten eftersom de finns både i jorden, vattnet och i luften. Därför arbetar Livsmedelsverket för att på olika sätt skydda konsumenterna, exempelvis genom gränsvärden och råd.

Vad är hormonstörande ämnen?

Hormoner är kemiska signaler som finns i kroppen och styr en rad olika funktioner, till exempel fortplantningen, immunförsvaret och ämnesomsättningen.

Ämnen som påverkar hormonsystemet och därigenom kan ge negativa effekter kallas hormonstörande. Ibland används istället ordet endokrinstörande för samma sak.

Varifrån kommer de hormonstörande ämnena i mat?

De flesta tänker nog på kemikalier eller miljöföroreningar när man pratar om hormonstörande ämnen. Men de kan även förekomma naturligt i växter och mat.

Exempel på naturligt förekommande hormonstörande ämnen är östrogenliknande fytoöstrogener i soja/sojaprodukter, glykosinolater i kålväxter och mögeltoxiner i grödor. Miljöföroreningar som kan vara hormonstörande är till exempel PCB, kadmium och tributyltenn.

Vissa bekämpningsmedel kan innehålla ämnen med misstänkt hormonstörande egenskaper. Det gäller också vissa ämnen i förpackningsmaterial som vissa plaster.

Hur kan mängden hormonstörande ämnen i mat minskas?

Det bästa sättet att undvika att hormonstörande ämnen hamnar i maten är att se till att sådana ämnen inte släpps ut i miljön. För det krävs både en bättre kontroll av produktionen och av användningen av kemikalier. Man kan också förbjuda användningen av vissa ämnen helt, som man till exempel gjort med PCB.

Genom att införa gränsvärden för hur mycket av ämnena som får finnas i mat kan man minska den mängd miljöföroreningar som människor får i sig. Däremot behöver det inte betyda att miljöföreningarna minskar i miljön.

Förekomsten av hormonstörande ämnen i exempelvis bekämpningsmedel och plastför­packningar är lättare att påverka med lagar. Enligt nya EU-regler får exempelvis inte ämnen som har hormonstörande egenskaper användas i bekämpningsmedel.

För hormonstörande ämnen i växter kan växtförädling vara ett sätt att minska nivåerna. Då förädlar man fram nya sorter av växter som inte innehåller så mycket av de naturligt förekommande hormonpåverkande ämnena.

Vad gör myndigheterna?

Tyvärr finns det skadliga ämnen i våra livsmedel som inte går att undvika helt. Därför måste de begränsas på annat sätt. Livsmedelsverket jobbar inom EU för skärpta gränsvärden för skadliga ämnen i mat. Några exempel är arbetet för att gränsvärdena för bly och kadmium ska sänkas och för att man ska införa gränsvärden för arsenik i livsmedel.

Livsmedelsverket ger också råd, till exempel om risker med att äta fisk med höga halter dioxin och PCB. Dessa råd gäller främst barn och kvinnor i barnafödande ålder, men även yrkesfiskare och fritidsfiskare. Råden hittar du längst ned på sidan.

Fördjupning

Hormoner är kemiska signalämnen som finns i kroppen och styr en rad olika funktioner, till exempel fortplantningen, immunförsvaret och ämnesomsättningen. I normala fall regleras hormonerna i ett mycket komplicerat samspel i olika hormon- och signalsystem.

Vissa kemiska ämnen kan ibland likna kroppens egna hormoner och denna typ av ämnen har i djurförsök visats kunna påverka hormonbalansen. Ämnen som påverkar hormonsystemet på ett negativt sätt i djurförsök kallas hormonstörande eller endokrinstörande.

Riskvärdering och kontroll

Det bästa sättet att undvika att kemikalier med hormonstörande egenskaper hamnar i maten är att se till att sådana ämnen inte släpps ut i miljön. För det krävs en strängare kemikalielagstiftning, en bättre kontroll av produktionen av kemikalier och en bättre kontroll över användningen av kemikalierna. Man kan också förbjuda användningen av vissa ämnen helt, som man till exempel gjort med PCB.

För exempelvis Bisfenol A (BPA) som har östrogenliknande egenskaper och som används i en mängd olika produkter, har en mycket omfattande och noggrann riskvärdering nyligen utförts av Efsa. Syftet är att säkerställa att människor inte utsätts för skadliga halter av BPA via maten. Utifrån resultat av sådana riskvärderingar arbetar Livsmedelsverket för att på olika sätt skydda konsumenterna från höga exponeringar, exempelvis genom gränsvärden och råd.

Forskning

I dag vet vi ganska lite om eventuella hälsoeffekter av hormonstörande ämnen i de låga halter som finns i mat eller runt omkring oss i vår miljö, men det utförs mycket forskning inom området. Det är ett komplicerat system att undersöka eftersom vi har ämnen med hormonell påverkan naturligt i kroppen, och hormonsystem som reglerar halter och effekter.

Olika hormonsystem kan vara olika känsliga beroende på om man är man eller kvinna eller ung eller gammal. Under olika förändringar i livet, till exempel under fosterutveckling eller pubertet, kan hormonsystemen vara extra känsliga för påverkan.

Det är särskilt viktigt att forska kring frågan om hur hormonstörande ämnen kan identifieras och nya metoder för riskbedömning av dessa ämnen. Det är svårt att ta reda på vid vilken nivå som dessa ämnen kan vara skadliga för hälsan. Kunskaperna kommer oftast från djurförsök där forskarna försöker ta reda på vilken nivå som inte längre ger mätbara effekter på djurens hälsa.

Många av de effekter som hormonstörande ämnen kan orsaka går att upptäcka med de testmetoder som används idag, till exempel störningar av fortplantningen och cancer. Nya metoder behöver utvecklas för att identifiera fler av de möjliga effekter som störningar i hormonsystemet kan ge.

När man bedömer riskerna för människa utgår man från att människan är mycket känsligare än försöksdjuren och lägger på säkerhetsmarginaler mellan de nivåer vi får i oss och de nivåer som kan orsaka hälsoeffekter.

Gränsvärden

Genom att införa gränsvärden för hur mycket av ämnena som får finnas i mat kan man begränsa den mängd hormonstörande ämnen som människor får i sig. Däremot behöver det inte betyda att dessa ämnen minskar i miljön.

Enligt nya EU-regler får inte ämnen som har hormonstörande egenskaper användas i bekämpningsmedel. Livsmedelsverket jobbar inom EU för skärpta gränsvärden för skadliga ämnen i mat. Några exempel är arbetet för att gränsvärdena för bly och kadmium ska sänkas och för att man ska införa gränsvärden för arsenik i livsmedel.

Arbete för att stoppa hormonstörande ämnen

De senaste åren har EU arbetat för att kunna fatta beslut om kriterier för att identifiera ämnen med hormonstörande egenskaper, enligt krav som finns i lagstiftningen för växtskyddsmedel och biocider.

En majoritet av EU:s medlemsländer godkände i juli 2017 EU-kommissionens förslag till vetenskapliga kriterier för att identifiera hormonstörande ämnen inom området växtskyddsmedel. Men för att de ska antas måste också Europeiska rådet och EU-parlamentet stödja förslaget.

Om kriterierna antas får ämnen med hormonstörande egenskaper inte längre användas i växtskyddsmedel. Redan idag – innan de blivit antagna av Europeiska rådet och EU-parlamentet - kommer kriterierna att användas när ämnen utvärderas eller omvärderas.

EU:s livsmedelsmyndighet Efsa och kemikaliemyndigheten Echa tar nu fram en vägledning för farobaserad identifiering av hormonstörande ämnen. Vägledningen ska göra det lättare för sökande och myndigheter att identifiera hormonstörande ämnen med hjälp av kriterierna.

De nya kriterierna är tänkta att följas av ytterligare åtgärder för att skydda hälsa och miljö inom EU. Kriterierna möjliggör arbetet med att ta fram en ny strategi om hormonstörande ämnen i syfte att minimera den mängd EU-invånarna utsätts för, inte bara från bekämpningsmedel. Målet är att strategin ska täcka till exempel livsmedelsförpackningar, leksaker och kosmetika. Samtidigt kommer EU att satsa omkring 50 miljoner euro på forskning om hormonstörande ämnen.

Senast granskad 2017-09-20