Tillsatser

Livsmedelstillsatser är ämnen som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål och normalt inte konsumeras som livsmedel i sig.

Exempel på livsmedelstillsatser är ämnen som:

  • ökar hållbarheten - konserveringsmedel och antioxidationsmedel
  • påverkar konsistensen - emulgeringsmedel, stabiliseringsmedel och förtjockningsmedel
  • påverkar smaken - sötningsmedel, och smakförstärkare - eller
  • ger färg till ett livsmedel - färgämnen.

Endast livsmedelstillsatser som är godkända av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd får användas i livsmedel, vilka kännetecknas av att de har ett så kallat E-nummer.

Exempel:

E 300 = Askorbinsyra

E:et talar om att EU har godkänt tillsatsen och numret är ett identitetsnummer som är specifikt för tillsatsen.

Vilka regler gäller för livsmedelstillsatser?

Regler om livsmedelstillsatser finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser (fortsättningsvis kallad för tillsatsförordningen).

Det kan även finnas regler om livsmedelstillsatser i annan livsmedelslagstiftning när det gäller specifika livsmedel, till exempel ekologiska livsmedel och vin.

Vägledningar

Livsmedelsverket har en vägledning för att företag och kontrollmyndigheter enklare ska kunna använda och tillämpa tillsatsförordningen.

Även kommissionen har två vägledningar som gäller tillsatser. Den ena vägledningen kan vara till hjälp för att veta till vilken kategori ett livsmedel hör och för att veta vilka tillsatser som är godkända i just det livsmedlet. Den beskriver de olika livsmedelskategorierna i del E, bilaga II i tillsatsförordningen. Den andra vägledningen handlar om klassificering av livsmedelsextrakt som färgämne (tillsats) eller som livsmedel med färgande egenskaper.

Vägledningar ska alltid läsas tillsammans med aktuell lagstiftning. I dagsläget finns vägledningarna som kommissionen tagit fram endast på engelska.

Beskrivning av tillsatsförordningens uppbyggnad

Tillsatsförordningen är uppbyggd på följande sätt:
I början av förordningen finns 28 så kallade beaktandesatser. Dessa är inte bindande lagstiftning som artiklarna i förordningen, utan ger en bakgrund och förklaring till reglerna. Beaktandesatserna följs av ett antal artiklar om tillsatsförordningens syfte, omfattning, definitioner, användning och märkning. Därefter kommer fem bilagor (I-V).

I bilaga I finns en förteckning över vilka funktionsgrupper som livsmedelstillsatser kan höra till. Funktionsgrupperna beskriver tillsatsernas tekniska funktion i livsmedel.

Bilaga II och III ligger i egna förordningar för att de ska vara lätta att ändra och uppdatera. Bilaga II är publicerad i kommissionens förordning (EU) nr 1129/2011. Av bilaga II framgår detaljregler om vilka tillsatser som får användas till vilka livsmedel och under vilka villkor.

Bilaga III är publicerad i kommissionens förordning (EU) nr 1130/2011. Av bilaga III framgår vilka livsmedelstillsatser som får användas som bärare eller som livsmedelstillsatser, till livsmedelstillsatser, till livsmedelsaromer, till livsmedelsenzymer och till näringsämnen.

Bilaga IV finns i grundförordningen och innehåller en förteckning över traditionella livsmedel, där en medlemsstat får behålla förbud mot vissa livsmedelstillsatser i vissa livsmedel. Sverige kan till exempel behålla sitt förbud mot användning av färgämnen till traditionell, svensk saft. Bilaga V, som också finns i tillsatsförordningen, reglerar att märkningen måste innehålla ytterligare märkningsuppgifter när vissa färgämnen används.

Nedan finns en sammanställning över i vilka förordningar de olika bilagorna återfinns.

Bilagor Aktuell förordning *
Bilaga I Förordning (EG) nr 1333/2008
Bilaga II Förordning (EU) nr 1129/2011
Bilaga III Förordning (EU) nr 1130/2011
Bilaga IV Förordning (EG) nr 1333/2008
Bilaga V Förordning (EG) nr 1333/2008


*Observera att bilaga II och III har förts in i en konsoliderad version av tillsatsförordningen. Med konsoliderad version menas en version av lagstiftningen som innehåller ändringar. Dessutom har ytterliggare ändringsförordningar till bilaga II och III tillkommit. Även de har förts in i den konsoliderade versionen efter hand. På lagstiftningssidan för tillsatsförordningen på Livsmedelsverkets webbplats bör man utgå från den konsoliderade versionen av förordning (EG) nr 1333/2008 . Ytterligare ändringsförordningar som inte finns med i den konsoliderade versionen presenteras längre ner på samma lagstiftningssida.

Det kan vara bra att även läsa beaktandesatserna i början av tillsatsförordningen, eftersom de ger information om syftet med förordningen. De ger också i viss mån information om hur de olika artiklarna kan tillämpas. Även ändringsförordningarna har beaktandesatser med användbar information. Ändringsförordningarnas beaktandesatser följer dock inte med om man läser en konsoliderad version av grundförordningen, det vill säga en version av förordningen där ändringar är införda.

Definitionen av en livsmedelstillsats

Livsmedelstillsatser definieras i artikel 3 i tillsatsförordningen. För att ett ämne ska klassas som en tillsats ska ämnet uppfylla de kriterier som anges i denna artikel. I artikel 3 finns även en lista över vissa ämnen som inte anses vara tillsatser. Några exempel är tuggummibaser, ammoniumklorid och inulin.

Andra exempel på livsmedel som inte är tillsatser
Vetemjöl, potatismjöl, natriumklorid (salt) och socker som kan används för att ha en teknisk funktion är inte tillsatser utan betraktas som "vanliga livsmedel".

Det kan vara bra att läsa igenom tillsatsförordningens beaktandesatser som finns i början av förordningen. Beaktandesatserna beskriver bakgrunden till vissa av artiklarna och kan ge en bättre förståelse för bestämmelserna. Till exempel så beskrivs bakgrunden till tillsatsdefinitionen (artikel 3) i beaktandesats nummer 5.

Renhetskriterier för livsmedelstillsatser

I samband med att en livsmedelstillsats blir godkänd så tas det alltid fram en specifikation om krav på identitet och renhet som denna tillsats måste uppfylla för att få användas i livsmedel. Det är viktigt att dessa krav är uppfyllda eftersom det annars kan innebära en hälsorisk för konsumenten om tillsatserna inte håller livsmedelskvalitet. Dessa specifikationer finns i Kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 om fastställande av specifikationer för livsmedelstillsatser.

Hur vet man om en tillsats är tillåten i ett specifikt livsmedel?

Vilka tillsatser som är tillåtna i vilka livsmedel och under vilka villkor framgår av bilaga II i tillsatsförordningen.

Bilaga II är uppdelad i 19 livsmedelskategorier numrerade 0-18. Dessa är sedan uppdelade i en eller flera underkategorier. I bilaga II, del D, framgår nummer och namn på de olika kategorierna. Det finns till exempel en kategori för mjölkprodukter och motsvarande icke mjölkbaserade produkter och en kategori för glassvaror.

För att veta vilka tillsatser som är godkända för ett visst livsmedel går man in under den livsmedelskategori som gäller för det aktuella livsmedlet. Livsmedelskategorierna listas i bilaga II, del E. Om man till exempel vill ta reda på vilka tillsatser som är godkända i glass finns dessa tillsatser med villkor uppräknade i livsmedelskategori 03 Glassvaror.

Databas

För att underlätta att hitta rätt i bilaga II har EU-kommissionen tagit fram en databas för bilaga II, del E, med information om vilka tillsatser som får användas till vilka livsmedel och under vilka villkor. I databasen går det att söka på en livsmedelskategori eller en tillsats för att få fram vilken användning som är tillåten. Där finns även en instruktion om hur man söker i databasen.

Det är viktigt att komma ihåg att databasen endast har tagits fram i informationssyfte, vilket innebär att den inte är lagligt bindande. Det innebär att man även behöver läsa de publicerade förordningarna.

Överföringsprincipen (carry over)

Även om en livsmedelstillsats inte är tillåten i ett specifikt livsmedel så kan den i vissa fall, enligt överföringsprincipen, få förekomma i ett sammansatt livsmedel. Detta är under förutsättning att livsmedelstillsatsen är tillåten i någon av ingredienserna i det sammansatta livsmedlet. Se artikel 18, punkt 1 a i tillsatsförordningen.

Exempel

I en flytande äggprodukt får bensoesyra och bensoater användas som konserveringsmedel. Denna flytande äggprodukt får användas för tillverkning av tårtbottnar, rulltårtor, muffins och andra mjuka kakor, trots att sådana enligt föreskrifterna inte får innehålla dessa konserveringsmedel.

Även livsmedelstillsatser som ingår i andra livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer eller livsmedelsaromer kan vara tillåtna enligt överföringsprincipen, se artikel 18, punkt 1 b, i tillsatsförordningen.

Enligt artikel 18, punkt 1 c, får en livsmedelstillsats även förekomma i en livsmedelsingrediens som endast är avsedd att användas i ett specifikt sammansatt livsmedel. Förutsättningen är att det sammansatta livsmedlet uppfyller kraven i tillsatsförordningen.

Exempel

Ett färgämne som inte är tillåtet att använda i socker kan vara tillåtet om sockret endast ska användas vid tillverkning av godis för vilket färgämnet är tillåtet.

Undantag från överföringsprincipen

Det finns undantag då överföringsprincipen inte får tillämpas, till exempel för modersmjölksersättning och barnmat, se artikel 18 punkt 2 i tillsatsförordningen. Se även tabell 1 och 2 i tillsatsförordningens bilaga II del A.

Hur ska tillsatser anges i märkningen?

Det är i artikel 18-22 i förordning (EU) nr 1169/2011 om livsmedelsinformation-informationsförordningen-som reglerar hur tillsatser ska anges i ingredeinsförteckningen när de ingår i andra livsmedel. 

Exempel
Antioxidationsmedel askorbinsyra eller Antioxidationsmedel E 300

Kategorinamnen är listade i informationsförordningens bilaga VII, del C. 
De specifika beteckningarna och E-numren framgår av tillsatsförordningen och av specifikationerna för identitet och renhet för livsmedelstillsatser.

Det är livsmedelsföretagarens ansvar att ange rätt funktion för de tillsatser han eller hon väljer att använda i sin produkt. Om tillsatsen har flera kategorinamn är det kategorinamnet som bäst beskriver tillsatsens funktion i det aktuella livsmedlet som ska användas.

Modifierad stärkelse

För modifierad stärkelse krävs varken uppgift om specifik beteckning eller E-nummer, men de får anges frivilligt. Om annat kategorinamn, än modifierad stärkelse, bättre beskriver funktionen i det aktuella livsmedlet får detta användas istället, till exempel "förtjockningsmedel", kompletterat med specifik beteckning eller E-nummer. Beteckningen modifierad stärkelse ska dock alltid kompletteras med en uppgift om vilken växtart den framställs från, när denna ingrediens kan innehålla gluten.

Förpackningsgaser

Förpackningsgaser klassas om livsmedelstillsatser men behöver inte anges i ingrediensförteckningen på samma sätt som övriga tillsatser med kategorinamn följt av E-nr eller specifik beteckning. Hur dessa ska anges framgår av bilaga III, punkt 1 i informationsförordningen.

Tillsatser från allergener

Tillsatser som härrör från någon av de ingredienser som anges i listan över allergener, bilaga II till informationsförordningen, ska kompletteras med uppgift om sitt ursprung i den allergenen. Se artikel 21 i informationsförordningen.

Från och med den 13 december 2014 ska allergener eller ämnen som kan orsaka överkänslighetsreaktion framhävas i ingrediensförteckningen, exempelvis med annat typsnitt, stil eller bakgrundsfärg.

Exempel
Om emulgeringsmedlet lecitin används i ett livsmedel och lecitinet har framställts från sojabönor kan märkningen se ut så här:

Ingredienser:........., emulgeringsmedel sojalecitin, .........

eller

Ingredeienser:........., emulgeringsmedel E 322 (från soja),........

Särskilt om sötningsmedel

Uppgiften "innehåller sötningsmedel" ska anges i närheten av livsmedlets beteckning när ett livsmedel innehåller sötningsmedel. Innehåller en produkt både tillsatt socker och sötningsmedel ska uppgiften "innehåller socker och sötningsmedel" finnas i närheten av beteckningen. Detta framgår av bilaga III i inforamtionsförordningen. I dessa regler framgår även krav på särskild märkning när sötningsmedlet aspartam och sockeralkoholer används.

Märkning av tillsatser som följt med genom den så kallade överföringsprincipen

En sammansatt ingrediens är en ingrediens som i sin tur innehåller flera ingredienser. Om en tillsats ingår i en sammansatt ingrediens som används för att producera ett livsmedel, hamnar tillsatsen i livsmedlet genom så kallad överföringsprincip ("carry over"). Alla ingredienser, även tillsatser, som ingår i ett livsmedel ska anges i ingrediensförteckningen. Det finns dock ett undantag för tillsatser som förekommer på grund av överföringsprincipen och som inte har någon teknisk funktion i livsmedlet. Då behöver de inte anges i livsmedlets ingrediensförteckning, såvida de inte utvunnits ur någon allergen som listas i informationsförordningens bilaga II. Tillsatser som utvunnits ur dessa allergener samt den allergen de utvunnits från ska alltid anges, oavsett om de har teknisk funktion eller inte.

Exempel

I salt används ett klumpförebyggande medel för att saltet inte ska klumpa sig. Saltet används sedan i en köttgryta. Det klumpförebyggande medlet har sannolikt ingen effekt i köttgrytan och behöver därför inte anges.

Om tillsatsen som överförs däremot har en teknisk funktion i det färdiga livsmedlet så ska den deklareras.

Övrig information om livsmedelstillsatser

Mer information om tillsatser, som främst riktar sig till konsumenter, finns via länk nedan. Här finns även en konsumentinriktad faktabok, "Tillsatser i livsmedel-en faktabok", om tillsatser att ladda ner som pdf samt Livsmedelverkets E-nummernyckel. Trycksakerna går även att beställa från Livsmedelverkets webbutik.

E-nummernyckel

Som information för konsumenterna har Livsmedelsverket har tagit fram en E-nummernyckel där alla E-nummer med vedertagna namn radas upp, dels i E-nummerordning och dels inom de funktionsgrupper de tillhör. Att en tillsats finns med i E-nummernyckeln innebär inte att den är godkänd i alla livsmedel. I tillsatsförordningens bilaga II och III, anges vilka tillsatser som är godkända i specifika livsmedel eller livsmedelskategorier.

Senast granskad 2016-01-08