Allergimärkning

Två kvinnor vid ett frukostbord utomhus.

För dig som är allergisk eller överkänslig mot mat är det viktigt att veta vad maten innehåller. Därför finns särskilda regler för hur vanliga allergiframkallande ingredienser ska märkas ut på förpackningen och hur man kan få information om dessa ingredienser på restaurang.

Ingredienser som oftast ger allergi eller annan överkänslighet

Den som är allergisk och får i sig något hen inte tål kan få svåra symtom. Det finns inget botemedel för allergi. Därför måste den som är allergisk undvika att äta mat som innehåller det som orsakar allergin. För att klara det finns det regler som gör det lättare att veta vilken mat det är.

I lagstiftningen finns det en lista över de 14 ingredienser/livsmedelsgrupper som orsakar flest allvarliga överkänslighetsreaktioner. För dessa finns det särskilda krav på hur informationen ska utformas. Syftet är att det ska vara lätt att se om maten innehåller ämnen som kan ge en allergisk reaktion. Sådana ämnen kallas allergener.

Ingredienserna/livsmedelsgrupperna är

  • spannmål, som innehåller gluten (det vill säga vete, råg, korn, havre, spelt (dinkel), khorasanvete, eller korsningar mellan dem)
  • kräftdjur
  • ägg
  • fisk
  • jordnötter
  • sojabönor
  • mjölk och mjölkprodukter (inklusive laktos)
  • nötter, det vill säga mandel, hasselnöt, valnöt, cashewnöt, pekannöt, paranöt, pistaschmandel, makadamianöt/Queenslandsnöt
  • selleri
  • senap
  • sesamfrön
  • svaveldioxid och sulfit i koncentrationer på mer än 10 mg/kg eller 10 mg/liter
  • lupin
  • blötdjur (snäckor, musslor och bläckfisk).

Färdigförpackad mat - märkning

Du som är allergisk eller har en annan överkänslighet bör alltid läsa ingrediensförteckningen på förpackningen noga. Det gäller också livsmedel du brukar handla ofta, eftersom innehållet i en vara kan ändras med tiden.

I ingrediensförteckningen ska det tydligt framgå om ingredienser från allergenlistan ingår i ett livsmedel. Dessa ska lyftas fram genom fet stil, stora bokstäver eller annat förtydligande. Det betyder att du som är allergisk eller glutenintolerant enkelt ska kunna läsa dig till om ett livsmedel innehåller ingredienser som mjölk, ägg eller vete.

Inte färdigförpackade livsmedel - information om innehåll

Du har rätt att få veta om mat på restaurang innehåller de ingredienser som finns på allergenlistan. Restauranger och andra som lagar mat som inte är färdigförpackad, måste kunna uppge om maten innehåller dessa ingredienser. De får inte säga att de inte vet utan ska antingen kunna berätta muntligt eller ge skriftlig information.

Om informationen är muntlig ska det finnas en upplysning om att informationen finns att få. Skriftlig information om allergener kan exempelvis finnas

  • på menyn
  • på en särskild skylt eller skärm
  • i ett informationsställ

Om du är känslig allergiker - berätta vad du är allergisk mot

Restauranger måste informera om när en måltid innehåller allergena ingredienser. Då kan du som är allergisk eller överkänslig undvika den måltiden.

Däremot behöver inte vanliga restauranger ha särskilda rutiner för att se till att maten är lämplig även för känsliga allergiker. Den som är känslig kan få allvarliga reaktioner av så lite som en nötflisa eller en droppe mjölk. Sådana kan oavsiktligt hamna i maten på restaurang och då räknas de inte som ingredienser.

För många överkänsliga går det bra att äta maten ändå, men är du särskilt känslig är det viktigt att du pratar med personalen och berättar att du till exempel inte tål mat som kommit i kontakt med kladdiga redskap. Du bör också tänka på att mat på bufféer kan vara en risk.

Skolkök och andra som lagar specialkost måste däremot ha särskilda rutiner för att maten som serveras till allergiker ska vara lämplig även för de som är särskilt känsliga. Det finns ytterligare lagstiftning om specialkost och rätten till skolmat, se länkar längst ner på denna sida.

Vad innebär märkningen "kan innehålla spår av..."?

Märkning som ”kan innehålla spår av” används för att tala om att produkter kan vara förorenade med allergener som till exempel mjölk, hasselnöt och vete. Om du har en allergi kan det vara mycket viktigt att veta. Allergiker är olika känsliga och kan behöva undvika livsmedel som är märkta med "kan innehålla spår av" ett allergen.

"Kan innehålla spår av" är en varningsmärkning och i dagsläget finns det inte några gränsvärden för produkter med denna märkning. Samma produkt kan innehålla olika halter vid olika tillfällen. Ibland finns allergenet inte alls. Ibland kan halterna vara mycket låga, ibland högre.

Livsmedelsverket har i en undersökning hittat mycket höga halter mjölk, hasselnöt och jordnöt i choklad- och bageriprodukter. Det är därför särskilt viktigt att uppmärksamma märkningen ”kan innehålla spår av” på dessa produkter.

Utifrån resultaten i undersökningen kan personer med svår mjölkproteinallergi även behöva undvika övriga chokladprodukter. Anledningen är de höga halter mjölk som var så vanligt förekommande i chokladprodukter. Det gällde både chokladprodukter med märkningen ”kan innehålla spår av mjölk” och chokladprodukter där mjölk inte angavs i märkningen. Prata med en läkare/dietist om du är
osäker på om du har en svår mjölkproteinallergi.

Märkningen ”kan innehålla spår av” är frivillig att använda för företag. Den får dock inte vara vilseledande. Det innebär exempelvis att den inte får användas när det inte finns anledning att ha märkningen. Ett företag får heller inte använda märkningen som ett sätt att inte vara tillräckligt noggranna med rengöring eller andra sätt att undvika förorening.

Vad innebär märkningen ”fri-från”?

Att märka livsmedel med uppgift om att de är "fria från" ett eller flera allergen är frivilligt för företag. Men om de använder märkningen måste vissa krav uppfyllas.

  • Uppgiften att livsmedlet är ”fri från” ett allergen måste vara ”relevant” för livsmedlet. Det är till exempel inte relevant att märka smör som ”fri från” gluten eftersom smör normalt inte innehåller gluten.
  • Livsmedlet får inte ha kommit i kontakt med det allergen som det uppges vara fritt från. Det är alltså säkert att äta även för den som är väldigt känslig för den allergenen.

För livsmedel märkta ”glutenfri”, ”mycket låg glutenhalt”, ”laktosfri” och ”laktosreducerad/låglaktos” finns det särskilda gränsvärden.

"Fri från"-livsmedel måste anmälas till Livsmedelsverket. Livsmedelsverket godkänner inte "fri från"-livsmedel men skickar anmälan vidare som information till den myndighet som företaget kontrolleras av.

Vad innebär märkningen vegan?

Märkningen "vegan" används vanligtvis för att tala om att produkten inte innehåller några animaliska ingredienser. Protein från mjölk, fisk, skaldjur eller ägg kan dock hamna i maten oavsiktligt. Det räknas inte som en ingrediens. Produkter märkta ”vegan” kan alltså vara förorenade med exempelvis mjölkprotein.

Företag ska ha rutiner för att minimera risken för att ett livsmedel förorenas med allergener som exempelvis mjölk eller ägg oavsett om en produkt är märkt vegan eller inte. Det finns beskrivet ovan i stycket med rubriken "Kan innehålla spår av...". En produkt märkt vegan kan därför vara märkt även ”Kan innehålla spår av…”.

Märkningen vegan är frivillig att använda för företag.

Hur anges ingredienserna på förpackningen?

Alla ingredienser som ingår i ett livsmedel ska anges i fallande ordning efter vikt i ingrediensförteckningen på förpackningen. Det finns några undantag till att alla ingredienser ska anges. Exempelvis kan kategoribeteckningar som "ströbröd" och "kryddor" anges, se rubriken "Exempel" nedan.

Däremot ska det tydligt framgå av livsmedlets beteckning (namn) och/eller ingrediensförteckning om livsmedlet innehåller ingredienser från allergenlistan. Dessa ingredienser/livsmedelsgrupper ska lyftas fram genom fet stil, stora bokstäver eller annat förtydligande. De får inte döljas under kategoribeteckningar som exempelvis ströbröd. Det måste också anges om ett ämne eller livsmedelstillsats i livsmedlet är framställd av någon av ingredienserna från allergenlistan, se "Exempel på märkning" nedan.

Exempel på märkning

  • Om emulgeringsmedlet lecitin är framställt från soja ska det anges som "emulgeringsmedel SOJAlecitin" alternativt "emulgeringsmedel E322 (från soja)". Lecitin framställt från ägg ska anges på samma sätt.
  • Stärkelse som är framställd från vete måste alltid anges som "vetestärkelse" alternativt "stärkelse (från VETE)". Stärkelse från vete får aldrig dölja sig under kategoribeteckningen "stärkelse". Däremot kan det stå enbart "stärkelse" i ingrediensförteckningen om den är framställd från potatis eller majs. Detsamma gäller för modifierad stärkelse som måste deklareras som "modifierad stärkelse (från vete)" alternativt "modifierad VETEstärkelse" om den är framställd från vete.
  • Blandningar av kryddor som utgör mindre än två procent av livsmedlets vikt kan anges enbart som "kryddor" eller "kryddblandning" men om selleri, sesam eller senap ingår ska dessa anges till exempel "kryddor (selleri)".
  • Om vete, mjök och ägg ingår i ingrediensen ströbröd ska det framgå t.ex. genom "ströbröd (vete, mjölk, ägg)".

Regler om märkning

Reglerna om märkning och information om livsmedel finns i Informationsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning, (EU) nr 1169/2011). I lagstiftningen skiljer man mellan

  • färdigförpackad mat - till exempel ett paket knäckebröd
  • inte färdigförpackad mat - till exempel en restaurangmåltid.

Olika regler gäller om måltiden är färdigförpackad eller inte färdigförpackad. Reglerna för märkning av färdigförpackade livsmedel är samma inom hela EU. Sverige har även egna nationella regler om livsmedel som inte är färdigförpackade (LIVSFS 2014:4).

Undantag från listan

Det finns vissa undantag när det gäller de 14 ämnena i allergenlistan. Undantagen gäller produkter som utvunnits ur ingredienserna men där produkten i fråga inte anses utgöra någon risk för de med överkänslighet.

Ett exempel är glukossirap framställd från vete eller korn. Då glukossirap framställt från vete eller korn inte anses vara någon risk för glutenintoleranta behöver det inte anges om glukossirap är framställt från vete eller korn.

Undantagen hittar du i bilaga II till Informationsförordningen.

Senast granskad 2023-02-20