Referensvärden i NNR 2012

Näringsrekommendationerna omfattar referensvärden för intag av energi, protein, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler. På den här sidan förklaras några av begreppen  och hur de används.

Genomsnittsbehov

Genomsnittsbehov ( Average Requirement, AR) är det intag som är tillräckligt för att upprätthålla god näringsbalans, funktion och tillväxt för en genomsnittsperson i en viss grupp (kön, ålder, gravida, ammande). Genomsnittsbehovet används för att fastställa rekommenderat intag.

Kriterierna för att fastställa genomsnittsbehovet varierar mellan olika näringsämnen. Exempel på kriterier som används är halter av näringsämnet i kroppen, aktiviteten av ett enzym, mängd av ett ämne som utsöndras i urinen eller balans mellan intag och förluster.

För att fastställa genomsnittsbehovet tar man också hänsyn tas till hur effektivt olika näringsämnen tas upp från maten och hur de omsätts i kroppen.

Rekommenderat intag

Rekommenderat intag (RI) för vitaminer och mineraler baseras på genomsnittsbehovet och en marginal som ska täcka behovet hos praktiskt taget hela befolkningen eller gruppen. RI uttrycks som mängd per dag men avser genomsnittsintaget från kosten under en längre period, till exempel en vecka.

RI används som utgångspunkt för planering av koster för grupper. För energigivande näringsämnen (protein, fett, kolhydrater) anges RI i första hand som ett intervall uttryckt i procent av det dagliga energiintaget, energiprocent (E%). Det betyder att RI är flexibelt på individ- och gruppnivå.

Rekommendationerna baseras på data om kost som ger tillräckligt med näringsämnen och kan minska risken för sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, typ-2 diabetes och cancer. Utgångspunkten för att fastslå ett RI är att individerna är i energibalans och har en rimlig fysisk aktivitetsnivå.

Tillräckligt intag

Om underlaget för att fastställa RI är otillräckligt, kan Tillräckligt intag (Adequate intake, AI) användas. AI baseras oftast på ett svagare vetenskapligt underlag än RI. Till exempel kan AI baseras på det aktuella intaget i befolkningen när man inte kan visa några oönskade hälsoeffekter.

I de nordiska näringsrekommendationerna (NNR 2012) används inte denna typ av referensvärde, men AI används i bland annat i underlag från USA och den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).

Energiintag

Referensvärdena för energiintag avser genomsnittintag av energi per dag för grupper med en definierad längd och vikt samt fysisk aktivitetsnivå. Energibehovet för en referensperson beräknas med utgångspunkt från grundomsättningen av energi och energibehov beroende på fysisk aktivitetsnivå. Värdena måste anpassas efter kroppsvikt och fysisk aktivitetsnivå för att kunna tillämpas på individer.

Lägsta intag

Värden för lägsta intag (LI) är avsedda att användas för värdering av näringsintag, i första hand för enskilda individer. Om intaget av under en längre tid understiger LI finns en ökad risk för att utveckla bristsymtom. Värdena för LI är dock osäkra och ska helst jämföras med kliniska eller biokemiska data för individen. Intaget av näringsämnen över LI utesluter inte att bristsymtom kan uppträda hos enstaka individer.

Övre gräns för intag, UL

För vissa näringsämnen kan höga intag orsaka negativa eller till och med toxiska symptom. Övre gränser för intag (Safe Upper Limits, UL) har därför fastställts för vissa näringsämnen. Långvarigt intag som överstiger UL kan medföra en ökad risk för toxiska effekter. Exempel på näringsämnen med UL är retinol, vitamin D, järn och jod.

För en del näringsämnen kan de negativa effekterna vara mildare, till exempel mag-tarmproblem och negativa effekter på utnyttjandet av andra näringsämnen.

Värdena för UL är osäkra och de bör användas med försiktighet för enskilda individer. UL-värdena är inte alltid lämpliga att använda till exempel då en person får förskrivna kosttillskott av ett visst näringsämne under medicinsk övervakning.

Hur används referensvärdena?

Näringsrekommendationerna är i första hand avsedda att användas för planering av koster för grupper av friska individer med normalvikt. Vid sjukdom och för grupper med speciella behov måste kostens sammansättning anpassas.

Sammansättningen av kosten varierar i allmänhet från måltid till måltid och från dag till dag. Referensvärdena i NNR 2012 gäller i princip för ett genomsnitt av en längre period på exempelvis en vecka.

Värdena i rekommendationerna avser de mängder av näringsämnen som skall konsumeras. Det betyder att man måste räkna med förluster i form av svinn vid beredning och varmhållning när man planerar en kost utifrån rekommendationerna.

I näringsrekommendationerna finns också riktlinjer för hur de olika referensvärdena som anges kan användas för att värdera näringsintag från kostundersökningar.

Referensvärden vid märkning, DRI

För märkningsändamål gäller speciella referensvärden för vitaminer och mineraler, "dagligt referensintag, DRI". Dessa är fastställda av EU och ska användas som referensvärden när det finns en näringsdeklaration på förpackningen. DRI baseras på en sammanvägning av referensvärden för vuxna enligt olika expertrapporter.

Senast granskad 2017-09-29