PFAS - Per- och polyfluorerade alkylsubstanser

Vattenkran

PFAS är ett samlingsnamn för en grupp industriellt framställda kemikalier som har många användningsområden. PFAS finns i miljön och har förorenat dricksvatten och mat.

Vad är PFAS?

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för en stor grupp ämnen. De förekommer inte naturligt, utan började framställas i mitten av 1900-talet. Det finns många olika PFAS-ämnen. De mest kända substanserna kallas PFOS och PFOA.

Var finns PFAS?

På grund av att de flesta PFAS-ämnen är svåra att bryta ner finns de överallt i miljön. Vi får i oss mest PFAS via mat och dricksvatten men det kan också ske via inomhusluft, damm och konsumentprodukter som innehåller PFAS. På platser där dricksvattnet har förorenats av PFAS, till exempel från brandövningsplatser, kan dricksvattnet stå för en större del av det PFAS man får i sig.

PFAS används i en mängd olika produkter på grund av dess unika egenskaper av att både vara vatten- och oljeavvisande och tåla höga temperaturer. PFAS finns bland annat i impregneringsmedel, rengöringsmedel (till exempel golvpolish) och i brandskum. PFAS används också i kemikalie-, verkstads- och elektronikindustrin. Både produktion och användning av PFAS har bidragit till att dessa ämnen läckt ut i miljön och därmed hamnat i våra livsmedel.

Finns det risker med PFAS?

De mängder av PFAS vi vanligtvis får i oss via mat och dricksvatten orsakar inte akuta hälsoproblem, men vissa PFAS-ämnen lagras länge i kroppen. Om man får i sig PFAS under lång tid skulle det kunna påverka hälsan. Därför är det viktigt att få i sig så lite som möjligt av dessa ämnen, framförallt innan man får barn.

Foster, spädbarn och barn är troligen extra känsliga för PFAS. Ämnena förs över till foster via moderkakan och till ammade spädbarn via modersmjölken. Studier har visat att PFAS-ämnen kan påverka immunförsvaret, födelsevikten, kolesterolhalten i blodet och leverenzymer.

PFAS i mat och dricksvatten

PFAS som släpps ut i miljön kan till slut hamna i mat och dricksvatten, eftersom de i princip inte kan brytas ner. I mat är det framför allt PFOS och PFOA som finns i störst mängd.

Livsmedelsverket gör med jämna mellanrum så kallade matkorgsundersökningar. Genom att analysera vanliga livsmedel kan man få reda på hur mycket näringsämnen och oönskade ämnen som finns i maten. Dessa undersökningar har visat att det inte finns höga halter PFAS i den mat som finns i svenska butiker.

Sjöar och vattendrag och även grundvatten i marken som ligger i områden där det finns eller har funnits brandövningsplatser kan bli förorenade av PFAS. Samma sak gäller platser där räddningstjänsten släckt bränder med skum som innehåller PFAS. 

För att minska mängden PFAS vi får i oss finns det ett nationellt gränsvärde för PFAS i dricksvatten. Från 1 januari 2023 finns också gemensamma gränsvärden inom EU för vissa PFAS i animaliska livsmedel.  Gränsvärdena gäller bland annat ägg, kött, fisk, kräftdjur och musslor. Gränsvärdena kommer så småningom att utökas till flera kategorier av livsmedel. Syftet med gränsvärdena är att man både ska kunna äta mat och dricka vatten utan risk för hälsan under hela livet - även om de innehåller PFAS.

Vad gör myndigheterna?

Fördjupning

Det finns flera tusen olika PFAS-ämnen och två av de mest kända substanserna kallas PFOS och PFOA. Dessa två ämnen ingår i gruppen perfluorerade alkylsyror (PFAA) som består av en fluorerad hydrofob alkylkedja av varierande längd (oftast C4 till C16) med en hydrofil grupp i slutet av kedjan.

PFOS tillhör perfluoroalkylsulfonsyrorna (PFSA) och PFOA tillhör perfluoralkylkarboxylsyrorna (PFCA).

 

Strukturformel för PFOS

Strukturformel för PFOA

PFAS tål höga temperaturer och har förmågan att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. Därför används ämnena mycket och finns i många produkter. PFAS finns bland annat i impregneringsmedel för papper, textilier och heltäckningsmattor och i rengöringsmedel (till exempel golvpolish). PFAS används också i kemi-, verkstads- och elektronikindustrin.

Brandsläckningsskum är ett användningsområde för PFAS som fått mycket uppmärksamhet. Mellan 1985 till 2003 använde bland andra Försvarsmakten brandsläckningsskum som innehöll PFOS. Under 2000-talet kom insikten om PFAS stora spridning i miljön.

Hälsoeffekter

I djurstudier har man sett att exponering för PFAS kan påverka både vuxna djur och avkomman som exponerats under dräktighet eller diperiod hos gnagare. Känsliga effekter är bland annat påverkan på immunsystemet, hjärnans utveckling och förändrad levervikt. Även hanliga reproduktionsorgan och könshormonnivåer kan påverkas, liksom utvecklingen av bröstkörteln och påverkan på sköldkörtelhormoner.

Epidemiologiska studier på människa tyder på att exponering för PFAS påverkar antikroppssvaret i serum negativt efter vaccination mot bland annat difteri och stelkramp hos barn, vilket är den mest känsliga effekten som har observerats hos människa.

I studier på människa har man även sett samband mellan exponering för PFAS och ökade serumnivåer av kolesterol och mellan exponering för PFAS och ökade serumnivåer i leverenzym (ALT). Däremot har studierna inte sett någon ökning av diabetes, fetma eller metaboliskt syndrom.

Studier på människor visar även på samband mellan fosterexponering för PFOS och PFOA och sänkt födelsevikt. Det finns en viss osäkerhet runt den kliniska relevansen av dessa fynd, eftersom en koppling till låg födelsevikt (definierad som vikt <2500 g) inte har rapporterats.

Enligt Efsa finns inte tillräckligt stöd för att PFOS och PFOA skulle vara cancerframkallande för människa. Detta gäller både studier som utförts på yrkesmässigt utsatta individer och bland dem som utsätts för bakgrundsnivåer. WHOs cancerforskningsorgan IARC (International Agency for Research on Cancer) har gjort en annan bedömning 2023 och klassificerade PFOA som cancerframkallande för människa (grupp 1) och PFOS som möjligen cancerframkallande (grupp 2B). 

Efsa har tidigare gjort en riskvärdering av PFOS och PFOA och 2008 fastställdes ett så kallat tolerabelt dagligt intag (TDI) utifrån djurstudier på 150 ng/kg kroppsvikt och dag för PFOS och 1500 ng/kg kroppsvikt och dag för PFOA. Det motsvarar den mängd som en människa kan få i sig varje dag under hela livet av dessa ämnen utan att riskera någon påverkan på hälsan.

Under de senaste åren har Efsa arbetat med en uppdaterad riskvärdering av PFAS-ämnen i flera steg. I den senaste utvärderingen från 2020 anges ett gemensamt TVI (tolerabelt veckointag) för fyra olika PFAS; PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS. I denna utvärdering utgår man från att dessa PFAS har liknande egenskaper och är lika toxiska.

I utvärderingen anges ett sammanlagt TVI på 4,4 ng/kg kroppsvikt och vecka (detta motsvarar ett TDI på 0,63 ng/kg kroppsvikt och dag). Detta TVI baseras på epidemiologiska studier och effekter på immunförsvaret. TVI-värdet är den exponeringsnivå man bör hålla sig under utslaget på hela livet. Ett överskridande av TVI under foster- och amningsperioden menar Efsa är inräknat i exponeringsberäkningen över hela livet och TVI är därför inte relevant för spädbarn. Att foster och det ammande barnet exponeras för PFAS över TVI tas det alltså hänsyn till i de beräkningar som gjorts för hur mycket människan tolererar över en livstid.

Hur mycket får vi i oss?

De allra flesta i Sverige får i sig mest PFAS från maten och inomhusmiljön. Men i områden där dricksvattnet har förorenats av PFAS, till exempel brandövningsplatser, kan det svara för en större del av det man får i sig.

Efsa har gjort intagsberäkningar för att bedöma exponeringen för PFAS i den europeiska befolkningen för PFAS4 (PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS). Dessa fyra PFAS beräknas bidra med ca 46 % av de PFAS vi får i oss och är också de PFAS som är mest förekommande i serum. Andra PFAS som bidrar till exponeringen är bland annat PFBA och PFHxA.

För ungdomar och vuxna varierar medelexponeringen från livsmedel i den europeiska befolkningen mellan 3 och 22 ng/kg kroppsvikt och vecka. Högexponerade (95:e percentilen) varierar mellan 9 och 70 ng/kg kroppsvikt och vecka. Barn har ungefär dubbelt så hög exponering som ungdomar och vuxna. De livsmedel som bidrar mest till PFAS-exponeringen är dricksvatten, fisk, frukt och ägg enligt Efsa.

Intagsberäkningar utifrån Livsmedelsverkets matvaneundersökningar och haltdata för PFAS från Livsmedelsverkets matkorgsundersökningar visar att de fyra PFAS som nämns ovan står för ungefär hälften av den PFAS vi får i oss via maten, men att även PFOSA ger ett stort bidrag till den totala PFAS-exponeringen. Enligt våra beräkningar är fisk den största källan till PFAS från mat. För barn (upp till 12 år) varierar medianexponeringen för PFAS4 mellan 3 och 4  ng/kg kroppsvikt och vecka. Hos vuxna är exponeringen lägre, median  2 ng/kg kroppsvikt och vecka.

Senast granskad 2024-03-01