Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis)

Vad är rävens dvärgbandmask?

Parasiten rävens dvärgbandmask, även kallad Echinococcus multilocularis, är en bandmask som lever i tarmen hos främst rävar. En räv som bär på parasiten visar inga tecken på sjukdom, men den sprider parasitens ägg med sin avföring. Äggen kan sedan smitta andra djur, främst smågnagare som exempelvis sorkar. Hundar kan ibland också smittas av rävens dvärgbandmask och sprida ägg med sin avföring.

Människor kan smittas i sällsynta fall. Om människor får i sig ägg av parasiten kan äggen utvecklas och orsaka den ovanliga, men mycket allvarliga sjukdomen alveolär echinokockos.

Ägg av rävens dvärgbandmask dör direkt vid kokning. Äggen dör även efter en halvtimme vid 60 °C. Men till skillnad från många andra parasiter överlever de djupfrysning.

Var finns rävens dvärgbandmask?

Rävens dvärgbandmask förekommer i flera områden på norra halvklotet. I Europa finns den främst i de södra delarna av Centraleuropa samt i Östeuropa och Baltikum. Utbredningen har ökat under det senaste decenniet. I Sverige är parasiten fortfarande mycket ovanlig, men den har än så länge hittats i rävar, rävspillning och sorkar på några platser i södra delen av Sverige. De nordligaste fynden har gjorts ungefär vid Dalälven. 

Hur kan människor smittas av rävens dvärgbandmask? 

Människor kan smittas genom att oavsiktligt svälja ägg av rävens dvärgbandmask. Det kan ske vid kontakt med smittade rävar eller smittade hundar och deras avföring, men även genom jord, vatten eller mat som är förorenad med parasitägg. Mat som är förorenad med parasitens ägg och som äts utan att först värmebehandlas är alltså en möjlig smittväg.

Risken att smittas är mycket låg. Men personer som bor och/eller arbetar i områden där parasiten har etablerat sig bland rävar har förhöjd risk, särskilt för personer som har kontakt med rävar eller förorenad jord.

Risken för att smittas av rävens dvärgbandmask genom att plocka och äta vildväxande bär i skogen bedöms vara mycket låg.

Symtom vid smitta

Infektion med rävens dvärgbandmask kan orsaka sjukdomen alveolär echinokockos. Det är en obotlig sjukdom som kräver livslång behandling. Parasiten angriper främst levern där den bildar blåsliknande cystor som växer på ett sätt som liknar tumörer. Den kan också spridas till andra närliggande organ. Utan behandling är sjukdomen ofta dödlig.

Sjukdomen kan orsaka olika symtom beroende på var cystorna sitter och hur stora de är. Till exempel kan smärtor i buken och gulsot förekomma. Tiden från det att man smittas tills att symtom uppstår är mycket lång, från 5 upp till 15 år.

Särskilda riskgrupper

Det finns inga särskilda riskgrupper för att bli smittad, utan alla som får i sig ägg av rävens dvärgbandmask kan utveckla sjukdomen.

Så minskar du risken att smittas

Följ Livsmedelsverkets råd om hygien när du lagar mat, det minskar risken för flera slags smittor:

• Tvätta händerna med tvål och vatten innan matlagning och måltider.
• Skölj alltid grönsaker och skölj bort synlig jord från frukt och bär.

För sjukdomsinformation samt för att minska risken att smittas via rävar, hundar och jord, läs om rävens dvärgbandmask på Statens veterinärmedicinska anstalts (SVA:s), Jordbruksverkets och Folkhälsomyndighetens webbplatser. Se länkar längst ner på denna sida.

Du kan också läsa mer om åtgärder för att minska exponering via mat i fördjupningsdelen nedan.

Fördjupning

Parasitens livscykel

Rävens dvärgbandmask är en parasit som behöver infektera olika djur för att kunna utvecklas och föröka sig. I dess livscykel ingår främst räv som huvudvärd, samt smågnagare, oftast sork, som mellanvärd. Parasiten har flera utvecklingsstadier, och smittan sker via ägg som bildas av könsmogna maskar i rävens tarm. Äggen sprids med avföringen och tas upp av en mellanvärd, där de utvecklas till blåsmaskar som bildar cystor i inre organ. Livscykeln sluts när en räv äter en infekterad mellanvärd. Andra möjliga huvudvärdar är andra hunddjur som till exempel fjällräv, hundar och mårdhund.

Förutom smågnagare kan andra djur smittas om de får i sig ägg av parasiten, däribland även människor. Människan är egentligen en oavsiktlig värd för parasiten eftersom dess utveckling når en återvändsgränd. Det har rapporterats fall av alveolär echinokockos i Sverige. I ett antal av dessa har inhemsk smitta inte kunnat uteslutas.

Vilka smittvägar är vanligast?

Kunskapen om smittvägar och vilka effekter som olika förebyggande åtgärder har är tyvärr otillräcklig. Det beror på att så få drabbas och att det tar så lång tid tills sjukdomen upptäcks. För de människor som blivit sjuka har det därför hittills inte gått att avgöra om smittvägen har varit via djur, miljön, jord, mat, vatten eller något annat.

I sammanställningar av sjukdomsfall i områden där rävens dvärgbandmask är mycket vanligare än i Sverige tyder dock resultaten på att personer löper störst risk att smittas om de ofta kommer i kontakt med jord, till exempel om de bor på landsbygden och arbetar inom jordbruk. Risken var jämförelsevis lägre, men ändå förhöjd, för icke-jordbrukare på landsbygden och för personer i mer tätbebyggda områden som ägnar sig åt trädgårdsodling. Däremot har konsumtion av vildväxande bär och svamp inte visat sig vara en betydande riskfaktor för alveolär echinokockos.

Förekomst i Sverige

På SVA:s webbplats finns aktuell information om var rävens dvärgbandmask har hittats hos rävar i Sverige.

Statens veterinärmedinska anstalt (SVA) -Rävens dvärgbandmask, smittläge med karta och tabeller

Åtgärder för att minska exponering

Det du kan göra för att minska risken för att utsättas (exponeras) för rävens dvärgbandmask bygger på att

• avdöda/avlägsna/minska antalet parasitägg från händer och mat
• förhindra kontakt mellan människor och smittade rävar/rävspillning
• minska förekomsten hos räv, men också hund.

Om du följer Livsmedelsverkets råd om handtvätt och sköljning minskar antalet av olika slags sjukdomsframkallande mikroorganismer på händer och mat. Ett sätt att förhindra kontakt mellan människor och smittad rävspillning kan vara att hålla rävar borta från grönsaks- och bärodlingar. Det kan göras genom att sätta upp stängsel, odla under fiberduk, odla i växthus eller vidta andra sätt som hindrar att rävar bajsar i odlingarna.

Information om hur förekomst av parasiten kan minskas hos rävar och hundar finns på SVA:s webbplats.