Handbok i krisberedskap och civilt försvar för dricksvatten

Om handboken

Handboken för krisberedskap och civilt försvar inom dricksvatten vänder sig i första hand till producenter och distributörer av dricksvatten. Den syftar till att ge praktiskt stöd i arbetet med att skapa en robust och säker dricksvattenförsörjning, samt en god förmåga att hantera störningar och kriser både i fredstid och vid höjd beredskap.

Livsmedelsverket har tagit fram handboken tillsammans med representanter från dricksvattenaktörer, länsstyrelser, statliga myndigheter och branschorganisationen Svenskt Vatten.

Handboken använder begreppet dricksvattenaktör, vilket omfattar både producenter och distributörer av dricksvatten.

Handboken består av följande sju fristående moduler:

1. Krisberedskap och totalförsvarsplanering
2. Hotbild och planeringsförutsättningar
3. Robust dricksvattenförsörjning
4. Informationssäkerhet, personalsäkerhet och fysisk säkerhet
5. Ledning, samverkan och kriskommunikation
6. Externa aktörer och stödresurser
7. Utbildning och övning

I handboken används två fiktiva organisationer för att ge exempel på hur en dricksvattenaktör kan arbeta i praktiken med de olika frågorna:

Teknik och fastighetsförvaltningen i Grusstads kommun

Grusstad är en medelstor kommun och ingår i Bergslands län. Teknik- och fastighets¬förvaltningen ansvarar för dricksvatten i kommunen samt för avlopp, mark, park och kommunens fastigheter.

Dricksvattenförsörjningen baseras på uttag av vatten från en grundvattentäkt och dricksvattnet produceras i ett större grundvattenverk. I kommunen finns även hög- och lågreservoarer samt tryckstegringsstationer. Teknik- och fastighetsförvaltningen sköter drift och underhåll av både an-läggningar och ledningsnät med egen personal.

Grusstads kommun är en nationell järnvägsknutpunkt, har ett militärt regemente och ligger inom översvämningskarterat område.

Kommunala bolaget Sandköpings vatten och avfall AB

De tre mindre kommunerna Sandköping, Lerstad och Stenlunda har tillsammans bildat ett kom-munalt bolag med ansvar för vatten, avlopp och avfallshantering. Sandköpings och Lerstads kommuner ligger i Bergslands län medan Stenlunda kommun ligger i ett annat län.

Bolaget har en ytvattentäkt som huvudvattentäkt och en grundvattentäkt som reserv¬vatten. Föru-tom vattenverk har kommunerna flera hög- och lågreservoarer samt tryckstegrings¬stationer. Kommunerna har även ett gemensamt sammanbyggt lednings¬nät. Sandköpings vatten och avfall AB sköter drift och underhåll av alla anläggningar i egen regi, men har ramavtal med en driftsent-reprenör som sköter drift och underhåll av ledningsnätet.

I Lerstad finns en hamn som är en nationellt viktig logistiknod.

Modul 1. Krisberedskap och totalförsvarsplanering

Ordlista

Beredskapslarm

Regeringen kan använda beredskapslarm för att meddela att det råder högsta beredskap i hela landet.

Civilt försvar

Civilt försvar är en del av totalförsvaret. Civilt försvar är den verksamhet som upprätthåller samhällets grundläggande funktioner. Verksamheten kan utföras av både offentliga och privata aktörer. Enligt den så kallade ansvarsprincipen ska den aktör som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden också göra det vid höjd beredskap. Samhällets ordinarie förmågor utgör därmed grunden för det civila försvaret.

Dricksvattenaktör

Dricksvattenaktör används i handboken som ett samlingsbegrepp och omfattar både kommunala dricksvattenproducenter och kommunala dricksvattendistributörer.

Extraordinär händelse

En extraordinär händelse är en fredstida händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver snabba insatser av en kommun eller en region. Händelsen har stor omfattning, händelseförloppet är snabbt och svårt att överblicka och kräver därmed snabba beslut i kommunen eller regionen. En dricksvattenaktörs verksamhet, oavsett driftsform, ingår i det kommunala verksamhetsansvaret och omfattas därmed av lagen 2006:544 om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.

Geografiskt områdesansvar

Den svenska krisberedskapen utgår från ett geografiskt områdesansvar på olika nivåer: lokalt (kommuner), regionalt (länsstyrelser) och nationellt (regeringen). Det geografiska områdesansvaret omfattar det förebyggande, förberedande och hanterande arbete som sker i kommunen, länet eller på nationell nivå. I praktiken handlar det geografiska områdesansvaret om att samordna arbetet och få alla inblandade aktörer inom det geografiska området att dra åt samma håll i frågor om krisberedskap och civilt försvar. Från den 1 oktober 2022 finns även civilområdesansvariga länsstyrelser som har ett geografiskt områdesansvar för sitt område när det gäller civilt försvar. Ansvaret avser uppgifter inför och vid höjd beredskap.

Höjd beredskap (skärpt och högsta beredskap)

Vid krig eller fara för krig kan regeringen besluta om höjd beredskap i hela eller delar av Sverige. Höjd beredskap kan vara antingen skärpt eller högsta beredskap. En beredskapshöjning syftar till att stärka landets försvarsförmåga.

Vid skärpt beredskap ska kommuner och regioner vidta de särskilda åtgärder som är nödvändiga för att de under rådande förhållanden ska kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret. Det gäller bland annat åtgärder kring planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser.

Vid högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som ska bedrivas. Kommuner och regioner övergår då till krigsorganisation. Om Sverige är i krig råder automatiskt högsta beredskap. För att tillkännage högsta beredskap i hela landet kan regeringen använda beredskapslarm.

Kris

Så som begreppet används i handboken kan en kris definieras som en händelse som inte kan hanteras med organisationens ordinarie resurser eller beslutsmandat, där händelseförloppet är svårt att förutse och det råder tidspress. En kris kan vara en händelse som hotar grundläggande funktioner och värden i samhället, exempelvis dricksvattenförsörjningen, människors hälsa eller frihet. Det kan handla om att många människor drabbas eller att en händelse får så stora konsekvenser att samhället inte fungerar som det ska. Kriser kommer ofta plötsligt och kräver snabba beslut samtidigt som det kanske inte finns så mycket information om vad som har hänt.

I förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap definieras fredstida krissituationer som situationer som avviker från det normala, drabbar många människor, stora delar av samhället eller hotar grundläggande värden, innebär en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning av viktiga samhällsfunktioner, och kräver samordnade och skyndsamma åtgärder från flera aktörer, samhällsviktig verksamhet.

Krisberedskap

Samhällets krisberedskap kan beskrivas som förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer. Syftet med svensk krisberedskap är att skydda befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet och förmågan att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.

Krisberedskapsplan

En krisberedskapsplan ska beskriva organiseringen, rollerna och ansvaret i samband med kriser, larmrutiner samt rutiner för hur olika typer av händelser ska hanteras. En sådan plan kan ha olika namn i olika organisationer, såsom beredskapsplan, krisplan eller krisledningsplan. I den här handboken kallar vi dokumentet för krisberedskapsplan.

Militärt försvar

Det militära försvaret är en del av totalförsvaret. Det består av Försvarsmakten och ett antal andra myndigheter som har till huvuduppgift att stödja det militära försvaret. Försvarsmakten försvarar vårt territorium och våra gränser.

Samhällsstörning

Ordet samhällsstörning är ett samlingsbegrepp, för allvarliga händelser som kan hota och skada samhället. Begreppet innefattar bland annat kriser och olyckor i såväl fredstid som höjd beredskap.

Samhällsviktig verksamhet

Samhällsviktig verksamhet är den verksamhet, tjänst eller infrastruktur som upprätthåller eller säkerställer de samhällsfunktioner som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov, värden eller säkerhet. Begreppet innefattar bland annat anläggningar, processer och system som upprätthåller dessa samhällsfunktioner.

Störning

Störning är en företeelse som avviker från det normala. I handboken används begreppet för att beskriva händelser som ligger utanför normala betingelser, men som en dricksvattenaktör ska ha beredskap för att kunna hantera inom ramen för sin kontinuitetshantering (det vill säga planeringen för att upprätthålla verksamheten på en acceptabel nivå oavsett vad som inträffar).

Totalförsvar

Totalförsvaret består av både militärt försvar och civilt försvar. Totalförsvar är den verksamhet som behövs i händelse av krig. Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då skall bedrivas.

Inledning

Utvecklingen med klimatförändringar, snabb digitalisering och ett försämrat säkerhetspolitiskt läge både förstärker befintliga och skapar nya sårbarheter. Samhällsstörningar som pandemier, naturolyckor eller militära konflikter kan hota eller skada viktiga värden i samhället. Vår motståndskraft är till stor del beroende av att samhällsviktiga verksamheter fungerar, till exempel dricksvatten- och livsmedelsförsörjning. Samhällsviktig verksamhet måste därför förbättra sin förmåga och förstärka sin motståndskraft för att bemöta hot över hela hotskalan för att skydda vår suveränitet, demokrati och rättsstat. Därmed har arbetet med krisberedskap och civilt försvar blivit allt viktigare.

Den här modulen ger en introduktion till samhällets krisberedskap och det civila försvaret. Modulen beskriver utgångspunkter, några centrala begrepp och hur arbetet bedrivs på olika nivåer i samhället.

Samhällets krisberedskap

Samhällets krisberedskap kan beskrivas som förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer. Det är en förmåga som bygger på samhällets normala verksamhet för att förebygga och hantera olyckor och mindre störningar. Vid allvarliga händelser och kriser kan de vardagliga resurserna behöva förstärkas.

Syftet med samhällets krisberedskap är att skydda människors liv och hälsa, samhällets funktionalitet och förmågan att upprätthålla våra grundläggande värden demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.^[1] Tillgången till dricksvatten av god kvalitet är en av samhällets viktigaste leveranser och har en direkt påverkan på befolkningens liv och hälsa. En välfungerande produktion och distribution av dricksvatten är även en förutsättning för att andra samhällsviktiga verksamheter ska fungera.

I vissa sammanhang används andra begrepp än kris för att beskriva en större påfrestning för verksamheter och samhället, exempelvis extraordinär händelse och samhällsstörning. Oavsett vad det kallas för krävs en förmåga att hantera den uppkomna situationen och dess konsekvenser.

Alla har ett ansvar för samhällets beredskap för kriser och krig: privatpersoner, företag, myndigheter, frivilliga, ideella organisationer, regering och riksdag. Alla bidrar med sina pusselbitar för att skapa ett motståndskraftigt samhälle och en god förmåga att hantera störningar. Tillsammans utgör alla dessa delar samhällets samlade krisberedskap (se figur 1).

Figur 1. Beredskapsstrukturens olika nivåer. Källa: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2022.

Grundläggande principer inom krisberedskapen är^[2]

• Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en verksamhet i normala situationer också har motsvarande ansvar vid störningar i samhället. Aktörer har även ett ansvar att agera även i osäkra lägen. Den utökade ansvarsprincipen innebär att aktörerna ska stödja och samverka med varandra.
• Närhetsprincipen innebär att samhällsstörningar ska hanteras där de inträffar och av de som är närmast berörda och ansvariga.
• Likhetsprincipen innebär att aktörer inte ska förändra organisationen mer än vad situationen kräver. Verksamheten under samhällsstörningar ska fungera som vid normala förhållanden, så långt det är möjligt.

Ovanstående principer är inte definierade i lag, men framgår av olika utredningar och förarbeten. Principerna utgör praxis för den svenska krisberedskapens aktörer.

Mål med Sveriges krisberedskap

Regeringens mål med krisberedskapen kan delas in i ett förebyggande perspektiv och ett hanterande perspektiv:^[3]

• Minska risken för olyckor och kriser som hotar vår säkerhet.
• Värna människors liv och hälsa samt grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter genom att upprätthålla samhällsviktig verksamhet och hindra eller begränsa skador på egendom och miljö när olyckor och krissituationer inträffar.

Krisberedskapen är också en utgångspunkt för arbetet med det civila försvaret.

Krisberedskap på lokal nivå

Kommuner ansvarar för många olika samhällsviktiga verksamheter, där varje del behöver ha en beredskap för att kunna hantera störningar och kriser. Dricksvattenproduktion är en sådan verksamhet. I avsnittet Dricksvattenaktörens arbete med krisberedskap och civilt försvar finns mer information kring dricksvattenaktörens specifika ansvar kopplat till krisberedskap och civilt försvar.

Kommunerna har även ett övergripande ansvar för krisberedskap inom sitt geografiska område. Det regleras i lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, ofta förkortad till LEH.^[4]

Kommunen har följande uppgifter inom krisberedskap:

• Analysera vilka extraordinära händelser som kan inträffa i kommunen genom att upprätta risk- och sårbarhetsanalyser (RSA).
• Ta fram en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras.
• Inrätta en krisledningsnämnd som kan överta hela eller delar av verksamhetsområden från andra nämnder vid extraordinära händelser i fredstid.
• Verka för att aktörer inom kommunens geografiska område samverkar och samordnar det förberedande krisberedskapsarbetet, samt verka för att aktörerna samverkar och samordnar hanteringen av extraordinära händelser. Detta kallas för det geografiska områdesansvaret.
• Samordna informationen till allmänheten i samband med extraordinära händelser.
• Utbilda och öva förtroendevalda och anställda för att de ska kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser.
• Ge lägesrapporter vid extraordinära händelser till den myndighet som regeringen bestämmer. Kommuner lämnar lägesbilder till länsstyrelsen, som i sin tur sammanställer och vid behov rapporterar vidare till regeringen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Kommunerna har även andra närliggande uppgifter inom bland annat säkerhetsskydd och informationssäkerhet. Läs mer om detta i modul 4, Informationssäkerhet, personalsäkerhet och fysisk säkerhet.

Krisberedskap på regional nivå

I förordningen om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter inför och vid höjd beredskap framgår att de 21 länsstyrelserna ska vara sammanhållande för krisberedskapen inom sitt geografiska område. Före, under och efter en kris ska länsstyrelserna verka för att samordna och inrikta de åtgärder som behöver vidtas och se till att de drar åt samma håll. De ska även stödja de aktörer som är ansvariga för krisberedskapen i länet när det gäller planering, risk- och sårbarhetsanalys, utbildning och övning, samt följa upp hur kommunerna tillämpar LEH.^[5]

Det geografiska områdesansvaret innebär inte att länsstyrelsen tar över något ansvar eller några uppgifter från de övriga berörda aktörerna i och utanför länet. Länsstyrelsen har till exempel inte någon rätt att besluta om en verksamhet som någon annan myndighet eller kommun bedriver.^[6]

Länsstyrelserna ska vara en sammanhållande funktion mellan den nationella nivån och lokala aktörer, som kommuner, regioner och näringsliv. De kan efter beslut av regeringen prioritera och inrikta statliga och internationella resurser som ställs till förfogande. Länsstyrelserna ska vidare verka för att

• regionala risk- och sårbarhetsanalyser sammanställs
• nödvändig samverkan inom länet och med närliggande län sker kontinuerligt
• under en kris samordna verksamhet mellan kommuner, regioner och myndigheter
• informationen till allmänheten och företrädare för massmedia under sådana förhållanden samordnas.^[7]

Vid stora störningar och kriser i samhället verkar länsstyrelserna för att de involverade aktörerna samverkar. Detta sker ofta genom samverkanskonferenser, genom att sammanställa regionala lägesbilder samt genom att samordna budskap som ska spridas till media och allmänheten. Det finns förberedda arbetsformer för detta i alla län och länsstyrelserna bjuder in berörda aktörer utifrån den aktuella händelsen. Kommunerna är alltid en viktig aktör i dessa sammanhang. Vid en dricksvattenrelaterad händelse skulle representanter från kommunens VA-verksamhet därför kunna ingå i dessa regionala samverkansstrukturer.

Regionerna har främst ansvar för hälso- och sjukvård, smittskydd, kollektivtrafik och regional utveckling. Deras ansvar kring krisberedskap liknar kommunernas, med skillnaden att regioner inte har något geografiskt områdesansvar. Regionernas ansvar och uppgifter inom krisberedskap regleras i samma lag som kommunernas, LEH.^[8] När det gäller dricksvatten har regionen en viktig roll inom smittskydd, se modul 6, Externa aktörer och stödresurser.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska regioner även ta fram en katastrofmedicinsk beredskapsplan. Katastrofmedicinsk beredskap innebär att ha beredskap att bedriva hälso- och sjukvård för att minimera följderna vid en allvarlig händelse.^[9] Representanter från regionen ingår ofta i de regionala samverkansstrukturer som länsstyrelsen bjuder in till vid störningar och kriser i samhället.

Krisberedskap på högre regional nivå – civilområden

Från den 1 oktober 2022 delas landet in i sex civilområden (Civo) med tillhörande civilområdesansvarig länsstyrelse (se tabell 1). De civilområdesansvariga länsstyrelserna ska:^[10]

• verka för länsöverskridande samordning av länsstyrelsernas planering och förberedelser för fredstida krissituationer
• vid fredstida krissituationer som berör flera län, utgöra en gemensam funktion för stöd till länsstyrelsernas hantering av krisen
• inför höjd beredskap bland annat samordna planeringen mellan statliga myndigheter och Försvarsmakten
• vid höjd beredskap, som högsta civila totalförsvarsmyndighet inom civilområdet, verka för att uppnå största möjliga försvarseffekt.

Landshövdingen är civilområdeschef och leder arbetet. Civilområdeschefen stöds också av ett beredskapskansli.

Tabell 1. Civilområden och civilområdesansvariga länsstyrelser.

Civilområde (Civo)	Omfattning	Civilområdesansvarig länsstyrelse
Norra (Civo N)	Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län	Länsstyrelsen i Norrbottens län
Mellersta (Civo M)	Uppsala, Södermanlands, Västmanlands, Värmlands, Örebro, Dalarnas och Gävleborgs län	Länsstyrelsen i Örebro län
Östra (Civo Ö)	Stockholms och Gotlands län	Länsstyrelsen i Stockholms län
Sydöstra (Civo SÖ)	Jönköpings, Kalmar och Östergötlands län	Länsstyrelsen i Östergötlands län
Västra (Civo V)	Västra Götalands och Hallands län	Länsstyrelsen i Västra Götalands län
Södra (Civo S)	Kronobergs, Blekinge och Skåne län	Länsstyrelsen i Skåne län

Skyfall och översvämningar i Bergslands län påverkar dricksvattnet

Ett kraftigt skyfall leder till översvämningar i flera delar av Bergslands län med stor påverkan på samhällets funktioner. Flera kommuner har drabbats, däribland Grusstad och Sandköping, som aktiverar sina krisledningsorganisationer.

Länsstyrelsen i Bergslands län gör en aktörsanalys för att identifiera vilka aktörer som har behov av regional samverkan. De kallar därefter till ett inledande möte med den regionala inriktnings- och samordningsfunktionen (regional ISF). Detta utgör en del i länsstyrelsens geografiska områdesansvar. Stödfunktionen ISF stöd etableras för att bland annat bistå med underlag till arbetet, exempelvis genom att hämta in och sammanställa aktuella lägesbilder från de drabbade kommunerna.

Syftet med det första mötet är att skapa en samlad lägesbild och prognos, samt diskutera behov av åtgärder och samverkan. Medverkande på det inledande mötet är bland annat SMHI, Region Bergsland, Länstrafiken, Polisen, Trafikverket, Försvarsmakten samt de drabbade kommunerna (med representanter från bland annat räddningstjänst, VA-verksamheter och säkerhetssamordnare).

Flera uppföljande möten hålls under krishanteringen. Vilka aktörer som deltar justeras löpande utifrån läget och de identifierade informations- och samverkansbehoven. Vid ett par tillfällen under krishanteringen träffar regional ISF överenskommelser om inriktning och samordning av krishanteringen, bland annat om prioritering av nödvattendistribution. Kommunerna representeras då av kommundirektören eller kommundirektörens ställföreträdare.

Ett regionalt nätverk med kommunikatörer aktiveras för att genom hela händelsen ta fram aktörsgemensamma budskap och samordna kommunikationsinsatser.

Krisberedskap på nationell nivå

Regeringen har det övergripande ansvaret för krisberedskap och är geografiskt områdesansvarig på nationell nivå. Regeringen har delegerat delar av den operativa verksamheten till myndigheterna. Det nationella geografiska områdesansvaret under en kris omfattar de samlade krishanteringsåtgärder som regeringen genomför, med stöd av Regeringskansliet eller genom förvaltningsmyndigheterna.

De centrala myndigheternas ansvar och uppgifter inom krisberedskap och höjd beredskap regleras bland annat genom förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Från den 1 oktober 2022 gäller en ny struktur för delar av beredskapssystemet. En av förändringarna är att tio myndigheter numera har ett sektorsansvar för en beredskapssektor. Livsmedelsverket är sektorsansvarig för livsmedelsförsörjning och dricksvatten.^[11]

Livsmedelsverket ansvarar även för den Nationella vattenkatastrofgruppen (VAKA), som ger stöd på plats eller via telefon till kommuner och dricksvattenaktörer i akuta kriser som rör kommunalt dricksvatten. VAKA ger även stöd till länsstyrelser och centrala myndigheter. Genom VAKA kan hjälpsökande kommuner även låna utrustning för nödvattenförsörjning. Nationella lager finns på flera platser i landet och utlåning godkänns av VAKA-gruppen. Mer information finns i modul 6, Externa aktörer och stödresurser, samt på Livsmedelsverkets webbplats.

Krisberedskap på EU-nivå

Genom EU:s civilskyddsmekanism kan insatser samordnas vid katastrofer. Mekanismen har bland annat som mål att möjliggöra snabb och effektiv samordnad hjälp till dem som drabbats. Medlemsländerna har tillsammans inrättat en resurspool och ett centrum för samordning av katastrofberedskap, Emergency Response Coordination Centre (ERCC).^[12]

I resurspoolen ingår bland annat kapacitet för att rena vatten till dricksvatten. I Sverige är det Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som kan begära stöd från ERCC.^[13]

Fördjupning: Vill du läsa mer?

MSB (2024). Handbok i civil beredskap för kommuner - 1. Övergripande processer. Samhällets och kommunens arbete med civil beredskap.

MSB (2020). Handbok i kommunal krisberedskap: 2. Kommunala verksamheter, dricksvatten.

MSB (2019). Vägledning för lokal ISF: att åstadkomma inriktning och samordning vid samhällsstörningar utifrån det lokala geografiska områdesansvaret, samverkan och ledning.

Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten LIVSFS 2022:12.

Livsmedelsverkets föreskrifter om åtgärder mot sabotage och annan skadegörelse riktad mot dricksvattenanläggningar LIVSFS 2008:13.

SOSFS 2013:22 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om katastrofmedicinsk beredskap – Socialstyrelsen

Faktaruta: Vad säger lagstiftningen?

Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH)

Förordning (2006:637) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (FEH)

SFS 2009:1426. Förordning med instruktion för Livsmedelsverket

SFS 2015:1053 Förordning om totalförsvar och höjd beredskap

SFS 2017:870. Förordning om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter inför och vid höjd beredskap

SFS 2022:524 Förordning om statliga myndigheters beredskap

SFS 2022:525 Förordning om civilområdesansvariga länsstyrelser

Kommunallag (2017:725)

Det civila försvaret

Mot bakgrund av att säkerhetsläget i Sveriges närområde har försämrats beslutade regeringen i december 2015 att Försvarsmakten och myndigheter inom det civila försvaret skulle återuppta en sammanhängande planering för totalförsvaret, vilket är den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvar består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar). Under högsta beredskap är det all den verksamhet som då ska bedrivas.^[14]

Civilt försvar är den civila verksamhet som myndigheter, kommuner och regioner samt enskilda, företag och det civila samhället vidtar för att förbereda Sverige för krig. I fredstid utgörs verksamheten av beredskapsplanering och förmågehöjande åtgärder. Under höjd beredskap och krig utgörs verksamheten av nödvändiga åtgärder för att upprätthålla målen för det civila försvaret.^[15]

Beredskapsplaneringen innefattar bland annat planer för vilken verksamhet som ska bedrivas, samt hur den ska organiseras och bemannas. Att bygga en krigsorganisation och krigsplacera sin personal ingår som en viktig del i beredskapsplaneringen. Modul 3, Robust dricksvattenförsörjning innehåller mer information om detta. Ett annat viktigt område är försörjningsberedskap där även näringslivet har en viktig roll. Med försörjningsberedskap avses förmågan att upprätthålla samhällsviktiga funktioner och att förse befolkningen med de varor och tjänster som krävs för att upprätthålla liv och hälsa i kris, höjd beredskap och krig.^[16]

Höjd beredskap – ett samlingsnamn för två beredskapsnivåer

För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas. Vid höjd beredskap ska samhället ställas om från fredstida organisation till att anpassas för krig. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap (se figur 2). Regeringen får besluta om skärpt eller högsta beredskap vid krigsfara, eller om det råder utomordentliga förhållanden på grund av krig utanför Sveriges gränser. Om höjd beredskap råder tillkännager regeringen det bland annat genom ett meddelande i radio och tv. En beredskapshöjning kan gälla en viss del av landet eller en viss verksamhet.^[17]

Figur 2. Olika beredskapsnivåer.

Sveriges författningar gäller även under höjd beredskap och krig, med de eventuella förändringar som regeringen och myndigheter beslutar om. Lagstiftningen innehåller inte så många detaljregleringar kring de olika beredskapsnivåerna. Syftet är att ge regeringen handlingsutrymme att ange vilka speciella lagstiftningar som ska införas i samband med beslut om skärpt eller högsta beredskap. Regeringen får därmed möjlighet att flexibelt välja, eller välja bort, vilka verktyg från verktygslådan som ska användas i den givna situationen, såsom förfogandelagen, ransoneringslagen och arbetsrättsliga beredskapslagen.^[18]

Vad händer vid skärpt beredskap?

Vid skärpt beredskap fortsätter myndigheter att bedriva sin ordinarie verksamhet så länge som möjligt och Försvarsmakten krigsorganiseras i den utsträckning som regeringen bestämmer. Kommuner och regioner ska ”vidta särskilda åtgärder rörande planering, inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter”.^[19]

Under både skärpt och högsta beredskap är det kommunstyrelsen som ansvarar för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen ska bedriva.

Vad händer vid högsta beredskap och vid beredskapslarm?

Vid högsta beredskap ska kommuner och regioner övergå till krigsorganisation. Detta regleras i förordningen om totalförsvar och höjd beredskap.

Regeringen kan använda beredskapslarm för att tillkännage högsta beredskap i hela landet. Vid högsta beredskap aktiveras hela systemet och det finns tydliga regleringar vad som händer. Fullmaktslagarna, bland annat förfogande- och ransoneringslagar, tillämpas automatiskt. Försvarsmakten, kommuner och regioner går över till krigsorganisation och allmän tjänsteplikt gäller. De som är krigsplacerade ska inställa sig till sin tjänstgöring i samband med beredskapslarm.^[20]

Beslutet om beredskapslarm innebär en total omställning från normal verksamhet till krigsverksamhet och företräde för totalförsvarets behov. Om Sverige är i krig råder automatiskt högsta beredskap.

Mål med Sveriges civila försvar

Från och med 2021 är målen för det civila försvaret att ha förmåga att

• värna civilbefolkningen
• säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna
• upprätthålla en nödvändig försörjning
• bidra till det militära försvarets förmåga vid väpnat angrepp eller krig i vår omvärld
• upprätthålla samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar och bidra till att stärka försvarsviljan
• bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred
• med tillgängliga resurser bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.^[21]

En fungerande dricksvattenförsörjning är en kritisk förutsättning för totalförsvaret och understödjer det civila försvarets samtliga förmågor.

Civilt försvar på lokal nivå

Kommuner är enligt lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH) skyldiga att vidta beredskapsförberedelser så att verksamheten kan fungera vid höjd beredskap. Under höjd beredskap ska kommuner

1. vidta de åtgärder som behövs för försörjningen av nödvändiga varor
2. medverka vid allmän prisreglering och ransonering
3. medverka i övrigt vid genomförandet av åtgärder som är viktiga för landets försörjning.^[22]

Dricksvattenförsörjningen ingår i det kommunala verksamhetsansvaret och därför omfattar ovanstående skyldigheter även alla VA-verksamheter, oavsett driftsform. Kommunens geografiska områdesansvar gäller även under höjd beredskap. En krisledningsnämnd kan inte aktiveras under höjd beredskap, utan det är i stället kommunstyrelsen som leder den verksamhet som kommunen ska bedriva.

Utöver överenskommelsen mellan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kring krisberedskap, finns även en överenskommelse som reglerar ersättning, uppgifter och stöd till kommunernas arbete med civilt försvar. Fokus för kommunernas beredskapsförberedelser är kompetensutveckling, säkerhetsskydd och planering för krigsorganisation.^[23]

Totalförsvar är den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då ska bedrivas.^[24] Det innebär att totalförsvarsplaneringen omfattar alla aktörer som har en roll inom dricksvattenförsörjningen: kommunens förvaltningar, kommunalförbund, kommunala bolag och privata aktörer. Totalförsvarets aktörer ska så långt möjligt bibehålla sin verksamhet även under svåra påfrestningar, vilket kräver förberedelser och planering. Regeringen skriver:

I avsnittet Dricksvattenaktörens arbete med krisberedskap och civilt försvar finns mer information om dricksvattenaktörens specifika ansvar kopplat till krisberedskap och civilt försvar.

Civilt försvar på regional nivå

Både länsstyrelserna och regionerna har ansvar för det civila försvaret.

Länsstyrelser

Länsstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet i länet om Sverige är i krig. De ska då

1. samordna de civila försvarsåtgärderna
2. verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra civila organ som har betydelse för försvarsansträngningarna bedrivs med en enhetlig inriktning
3. i samråd med Försvarsmakten verka för att det civila och det militära försvaret samordnas
4. verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas.^[26]

Med länets tillgångar menas bland annat dricksvatten. Begreppet verka för innebär att det inte finns något generellt lagstöd för länsstyrelsen att omfördela resurser mellan olika kommuner i ett län. Länsstyrelsen har endast mandat att omfördela resurser vid vissa specifika situationer. Det kan exempelvis gälla statliga eller internationella förstärkningsresurser, under förutsättning att det finns ett regeringsbeslut.

I planeringen inför höjd beredskap har länsstyrelserna, i likhet med övriga beredskapsansvariga myndigheter, ett ansvar att ta hänsyn till totalförsvarets krav. De ska bland annat planera för att kunna fortsätta sin verksamhet så långt det är möjligt med hänsyn till tillgången på personal och förhållandena i övrigt vid höjd beredskap, samt utbilda och öva sin personal.^[27]

Regioner

Regionerna ska, precis som kommunerna, vidta beredskapsförberedelser så att verksamheten kan fungera vid höjd beredskap. Regionstyrelsen leder den verksamhet som ska bedrivas vid höjd beredskap.^[28]

Civilt försvar på nationell nivå

Regeringen beslutar om höjd beredskap, antingen skärpt eller högsta beredskap, i hela eller delar av Sverige.

De beredskapsansvariga myndigheterna, däribland Livsmedelsverket, ska ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap. De ska bland annat ha de planer som behövs för att under höjd beredskap kunna övergå till krigsorganisation, samt skaffa fram de förnödenheter och den utrustning som krävs för att myndigheten ska klara sina uppgifter vid fredstida krissituationer och höjd beredskap.^[29]

Fördjupning: Vill du läsa mer?

Motståndskraft – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025.

Handlingskraft – Handlingsplan för att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret 2021–2025.

Regeringens proposition 2024/25:34 Totalförsvaret 2025–2030.

Faktaruta: Vad säger lagstiftningen?

Förfogandelagen (1978:262)

Förfogandeförordning (1978:558)

Ransoneringslagen (1978:268)

Lag (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

Förordning (1988:1215) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara

Lag (1992:1402) om undanförsel och förstöring

Förordning (1993:243) om undanförsel och förstöring

Arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)

Arbetstidslagen (1982:673)

Arbetstidsförordning (1982:901)

Dricksvattenaktörens arbete med krisberedskap och civilt försvar

Dricksvattenförsörjningen är en samhällsviktig verksamhet. Utgångspunkten i krisberedskapen är att de aktörer som har ansvar för dessa verksamheter ska samverka och samordna sitt arbete för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner även i kris. Beredskapen bygger därmed i stor utsträckning på den ordinarie verksamhetens leveranssäkerhet, uthållighet och robusthet.

Många samhällsviktiga verksamheter är beroende av en fungerande dricksvattenförsörjning. Därmed har dricksvattenaktörer ett viktigt samhällsuppdrag där det systematiska säkerhetsarbetet är en viktig del. En krisberedskap baserad på kontinuerlig omvärldsbevakning, riskinventering och övning kan hjälpa en dricksvattenaktör att i tid upptäcka och åtgärda konkreta risker som kan hota dricksvattenförsörjningen.

Det systematiska säkerhetsarbetet kan delas in i tre olika delar: riskhantering, kontinuitetshantering och krishantering. Genom att inkludera perspektivet höjd beredskap i samtliga områden, skapas en förmåga att förebygga och hantera såväl mindre störningar som större kriser, såväl i fredstid som vid höjd beredskap och krig.

Riskhantering

Riskhantering inkluderar att identifiera, bearbeta, värdera, hantera och kontrollera risker.

Omvärldsbevakning

Omvärldsbevakning handlar i stor utsträckning om att samla kunskap genom att hålla sig uppdaterad kring det som händer i samhället, vad andra aktörer gör och säger, förändrade attityder eller beteenden (trender), nya regler och forskningsrön samt att gå på de utbildningar som erbjuds. Det handlar även om att hålla sig uppdaterad kring det allmänna säkerhetsläget och nya potentiella hot mot den egna verksamheten, både icke-antagonistiska och antagonistiska hot. Resultatet av omvärldsbevakningen kan bland annat användas som underlag till risk- och sårbarhetsanalysen.

Risk- och sårbarhetsanalyser

Syftet med risk- och sårbarhetsanalysarbetet är att öka medvetenheten och kunskapen hos beslutsfattare och verksamhetsansvariga om hot, risker och sårbarheter inom det egna verksamhetsområdet samt att skapa ett underlag för den egna planeringen. En kommunövergripande risk- och sårbarhetsanalys ska sammanställas och rapporteras till länsstyrelsen senast den 31 oktober under det första kalenderåret efter ordinarie val till kommunalfullmäktige. En årlig uppföljning ska genomföras och rapporteras till länsstyrelsen.^[30] För mer information kring risk- och sårbarhetsanalyser, se modul 3, Robust dricksvattenförsörjning.

Teknik och fastighetsförvaltningens krisberedskapsplan

I Grusstads kommun ansvarar varje förvaltning för att ha en krisberedskapsplan. Teknik- och fastighetsförvaltningens plan innehåller bland annat:

• roller, ansvar och mandat i den egna organisationen i samband med kriser
• larmrutin
• förhållandet mellan Teknik- och fastighetsförvaltningen och övriga förvaltningar i samband med kriser, inklusive kommunens Tjänsteman i beredskap och kommunens centrala krisledning
• perspektiven fredstida störningar och kriser, samt höjd beredskap.

Enheten Vatten och avlopp inom förvaltningen tar även fram egna händelsestyrda handlingsplaner som utgör bilagor till krisberedskapsplanen. Dessa planer utgår från de risker och händelser som finns beskrivna i risk- och sårbarhetsanalysen, vilket innefattar händelser i såväl fredstid som höjd beredskap. Det finns även bilagor med rutiner för kommunikation, dokumentation, krisledning och erfarenhetsåterföring vid återgång till normaldrift.

Säkerhetssamordnaren vid kommunens säkerhets- och beredskapsenhet stödjer förvaltningen i arbetet med krisberedskapsplanen och säkerställer att den ligger i linje med övriga förvaltningars planer.

Risk- och sårbarhetsanalyser i Grusstads kommun

Kommunens olika förvaltningar ansvarar för att ta fram en risk- och sårbarhetsanalys för den egna verksamheten minst en gång per mandatperiod. Eftersom Teknik- och fastighetsförvaltningen har flera olika verksamheter, väljer de att genomföra workshoppar med olika teman för att få underlag till risk- och sårbarhetsanalysen. Ett område är enheten för Vatten och avlopp.

På workshoppen medverkar personal som arbetar inom drift, underhåll, process, kvalitet, administration och ledning. De identifierar risker och sårbarheter i verksamheten, samt tar fram förslag på åtgärder. Efter workshoppen dokumenteras allt i kommunens mall för risk- och sårbarhetsanalyser.

Kommunens säkerhets- och beredskapsenhet är sammanhållande för risk- och sårbarhetsarbetet i kommunen och sammanställer de olika förvaltningarnas resultat i en kommungemensam risk- och sårbarhetsanalys. Materialet utgör ett viktigt underlag för investeringsbeslut, verksamhetsplanering och budgetarbete. Kommunens gemensamma risk- och sårbarhetsanalys skickas även in till länsstyrelsen en gång per mandatperiod. Eftersom risk- och sårbarhetsanalysen innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter används ett krypteringssystem som är godkänt för ändamålet.

Teknik- och fastighetsförvaltningen tar även fram egna handlingsplaner och åtgärdsplaner för vatten och avlopp. Underlaget revideras en gång per år.

Kontinuitetshantering

Kontinuitetshantering fokuserar på att kunna upprätthålla verksamhet på en acceptabel nivå oavsett störning. Läs mer om kontinuitetshantering i modul 3, Robust dricksvattenförsörjning.

Hantera händelser

Genom att planera för att kunna hantera olika händelser, allt från incidenthantering till krishantering, skapas förutsättningar för att en händelse effektivt ska kunna tas om hand och för att den samhällsviktiga verksamheten kan upprätthållas. För att skapa en förmåga att hantera händelser behöver dricksvattenaktörer arbeta med förberedande krisberedskapsåtgärder, där krisberedskapsplan och krisledningsorganisation är två viktiga delar.

Krisberedskapsplan

En krisberedskapsplan för en dricksvattenaktör beskriver organisering, roller och ansvar i samband med kriser. Planen kan även beskriva larmrutiner och rutiner för hur olika typer av händelser ska hanteras. Se bilaga 1 för en checklista på vad en krisberedskapsplan kan innehålla. Det är viktigt att planen uppdateras regelbundet och att den berörda personalen utbildas och övas regelbundet för att kunna arbeta i enlighet med planen i händelse av kris. Läs mer om utbildning och övning i modul 7, Utbildning och övning.

Krisledningsorganisation

Dricksvattenaktören kan aktivera en krisledningsorganisation som stöd för att hantera en kris. Den har till uppgift att ta fram beslutsunderlag, fatta nödvändiga beslut och samordna åtgärder. Den bemannas av personer som har utbildats och övats för uppgiften. Det finns inga speciella formkrav för hur en krisledningsorganisation ska byggas upp, men den ska beskrivas i planen för att hantera extraordinära händelser.

I många kommuner har förvaltningar, kommunala bolag och kommunalförbund egna krisledningsorganisationer för att hantera kriser i sin verksamhet. Vid kriser som drabbar flera förvaltningar eller verksamheter samtidigt, eller har stor påverkan på samhället, kan den kommunövergripande krisledningsorganisationen aktiveras parallellt med förvaltningarnas krisledningsorganisationer, alternativt ersätta dem.

Om VA-verksamheten drivs som kommunalt bolag eller kommunalförbund är det viktigt att på förhand tydliggöra mandat och förhållandet mellan krisledningsnämnd och krisledningsorganisationer på de olika nivåerna. Modul 5, Ledning, samverkan och kriskommunikation beskriver former och arbetssätt för att hantera kriser.

En krisledningsorganisation i en kommun är inte samma sak som en krisledningsnämnd. En krisledningsnämnd syftar till att snabba upp det politiska beslutsfattandet i samband med en extraordinär händelse. En sådan nämnd består av förtroendevalda politiker.

Krisledningsorganisationen hos Sandköpings vatten och avfall AB

Det kommunala VA-bolaget har en krisorganisation som kan aktiveras i händelse av störningar eller kriser. Krisorganisationen består av egen personal samt representanter från driftsentreprenören för ledningsnätet. De utbildas och övas för att kunna arbeta enligt de särskilda rutiner som finns i krisberedskapsplanen.

Särskild vikt har lagts vid att klargöra roller, ansvar och kontaktvägar mellan det kommunala bolaget och övriga aktörer, eftersom bolaget har tre ägarkommuner och befinner sig inom två olika länsstyrelsers geografiska område. Detta arbete har gjorts i nära samarbete med kommunernas respektive säkerhetssamordnare och i dialog med representanter från båda länsstyrelserna.

Krisledningsorganisationen vid Sandköpings vatten och avfall AB övar en gång per år tillsammans med någon eller några av sina ägarkommuner.

Grusstads kommun har drabbats av smitta i dricksvattnet

Teknik- och fastighetsförvaltningen har aktiverat sin krisorganisation efter att smitta har upptäckts som kan härledas till dricksvattnet. På grund av den stora omfattningen av smittan så har även kommunens centrala krisledningsorganisation aktiverats. Teknik- och fastighetsförvaltningen ansvarar för att hantera smittan operativt, det vill säga att identifiera rotorsaken till smittan och att genomföra åtgärder för att hantera smittan. Den centrala krisledningen ansvarar för kommunikation till berörda medborgare och verksamheter. De samordnar kontakter med externa aktörer och håller länsstyrelsen informerad.

Kommunen bjuder in till ett möte med den lokala inriktnings- och samordningsfunktionen (lokal ISF). Syftet är att skapa en samlad lägesbild och prognos, samt diskutera behov av åtgärder och samverkan. Detta utgör en del i kommunens geografiska områdesansvar. Kommunchefen leder mötet och medverkar gör regionens smittskyddsläkare, VA-chefen från Teknik- och fastighetsförvaltningen samt förvaltningschefer för skola och omsorg.

Agenda för möte med lokal inriktningsfunktion:

• Inledning; närvarande, mötets syfte och mötesformalia.
• Lägesbild, bedömning av läget och prioriterade behov.
• Aktörsgemensam inriktning och samordning.
• Åtgärder och planering för genomförande.
• Nästa möte.

Mötet resulterar bland annat i prioriteringar av nödvatten, kommunikationsbudskap och samverkan kring smittspårning. Överenskommelse om aktörsgemensam inriktning och samordning formuleras enligt nedan. Nytt möte samma tid nästa dag.

Överenskommelse om inriktning och samordning kl. 13:00
Verksamheter inom vård och omsorg samt centralkök har högsta prioritet vad gäller dricksvatten som ska levereras i nödvattentankar. Målet är att detta ska levereras inom 6 timmar. Information till invånare, media och andra ska vara tydlig och samordnad. Ett initialt gemensamt budskap är att kranvattnet ska kokas. Detta budskap ska gå ut i samtliga kanaler, inklusive genom VMA. Aktörerna inom inriktnings- och samordningsfunktionen åtar sig att skyndsamt ställa överenskomna resurser till förfogande till dricksvattenproducenten för att på ett samordnat och effektivt sätt bistå i arbetet med nödvattenförsörjningen. Smittskyddsläkare, dricksvattenproducent och miljö- och hälsoskydd ska fortsatt gemensamt samverka för att spåra smittan. Ny överenskommelse ska göras senast kl. 13:00 nästkommande dag.

Exemplet på överenskommelse om inriktning om samordning är hämtat från MSB:s vägledning för lokal ISF (MSB1378 – maj 2019).

Bilaga 1. Exempel på innehåll i dricksvattenaktörens krisberedskapsplan

Krisberedskapsplanen delas med fördel upp i två delar – en struktur-/organisationsdel och en krisrutindel. Struktur-/organisationsdelen beskriver bland annat definitioner, rollfördelning, krisnivåer och indikatorer. Krisrutinen beskriver de akuta och praktiska rutiner som behövs i samband med krishanteringen. Krisrutinen bör kunna fungera som ett självständigt dokument efter utbildning och träning/övning.

Nedan ges exempel på vilka rubriker eller områden som kan ingå i dricksvattenaktörens krisberedskapsplan.

Del 1: Övergripande struktur för krisledningsarbetet

Definitioner, mål och krisnivåer

• definition av kris
• syfte, mål och dimensionerande förmåga hos krisorganisationen
• krisnivåer, inklusive indikatorer och arbetssätt kopplat till varje krisnivå. Indikatorer bestämmer i vilka lägen krisledningsorganisationen aktiveras, samt på vilken krisnivå.

Ansvarsfördelning vid en kris

• verksamhetsutövarens (dvs. dricksvattenaktörens) ansvar
• kommunens ansvar
• tillsynsmyndighetens ansvar
• övriga externa aktörers ansvar.

Utbildning och övning av krisledningsorganisationen

• hänvisning till utbildnings- och övningsplan.

Del 2: Krisrutiner

Larmrutin

Krisledning

• krisledningens uppgifter
• krisledningens arbetssätt
• krisledningens roller och ansvar, beskrivet i rollkort, för att tydliggöra arbetsuppgifter och mandat. Exempel på roller:
• beslutsfattare (exempelvis ansvarig linjechef eller VD)
• krisledare/stabschef
• operativt ansvarig
• informationsansvarig
• talesperson
• extern samverkan
• faktaunderlag, analys, antaganden
• omvärldsbevakning
• personalplanering
• sekreterare
• krisledningsplats och dess utrustning
• krisledningens arbete
• rutiner för beslutsfattande: Tydliggör och kommunicera beslut. För beslutsfattare är det särskilt viktigt att tydliggöra och kommunicera beslut. Inledningsvis bör beslutsfattare ge så kallade inriktningsbeslut eller mål med de beslut som fattats för att skapa samordning och inriktning av resurser. Alla beslut måste dokumenteras, kommuniceras och förankras i organisationen.
• rutiner och mallar för lägesbild
• rutiner för beslutsstöd och informationsinhämtning som syftar till att underlätta och stödja beslutsfattare i en tidskritisk och komplex situation (kris). Beslutsstödet ska kunna ta fram beslutsunderlag, vidta akuta åtgärder samt rapportera till krisledningen. En del av beslutsstödet bör utformas som en analysfunktion för krisledningen.
• rutiner för rapportering
• kriskommunikation
• målgrupper
• kommunikationsvägar
• mediahantering
• intervjuer
• pressmeddelande
• presskonferenser.

Återgång till normalläge

• en tydlig beskrivning av hur organisationen ska återgå till normalläge. Avsaknad av dessa rutiner kan medföra att det finns tveksamheter om delar av organisationen fortsatt befinner sig i ett krisläge eller inte. Återgången kan vara kopplat till en visualisering av krisnivåerna med exempelvis färger eller siffror.
• dokumentation
• erfarenhetsåterföring
• förbättringar och utveckling.

Bilagor

• handlingsplaner för olika krisscenarion/typhändelser (se modul 2, Hotbild och planeringsförutsättningar för exempel)
• kontaktlistor.

Modul 2. Hotbild och planeringsförutsättningar

Ordlista

Antagonistiska hot

Antagonistiska hot är illvilliga och illegala hot från en aktör med avsikt och förmåga att orsaka skada. Antagonistiska hot kan komma från exempelvis terrorister, irreguljära förband och organiserad brottslighet.

Beredskapslarm

Regeringen kan använda beredskapslarm för att meddela att det råder högsta beredskap i hela landet.

CBRN/CBRNE

CBRN är en engelsk förkortning och står för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot. Ibland förekommer även termen CBRNE som även omfattar explosiva ämnen.

Cyberangrepp

Cyberangrepp (cyberattack) är ett samlingsbegrepp för it-relaterad brottslighet som begås i syfte att:

• störa, förstöra, inaktivera eller kontrollera en datormiljö eller -infrastruktur
• förstöra dataintegriteten
• stjäla information.

Gråzonsproblematik

Gråzon är ett tillstånd mellan fred och krig. Gråzonsproblematik orsakas av flera kombinerade antagonistiska aktiviteter som angriparen avser inte ska uppfattas som krigföring. Aktiviteterna kan till exempel vara politisk påverkan, marknadsmanipulation, desinformation, informationspåverkan, illegal underrättelseinhämtning, cyberangrepp och fysiska sabotage.

Hybridkrigföring

Hybridkrigföring är en typ av krigföring med en kombination av traditionella militära, irreguljära och civila metoder, och som utnyttjas i alla olika skeden av en konflikt. Hybridkrigföring kombinerar ofta öppna och dolda inslag, där de dolda inslagen är samma som ingår i gråzonsproblematiken.

Icke-antagonistiska hot

Den typen av hot som kan skada verksamheten men där det saknas en aktör med avsikt och förmåga att orsaka skada. Detta gäller till exempel pandemier, naturkatastrofer eller olyckor.

Påverkansoperationer

En påverkansoperation är en centralt styrd operation som syftar till att påverka mottagarens vilja, förståelse, beteende och attityd, till exempel genom att använda politiska, diplomatiska, ekonomiska och militära maktmedel, både öppet och dolt. Exempelvis kan antagonister använda vilseledande eller oriktig information, så kallad desinformation, som sprids via sociala och traditionella medier.

Hotande händelser i vardag,
kris och krig

Dricksvattenförsörjningen är en samhällsviktig verksamhet som behöver fungera såväl i fredstid som under höjd beredskap och krig. Det finns en mängd olika händelser som kan hota dricksvattenförsörjningen, tillsammans eller var för sig. Nedan beskrivs ett antal exempel. För en fördjupning, läs Livsmedelsverkets broschyrer kring hotbilden mot dricksvatten- och livsmedelsområdet.^[31]

Olika typer av hot

Traditionellt delas hotbilden upp i icke-antagonistiska och antagonistiska hot, alltså beroende på om någon fientlig aktör ligger bakom dem eller inte. Hotbilden kan också exemplifieras på följande sätt:

• Fredstida kriser
• Hot där det inte finns någon aktör som ligger bakom dem, till exempel pandemier, olyckor eller naturkatastrofer. Det kan också vara händelser som beror på eftersatt underhåll, strejker eller klimatförändringar (icke-antagonistiska hot).
• Hot från aktörer med avsikt och förmåga att orsaka skada, genom exempelvis sabotage, inbrott eller skadegörelse (antagonistiska hot).
• Gråzonsproblematik – i ett tillstånd mellan krig och fred. Det innebär att en motståndare försöker påverka Sverige genom exempelvis underrättelseinhämtning, påverkansoperationer, desinformation, sabotage eller cyberattacker utan att Sverige går upp i höjd beredskap (antagonistiska hot).
• Krig – väpnade angrepp (antagonistiska hot).

Tips!

Ta hjälp av kommunens och länets risk- och sårbarhetsanalyser för att identifiera händelser som skulle kunna hota dricksvattenförsörjningen.

Det som vid en första anblick kan se ut som en slump eller en olycka kan vara en antagonistisk händelse. Samhällskritisk infrastruktur, där dricksvattenförsörjningen ingår, är enligt den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) och Säkerhetspolisen ett centralt mål för främmande makt redan nu:

Scenarier att ha beredskap för

Icke-antagonistiska och antagonistiska händelser kan orsaka allvarliga konsekvenser som påverkar dricksvattenförsörjningen. Nedan ges exempel på ett antal scenarier som dricksvattenaktörer behöver vara dimensionerade för och ha förmåga att hantera, oavsett om ursprunget är en antagonistisk eller icke-antagonistisk händelse. I bilaga 1 finns kompletterande exempel på specifika händelser som kan ge upphov till störningar i dricksvattenförsörjningen. Listan med händelser kan användas som underlag i arbetet med verksamhetens risk- och sårbarhetsanalys.

Förorening i råvattentäkt

En förorening i råvattentäkten kan vara mikrobiologisk, kemisk eller radioaktiv. Ursprunget kan vara ett utsläpp från en båt eller fartyg, eller ett utsläpp från land i samband med exempelvis en brand eller olycka. Förorening av en råvattentäkt kan även bero på bräddning av avlopp, översvämningar eller sabotage. Råvattentäkter kan också förorenas vid CBRNE-händelser, exempelvis på grund av ett radioaktivt nedfall från en kärnkraftsolycka.

Kapacitetsbegränsning eller stopp i produktion

En kapacitetsbegränsning eller ett stopp i produktionen kan ha många orsaker, till exempel en brand i anläggningen, haveri på en intagsledning, översvämning i produktionslokalen, kommunikationsbortfall i styrsystemet, strömavbrott eller utebliven kemikaliedosering. Orsakerna kan vara olyckor, sabotage eller utrustningshaverier.

Förorening eller kvalitetsproblem i produktion

Förorening eller kvalitetsproblem i produktionen kan bero på naturliga orsaker som torka eller översvämning som försämrar råvattenkvaliteten kraftigt. Men det kan även bero på sabotage eller processrelaterade fel orsakade av exempelvis utrustningshaverier som ger otillräcklig vattenbehandling eller bortfall av ett eller flera behandlingssteg.

Förorening eller kvalitetsproblem i distributionssystemet

Förorening eller kvalitetsproblem i distributionssystemet kan ha flera orsaker både av antagonistisk och icke-antagonistisk natur:

• inträngning av förorening i samband med läcka
• förorening i samband med ledningsarbete
• inträngning av förorening i samband med tryckfall
• förorening orsakad av återströmning
• förorening i reservoar
• påverkan av förorening i omkringliggande marklager.

Det finns många olika typer av händelser som kan orsaka förorening i distributionssystemet, även sådana som inte är uppenbara. Räddningstjänstinsatser kan exempelvis orsaka tryckfall i ledningsnätet på grund av stora vattenuttag i samband med brandbekämpning.

Det finns även exempel på att havsvatten har tryckts in i det kommunala ledningsnätet i samband med en räddningstjänstinsats. Detta kan hända om det kommunala dricksvattnet sammankopplas med havsvatten på trycksidan av brandpumpar.

Kapacitetsbegränsning i distributionssystemet

Kapacitetsbegränsningar i ledningsnätet orsakas oftast av planerade arbeten på ledningsnätet eller av läckor. Men de kan även ha sitt ursprung i att en reservoar eller tryckstegringsstation behöver tas ur drift efter ett haveri eller på grund av ett underhållsarbete. Orsaken kan också vara avsiktligt eller oavsiktligt stängda eller öppnade ventiler.

Bortfall av kritiska resurser

Kritiska resurser kan utgöras av exempelvis el, internet, personal, reservdelar, förbrukningsartiklar eller beredningskemikalier. Bortfall av kritiska resurser kan ha många orsaker. När det gäller personal kan det exempelvis bero på omfattande sjukfrånvaro eller på strejk. Handelshinder, politisk oro och problem i logistikflöden i och utanför Sverige kan även påverka möjligheterna att få leveranser av varor och tjänster till verksamheten.

Hot, stöld och skadegörelse

Varje dricksvattenaktör behöver ha beredskap för att hantera hot och sabotage mot alla delar av sin verksamhet. Det är tyvärr vanligt med både stöld och skadegörelse och därför behöver en dricksvattenaktör ha rutiner för att hantera detta. Det är också viktigt att vara medveten om att denna typ av händelser kan vara en del av en motståndares långsiktiga strategi för att kartlägga verksamheten. Det är viktigt att polisanmäla alla typer av inbrott, försök till inbrott, stölder och skadegörelser – även skadegörelse i form av klotter.

Cyberangrepp

Cyberangrepp förekommer ständigt och med olika syften. Tillvägagångssätten utvecklas och förändras ständigt. Ett angrepp kan slå brett mot en hel verksamhet, men kan även vara riktat mot specifika applikationer eller användare.

Påverkanskampanjer och desinformation

Dricksvattenaktörer kan, precis som många andra, drabbas av påverkanskampanjer eller av desinformation. Sociala medier är verktyg för såväl främmande makt som enskilda rättshaverister. Det finns stora möjligheter att nå ut till många individer som saknar ett källkritiskt förhållningssätt. Grundlösa ifrågasättanden eller felaktig information om dricksvattenförsörjningen kan skapa omfattande oro i samhället och ge extra arbete för dricksvattenaktören.

Underrättelsehot

Det finns olika sätt att kartlägga teknisk infrastruktur. Det kan handla om exempelvis:

• att begära att allmänna handlingar lämnas ut
• att hämta in information i samband med upphandlingar
• att spionera
• att utnyttja brister i verksamhetens säkerhetsskydd
• att stresstesta genom inbrott eller skadegörelse
• att genomföra strategiska inköp av företag eller fastigheter i anslutning skyddsobjekt.

Antagonistiska hotbilden mot dricksvattenområdet

Den svenska totalförsvarsplaneringen upphörde i mitten av 1990-talet. Försvarsmakten ställde då om från att vara ett nationellt försvar till att inriktas mot internationella insatser. De civila myndigheterna ställde om till att hantera fredstida kriser. Detta pågick fram till mitten av 2010-talet.

2015 beslutade regeringen om att återuppta totalförsvarsplaneringen och att bygga upp det nationella försvaret igen. Bakgrunden till beslutet var att säkerhetsläget i Sveriges närområde hade försämrats, och regeringen bedömde att det inte längre gick att utesluta ett väpnat angrepp mot Sverige. Den ryska annekteringen av Krim i Ukraina, inbördeskrigen i Syrien och Irak, en höjd terrorhotnivå och ökad underrättelseverksamhet från främmande makt utgjorde bland annat bakgrund till beslutet.

Den återupptagna totalförsvarsplaneringen innebär att alla delar av det civila försvaret, inklusive dricksvattenförsörjningen, ska planera och dimensionera sin verksamhet utifrån de planeringsförutsättningar som råder under höjd beredskap och en antagonistisk hotbild som inkluderar hybrida hot och krig.

Exempel på antagonistiska hot mot dricksvattenaktörer

Försvarets radioanstalt, MUST och Säkerhetspolisen ger en samlad bild av en alltmer komplex hotbild mot Sverige. Inom dricksvattenområdet kan hotbilden uttryckas på många sätt:

• Samhällets ökade digitalisering har lett till en bredare hotbild i form av cyberangrepp, underrättelseinhämtning och nya tillvägagångssätt för intrång.
• Utländska aktörer genomför strategiska företagsuppköp eller uppköp av fastigheter och mark i anslutning till skyddsobjekt.
• Sårbara leverantörsberoenden är allt vanligare, där antagonister kan utnyttja att dricksvattenaktörer är beroende av kritiska varor och tjänster.
• Säkerhetsrisker uppstår i samband med upphandlingar, och det finns exempel på företag som lämnar anbud enbart för att få information om verksamhetsutövaren.
• Antagonister hämtar in underrättelser och kartlägger verksamheter för att komma över säkerhetskänsliga uppgifter, men även för att utsätta kritisk infrastruktur för stresstest (se figur 1).
• Traditionella hot, dvs. inbrott och skadegörelse, kan vara en del av en motståndares strategi att påverka Sverige genom att kartlägga kritisk infrastruktur.
• Balansgången mellan öppenhet och ökad säkerhet är en svår utmaning. Potentiellt säkerhetskänslig information finns i många fall tillgänglig på internet, upplagd av verksamhetsutövaren själv.

En dricksvattenaktör behöver förstå den antagonistiska hotbilden och ha kunskap om hur den förändras över tid för att kunna dimensionera sitt krisberedskaps- och säkerhetsarbete.

Figur 1. Drönare kan användas av antagonister för kartläggning och informationsinhämtning.

Gråzonsproblematik

En beredskapshöjning föregås sannolikt av en period med olika typer av hot och påverkansoperationer. Det är ett krigsliknande tillstånd, men där fredstida lagar gäller. Detta kallas ofta för gråzonsproblematik (se figur 2). Det är ett tillstånd där en motståndare försöker påverka Sverige utan att Sverige går upp i höjd beredskap. Metoder som används är exempelvis spioneri och påverkansoperationer såsom desinformation, cyberattacker och militära styrkedemonstrationer. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har beskrivit denna problematik som typfall 5.^[34]

Exempel på händelseförlopp som beskrivs i typfall 5 är svårförklarliga olyckor, dolda cyberangrepp, sabotage på samhällsfunktioner och lokala försörjningssystem, samt förvrängning av information som används av både beslutsfattare, operatörer och specialister. Det kan även handla om informationsoperationer, som spridning av propaganda och desinformation via internetaktivister och tillgänglig media, i syfte att underminera allmänhetens förtroende för myndigheter och politik. För dricksvattenaktören skulle det exempelvis kunna handla om att sprida falsk information om dricksvattenkvalitet.

Upprepade störningar kan pågå över tid, vilket kan leda till brist på materiel, störningar i elförsörjning och i data- och kommunikationssystem. Påfrestningarna påverkar samhället negativt och även den personal som ska hantera påfrestningarna påverkas negativt. Ett utdraget förlopp kan leda till brist på insatsvaror och påverkar el-, värme- och drivmedelsförsörjningen.

I förlängningen påverkas även människors livsvillkor, exempelvis genom ökade oro, matbrist och hamstring, kontanthantering, tillgång till sjukvård, kyla, brottslighet samt inhemsk terrorism. Enskilda politiker, myndighetspersoner och nyckelpersonal kan dessutom drabbas av påtryckningar, våld och sabotage.

Figur 2. Olika typer av maktmedel i fred, gråzon och höjd beredskap.

Höjd beredskap

Om regeringen höjer beredskapsnivån i Sverige ska landet förbereda sig för krig. Förhållandena för dricksvattenaktörer kan då variera både över tid och mellan olika delar av landet. Läget kan gå från att verksamheten går att bedriva utan alltför stora påfrestningar, till mycket ansträngda förhållanden och flera hotande händelser som kan inträffa samtidigt. Några exempel är leveransproblem av kritiska resurser som beredningskemikalier och reservdelar, samtidigt som det råder el- och personalbrist. Dricksvattenaktören kan behöva genomföra åtgärder för att avhjälpa problem, till exempel en trasig vattenledning, medan hotet fortfarande finns kvar.

Planeringsförutsättningar för det civila försvaret

Enligt försvarsbeslutet för åren 2021–2025 ska totalförsvaret utformas och dimensioneras för att kunna möta ett väpnat angrepp mot Sverige. I detta ingår krigshandlingar på svenskt territorium. Vidare står följande:

MSB och Försvarsmakten har tillsammans beskrivit de planeringsförutsättningar som aktörer har att förhålla sig till. Några av de grundläggande antaganden som beskrivs är:^[36]

• Regeringen har fattat beslut om höjd beredskap (skärpt eller högsta beredskap vilket kan innebära att olika lagar gäller i olika delar av landet eller i specifika verksamheter).
• Försvarsmakten mobiliserar. Inledningsvis är det viktigt att totalförsvaret kraftsamlar sina ansträngningar till det militära försvaret.
• Samhället ställs om till krigsförhållanden. Civila aktörer intar krigsorganisation och en nationell kraftsamling genomförs som gynnar försvarsansträngningarna, inklusive att säkerställa att de viktigaste samhällsfunktionerna fungerar.
• Servicenivån i samhället minskar, dels till följd av allvarliga störningar i samhällets funktionalitet, dels till följd av omprioriteringar i viktiga samhällsfunktioner.
• Logistikflödena med omvärlden har begränsningar men är inte helt avbrutna. Utrikeshandeln är påverkad.
• Många företag kan inte leverera på grund av uteblivna leveranser av varor eller tjänster, personalbortfall eller bortfall av viktiga samhällsfunktioner (exempelvis el, elektroniska kommunikationer och transporter).
• Ett antagonistiskt cyberangrepp kan få lika stora konsekvenser för samhällsviktiga funktioner och kritiska it-system som ett konventionellt väpnat angrepp.
• Tredje part kan komma att få tillträde till svenskt territorium för transitering, utgångsgruppering eller insatser.

Även om det inte pågår väpnade konflikter i närområdet, kan dricksvattenaktören påverkas på många olika sätt. Det innebär att dricksvattenaktören bland annat i planeringen behöver ta höjd för följande:

• Leveranser av kritiska resurser, exempelvis beredningskemikalier och reservdelar, kan vara kraftigt begränsade.
• Personal kan bli anvisade att tjänstgöra i annan organisation om allmän tjänsteplikt råder. Detta gäller under förutsättning att de inte har krigsplacerats i den egna organisationen. Viktiga entreprenörer kan av samma anledning bli indisponibla. Det innebär att de personalresurser som dricksvattenaktören normalt förfogar över kan ha reducerats.
• Återkommande störningar i el- och drivmedelsförsörjning, telefoni- och internettjänster, transporter och logistikflöden, betaltjänster och kollektivtrafik. Tjänsterna kan delvis fungera, med längre eller kortare uppehåll.
• Försvarsmakten kommer att, precis som i fredstid, vara beroende av en fungerande dricksvattenförsörjning till exempelvis de fasta garnisonerna. Försvarsmakten är en samhällsviktig verksamhet och därför en prioriterad abonnent. Detta är särskilt viktigt under höjd beredskap. I vissa fall kan Försvarsmakten komma in med en förfrågan om stöd med försörjning med nödvatten, både till fasta garnisoner och fältförband.
• Befolkningsomflyttningar kan ske på grund av såväl planerade evakueringar som spontanevakueringar från konfliktområden. Kommuner som angränsar till dessa konfliktområden behöver då försörja väsentligt fler människor än normalt med dricksvatten.
• Större delar av distributionsområdet kan behöva nödvatten under höjd beredskap än vid fredstida kriser.

Dricksvattenaktörer behöver dimensionera sin verksamhet för att upprätthålla dricksvattenförsörjningen så länge det går utifrån dessa planeringsförutsättningar. Läs mer i modul 3 Robust dricksvattenförsörjning.

Sandköpings vatten och avfall AB planerar inför höjd beredskap

Det kommunala VA-bolaget har påbörjat ett planeringsarbete som inte bara inkluderar olika typer av fredstida händelser, utan även höjd beredskap och de störda förhållanden som kan råda innan och under höjd beredskap. Bolaget utgår från de planeringsförutsättningar som beskrivs i MSB:s och Försvarsmaktens handlingsplan från 2021 Handlingskraft. VA-bolaget ser bland annat över följande underlag och inkluderar perspektivet höjd beredskap:

• risk- och sårbarhetsanalysen
• krisberedskapsplanen
• kontinuitetsplaner.

VA-bolaget börjar med att genomföra en säkerhetsskyddsanalys. Dessutom genomför bolaget en översyn av sina rutiner att hantera känslig och skyddsvärd information, sin it‑säkerhet kring verksamhetskritiska system samt det fysiska skyddet kring verksamhetskritiska anläggningar.

I arbetet med kontinuitetshantering tar bolaget fram planer för längre leveransproblem av kritisk utrustning och beredningskemikalier, samt längre störningar i elförsörjningen. Bolaget tar fram flera reservrutiner och metoder för att kunna fortsätta utföra sina uppdrag oavsett vilka bortfall det blir.

Sandköpings vatten och avfall AB påbörjar därefter ett arbete med att utveckla sin krigsorganisation. De tar stöd från MSB:s vägledning för kommuner. Bolagets viktigaste uppgifter vid höjd beredskap identifieras och prioriteras. I sin beredskapsplanering utgår bolaget från att det kan bli ett större personalbortfall på grund av exempelvis bristande framkomlighet, stridshandlingar, eller personal som avviker. Utifrån det framtagna underlaget identifierar och krigsplacerar VA-bolaget sin nyckelpersonal.

Kommunstyrelsen ansvarar för de kommunala uppdragen oavsett vilken driftsform som kommunen har valt för utförandet, men eftersom det är en skillnad på styrningen mellan förvaltning och bolag är det särskilt viktigt att Sandköpings vatten och avfall AB och dess ägare i ägardirektiv och andra styrdokument har klargjort ledningsförhållanden vid höjd beredskap och krig.

Fördjupning: Vill du läsa mer?

FOI (2019). Rapport FOI-R-4769-SE Civilt försvar i gråzon.

FOI (2021). Rapport FOI-R-5144-SE Scenarier till stöd för planeringen av försörjningsberedskap.

FOI (2014). Memo 5089 Hotbildsunderlag i utvecklingen av civilt försvar
(innehåller typfall 1–4).

FOI (2018). Typfall 5: Utdragen och eskalerande gråzonsproblematik.

Livsmedelsverket (2019). Handbok för klimatanpassad dricksvattenförsörjning.

Livsmedelsverket (2020). Produktion och hantering av livsmedel vid nedfall av radioaktiva ämnen.

MSB (2019). Att möta informationspåverkan: handbok för kommunikatörer.

Försvarsmakten (2024). Årsöversikt 2023 – MUST.

Säkerhetspolisen (2024). Säkerhetspolisens årsbok 2023–2024.

FRA (2024). FRA Årsrapport 2023.

Bilaga 1. Exempel på händelser som kan ha negativ påverkan på dricksvattenförsörjningen

Nedan följer exempel på händelser som kan ha en negativ påverkan på dricksvattenförsörjningen. Listan kan utgöra ett underlag i arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser, kontinuitetsplanering och handlingsplaner kopplade till krisberedskapsplanen.

Personal

• allvarlig arbetsplatsolycka
• en allvarlig olycka som drabbar tredje man i samband med ett arbete som bedrivs av den egna organisationen
• personalbrist
• oplanerad längre frånvaro/uppsägning/bortfall av nyckelpersoner
• dödsfall
• sjukdom/smitta/pandemi
• återupprepade tillbud kring arbetsmoment (avvikelser)
• hög arbetsbelastning
• avvikelser via hälsovården kring fysiska och psykosociala arbetsförhållanden
  (stress, ohälsa, kränkande särbehandling)
• hög personalomsättning på en eller flera avdelningar
• kompetensbrist
• stor arbetsmarknadskonflikt
• varsel
• väpnat angrepp och risk/rädsla för eget eller närståendes liv
• svårigheter att ta sig till arbetsplatsen
• oetiskt/okunnigt/negativt agerande från personal.

Miljö

• utsläpp av farligt ämne, direkt i sjö eller inom avrinningsområdet
• olycka med utsläpp inom vattenskyddsområde
• överskridande av tillstånd
• större bräddning från avloppsreningsverk där vattentäkt riskerar att påverkas
• bräddning från vattenverk med oönskat innehåll som riskerar skada recipient
• kris i närområdet, till exempel bränder
• kännedom om kommande extremväder (gul, orange eller röd)
• höga vattenstånd med risk för översvämning, dammbrott
• höjda havsnivåer (inträngning av saltvatten i borror)
• plötsligt försämrad råvattenkvalitet
• värmebölja och/eller torka:
• låga grundvattennivåer
• risk för överhettade ställverk
• varmt vatten i ledning och hos konsument
• stor dricksvattenförbrukning
• algblomning
• blixtnedslag.

Produktion och distribution

• haveri
• bortfall av elförsörjningen, brist på drivmedel till reservkraft
• avbrott/brist av beredningskemikalier (leverans)
• brist på reservdelar
• avvikelser/felaktiga i driftanalyser
• brand i vattenverk
• oljeläckage i vattenverk
• översvämning av vattenverk eller brunnsanläggning
• föroreningar i ledningsgrav eller felkoppling vid arbeten
• läcka
• intryckning/återströmning av förorenat vatten
• CBRNE-händelse.

Dricksvattenkvalitet

• överskridet gränsvärde
• brist på vatten
• brist på analyskapacitet
• klagomål, andras analyser eller data från 1177 där den sammantagna bilden är att det är uppenbar risk för vattenburen smitta.

Säkerhet

• informationssäkerhetsincident (konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet)
• inbrott och stölder
• mutor, spionage
• hot om sabotage eller sabotage mot anläggningar eller med följd okänd dricksvattenkvalitet
• hot om våld eller våld
• yttre händelser som påverkar negativt (ockupationer, demonstrationer)
• desinformation och påverkanskampanjer.

Kommunikation (elektronisk)

• bortfall av internet/datakommunikation
• bortfall av telefoni
• bortfall av styr- och övervakningssystemet på vattenverket och/eller övriga anläggningar (till exempel reservoarer och pumpstationer)
• digitala kanaler blir attackerade eller ligger nere.

Kommunikation

• smutskastning och ryktesspridning
• ökat intresse från allmänhet och media
• klagomål.

Övrigt

• oseriösa leverantörer
• förtroendekris.

Modul 3. Robust dricksvattenförsörjning

Ordlista

Allmän tjänsteplikt

Alla totalförsvarspliktiga utom värnpliktiga och civilpliktiga kan tas i anspråk vid höjd beredskap genom att regeringen föreskriver om allmän tjänsteplikt. Regeringen bestämmer hos vilka arbetsgivare allmän tjänsteplikt ska gälla. Den allmänna tjänsteplikten fullgörs av den som är totalförsvarspliktig genom att personen: 1) kvarstår i sin anställning eller fullföljer uppdrag, 2) tjänstgör enligt frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret, eller 3) utför arbete som en myndighet anvisar.

Brandvatten

Brandvatten är vatten som används vid brandbekämpning.

Förebyggande åtgärd

En förebyggande åtgärd är en åtgärd för att förhindra att en oönskad händelse uppstår, alltså en proaktiv åtgärd.

Industriella informations- och styrsystem

Industriella informations- och styrsystem är it-baserade system som används för att styra och övervaka fysiska processer och system i realtid. Kallas även styr- och övervakningssystem eller OT-system.

Korrigerande åtgärd

En korrigerande åtgärd är en åtgärd för att minska eller eliminera effekterna av en oönskad händelse som har inträffat, alltså en reaktiv åtgärd.

Krigsdricksvatten

Krigsdricksvatten är ett begrepp som används i handboken för ett vatten som inte uppfyller kvalitetskraven för dricksvatten, men som under ytterst svåra förhållanden och under en begränsad tid kan drickas utan att konsumenten lider skada.

Krigsorganisation

Krigsorganisation är en verksamhetsutövares organisation vid höjd beredskap. Krigsorganisering innebär att viktiga verksamheter ställs om från fredstida inriktning, reglering och organisering till uppgifter som har betydelse för totalförsvaret.

Krigsplacering

Krigsplacering innebär att en person är ianspråktagen för att tjänstgöra under höjd beredskap. Skyldigheten att tjänstgöra gäller först när regeringen beslutar om höjd beredskap och föreskriver om allmän tjänsteplikt. Ingen person kan ha mer än en krigsplacering och personen ska vara krigsplacerad i den verksamhet där den gör störst nytta för totalförsvaret.

Nödvatten

Nödvatten är dricksvatten som distribueras på annat sätt än genom ledningsnätet.

Reservvatten

Reservvatten är dricksvatten som distribueras i det ordinarie ledningsnätet eller i ett provisoriskt ledningsnät, men som kommer från en alternativ vattentäkt eller ett alternativt vattenverk.

Släckvatten

Släckvatten är en biprodukt som blir kvar efter att en brand är släckt och som innehåller föreningar som är skadliga för miljö och hälsa.

Styrvatten

Styrvatten är ett begrepp som används i handboken för att beskriva ett tillvägagångssätt för hur vatten kan styras i ledningsnätet genom att delar av ledningsnätet kopplas bort.

Totalförsvarspliktig

Alla personer mellan 16 och 70 år som bor i Sverige är totalförsvarspliktiga.

Vattenskyddsområde

Vattenskyddsområden är ett geografiskt område inrättat av en länsstyrelse eller kommun. Kopplat till vattenskyddsområdet finns olika föreskrifter för att skydda vattnet i existerande eller möjliga framtida vattentäkter. Inom vattenskyddsområdet kan det till exempel finnas begränsningar för hur marken får användas och hur kemikalier och avfall får hanteras.

Vattentäktsområde

För ytvattenverk är vattentäktsområdet hela eller delar av råvattentäkten. För grundvattenverk och vattenverk med konstgjord infiltration är det området som tas upp av grundvattenbrunnar, infiltrationsdammar och liknande. Vattentäktsområdets gräns definieras av verksamhetsutövaren.

Beredskapsåtgärder stärker förmågan i fredstida krissituationer och höjd beredskap

Dricksvattenaktörer skapar förutsättningar för en robust och kontinuerlig dricksvattenförsörjning genom att genomföra beredskapsåtgärder längs hela vattnets distributionskedja, från råvattentäkten till konsumenten. Här följer några exempel på beredskapsåtgärder för att stå rustad inte bara för den fredstida krisen, utan också för ansträngda lägen under höjd beredskap och ytterst krig:

• skydd av råvattentäkten
• egna lager med kemikalier, reservdelar och förbrukningsmaterial
• egna reservkraftverk med tillhörande drivmedelslager
• förmåga att köra sina vattenverk manuellt
• redundans i anläggningar och på ledningsnätet
• en reservvattenförsörjning som testkörs och provtas regelbundet
• en förankrad och övad plan för nödvattenförsörjning
• egen utrustning för nödvattenförsörjning
• ett aktivt säkerhetsarbete.

Vattentäkter

Skyddet av vattentäkter börjar redan i kommunens fysiska planering, det vill säga i översiktsplaner och detaljplaner, enligt plan- och bygglagen (2010:900). Samhällsplaneringen är ett verktyg som kan minska riskerna för befintliga och framtida vattenresurser som kan uppstå vid bebyggelse, etablering eller förändring av verksamheter i områden som är viktiga för vattenförsörjningen. Översiktsplaner kan ange var skyddsområden för vattentäkter finns och var andra viktiga vattenresurser som ännu inte nyttjas är belägna. En god dialog och ett bra samarbete mellan dricksvattenaktören och kommunens organisation för samhällsplanering är en förutsättning för att lyckas.

Den kommunala vattenförsörjningsplanen eller VA-planen pekar ut de lokala vattenresurser som är värdefulla för såväl allmän som enskild vattenförsörjning. Den regionala vattenförsörjningsplanen pekar ut resurser som är särskilt värdefulla för regionens eller länets dricksvattenförsörjning. På så sätt kan viktiga vattenresurser skyddas och bevaras för att förebygga att vattenkvalitet och vattenkvantitet försämras, exempelvis genom en hänsynsfull samhällsplanering och inrättande av vattenskyddsområden^[37]. Den regionala vattenförsörjningsplanen tas fram av länsstyrelsen.

Det är viktigt att ha kunskap om såväl sin vattentäkt som potentiella hot mot den för att kunna arbeta förebyggande. Exempel på viktiga arbeten som stärker nivån på säkerheten för vattentäkten är

• vattenskyddsområde med vattenskyddsföreskrifter utformade för att reducera riskerna för den aktuella vattentäkten
• inventering av potentiella föroreningskällor i tillrinningsområdet
• riskanalys för vattentäkten
• riskreducerande åtgärder för högriskobjekt
• tekniska anordningar för att upptäcka och möta föroreningar
• inventering av potentiella reservvattentäkter.

Det behövs god dokumentation i både det förebyggandet arbetet och under pågående kriser, exempelvis

• befintliga data om vattentäkten och de förhållanden som råder i dess omgivning
• hydrologisk, geologisk och hydrogeologisk information, inklusive uppgifter om hur vattenuttaget ur vattentäkten påverkar yt- och grundvattenflöden i omgivningen
• inventering av föroreningskällor
• lärdomar från tidigare kriser och incidenter som påverkat vattentäkten
• erfarenhetsåterföring efter inträffade incidenter.

Nedanstående faktarutor ger exempel på datakällor för grundvattenresurser respektive ytvattenresurser från Havs- och vattenmyndighetens Vägledning för regional vattenförsörjningsplanering.^[38]

Faktaruta: Datakällor för grundvattenresurser

Via Vatteninformationssystem Sverige (VISS):
Geometrier och beskrivning av vattenförekomster med vattenmyndigheternas bedömningar https://viss.lansstyrelsen.se.

Via Sveriges geologiska undersökning (SGU):

• geometrier för, och beskrivning av, grundvattenmagasin som även kan innehålla kompletterande information om grundvattenförekomster
• vattentäktsarkivet innehållande information om kommunala vattentäkter (grundvatten- och ytvattentäkter), större enskilda vattentäkter och vattenkvalitet
• utredningsarkivet innehållande vattentäktsutredningar
• nationell sårbarhetskarta för grundvatten
• jordartskartor
• SGU:s jorddjupsmodell
• brunnsarkivet med information om enskilda vattenbrunnar och energibrunnar
• vattenkvalitet i enskilda brunnar
• regional och nationell miljöövervakning av grundvatten vid trend- och omdrevsstationer, inklusive integrerad övervakning
• SGU:s grundvattennät med uppgifter om uppmätta och beräknade grundvattennivåer
• källarkivet med information om kallkällor.

Utdrag ur databaserna kan också beställas av SGU:s kundtjänst.

Via SGU:s webbplats kan tryckta produkter i form av kartor och texter laddas hem som pdf (via söktjänsten Geolagret).

Faktaruta: Datakällor för ytvattenresurser

Via VISS:
Beskrivning av vattenförekomster med vattenmyndigheternas bedömningar https://viss.lansstyrelsen.se.

Via SMHI Vattenwebb, http://vattenwebb.smhi.se:

• modellberäknade flöden i vattendrag (flödesstatistik och tidsserier), nederbörd, vattendragstemperatur, markanvändning, sjöandel, avrinningsområdets storlek, sjöarnas omsättningstid – ingång via ”Ladda ned modelldata per område”.
• uppmätta flöden i vattendrag och vattennivåer i sjöar – ingång via ”Ladda ner mätningar”.
• sjöars djup, area och volym samt i vissa fall djupkartor – ingång via ”Damm och sjöregister”.

Via SMHI Klimatrelaterad information, www.smhi.se/klimat:

• klimatindex, till exempel antal dagar med lågflöde, växtsäsongens längd – ingång via fliken ”Klimat” – ”Länsanalyser”
• stöd, verktyg och underlag för klimatanpassning finns via fliken ”Klimat” – ”Klimatanpassning” samt via Klimatanpassningsportalen (klimatanpassning.se) under fliken ”Åtgärda”
• framtida havsnivåförändringar – ingång via fliken ”Klimat” – ”Havsnivåer”.

Sårbarheter för vattentäkter

Vid upprättande av skydd för en vattentäkt är det viktigt att undersöka vattentäktens sårbarhet. Sårbarheten styr vilka vattenskyddsföreskrifter och andra skyddsåtgärder som krävs inom skyddsområdet. Det är lämpligt att utgå från den del av tillrinningsområdet där ett utsläpp av en förorening kan förväntas påverka dricksvattenkvaliteten när skyddsområdet ska avgränsas. Sårbarheten inom olika delar av vattentäktens tillrinningsområde varierar, vilket också behöver vägas in i bedömningen av hur skyddsområden ska avgränsas.

Grundvattentäkter

Flera faktorer avgör hur känslig för föroreningar en grundvattentäkt är, bland annat

• föroreningstyp – till exempel löslighet, flyktighet, densitet, viskositet
• mängd
• djup till grundvattenyta
• markens adsorptionskapacitet
• omgivande terräng (diken, vattendrag, ledningsgravar, vegetation) och topografi
• jordlager som påverkar markens adsorptionskapacitet och den hydrauliska konduktiviteten (ledningsförmågan)
• grundvattnets strömningsriktning
• avstånd till respektive föroreningskälla
• andra uttagspunkter som påverkar grundvattnet.

Den tid det tar innan en förorening når vattentäkten är en viktig faktor för att bedöma sårbarheten. På vissa platser kan skikt av lera eller annat fint material i marken leda till en långsam transport av föroreningen för då kan föroreningen hinna brytas ned biologiskt och kemiskt, vilket minskar sårbarheten för vattentäkten.

Föroreningsrisken för grundvatten är generellt lägre i utströmningsområden än i inströmningsområden. Det är viktigt att tänka på att ett nytt vattenuttag i en vattentäkt kan omvandla ett tidigare utströmningsområde till ett inströmningsområde. Sårbarheten för grundvattentäkter som är borrade i berg beror till stor utsträckning på egenskaperna hos ovanliggande jordlager. Ett mäktigt, finkornigt jordlager på berget ger en betydligt lägre sårbarhet än om berget går i dagen.

Ytvattentäkter

Viktiga faktorer som avgör hur känslig en ytvattentäkt är för föroreningar är bland annat

• föroreningstyp – till exempel löslighet, flyktighet, densitet, viskositet
• mängd
• vattendragets storlek och omsättning
• omgivande topografi
• väder och vind, språngskikt
• omgivande markområdens geologiska sammansättning
• avstånd till respektive föroreningskälla
• ytvattentillgångens hälsostatus (en sjö som påverkats av försurning är till exempel känsligare för utsläpp av tungmetaller)
• utsläpp direkt i ytvattnet och utsläpp på omgivande mark.

Riskanalys för vattentäkter

Potentiella föroreningskällor från en faroanalys kan utgöra en del av underlaget i en riskanalys, se avsnittet Faroanalys – HACCP. Identifiera vilka risker som varje potentiell föroreningskälla kan ge upphov till för dricksvattenförsörjningen. Observera att en potentiell föroreningskälla kan ge upphov till flera olika risker. Verksamhet i anslutning till en väg kan exempelvis ge upphov till risker som följer av diffusa utsläpp (vägsalt), akuta utsläpp från trafikolyckor (drivmedel eller släckvatten) och olyckor i samband med transport av farligt gods.

Risk i detta sammanhang är en sammanvägning av sannolikhet och konsekvens. Det innebär att både sannolikhet och konsekvens för olika incidenter eller scenarier ska bedömas för varje identifierad risk (potentiell föroreningskälla). Sammanvägningen leder till en indelning i en riskklass. Riskklassen tydliggör vilka verksamheter som medför de största riskerna för vattentäkten och inom vilka områden som riskerna är så stora att de kräver åtgärder. Konsekvensbedömningen kan innefatta bland annat hälsoeffekter, ekonomiska effekter av vattenbrist, miljöeffekter (vattenkvalitetsförsämring) och trovärdighetsförlust.

Syftet med riskanalysen och riskklassificeringen är att komma fram till var extra insatser för att motverka en potentiell vattenförorening bör sättas in. Det är också viktigt att ha överblick över vilka verksamheter som finns i området och att ha en god kontakt med både verksamhetsutövare och fastighetsägare.

Riskanalys för vattentäkten kan utgöra en del av verksamhetens risk- och sårbarhetsanalys, se avsnittet Risk- och sårbarhetsanalys.

Det är även viktigt att ha kännedom om potentiella föroreningskällor för att kunna välja parametrar i undersökningsprogram och förvarningssystem. Det är lättare att fatta beslut om att utforma en provgrupp B-undersökning om dricksvattenaktören har kunskap om föroreningskällorna. Utifrån kartmaterial, kontakter med myndigheter, företag, organisationer och privatpersoner samt platsbesök kartläggs vilka potentiella föroreningskällor som finns inom vattentäktens tillrinningsområde.

Det finns flera handböcker som ger stöd och tips i arbetet, bland annat Handbok för klimatanpassad dricksvattenförsörjning^[39] som ger stöd i klimatrelaterade frågor (se faktarutan nedan).

Faktaruta: Klimatrelaterade frågor

Exempel från Livsmedelsverkets Handbok för klimatanpassad dricksvattenförsörjning.

• Hur är rå- och dricksvattenkvaliteten i dag?
• Vilket vattentemperaturspann finns i dag?
• Finns det några trender i vattenkvalitet och vattentemperatur? Titta gärna på långa tidsserier.
• Hur ser minimi- och maxvärden ut?
• Har årsvariationerna förändrats över tid?
• Finns det risk att gränsvärden överskrids?
• Fungerar vattenberedningen tillfredsställande i dag och hur kan behoven förändras i framtiden?
• Finns det några kända orsaker eller förklaringar till eventuella förändringar?
• Finns det några korrelationer mellan grundvattennivåer och vattenkvalitet eller vattentemperatur som beror på olika hydrologiska, geologiska eller hydrogeologiska förhållanden?
• Finns det kvalitetsskillnader i vattenresursen (årstidsvariationer eller långtidstrender)?

Vattenskyddsområden

Ett vattenskyddsområde har ett formellt områdesskydd och fastställs med stöd av miljöbalken. Inom området gäller särskilda föreskrifter för att skydda råvattnet. Vattenskyddsföreskrifter kan användas för att komplettera och skärpa de regleringar och krav som redan gäller enligt den grundläggande miljölagstiftningen.

Havs- och vattenmyndigheten är den myndighet som ger vägledning i arbetet med vattenskyddsområden och har tagit fram en vägledning om inrättande och förvaltning av vattenskyddsområden.^[40] Både länsstyrelser och kommuner får besluta om att inrätta ett vattenskyddsområde. De har likalydande befogenheter inom sina respektive geografiska områden.

Faktaruta: Beslutsunderlag för inrättande av vattenskyddsområde

Beslutsunderlaget för inrättandet ska bland annat innehålla en riskbedömning i sex steg:

• Beskriv beskaffenheten av det vatten som är avsett att efter beredning användas som dricksvatten.
• Redovisa potentiella föroreningskällor och risker kopplade till pågående mark- och vattenanvändning.
• Beskriv förutsättningarna för spridning från föroreningskälla till vattentäkten.
• Bedöm risken för negativ påverkan på vattentäktens uttagsmöjlighet eller kapacitet.
• Analysera riskernas allvarlighetsgrad utifrån att råvattnet långsiktigt ska kunna användas för dricksvattenproduktion.
• Analysera om vattenskyddsföreskrifter kan användas för att reducera risken och inom vilket eller vilka delar av avrinningsområdet dessa bestämmelser i så fall bör gälla.

En ansökan skickas till länsstyrelsen eller kommunen som handlägger ärendet.

Länsstyrelsen och kommunen får föreskriva om skyltning av ett vattenskyddsområde om det krävs för att tillgodose skyddsområdets syfte. Hur skyltarna utformas finns beskrivet i Utmärkning av vattenskyddsområde som finns på Svenskt Vattens webbplats.^[41]

Utmärkningen av ett vattenskyddsområde syftar till att

• snabbt och enkelt informera om vattenskyddsområdets existens
• ökamöjligheterna för att rätt åtgärder genomförs vid sanering efter olycka
• ge information till de personer som utför arbeten inom vattenskyddsområdet.

Det krävs ett övervägande i varje enskilt fall om nyttan med skyltningen överväger den säkerhetsrisk som uppkommer genom att sprida information om det känsliga området. Ett vattenskyddsområde kan bara ge ett skydd om de som berörs vet att det finns en sårbarhet för dricksvattenförsörjningen i området. Samtidigt är det viktigt att skydda information som kan användas i antagonistiskt syfte. Genom att skylta i områdets yttre avgränsning men utan att peka ut de känsligaste delarna kan båda syftena uppfyllas.^[42]

Detaljerad information om vattentäkten kan omfattas av sekretess, exempelvis information som behövs för drift och övervakning eller information som beskriver skalskydd och larmsystem. Sådan information behöver därför hanteras så att uppgifterna inte röjs till obehöriga. Mer om hur det går till finns i modul 4, Informationssäkerhet, personalsäkerhet och fysisk säkerhet.

Inventering av potentiella föroreningskällor

Det är viktigt att undersöka vilka potentiella föroreningskällor som finns för det vatten som tas ut vid vattentäkten. Det är ett steg i arbetet med riskanalysarbetet för vattentäkten – se avsnitt Riskanalys för vattentäkter. De potentiella föroreningskällorna avgör vilka varningssystem och barriärer som behöver användas eller vilka åtgärder som behöver genomföras vid vattentäkten eller i vattenverket.

Det finns betydligt fler föroreningar som kan innebära en risk för människors hälsa än de som finns omnämnda med gränsvärden i dricksvattenföreskrifterna LIVSFS 2022:12.^[43] Dricksvattnet ska vara hälsosamt och rent. Dricksvattenföreskrifterna anger därför att det inte räcker med att inga gränsvärden överskrids. Föreskrifterna kräver också att dricksvattnet inte får innehålla ämnen i sådana halter att de kan riskera människors hälsa.

Faktaruta: Exempel på föroreningskällor

Grundvattentäkter
Det är alltid en risk att ha avloppsledningar nära brunnar eftersom ledningar kan läcka eller brista. Det kan också bli stopp i avloppsledningar av olika orsaker och då finns risk för att avloppsvatten trycks ut i brunnens närområde.

Brunnskonstruktionen är viktig. Förorenat ytvatten eller vatten från markytan ska inte kunna tränga in i brunnen, inte ens vid skyfall. Se över brunnar som brukar innehålla mikroorganismer under vår och höst.

Ytvattentäkter
I ytvattentäkter kan avloppsvatten ibland gå i stråk från utsläppspunkten till dricksvattenintaget. Riskerna ser olika ut beroende på om det ligger is på vattentäkten eller inte, och om det är före eller efter att en sjö vänder. I reglerade vattendrag kan även utsläpp nedströms orsaka problem om det inte är något flöde i vattendraget. Då kan flödet i stället vändas uppströms på grund av att vattenverket pumpar upp råvatten och råvattnet riskerar att bli påverkat av utsläppet. Vinden kan också ändra riktning på föroreningar som är ytliga och kan även trycka ner en förorening ganska långt i vattnet. Avloppsanläggningar (inklusive pumpstationer) uppströms råvattenintaget uppmärksammas särskilt. De kan ge kontinuerlig påverkan på vattendragets mikrobiologiska vattenkvalitet men även tillfällig påverkan under nederbördsrika perioder. Om en avloppsanläggning fallerar är det dessutom sannolikt att de har en bräddpunkt till recipienten och då går orenat avloppsvatten rakt ut i råvattentäkten.

Djurhållning nära ytvattentäkter kan innebära en risk för mikrobiologisk påverkan och därmed för vattenburna sjukdomsutbrott. Betande kreatur, framför allt ungdjur och gårdars hantering av gödsel, uppmärksammas särskilt.

Fortlöpande provtagning av råvattnets kvalitet är nödvändig för att veta hur beredningen i vattenverket ska utformas och drivas. Det gäller även reservvattentäkter. Det är också viktigt att hålla sig informerad om det sker förändringar, till exempel kan pågående grävarbeten och algblomningar påverka riskbilden. Analysresultaten behöver sammanställas för att ge underlag till åtgärder, men även för att identifiera trender som visar på långsiktiga förändringar.

Andra skydd av vattentäkten

Grundvatten

Exempel på åtgärder för att skydda grundvattenbrunnar kan vara att observationsrör förses med lås och att brunnarna täcks med överbyggnader med larm. Andra åtgärder kan vara att stängsla in infiltrationsytor och andra öppna vattenytor vid grundvattenverket. I vissa fall kan det vara aktuellt att inhägna hela vattentäktsområdet.

Ytvatten

Vid ytvattentäkter är det en fördel att ha alternativa lägen för råvattenintaget. Det kan handla om olika intagsdjup, men även alternativa intagsplatser eller intag i olika vattendrag. Då finns möjlighet att ta råvatten från ett annat läge om vattenkvaliteten är försämrad vid det ordinarie intaget. Det kan finnas fördelar med att markera råvattenintaget, eftersom ankring eller dylikt i så fall inte sker på platsen av misstag. Men en markering av vattenintagets läge kan även ge upphov till säkerhetsrisker, eftersom det underlättar åtkomst till intaget, vilket i sin tur ökar sabotagerisken. Här behöver en avvägning göras – är det till exempel möjligt att markera och avgränsa ett större område, utan att direkt ange råvattenintagets position?

Naturliga och konstgjorda barriärer

Det är en fördel om åtgärder mot potentiella föroreningar kan sättas in innan föroreningen når vattentäkten. Naturliga eller konstgjorda barriärer kan minska risken för att en förorening når vattentäkten om en olycka inträffar och en förorening släpps ut. En barriär är något som eliminerar eller minimerar effekterna av en förorening.

Syftet med barriärer är att skydda vattentäkten mot akuta och diffusa föroreningar, både mikrobiologiska och kemiska. En konstgjord barriär ska vara anpassad efter vilka risker som påverkar vattentäkten och ska kunna skydda mot eventuella hot. När potentiella föroreningskällor inventerats och riskanalysen är genomförd framgår om de naturliga barriärerna vid vattentäkten behöver kompletteras med konstgjorda barriärer. Här följer några exempel på både naturliga och konstgjorda barriärer vid vattentäkter:

• lång tillrinningstid från potentiell föroreningskälla till vattentäkt
• hydraulisk spärr eller skyddsinfiltration
• utspädningseffekt, det vill säga stor vattenmassa alternativt hög vattenföring
• mäktig omättad zon över grundvattenförekomst
• vissa geologiska material, till exempel skyddande lerskikt
• tätning av brunnar vid markyta samt i ytliga marklager
• geomembran eller liknande fysisk barriär vid föroreningskälla.

I många fall kan olika typer av vattenbehandling i vattenverket också fungera som konstgjorda barriärer mot vissa föroreningar. Barriärer mot potentiella föroreningskällor i vattentäkten ska inte blandas ihop med mikrobiologiska barriärer på vattenverket, se exemplet i avsnittet Beredning av dricksvatten.

Varningssystem

Som komplement till naturliga och konstgjorda barriärer kan varningssystem upprättas vid vattentäkten. Systemet kan varna i ett tidigt skede om vattenkvaliteten i tillrinningsområdet förändras. Då kan åtgärder för att förhindra eller minimera effekten vidtas.

En kontinuerlig mätning av vissa indikatorparametrar kan placeras i en ytvattentäkt vid gränsen till skyddszonen, alternativt nedströms potentiella föroreningskällor inom skyddszonen. Syftet med en sådan utrustning är att larma om indikatorparametrarna går utanför ett fastställt säkerhetsintervall. Larmet går då antingen via dricksvattenproducentens övervakningssystem eller via exempelvis SMS eller e-post. Uppehållstiden för vattnet mellan den kontinuerliga mätningen och vattenintaget behöver vara tillräckligt lång för att åtgärder ska kunna sättas in, till exempel att stänga råvattenintaget.

Vattenverk och yttre anläggningar

Placering av vattenverk

Vid lokalisering av ett nytt vattenverk tas i första hand hänsyn till verkets placering i förhållande till råvattentäkten, andra verksamheter och befintliga ledningar. Men det finns även andra aspekter att ta hänsyn till, exempelvis risken för att drabbas av översvämningar vid höga vattenflöden, risken för ras och skred vid stora nederbördsmängder, utsattheten för tillfartsvägar i samband med storm, miljörisker, förorenade områden och sabotage.

Vid etablering av ytvattenverk är det en fördel om placeringen kan väljas så att det går att ta in vatten från olika djup i råvattentäkten, alternativt med uttagspunkter uppströms och nedströms vattenverket. Vid ett oljeutsläpp eller i samband med algblomning är det ofta en fördel att ta vattnet djupt. I andra fall kan vara fördelaktigt att ta vattnet ytligt, till exempel vintertid då vattentäkten är isbelagd.

Beredning av dricksvatten

Ett dricksvatten ska vara hälsosamt och rent enligt dricksvattenföreskrifterna. Det går att förebygga vattenburna utbrott med effektiva barriärer, en beredning i vattenverket anpassat för den sämsta råvattenkvaliteten och goda hygieniska rutiner.

Flera aspekter behöver vägas in för att utforma beredningsprocessen i ett vattenverk. En anläggning som dimensioneras för att enbart klara av att rena råvattenkvaliteteter inom normal årsvariation blir sårbar. I första hand handlar det om att ha tillräcklig mikrobiologisk barriärverkan, och i förekommande fall även kemisk barriärverkan. Förutsättningarna skiljer sig också åt beroende på om det är ett ytvattenverk, grundvattenverk eller konstgjord infiltration. Några exempel på sådana förutsättningar kan vara:

• långsiktiga förändringar i råvattenkvalitet på grund av klimatförändringar, exempelvis mer nederbörd, högre vattenflöden och högre vattentemperatur
• långsiktiga förändringar i råvattnets kemiska status, exempelvis ökande halter läkemedelsrester
• akuta utsläpp av kemiska föroreningar, till exempel petroleumprodukter i råvattentäkten
• kraftiga algblomningar som genererar algtoxiner^[44] i råvattnet
• störningar i varuflöden och tillgång till nödvändiga kemikalier.

För att designa och dimensionera en beredningsprocess behöver därför flera överväganden göras för att fastställa bland annat följande:

• marginalen i processens mikrobiologiska barriärverkan, se exemplet nedan
• behovet av kemiska barriärer i nutid och förbereda för framtida behov
• möjligheten att hantera akuta petroleumutsläpp eller algtoxiner genom att införa möjlighet till kolpulverdosering
• flexibiliteten att kunna använda olika typer av beredningskemikalier för samma ändamål, till exempel både flytande och fast fällningskemikalie
• förbehandling, till exempel konstgjord infiltration.

Mikrobiologisk barriärverkan i Sandköpings vattenverk

I arbete med att beräkna rätt barriärhöjd för Sandköpings vattenverk används den metod för mikrobiologisk barriäranalys (MBA) som beskrivs i Svenskt Vattens P112. Metodiken bygger på log-begreppet där reningen beskrivs enligt en logaritmisk skala.

Steg 1 (+2) Råvatten – barriärhöjd

Sandköping har en ytvattentäkt och har fler än 10 000 anslutna personer, men gör inte så många råvattenanalyser. Sandköping väljer därför Da med log-reduktionskrav på

6,0b + 6,0v + 4,0p

(b=bakterier, v=virus, p=parasiter)

Steg 3 Avskiljande barriärer

Beredningen i Sandsköpings ytvattenverk består av fällning med sandfiltrering (sedimentering och filtrering) med efterföljande UV-desinfektion.

Metodens tabell för log-reduktion för behandlingsmetoder som syftar till partikelseparation visar att vattenverket med utgående turbiditet <0,2 NTU ger reduktionen:

2,5b + 1,75v + 2,5p

Steg 4 Inaktiverande barriärer
UV-desinfektion med en biodosimetrisk dos på 400 J/m² uppfyller alla krav som hade kunnat ge avdrag enligt modellen:

4b + 3,5v + 4p

Den totala barriärverkan i vattenverket blir då (2,5+4)b + (1,75+3,5)v + (2,5+4)p, det vill säga 6,5b + 5,25v + 6,5p

Bakterier: 6,5 > 6 OK!
Virus: 5,25 < 6 uppfyller inte kravet
Parasiter: 6,5 > 4 OK!

Slutsatsen av den mikrobiologiska barriäranalysen är att barriärverkan med avseende på virus behöver förbättras i Sandköpings vattenverk.

Underlag för att fastställa beredningsprocessen kan vara riskanalysen för vattentäkten tillsammans med befintliga risk- och sårbarhetsanalyser, se avsnitten Riskanalys för vattentäkt och Risk- och sårbarhetsanalys.

Om dricksvattenkvaliteten inte uppfyller lagstiftningens krav kan lämpliga åtgärder vara att förändra beredningen i vattenverket, ändra intagspunkten eller byta vattentäkt. Ibland behövs det även åtgärder på ledningsnätet.

Grundvattenverk

Livsmedelsverket rekommenderar att grundvattenverk som producerar mer än 400 m³/h har minst en mikrobiologisk barriär i kontinuerlig drift, även om grundvattnet är opåverkat av ytvatten.^[45] Om grundvattnet är ytvattenpåverkat kan det behövas barriärer motsvarande ett ytvattenverk. Mindre grundvattenverk kan förses med en mikrobiologisk barriär i beredskap, exempelvis dosering av natriumhypoklorit eller UV, som kan startas med kort varsel.

Ytvattenverk

I ytvattenverk används ofta kemisk fällning med tillhörande filtrering som en viktig mikrobiologisk barriär. Även långsamfilter är vanliga. Störningar i fällning/
sedimentation/filtrering och i långsamfilter kan visa sig i kontinuerliga turbiditetsmätningar (grumlighetsmätningar). En ökad turbiditet tyder på att barriären inte fungerar tillfredställande.

Klorering är också en mikrobiologisk barriär, men den har begränsningar. De låga klordoser som används kan ge en falsk säkerhet eftersom de slår ut indikatorbakterierna E. coli och koliforma bakterier, medan de sjukdomsframkallande (patogena) organismerna klarar klordosen. Det är ofta virus som är dimensionerande för klorets barriärverkan, men även parasiter som Cryptosporidium och Giardia samt bakteriesporer som Clostridium perfringens tål höga klordoser.

Redundans i vattenverk och yttre anläggningar

Anläggningar för att producera och distribuera dricksvatten behöver fungera och vara i drift dygnet runt, året om. Det är därför viktigt att de är byggda så att varje del i processen eller anläggningen kan tas ur drift för att utföra normala underhålls- och reparationsarbeten utan att det påverkar försörjningen till abonnenter. De ska också kunna hantera ett haveri i en utrustnings- eller anläggningsdel utan att försörjningsförmågan påverkas. Anläggningarna behöver med andra ord byggas redundanta.

Något entydigt sätt att definiera redundans för en dricksvattenanläggning finns inte eftersom förutsättningarna mellan olika anläggningar varierar. I ett modernt vattenverk som är byggt med flera separata produktionslinjer går det till exempel att lösa redundansen genom att bygga en extra produktionslinje. De ingående delarna i respektive produktionslinje behöver då inte byggas redundanta. I en äldre anläggning kan det behövas olika lösningar i varje delsteg i processen, eller till och med på utrustningsnivå. I sin enklaste form går det att åstadkomma redundans genom en dubblering av pumpar, tankar, silos eller doserledningar.

Redundans innebär att en del ska kunna tas ur drift eller fallera vid normalproduktion utan att det påverkar försörjningsförmågan. En tryckstegringsstation kan alltså byggas med två pumpar, där varje pump var och en för sig klarar det flöde som krävs vid maximal produktion. Det är också viktigt att anläggningens industriella informations- och styrsystem byggs så att de återspeglar och stödjer den fysiska redundansen i anläggningen.

Att bygga fullt ut redundanta anläggningar är dyrt och därför krävs det ofta avvägningar baserade på riskbedömningar. Det gäller att hitta rätt nivå som väger kostnaden för åtgärden mot risken eller konsekvensen som kan uppstå vid till exempel ett haveri med hänsyn till hur dricksvattenanläggningen är uppbyggd. En dricksvattenaktör som bara har ett vattenverk som förser alla abonnenter med dricksvatten kommer sannolikt att bygga in mer redundans i vattenverket än den dricksvattenaktör som har flera vattenverk utspridda i distributionsområdet.

Redundans i Sandköpings vattenverk

Sandköpings vattenverk består av en förfiltrering, sedimentering, snabbfiltrering, pH-justering och UV-desinfektion. Vattenverket är av äldre modell och därför inte byggt med flera separata produktionslinjer, utan är till- och ombyggt i etapper. Sandköping vatten och avfall AB har resonerat på följande sätt kring redundans i sin anläggning:

Råvatten pumpas in i vattenverket genom tre råvattenpumpar. Två pumpar klarar av belastningen vid normalproduktion, och vid normal drift är en eller två pumpar igång. Råvattnet tas in via två separata ledningar och kan tas på tre olika djup. En ledning klarar flödet vid normalproduktion. Råvattnets kvalitet på de olika djupen avgör vilket intag som används.

Förfiltreringen sker genom en mikrosil. Den saknar redundans, men tekniska försök har visat att det går att upprätthålla dricksvattenkvaliteten under flera veckors tid utan mikrosil, även om underhållsbehovet i form av rengöring då ökar i resten av anläggningen. Det utökade rengöringsbehovet anser man sig ha kapacitet för att klara under en begränsad tid.

Den kemiska fällningen är baserad på tre sedimenteringslinjer med efterföljande snabbfiltrering. Fällningskemikalielösningen tillsätts via en av två separata doserledningar till respektive linje. Lösningen bereds i en av två beredningstankar och förs sedan över till en av två lagertankar. Tankarna är fullt flexibla och lösning som har beretts i beredningstank 1 kan överföras till lagertank 1 eller 2 och så vidare.

Beredningstankar, lagertankar och doserledningar växlas varannan vecka. Utrustning som inte används rengörs automatiskt genom sköljning och står sedan klar att tas i drift igen.

Det finns fyra snabbfilter till varje sedimenteringslinje. Vattenverket kan köras på normalproduktion genom att använda bara två av sedimenteringslinjerna, men det förutsätter att alla fyra snabbfilter är i drift på båda sedimenteringslinjerna.

pH-justeringen görs med hjälp av lut via två separata doseringslinjer. Dosering sker genom en reglerventil från två separata lagertankar. Doserledningarna är flexibla så att det går att använda båda doserledningarna från båda lagertankarna. Normalt är en ledning och en lagertank i drift, och växlas varannan vecka.

UV-desinfektion sker i fyra separata UV-aggregat. Två aggregat klarar kapacitetsbehovet vid normalproduktion och normal dos. Vid normal drift körs två av de fyra aggregaten, men vid höga flöden körs tre. Växling sker månadsvis så att alla aggregat används lika mycket. Lampbyten är fördelade över tid så att inte flera aggregat behöver tas ur drift för lampbyte samtidigt.

Dricksvattnet pumpas ut på ledningsnätet genom tre dricksvattenpumpar. Två pumpar klarar av belastningen vid normalproduktion, och vid normal drift är en eller två pumpar igång. Det går två separata huvudvattenledningar ut från vattenverket. En ledning klarar flödet vid normalproduktion.

Reservoarer – risker och åtgärder

Hög- och lågreservoarer behöver kontrolleras löpande. Här följer några punkter som är extra viktiga att tänka på:

• Otäta tak och väggar kan släppa in föroreningar, var observant på fågelträck och växtlighet på taken.
• Bräddavlopp behöver säkras mot råttor och andra djur.
• Ventilationsöppningar ska vara försedda med luftfilter.
• Dagvattenledningar genom bassängen ska undvikas. Om det inte går så behöver de kontrolleras regelbundet, exempelvis genom filmning.
• Avloppsledningar som går genom reservoaren ska tas bort.

Stillastående vatten i reservoarer ökar risken för tillväxt. Det är därför viktigt att ha koll på omsättningen. Vid problem med omsättning och tillväxt kan eventuellt omrörare sättas in i reservoaren. Bräddavlopp kan användas för att regelbundet eller vid behov brädda bort ytvattenfilm. Bräddning kan även öka omsättningen av reservoarvolymen vid behov. Bräddavloppet utformas så att inte vatten kan tränga in bakvägen i reservoaren. Det är en fördel att kunna dosera klor direkt i reservoaren eller på utgående vatten i händelse av förorening och även att det finns en instruktion för hur det ska gå till.

Exempel på åtgärder för skydd mot sabotage och skadegörelse enligt LIVSFS 2008:13 är att förse luckor till bassänger och nedstigningsschakt med lås och larm som går till övervakningssystemet.

En åtgärd för att minska risken för obehöriga personer i reservoaren kan vara att minimera tillträdet för all extern personal. Det är direkt olämpligt om extern personal på egen hand har tillträde till reservoaren. Riskerna kan minskas om extern personal har tillträde endast med hjälp av ledsagare (väktare eller skyddsvakt). Ett sätt att minska behovet av tillträde till reservoaren för hyresgäster, till exempel mobiloperatörer, är att placera teknikhus utanför reservoarbyggnaden. Hyresgästens utrustning (exempelvis antennfästen) kan också skada reservoaren och orsaka inläckage. Se vidare i modul 4, Informationssäkerhet, personalsäkerhet och fysisk säkerhet.

Reservoarer kan med fördel användas som provtagningspunkt i ledningsnätprovtagningen, även om de inte utgör en del i programmet för föreskrivna regelbundna undersökningar. Det är viktigt att säkerställa om provtagningen sker vid fyllning eller vid tömning av reservoaren, eftersom vid fyllning blir provtagningen representativ för ledningsnätet medan vid tömning blir provtagningen representativ för reservoaren.

Om en reservoar har förorenats behöver den i de flesta fall tömmas, rengöras med hjälp av högtrycksspolning och eventuellt även desinfekteras med natriumhypokloritlösning. I Svenskt Vattens publikation P115 Rengöring av vattenledningar och reservoarer finns utförliga beskrivningar och exempel på hur spolningar och desinfektion av ledningsnät och reservoarer kan genomföras.^[46]

Elförsörjning

Ordinarie elförsörjning

En fungerande elförsörjning är en förutsättning för att dricksvattenförsörjningen ska fungera. Det är därför viktigt med en robust lösning för inkommande elmatning till vattenverk och andra kritiska anläggningar. I de fall det är möjligt kan det vara lämpligt att säkra elförsörjningen genom matning från olika transformatorstationer. På så sätt behöver inte en avgrävd kabel eller en storm nödvändigtvis innebära ett långvarigt strömavbrott. För att säkerställa att effektbehovet kan tillgodoses långsiktigt och för att diskutera behov av förbättringar och andra åtgärder i det lokala elnätet är det viktigt att dricksvattenaktören har en dialog med nätägaren.

Anläggningarnas interna elnät kan byggas redundanta för att inte en havererad ställverksbrytare eller ljusbågsvakt per automatik ska innebära ett långvarigt strömavbrott. På så sätt kan också normalt underhåll på elanläggningen utföras utan att hela anläggningen behöver göras strömlös.

Reservkraft

Oavsett hur robust det lokala elnätet och den interna elanläggningen är byggda vet vi att det ibland inträffar saker som innebär avbrott i elförsörjningen. Kraftiga åskväder och överbelastning i elnätet är två sådana exempel. För att minska risken för konsekvenser för dricksvattenförsörjningen vid den typen av händelser kan vattenverk och andra kritiska anläggningar förses med fasta reservkraftverk eller vara förberedda för att koppla in mobila reservkraftverk.

I en situation där landet befinner sig i höjd beredskap kan vi förvänta oss störningar i eldistributionen av en helt annan omfattning än vad vi är vana vid i fredstid. Produktionen och distributionen av dricksvatten är helt beroende av elförsörjning, och därför är det viktigt att de anläggningar som krävs för att upprätthålla dricksvattenförsörjningen har reservkraft. Fastinstallerade aggregat som startar automatiskt vid ett strömavbrott kan vara att föredra för de känsligaste anläggningarna. Mobila reservkraftverk som körs ut och startas manuellt kan vara en acceptabel lösning för mindre känsliga anläggningar.

Det krävs även en fungerande drivmedelsförsörjning för att reservkraften ska fungera. Påfyllning av drivmedel kommer att vara en kritisk faktor för att kunna upprätthålla reservkraftsförmågan. Det kan vara en fördel att varje verksamhet har två upphandlade leverantörer. Drivmedelslagret dimensioneras exempelvis för att kunna köra reservkraften på full kapacitet under så lång tid som det kan förväntas ta att få påfyllning av bränsle. Dricksvattenaktören behöver då ta hänsyn till att det i fredstid förekommer långhelger då påfyllningskapaciteten är reducerad, samt att det under höjd beredskap sannolikt råder stark konkurrens om drivmedelstillgångar.

Drivmedelslager som medger full drift på reservkraften under 3–5 dygn utan påfyllning kan därför vara en rimlig lagervolym. Kvaliteten på drivmedlet – dess lagringsbeständighet – är också en viktig parameter att ta hänsyn till.

Ett komplement till egna drivmedelslager är att samverka med andra verksamheter om gemensam lagerhållning. Dricksvattenaktören kan även säkerställa tillgång till utrustning för att i nödfall kunna hämta och fylla drivmedel från någon annan plats. Exempelvis kan ADR-tankrengöringsfordon användas för att transportera drivmedel som en nödlösning.

Det krävs både löpande underhåll och regelbunden testkörning för att reservkraften ska fungera den dagen den behövs. Testkörningen utförs på samma sätt som det är tänkt vid ett skarpt läge, det vill säga inkopplat mot den anläggning som ska elförsörjas och med avsedd last. En modell för arbetet med att investera i reservkraftslösningar finns i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB:s) Vägledning för hantering av reservkraftsprocessen.^[47] Vägledningen gäller för all samhällsviktig verksamhet.

Tänk på att det inom ett vattenskyddsområde kan krävas tillstånd för att etablera ett fast reservkraftverk med tillhörande tank. Det är en åtgärd för att skydda vattentäkten. Se vidare Naturvårdsverkets föreskrifter om skydd mot mark- och vattenförorening vid hantering av brandfarliga vätskor och spilloljor (NFS 2021:10).^[48]

Industriella informations- och styrsystem

Dagens industriella informations- och styrsystem (även kallade styr- och övervakningssystem eller OT-system) är komplexa. Från att ha varit fysiskt isolerade och byggda med specialutvecklad teknik byggs de idag oftast av standardiserade grundkomponenter och kommunicerar eller integreras med andra system i verksamheten, exempelvis säkerhetssystem (system för inbrottslarm, brandlarm, kameraövervakning, områdesövervakning etcetera) och laboratoriesystem. Förutom stora möjligheter till effektivisering och bättre övervakning innebär det att industriella informations- och styrsystem blir alltmer exponerade för traditionella it-säkerhetshot såsom skadlig kod och dataintrång, men även incidenter som orsakas av den egna eller av leverantörernas personal. Konsekvenserna av sådana händelser kan orsaka avbrott i dricksvattenförsörjningen med stora konsekvenser för samhället.

Säkerhetsåtgärder

Det är svårt att ange specifika riktlinjer för vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas i industriella informations- och styrsystem, eftersom förutsättningarna skiljer så mycket mellan olika anläggningar. För att förhindra intrång av obehöriga, drabbas av ransomware eller oavsiktliga incidenter är det viktigt att ha kunskap om styrsystemets uppbyggnad. Ett av de bästa sätten att åstadkomma detta är att fysiskt skilja kontorsnätverket (it-systemet) från det industriella informations- och styrsystemet. Men det är samtidigt kostnadsdrivande. I många verksamheter är det inte heller möjligt att göra detta och då kan logisk separation i stället vara en lämplig åtgärd.

Fler beroenden mellan det industriella informations- och styrsystemet och andra system gör helheten svårare att överblicka och felsöka. Beroende på hur det industriella informations- och styrsystemet är uppbyggt och vilka andra system det kommunicerar med är det viktigt att kartlägga beroenden till andra avdelningar och deras system. I de fall kommunikation sker med system som förvaltas av en annan organisation än den som är ansvarig för det industriella informations- och styrsystemet krävs en tät dialog och tydliga ansvarsgränser. Här är ofta kommunens eller organisationens it-avdelning en viktig samarbetspartner.

Dricksvattenanläggningens olika delar (vattenverk, yttre anläggningar och ledningsnät) kommunicerar ofta med varandra oavsett om driften styrs och övervakas från en central driftcentral eller styrs lokalt och övervakas av ronderande driftpersonal. Informationen i denna kommunikation kan behöva skyddas ur ett konfidentialitetsperspektiv, men också utifrån tillgänglighets- och riktighetsperspektiv. Vid kommunikation mellan anläggningar är egen fiber att föredra, alternativt ett eget radio- eller mikrolänksystem. Det är kritiskt att larm från anläggningarna (processlarm, inbrottslarm etcetera) når fram till mottagaren via en robust och säker kommunikationskanal. Det är en fördel om det går att undvika kommunikation över internet.

Beroende på vilka möjligheter som finns att köra anläggningarna manuellt kan det vara viktigt att det industriella informations- och styrsystemet har batteribackup för kortvariga strömavbrott, så kallad UPS (Uninterrupted Power Supply). Även om det finns fast installerad reservkraft tar det en kort stund innan reservkraftaggregatet har startat, fasat in och ersatt den ordinarie elförsörjningen fullt ut. Under den korta tiden blir anläggningen strömlös och styrsystemet går ned om det inte finns UPS. UPS kan också vara en fördel vid både planerade och oplanerade nedstängningar av styrsystemet, för att möjliggöra en kontrollerad övergång till manuell drift eller en kontrollerad nedstängning av anläggningen. I vissa fall kan det vara motiverat att styrsystemet precis som andra delar av processen byggs redundant genom att dubblera hela eller delar av systemet. På så sätt kan driften fortsätta utan avbrott även om det ena systemet skulle gå ned.

Observera att vissa dricksvattenaktörer är skyldiga att vidta ändamålsenliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder för att hantera risker som hotar säkerheten i de industriella informations- och styrsystemen enligt lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster (även kallad NIS-lagen) eller enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585). Läs mer om detta i modul 4, Informationssäkerhet, personalsäkerhet och fysisk säkerhet.

Manuell drift

Det är viktigt att dricksvattenförsörjningen kan upprätthållas även om anläggningens industriella informations- och styrsystem av någon anledning inte kan användas. De viktigaste processerna behöver därför kunna köras manuellt via lokala styrskåp och paneler och det behöver finnas färdiga rutiner upprättade för detta. Driftpersonalen, och kanske även annan personal, behöver även öva regelbundet på manuell drift för att upprätthålla kompetensen.

Reparationsberedskap

Det är viktigt att ha egna reservdelslager av kritisk utrustning som mekaniska, elektriska eller elektroniska delar. Här kan även förbrukningsvaror som smörjmedel, bult, mutter, packningar, UV-lampor och styr- och reglerutrustning och liknande ingå. Vad som är kritisk utrustning varierar mellan olika anläggningar och verksamheter. Verksamhetens risk- och sårbarhetsanalys kan utgöra underlag för att fastställa vilka delar som är lämpliga att ha i lager, se avsnittet Risk- och sårbarhetsanalys. Det är även bra att känna till vilken utrustning som finns hos andra aktörer i kommunen eller grannkommunen, exempelvis hos VA-organisationer, räddningstjänst eller andra verksamheter. Se mer om lagerhållning i avsnittet Lagerhållning – Reservdelar.

I en situation där det råder höjd beredskap och väpnad konflikt i närområdet kommer behovet av reparationsarbeten att öka. Det kan bero på medvetna attacker mot VA-anläggningar, men även oavsiktliga bombträffar. Oavsett hur många reservdelar som finns i lager är det sannolikt att de förr eller senare tar slut och då blir VA-personalens kreativitet och uppfinningsrikedom viktig för att lösa situationen. Det går inte att ta höjd för allt, men den som har tänkt efter före och vidtagit beredskapshöjande åtgärder kommer att kunna upprätthålla sin verksamhet under en längre tid än den som inte har gjort det. I en väpnad konflikt kan det vara helt avgörande för att upprätthålla dricksvattenförsörjningen.

Fysiskt och tekniskt skydd

Modul 4, Informationssäkerhet, personalsäkerhet och fysisk säkerhet beskriver åtgärder för fysiskt och tekniskt skydd. Där finns även hänvisningar till relevant lagstiftning på området.