Civilsamhället, näringsliv och bistånd avgörande för att ge flyktingar mat och vatten – ny studie från Ukraina och Polen
2025-05-06
Privatpersoner, företag och biståndsorganisationer var avgörande för att förse flyktingar med mat och dricksvatten under den första tiden av kriget i Ukraina. Det tog veckor innan allt stöd samordnades, vilket bland annat ledde till ojämn fördelning och matsvinn. Det visar en ny studie som Livsmedelsverket låtit göra.
Hur fungerade livsmedels-och dricksvattenförsörjningen för flyktingar under de inledande två månaderna av kriget i Ukraina? Det har Livsmedelsverket låtit undersöka på orter i västra Ukraina och sydöstra Polen.
– Med den här studien ville vi se vilka utmaningar som kommer med stora flyktingströmmar. Det blir ett underlag i vårt eget fortsatta arbete och något för andra myndigheter, näringsliv och kommuner att ta med i deras planering. Fokuset ligger på livsmedels- och dricksvattenförsörjning men rapporten lyfter även andra viktiga frågor som finansiering och lagstiftning, säger Daniel Karlsson, chef på Avdelningen för livsmedel- och dricksvattenförsörjning.
Intervjuer med myndighetsrepresentanter, företag och bistånds- eller frivilligorganisationer visar att samhället inte var tillräckligt förberett på att hantera de konsekvenser som Rysslands fullskaliga invasion mot Ukraina fick för livsmedels- och dricksvattenförsörjningen – med vissa undantag. Och de som hade tidigare erfarenhet av att hantera kriser var mer förberedda än andra.
Näringsliv och internationellt bistånd var avgörande
Studien bekräftar näringslivets betydelse vid kris. Innan samordningen och ledningsstrukturer kom på plats var det framför allt lokalsamhället med privatpersoner och företag, och efter någon vecka internationella bistånds- och hjälporganisationer som bidrog till att organisera livsmedelsförsörjningen.
Restauranger och matbutiker kunde använda sina etablerade logistikkedjor. De hade också lager- och tillagningsmöjligheter och erbjöd, likt en del andra företag, inledningsvis både gratis mat och sovplats i sina lokaler. Andra företag skänkte eller använde egna fordon och personal för att transportera viktiga varor samt samarbetade med biståndsorganisationer. Efter ett tag togs det fram olika system så att företagen kunde få ersättning.
Mycket matsvinn och avfall
Inledningsvis saknades det samordning, vilket ledde till ojämn fördelning med överskott på vissa platser och brist på andra. Dessutom förändrades behoven snabbt beroende på hur människor rörde sig. En del av den mat som skänktes fungerade inte utifrån förutsättningarna på plats eller var dålig och lager och tillagningsmöjligheter av varm mat saknades på flera håll. Sammantaget ledde det till mycket matsvinn, vilket belyser vikten av kvalitets- och behovsanpassade donationer.
Livsmedel- och dricksvattenförsörjningen vid flyktingområdena gav också problem med avfall. Av praktiska skäl användes engångsartiklar för matservering eller förpackade livsmedel. Och fastän dricksvattenförsörjningen överlag fungerade väl så efterfrågades mest flaskvatten.
Flera arbeten pågår
Utifrån de intervjuer som gjorts lämnar författarna till rapporten rekommendationer om vad som bör utredas eller finnas på plats i förväg inför en liknande situation. Rekommendationerna baseras helt på erfarenheterna från Ukraina och Polen och är inte en värdering av Sveriges beredskap idag.
- Även om våra förutsättningar skiljer sig åt så finns det ändå saker att lära när vi ska bygga ett starkt civilt försvar i Sverige. Många av de frågor som lyfts i studien jobbar vi eller andra myndigheter och aktörer redan med. Bland annat samverkan med näringsliv och grannländer, lagerhållning och översyn av lagstiftningar, säger Daniel Karlsson.
Den 15 maj håller Livsmedelsverket ett öppet webbinarium där Karina Shyrokykh, docent vid Stockholms universitet och en av författarna av rapporten, berättar mer. Du hittar information via länken nedan.
Mer information för journalister
Livsmedelsverkets presstjänst, 018–17 53 40
