Svaveldioxid och sulfit – allergener att tänka på för företag

Svaveldioxid och sulfit kan tillsättas till livsmedel som konserveringsmedel. Överkänslighet mot sulfit kan förekomma hos personer som lider av astma. Det finns därför särskilda märkningskrav för svaveldioxid/sulfit i livsmedel.

Sulfit, svaveldioxid, svavelsyrlighet och dess salter, E nummer 220-224 respektive 226-228, kallas med ett gemensamt namn för sulfiter. I livsmedel används de som konserveringsmedel för att hämma tillväxt av bakterier och mögel. Sulfiter används också för att förhindra brunfärgning och har blekande effekt. Svaveldioxid kan bildas naturligt i låga halter vid jäsning av vin och öl.

Sulfit är flyktigt och förflyktigas under lagring och vid upphettning. Överkänslighet mot sulfit kan förekomma hos personer som lider av astma. Sannolikheten att reagera på sulfit är större ju högre halter som finns i ett livsmedel och ju mer som intas av livsmedlet. Reaktionen visar sig vanligtvis som sammandragningar i luftrören några minuter efter att mat/dryck med sulfit har intagits. Andra ovanligare symtom som rodnader, nässelutslag och anafylaktisk chock har också rapporterats.

Märkning

Svaveldioxid och sulfit tillsatta i livsmedel och i koncentrationer totalt över 10 mg/kg eller 10 mg/liter uttryckt som svaveldioxid ska alltid deklareras. I totalhalten ska både den tillsatta mängden och den eventuellt naturligt förekommande mängden ingå. Reglerna finns i Informationsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011).

Restauranger och andra som lagar mat som inte är färdigförpackad, ska kunna uppge om maten/drycken innehåller mer än 10 mg sulfit/kg (liter). I totalhalten ska både den tillsatta mängden och den eventuellt naturligt förekommande mängden ingå. Vanligtvis är det i torkad frukt, vin och öl som sådana halter sulfit förekommer.

Exempel på analysmetoder

Sulfit kan analyseras med två olika metoder. Metodstandard SS-EN 1988-1 bestämmer sulfit med en optimerad Monier-Williams metod och SS-EN 1988-2 är en enzymatisk metod. Den senare är densamma som NMKL-metod nr 135, 1990. Metodernas kvantifieringsgräns är 5-10 mg sulfit/kg, det vill säga 5-10 ppm sulfit.

Kommersiella testkit för enzymatisk bestämning av sulfit finns.

Allergiska reaktioner / Doser

De flesta sulfitkänsliga astmatiker reagerar på intag av doser mellan 20 till 50 mg sulfit. Det finns studier som visar att en del astmatiker har reagerat på doser på 1-5 mg sulfit (motsvarar 3,7 mg fri svaveldioxid). Dosen sulfit är beroende på halten sulfit i ett livsmedel samt den mängd livsmedel som intas. Inandning av sulfit från sura och nyöppnade livsmedel kan ge symtom. Sulfit förflyktigas lättare i sur miljö.

Senast granskad 2023-04-12