Regler om livsmedelsinformation och märkning

Tjej som tittar på märkningen av mat

Livsmedelsförpackningar ska vara märkta med ett antal obligatoriska uppgifter för att hjälpa konsumenten till ett medvetet och säkert val. Det finns regler för hur livsmedelsförpackningar ska vara märkta. De flesta märkningsregler är gemensamma inom hela EU.

Var finns reglerna om livsmedelsinformation och märkning?

Hur ska mitt livsmedel märkas?

De allmänna märkningsreglerna finns i förordning (EU) nr 1169/2011 om livsmedelsinformation till konsumenterna, den så kallade informationsförordningen. Färdigförpackade livsmedel ska, med några få undantag, märkas med följande uppgifter - se även artikel 9 i informationsförordningen.

  1. Beteckning (namn som beskriver vad det är för slags livsmedel)
  2. Ingrediensförteckning
  3. Allergenmärkning
  4. Mängd av vissa ingredienser eller kategorier av ingredienser
  5. Nettokvantitet
  6. Bäst före-dag eller sista förbrukningsdag
  7. Förvaringsanvisning
  8. Kontaktuppgift för tillverkare, förpackare eller säljare
  9. Ursprung (endast i vissa fall)
  10. Bruksanvisning (endast i vissa fall)
  11. Verklig alkoholhalt (endast i vissa fall)
  12. Näringsdeklaration (blir obligatoriskt i de flesta fall från och med den 13 december 2016)
  13. Särskilda märkningsregler för vissa livsmedel

Uppgifterna 1, 5, och 11 ska kunna ses i samma synfält.

Märkningen får inte utformas på ett sådant sätt att konsumenten kan bli vilseledd. Detta framgår av artikel 7 i informationsförordningen. Exempel på vilseledande märkning är uppgifter som antyder att livsmedlet har speciella egenskaper som i själva verket alla liknande livsmedel har eller uppgifter om att livsmedlet har verkningar eller egenskaper som det inte har.

För att avgöra om en produkt har vilseledande märkning måste man göra en bedömning i varje enskilt fall och ta hänsyn till livsmedelsförpackningens märkning i sin helhet.

När bör livsmedel märkas med sista förbrukningsdag?

Livsmedelsverket har tidigare gett vägledning om vilka livsmedel som ska märkas med sista förbrukningsdag baserat på en nationell märkningsföreskrift. Denna upphävdes 2014 och kraven i den nya EU-gemensamma informationsförordningen skiljer sig något från de tidigare.

Enligt informationsförordningen ska ett livsmedel märkas med sista förbrukningsdag istället för bäst före-dag om det mikrobiologiskt är mycket lättfördärvligt och som dessutom efter en kort tid kan utgöra en omedelbar fara för människors hälsa. Frågan är vilka livsmedel det skulle kunna handla om?

Det är inte självklart att ett livsmedel efter en kort tid utgör en omedelbar fara för människors hälsa bara för att det är mycket lättfördärvligt. Råa livsmedel som till exempel köttfärs och färskt fågelkött är mycket lättfördärvliga, särskilt om de inte förpackas i skyddande atmosfär. De kan visserligen innehålla hälsofarliga bakterier, men det är främst tillväxt av ofarliga mikroorganismer som gör att de börjar lukta och smaka dåligt efter en kort tid i kylförvaring.

Skulle det finnas hälsofarliga bakterier i livsmedlet, så finns de där redan från början av lagringstiden. Eftersom de flesta sjukdomsframkallande bakterier förökar sig mycket långsamt eller inte alls i kyltemperaturer, så förändras inte risken under lagringstiden om temperaturen är rätt. Köttfärs och fågelkött tillagas dessutom oftast innan de äts, vilket gör att bakterierna dör.

Ett livsmedel kan vara farligt för hälsan utan att det luktar eller smakar illa. Det finns vissa sjukdomsframkallande bakterier som kan tillväxa vid låga temperaturer, men tillväxten är långsam vid normal kylförvaring.

Risken för att ett livsmedel ska bli skadligt för hälsan under kylförvaring är därför störst i ätfärdiga livsmedel som kyllagrats en tid. Till exempel kan ätfärdiga livsmedel i vilka Listeria monocytogenes kan föröka sig utgöra en hälsofara för personer i riskgrupper.

Måste märkningen vara på svenska?

Märkningsuppgifter som enligt lagstiftningen krävs på en förpackning ska anges på svenska. Man får använda ett annat språk om stavningen endast obetydligt skiljer sig från svenska.

Märkningsuppgifter får anges på flera språk. Samtidigt gäller att uppgifterna ska vara lätta att förstå, väl synliga och klart läsbara.

Hur ska ingredienser anges i märkningen?

Huvudregeln är att alla ingredienser som har använts för att tillverka livsmedlet ska finnas med i ingrediensförteckningen. De ska stå i fallande storleksordning efter den vikt de hade vid tillverkningstillfället.

Som ingredienser räknas också tillsatser. De ska anges med lämpligt kategorinamn följt av tillsatsens E-nummer eller namn.

Exempel: "konserveringsmedel E 211" eller "konserveringsmedel natriumbensoat". En ingrediens i ett livsmedel kan i sin tur bestå av flera ingredienser. Dessa ska finnas med i ingrediensförteckningen.

Exempel: Grillkorv ingår i en förpackning med pytt-i-panna. Grillkorvens alla ingredienser måste finnas med i ingrediensförteckningen. Läs mer i vägledningen till märkningsföreskrifterna.

Om en ingrediens framställts från något av de allergena ämnen som räknas upp i bilaga II till informationsförordningen ska det särskilt anges.

Exempel: sojalecitin om lecitin som framställts från soja.

Märkning av produkter som innehåller steviolglykosider

Exempel: Sötningsmedel steviolglykosider eller sötningsmedel E 960.

När krävs näringsdeklaration?

Sedan och med den 13 december 2016 är det obligatoriskt med en näringsdeklaration på de allra flesta livsmedelsförpackningar.

Hur mycket får en vara avvika från näringsdeklarationen?

Vad gäller vid användningen av Livsmedelsverkets kostråd i märkning och marknadsföring av livsmedel

Senast granskad 2019-03-11