Berikning

Med berikning menas att vitaminer eller mineraler tillsätts till livsmedel för att förbättra deras näringsvärde. Det finns olika anledningar till att livsmedelstillverkare väljer att berika sina produkter. En vanlig orsak är att halten av något eller några näringsämnen minskar då livsmedlet lagras eller processas. Det kan också handla om att tillverkaren vill erbjuda konsumenten en berikad produkt som alternativ till ett liknande livsmedel.

Regler om berikning

Berikning av livsmedel regleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 om tillsättning av vitaminer och mineraler samt vissa andra ämnen i livsmedel.

Förordning (EG) nr 1925/2006 består av tre kapitel, varav de två första innehåller allmänna krav och villkor för berikning. Det tredje kapitlet behandlar tillsättning av andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan.

Nationella regler

I Sverige är det obligatoriskt att berika viss mjölk, margarin och matfettsblandningar (fasta, bredbara produkter). Detta regleras genom Livsmedelverkets föreskrifter (SLVFS 1983:2) om berikning av vissa livsmedel.

Mjölk med en fetthalt på högst 1,5 procent ska innehålla lägst 3,8 och högst 5,0 mikrogram D-vitamin per liter. Margarin och mattfettsblandningar ska innehålla A-vitamin motsvarande lägst 900 och högst 1500 retinolekvivalenter per 100 gram. De ska även innehålla lägst 7,5 och högst 10 mikrogram D-vitamin per 100 gram. Halten vitamin A per 100 gram margarin eller matfettsblandning eller motsvarande produkt med lägre fetthalt får innehålla högst 0,4 milligram betakaroten.

Kraven på berikning av viss mjölk, margarin och matfettsblandningar gäller inte produkter som lagligen producerats eller redan finns på marknaden i ett annat EU-land eller i Turkiet, eller som lagligen producerats i ett annat land som har undertecknat avtalet om Europeiska samarbetsområdet (EES-avtalet). För mer information, se Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1983:2) om berikning av vissa livsmedel.

Vilka vitaminer och mineraler får användas?

I bilaga I till förordning (EG) nr 1925/2006 anges de vitaminer och mineraler som får användas för berikning. De källor till vitaminer och mineraler som får användas för berikning, exempelvis natriumselenit som källa till selen, finns uppräknade i bilaga II. Observera att bestämmelser om tillsättning av vitaminer och mineraler inte gäller kosttillskott som istället regleras enligt föreskrifterna om kosttillskott, läs mer under rubriken Kosttillskott.

För modersmjölksersättning, tillskottsnäring, barnmat, komplett kostersättning för viktkontroll och livsmedel för speciella medicinska ändamål gäller särskilda regler om tillsättning av vitaminer och mineraler.

Finns bestämmelser om andra ämnen?

Förordning (EG) nr 1925/2006 innefattar även ett avsnitt om andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan. För sådana ämnen finns inga listor motsvarande listorna över tillåtna vitaminer och mineraler. Det är företagarnas skyldighet att se till att livsmedlen inte innebär någon hälsorisk för konsumenten, se artiklarna 14 och 17 i EG-förordning 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftningen.

EU-kommissionen kan komma att ta fram listor av de typer som nämns i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006, det vill säga listor över andra ämnen än vitaminer och mineraler som

  1. blir förbjudna att använda i livsmedel
  2. endast får användas i begränsad mängd
  3. är föremål för granskning inom EU.

Med ämnen som är föremål för granskning menas sådana som kan ha en skadlig effekt på hälsan men där det ännu inte är vetenskapligt klarlagt.

Olämpliga växter och växtdelar

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, har gjort en omfattande sammanställning över växter eller växtdelar som innehåller giftiga, beroendeframkallande eller andra hälsofarliga substanser. Inte heller Efsas sammanställning är heltäckande, utan den ska uppdateras kontinuerligt och är tänkt som ett hjälpmedel för bland annat livsmedelsproducenter och kontrollmyndigheter.

Att en växt eller en växtdel finns med på Efsas lista innebär inte heller att den är förbjuden att använda i livsmedel. För att avgöra växtens eller växtdelens eventuella olämplighet för användning i livsmedel måste ytterligare riskvärderingar göras. Som hjälp för att göra sådana utvärderingar har Efsa sammanställt ett vägledande dokument. 

Förordningens register

EU-kommissionen har i enlighet med förordning (EG) nr 1925/2006 tagit fram ett register, kallat Community register, om tillsättning av vitaminer och mineraler och vissa andra ämnen i livsmedel. Registret finns på EU-kommissionens webbplats. Registret innehåller åtta avsnitt (A-H).

Register till förordning EG nr 1925/2006 
 A Vitaminer och mineraler som får tillsättas livsmedel. Exempel på näringsämenen är folsyra, vitamin C, kalcium och järn. Syftet är att undvika oenighet om vilka ämnen som är essentiella. En lista finns i förordningens bilaga I och enligt ändringsförordning (EG) nr 1170/2009 ska denna lista utökas med mineralen bor.
 B Källor till vitaminer och mineraler som får användas. En lista finns i bilaga II till förordningen. Genom förordning (EG) nr 1170/2009 och förordning (EU) 1161/2011 har ytterligare ämnen lagts till listan. Denna kan komma att utökas med ytterligare berikningsmedel vartefter sådana blir godkända.
 C Högsta och lägsta halter av vitaminer och mineraler med eventuella tillhörande villkor. Det skulle till exempel kunna handla om att tillsättning av ett visst vitamin begränsas till vissa varugrupper för att undvika att intaget blir för högt. Några högsta halter för tillsatta vitaminer och mineraler har ännu inte fastställts. Arbetet med detta är tillsvidare vilande.
 D

Information om nationella bestämmelser om obligatorisk berikning. Medlemsstaterna fick fram till och med den 19 juli 2007 på sig att underrätta EU-kommissionen om sådana bestämmelser. Sverige har informerat EU-kommissionen om de svenska reglerna för berikning av mjölk, margarin och matfettsblandningar. 

 E Varugrupper som inte får berikas. EU-kommissionen har meddelat att man kommer att undersöka möjligheten att begränsa berikning av konfektyrvaror, det vill säga godis med mera.
 F Berikningsmedel som inte är upptagna i bilaga III till ändringsförordningen (EG) nr 1170/2009 och som medlemsländerna får använda nationellt till och med den 19 januari 2014 förutsatt att
- dessa använts före den 19 januari 2007
- dokumentation som stöder användningen inlämnats till EU-kommissionen senast den 19 januari 2010
- Efsa inte lämnat ett negativt utlåtande om dessa berikningsmedel. 
 G

Information om andra ämnen än vitaminer och mineraler som kan komma att tas upp i bilaga III till (EG) nr 1925/2006 och skälen till varför de förbjudits, begränsats eller granskats. Än så länge finns inga ämnen upptagna i bilaga III. 

 H

Ämnen som granskats enligt bilaga III till (EG) nr 1925/2006 och information om de allmänt får användas i livsmedel. Än så länge finns inga ämnen upptagna i bilaga III. 

Maximi- och minimivärden för vitaminer och mineraler

Enligt förordning (EU) nr 1925/2006 ska EU-kommissionen fastställa minimi- och maximivärden för vitaminer och mineraler i berikade livsmedel. Du kan läsa mer om detta på EU-kommissionens webbplats. Maximivärdena ska grundas på bedömningar om hur giftigt ett ämne är och vilka dosnivåer som kan anses vara säkra. Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, har gjort en utvärdering av övre tolerabla doser för vitaminer och mineraler. Utvärderingen ska utgöra ett stöd för EU-kommissionen i arbetet med att fastställa maximinivåer. Detta arbete ligger för närvarande vilande och det är oklart när det kan komma att återupptas.

Ska innehålla en betydande mängd

Ett berikat livsmedel ska innehålla en betydande mängd vitaminer eller mineraler. Med betydande mängd menas för andra produkter än drycker minst 15 procent av det dagliga referensintaget per 100 gram eller 100 milliliter eller per portion, om förpackningen bara innehåller en portion av livsmedlet. För drycker är betydande mängd minst 7,5 procent av det dagliga referensintaget. Se bilaga XIII i förordning (EU) nr 1169/2011 om livsmedelsinformation.

För viss mjölk, margarin och matfettsblandningar finns nationella regler med maximi- och minimivärden, se avsnitten "Regler om berikning" och "Nationella regler".

Produkter som inte får berikas

För att undvika att konsumenten blir vilseledd är det inte tillåtet att berika obearbetade produkter som exempelvis kött, fisk, frukt, grönsaker och vatten, det vill säga naturligt mineralvatten och källvatten. För bordsvatten, till exempel vatten med tillsats av salter eller aromer, gäller dock samma regler som för övriga drycker. Om en dryck innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol får den inte berikas.

Hur ska berikade livsmedel märkas?

Utöver de generella märkningsbestämmelserna finns särskilda krav för hur berikade livsmedel ska märkas, se (EG) nr 1925/2006 artikel 7. I märkning, marknadsföring och reklam för berikade livsmedel får det inte påstås eller antydas att en varierad och väl sammansatt kost inte skulle vara tillräcklig för att täcka näringsbehovet. Vidare är det inte tillåtet att vilseleda eller förvirra konsumenten genom att påstå att ett berikat livsmedel har ett ökat näringsmässigt värde för alla konsumentgrupper. Till exempel en dryck med tillsatt järn har inte nödvändigtvis ett ökat värde för alla, endast för dem som behöver tillskott av järn.

Näringsdeklaration obligatorisk

Det är obligatoriskt med en näringsdeklaration på produkter där vitaminer och mineraler tillsatts. Näringsdeklarationen ska vara utformad enligt informationsförordningen, förordning (EU) nr 1169/2011.

För de vitaminer och mineraler som tillsätts livsmedlet ska uppgifter om de totala mängderna anges, det vill säga summan av eventuell naturlig mängd och tillsatt mängd. De vitaminer och mineraler som deklareras ska även anges i procent av för märkningsändamål dagligt referensintag, enligt bilaga XIII i informationsförordningen.

Berikade ingredienser

Om berikade ingredienser används i en sammansatt produkt, exempelvis berikat vetemjöl i en pannkaka, ska detta deklareras i ingrediensförteckningen, se artikel 2 punkt 2f och artikel 18 informationsförordningen (EU) 1169/2011. Vitaminer och mineraler ska endast anges i näringsdeklarationen om halterna, i slutprodukten, uppgår till minst en betydande mängd, se avsnittet "Ska innehålla en betydande mängd" här ovan.

Närings- och hälsopåståenden

Om närings- eller hälsopåståenden används om berikade livsmedel ska de uppfylla villkoren i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006.

En källa

För att få påstå att ett livsmedel innehåller eller är en "källa" till vitaminer eller mineraler ska det innehålla minst en betydande mängd av respektive näringsämnen, se avsnittet "Ska innehålla en betydande mängd" här ovan.

Exempel

Produkt A innehåller 120 milligram kalcium per 100 gram, det vill säga 15 procent av det dagliga referensintaget. Produkt A är en kalciumkälla eller innehåller kalcium.

Högt innehåll

Det är även tillåtet att påstå att en produkt har ett högt innehåll av ett vitamin eller en mineral förutsatt att innehållet är minst dubbelt så högt som i en produkt som får benämnas en "källa" för det aktuella näringsämnet.

Exempel

Produkt B innehåller 240 milligram kalcium per 100 gram, det vill säga dubbelt så mycket som produkt A i föregående exempel. Produkt B har ett högt kalciuminnehåll.

Påståenden om ökat innehåll av vitaminer och mineraler är inte tillåtna, enligt bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006 om närings- och hälsopåståenden. Se även Livsmedelverkets vägledning till förordningen som finns under rubriken Närings- och hälsopåståenden.

Andra ämnen

Påståendet innehåller "andra ämnen", till exempel lykopen är tillåtet om produkten uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1924/2006.

Senast granskad 2017-05-30