Övervikt och obesitas

Hur övervikt och obesitas definieras

Att ha övervikt betyder att kroppen lagrar mer fett än vad som är hälsosamt. Det vanligaste sättet att mäta övervikt och obesitas utgår från något som kallas BMI – Body Mass Index. Måttet bygger på förhållandet mellan längd och vikt. BMI över en viss gräns klassas som övervikt. Om BMI överskrider en högre gräns klassas det som obesitas. Se fördjupad information nedan.

Förekomsten av övervikt och obesitas ökar i befolkningen

Folkhälsomyndigheten följer förekomsten av övervikt eller obesitas i befolkningen. Den har ökat mycket under de senaste decennierna. Den ökar också med åldern: från cirka 10 procent bland förskolebarn, 20 procent bland skolbarn, 30 procent bland unga vuxna (16–29 år) till drygt 60 procent för vuxna i åldern 45–64 år. Enligt Folkhälsomyndigheten verkar åren mellan 20 och 40 år vara en period där BMI ökar mycket. Övervikt och obesitas är vanligare i socioekonomiskt svaga grupper.

Hälsan kan påverkas mycket

Att ha övervikt eller obesitas innebär en ökad risk för att drabbas av olika sjukdomar, till exempel typ 2-diabetes, och hjärt- och kärlsjukdomar. Obesitas ökar också risken för vissa cancerformer, till exempel bröstcancer och prostatacancer, och kan även göra det svårare för kvinnor att bli gravida. Dessutom kan den psykiska hälsan påverkas negativt då obesitas kan vara stigmatiserat, och det är mycket svårt att behandla.

Alla personer som har övervikt eller obesitas har inte samma ökade risk för sjukdom. Hur stor risken är beror bland annat på hur mycket fett som lagras, var på kroppen det lagras, andra riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom som till exempel högt blodtryck och höga blodfetter, och hur personen lever i övrigt.

Matvanor, hur mycket man rör sig, stress, rökning och alkohol spelar också in.

Riskfaktorer för att utveckla övervikt

Obesitas är en komplex sjukdom med många orsaker. Folkhälsomyndigheten pekar ut de viktigaste bidragande faktorerna som:

1. genetik och biologi
2. livshändelser och livssituation
3. levnadsvanor som mat, fysisk aktivitet, sömn och stress
4. psykisk ohälsa
5. fysiska och sociala miljön som tillgång till hälso- och sjukvård och trygga levnadsförhållanden.

Att äta för att förebygga övervikt

Som framgår av listan ovan är det är många faktorer som påverkar risken för att utveckla övervikt, bland annat genom att påverka hur och varför vi äter som vi gör. När det gäller vad vi äter visar forskning att de som äter mycket fiberrika livsmedel som fullkorn, grönsaker, baljväxter, frukt, bär, och nötter har lättare att hålla vikten. 

En förklaring kan vara att en kost baserad på naturligt fiberrika vegetabilier generellt innehåller mindre energi jämfört med en kost rik på kött och livsmedel med mycket fett och socker. Sockersötade drycker som läsk har särkilt visats sig förknippat med viktuppgång.

Det spelar inte så stor roll för vuxna om kalorierna (energi i mat) kommer från protein, fett eller kolhydrater. Om man äter mer än man gör av med, leder det till övervikt. Ett högt proteinintag tidigt i barndomen verkar dock kunna öka risken för obesitas senare i livet.

Eftersom det handlar om balans mellan hur mycket energi man får från maten och hur mycket energi man använder, spelar det roll hur mycket man rör sig. Tillräckligt med fysisk aktivitet kan bidra till en hälsosam kroppsvikt på lång sikt. Samtidigt är det betydligt lättare att få i sig mer energi än man behöver, medan det kräver mer strängning att göra sig av med samma mängd energi genom rörelse.

Stress, mediciner och genetik kan också påverka hur kroppen gör sig av med energi.

Barn och övervikt

Enligt Folkhälsomyndigheten har idag vart femte barn (23 procent) i åldern 6-9 år övervikt eller obesitas. Som för vuxna är övervikt och obesitas vanligare i socioekonomiskt svaga grupper. 

Två av tre barn med övervikt i åldern 10 till 13 fortsätter att ha övervikt som vuxna. Därför är det extra viktigt att eftersträva en hälsosam vikt hos barn. Som förälder har man ett stort ansvar för sina barns matvanor. Många kanske tycker att det är svårt att veta vad som är bra mat för barn, men faktum är att samma kostråd gäller för barn över två år, som för vuxna.

Om man är förälder till ett barn som man misstänker har övervikt och behöver råd kan man kontakta skolhälsovården. När det gäller yngre barn kan man vända sig till barnhälsovården, BVC.

Fördjupad information

Räkna ut BMI för vuxna

Man räknar ut sitt BMI genom att ta sin vikt i kilo delat med sin längd i meter i kvadrat. En person som väger 68 kilo och är 1,67 meter lång har alltså ett BMI på 68/(1,67 x 1,67) = 24.

Om man har ett BMI på mellan 18,5 och 25 räknas man som normalviktig. Att ha ett lågt BMI, under 18,5 är inte heller bra för hälsan och kallas för undervikt. Ligger BMI mellan 25 och 30 räknas det som övervikt och om BMI ligger över 30 räknas det som obesitas, se tabell 1.

Obs att för barn används andra gränsvärden, se BMI har begränsningar nedan.

Tabell 1. BMI och definitioner av undervikt, normalvikt, övervikt och obesitas för vuxna enligt Världshälsoorganisationen, WHO.

BMI har begränsningar

BMI är ett grovt mått som inte tar hänsyn till hur stor del av kroppsvikten som är muskler och hur stor del som är fett, eller hur fettet är fördelat i kroppen. Därför kan inte BMI-värdet användas för kroppsbyggare eller elitidrottare.

För personer över 70 år verkar ett något högre BMI vara det mest hälsosamma (cirka 25-30) men det har inte fastställts några andra BMI gränser än för yngre vuxna. Ett BMI under 22 kan för personer över 70 år vara ett tecken på undernäring.

BMI-måttet kan inte heller användas för barn. I stället används ett annat mått, ISO-BMI, där man förutom längd och vikt även tar hänsyn till barnets ålder och längdtillväxt. Detta görs på barnavårdscentralen (BVC) och i skolhälsovården.

När personer själva uppger sin vikt och längd i undersökningar tenderar BMI att underskattas. Detta för att folk har en tendens att underskatta vikten och överskatta längden.

Midjemått

Var på kroppen fettet sitter spelar roll för hur mycket risken för sjukdomar ökar. Att fettet sitter kring magen, så kallad bukfett är kopplat till betydligt större hälsorisker än om fettet sitter jämnare fördelat på kroppen.

Ett enkelt sätt att mäta detta är att mäta kring midjan med ett måttband. Midjemåttet ska mätas mitt mellan nedersta revbenskammen och höftkammen.

Om BMI är över 25 och midjemåttet samtidigt är högt innebär det en förhöjd risk för att få olika sjukdomar, se tabell 2. 

Tabell 2. Gränsvärden för ökad sjukdomsrisk i relation till midjemått enligt Världshälsoorganisationen, WHO.