Övervikt och obesitas

Man som joggar

Övervikt och obesitas är ett av våra allvarligaste folkhälsoproblem. I dag har hälften av alla vuxna män, nästan hälften av alla kvinnor och vart femte barn i åldern 6-9 år övervikt eller obesitas. För att förebygga övervikt behövs många olika åtgärder där maten är en viktig del.

Att mäta övervikt och obesitas

Det vanligaste sättet att mäta övervikt och obesitas utgår från något som kallas BMI – Body Mass Index. Måttet bygger på förhållandet mellan längd och vikt. BMI över en viss gräns klassas som övervikt. Om BMI överskrider en högre gräns klassas det som obesitas. Se fördjupad information nedan.

Ökad risk för sjukdom

Att ha övervikt eller obesitas innebär en ökad risk för att drabbas av olika sjukdomar, till exempel typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och hjärt- och kärlsjukdomar. Obesitas ökar också risken för vissa cancerformer, till exempel bröstcancer och prostatacancer.

Obesitas kan även göra det svårare för kvinnor att bli gravida. Ledförslitning och urininkontinens är också vanligare bland personer med obesitas än bland normalviktiga.

Grav obesitas, ett BMI över 40, innebär en mer än tio gånger så stor risk at dö i förtid, jämfört med normalvikt.

Alla personer som har övervikt eller obesitas har inte samma ökade risk för sjukdom. Hur stor risken är beror bland annat på BMI, midjemåttet, riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom som till exempel högt blodtryck och höga blodfetter, och hur personen mår i övrigt.

Matvanor, hur mycket man rör sig, stress, rökning och alkohol spelar också in.

Att förebygga övervikt

Forskning visar att de som äter mycket fiberrika livsmedel som fullkorn, grönsaker, baljväxter, frukt, bär, och nötter har lättare att hålla vikten. Att äta mycket av mat baserat på siktat mjöl som används i vitt bröd och vanlig pasta, sockerrika livsmedel och drycker, och kött har visats sig förknippat med viktuppgång.

En förklaring kan vara att en kost baserad på naturligt fiberrika vegetabilier generellt innehåller mindre energi jämfört med en kost rik på kött och livsmedel med mycket fett och socker.

Det spelar inte så stor roll för vuxna om kalorierna (energi i mat) kommer från protein, fett eller kolhydrater. Om det är mer än man gör av med, leder det till övervikt. Ett högt proteinintag tidigt i barndomen verkar kunna öka risken för obesitas senare i livet.

Eftersom det handlar om balans mellan hur mycket energi man får från maten och hur mycket energi man använder, spelar det roll hur mycket man rör sig. Tillräckligt med fysisk aktivitet kan bidra till en hälsosam kroppsvikt på lång sikt, men det är betydligt lättare att konsumera mer energi än man behöver än det är att bli av med samma mängd energi genom fysisk aktivitet.

Barn och övervikt

Enligt Folkhälsomyndigheten har idag vart femte barn i åldern 6-9 år övervikt eller obesitas. Övervikt är vanligare i socioekonomiskt svaga grupper. 

Två av tre barn som har övervikt i 10 till 13-årsåldern övervikt även som vuxna. Därför är det extra viktigt att eftersträva en hälsosam vikt hos barn. Som förälder har man ett stort ansvar för sina barns matvanor. Många kanske tycker att det är svårt att veta vad som är bra mat för barn, men faktum är att samma kostråd gäller för barn över två år, som för vuxna.

Om man är förälder till ett barn med övervikt och behöver råd kan man kontakta skolhälsovården. När det gäller yngre barn kan man vända sig till barnhälsovården, BVC.

Fördjupad information

Räkna ut BMI

Man räknar ut sitt BMI genom att ta sin vikt i kilo delat med sin längd i meter i kvadrat. En person som väger 68 kilo och är 1,67 meter lång har alltså ett BMI på 68/(1,67 x 1,67) = 24.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO), om man har ett BMI på mellan 18,5 och 25 räknas man som normalviktig. Att ha ett lågt BMI, under 18,5 är inte heller bra för hälsan och kallas för undervikt. Ligger BMI mellan 25 och 30 räknas det som övervikt och om BMI ligger över 30 räknas det som obesitas, se tabell 1.

Tabell 1. BMI och definitioner av undervikt, normalvikt, övervikt och obesitas enligt Världshälsoorganisationen, WHO.

BMI (kg/m2)  
< 18,5 Undervikt
18,5-24,9 Normalvikt
25-29,9 Övervikt
30-39,9 Obesitas
>40 Grav obesitas

BMI har begränsningar

BMI är ett grovt mått som inte tar hänsyn till hur stor del av kroppsvikten som är muskler och hur stor del som är fett, eller hur fettet är fördelat i kroppen. Därför kan inte BMI-värdet användas för kroppsbyggare eller elitidrottare.

För personer över 70 år verkar ett något högre BMI vara det mest hälsosamma (cirka 25-30) men det har inte fastställts några andra BMI gränser än för yngre vuxna. Ett BMI under 22 kan för personer över 70 år vara ett tecken på undernäring.

BMI-måttet kan inte heller användas för barn. I stället används ett annat mått, ISO-BMI, där man förutom längd och vikt även tar hänsyn till barnets ålder och längdtillväxt. Detta görs på barnavårdscentralen (BVC) och i skolhälsovården.

Midjemått

Var på kroppen fettet sitter spelar roll för hur mycket risken för sjukdomar ökar. Att fettet sitter kring magen, så kallad bukfett är kopplat till betydligt större hälsorisker än om fettet sitter jämnare fördelat på kroppen.

Ett enkelt sätt att mäta detta är att mäta kring midjan med ett måttband. Midjemåttet ska mätas mitt mellan nedersta revbenskammen och höftkammen.

Om BMI är över 25 och midjemåttet samtidigt är högt innebär det en förhöjd risk för att få olika sjukdomar, se tabell 2. 

Tabell 2. Gränsvärden för ökad sjukdomsrisk i relation till midjemått enligt Världshälsoorganisationen, WHO.

Risk Midjemått för kvinnor (cm) Midjemått för män (cm)
Låg < 79 < 93
Måttlig 80-87 94-101
Hög >88 >102

 

Senast granskad 2025-04-14