Erfarenheter från livsmedel- och dricksvattenförsörjning i Ukraina och Polen

Studien är gjord av Stockholms universitet på uppdrag av Livsmedelsverket och grundar sig på öppna källor samt intervjuer med representanter från organisationer och myndigheter i orterna Rzeszów och Kraków i Polen samt Lviv och Uzjhorod i Ukraina.

Slutsatserna summeras i rubriker nedan men för att få helhetsbilden rekommenderas läsning av rapporten, se länk längst ner på sidan. 

Systematiska förberedelser saknades

Under de första månaderna av Rysslands fullskaliga krig stod både Ukraina och Polen inför stora utmaningar på grund av sin allmänna brist på beredskap (med några undantag). Ukraina var inte förberett på att hantera det stora antalet internflyktingar medan Polen var oförberedd på den massiva tillströmningen av flyktingar som sökte tillfälligt skydd eller passerade på väg till andra europeiska länder.

Avsaknaden av tillräcklig beredskap i båda länderna ledde till bristande samordning när behoven av mat och vatten (främst flaskvatten) skulle tillgodoses, vilket i sin tur ofta ledde till ineffektiv försörjning till de ukrainska flyktingarna. Bland annat uppstod problem med resursfördelning, där vissa områden fick överskott av varor medan andra upplevde brister. Otillräcklig tillgång till lagerlokaler för mat var också en utmaning. En orsak bedöms vara att det saknades erfarenhet av att hantera storskaliga kriser som denna.

Detta pekar på behovet av att utveckla och öva på olika typer av scenarier, även de som anses osannolika men potentiellt mycket allvarliga, såsom en fullskalig invasion av Sverige eller dess grannländer.

Tidigare erfarenhet av kriser gav viss fördel

Ett fåtal intervjuade organisationer och företag hade genomfört krigsförberedelser, bland annat genom erfarenhet av att hantera krigsrelaterade utmaningar sedan Ryssland ockuperade Krim 2014. Ett större brödproducerande företag berättade att de redan innan den fullskaliga invasionen enligt lag haft vissa mobiliseringsuppgifter och skyldigheter för att försörja Ukrainas väpnade styrkor vid behov. Dessa lagkrav och förberedelser bidrog till att företaget kunde hålla i gång produktion, försörjningskedjor och verksamhet även de första veckorna och månaderna av kriget.

Vissa organisationer i Polen hade erfarenhet av att hantera översvämningar, och hade nätverk, utrustning och infrastruktur för att hantera den typen av utmaning. Tack vare tidigare erfarenhet kunde de reagera på ett mer effektivt sätt för att hjälpa ukrainska flyktingar.

Dricksvattenförsörjningen påverkades till en början av bland annat brist på reningskemikalier och strömavbrott. Men tack vare krisplanering, inköp av kraftgeneratorer och vattentankar, lastbilar för att leverera nödvatten, och reservvattentäkter uppstod det överlag inte några stora problem med den kommunala vattenförsörjningen. Från intervjuerna framgick dock att många flyktingar efterfrågade flaskvatten, vilket ledde till svårigheter att möta just den efterfrågan; bland annat på grund av bristande tillgång och logistiska hinder. Det orsakade även problem med stora mängder plastavfall.

Lokalt engagemang och internationellt bistånd avgörande

Under de första veckorna var lokala och regionala myndigheterna mycket beroende av volontärer, lokala företag och icke-statliga organisationer för att hålla i gång livsmedels- och dricksvattenförsörjningen. Detta pekar på behovet av att dessa aktörer ytterligare integreras i formella krishanteringsramar.

I både Ukraina och Polen hade näringslivet en viktig roll i försörjningen av mat och dricksvatten. De gav omedelbart stöd genom donationer och frivilliga insatser samt bidrog med sina upparbetade logistikkedjor och transporter.

Ett postföretag i Ukraina levererade exempelvis mat och vattenflaskor genom sina fordon och infrastruktur och införde gratis leveranstjänster för alla registrerade hjälporganisationer. I Polen donerade bussföretag fordon. Även individer ur befolkningen lånade ut sina fordon.

I Ukraina bidrog lokala restauranger med kök för tillagning av mat och kunde upprätthålla leverans av råvaror från sina leverantörer. Lokala restauranger och kaféer i omvandlade ofta sina utrymmen till härbärgen för att ge måltider direkt till internflyktingar.

I både Polen och Ukraina deltog kommunala och privata vattenbolag aktivt i arbetet med att leverera vattenflaskor till flyktingar och ställa ut vattentankar. Företag i båda länderna samarbetade också nära med icke-statliga organisationer och lokala organisationer för att leverera förnödenheter.

Internationella icke-statliga och humanitära organisationer var viktiga för distribution av mat och vatten. På grund av både byråkratiska och interna hinder dröjde det dock flera veckor innan de kunde starta sin verksamhet, vilket ytterligare förstärkte betydelsen av lokala volontärer och företag.

I Polen saknades juridiska ramverk för dessa organisationer att verka under krissituationer. Det saknades även erfarenhet av att samordna denna typ av aktör i stor skala. Sammantaget visar det på behovet av att i förväg tydliggöra vilken roll nationella och internationella ideella organisationer kan ha vid kris och krig samt utveckla juridiska ramverk som reglerar detta.

Behov av övergripande system för ekonomisk ersättning

De första månaderna hjälpte många företag och restauranger flyktingar gratis och löneutbetalningar till anställda kunde på flera företag ske med kontanta medel. Efter några veckor uppstod dock frågan om finansiering för att verksamheterna skulle kunna fortsätta. Det upprättades då bland annat välgörenhetsfonder och kupongsystem med lokala myndigheter. Implementeringen av kupongsystem innebar att företag, som till en början deltagit utan betalning för att hjälpa flyktingar, kunde få ersättning för sin verksamhet framåt.

Mat måste passa förutsättningar och behov

Mycket mat donerades av producenter och allmänheten till de områden dit flyktingar kom, men det passade inte alltid förutsättningarna. I stället för lättlagade måltider som är enkla att lagra, som exempelvis konserver, donerades ofta mat som behövde kylas, frysas och krävde långa tillagningstider. Detta ledde till att mycket av maten - särskilt grönsaker och frukt - som donerades behövde slängas.

Från intervjuerna framgick att matpuréer var mycket användbart för småbarn och sårbara grupper som äldre och sjuka, då det är ett enkelt sätt att få i sig vitaminer. Frystorkad mat var också viktig, särskilt vid flyktingboenden där det var svårt att tillaga mat.

Läs mer i hela rapporten. Den finns på både svenska och engelska.

E 2025 01 - Livsmedel- och dricksvattenförsörjning under krig

Projekt