Genmodifierad mat, GMO

Genteknik är en omdiskuterad teknik. Inom EU ställs därför hårda krav på märkning för att man som konsument ska kunna veta om en vara innehåller eller framställts av genmodifierade organismer - GMO. På den här sidan kan du läsa mer om genetiskt modiferad mat.

I alla tider har människan försökt förbättra sina kulturväxter genom att förändra växternas arvsmassa – gener. Detta har skett med hjälp av olika korsnings- och förädlingsmetoder.

Utvecklingen inom gentekniken har skapat nya möjligheter att tillföra grödor och livsmedel egenskaper som inte går med traditionellt förädlingsarbete.

Användning av GMO

En vanlig användning av tekniken är till exempel att gener från en jordbakterie förs över till växter för att växterna ska klara insektsangrepp. Fördelen med detta är odlaren inte behöver använda bekämpningsmedel mot insekter som när man odlar vanliga - konventionella - växter.

Ett annat exempel är att man bygger in motståndkraft mot sjukdomen brunröta i potatis och på så sätt minskat behovet av bekämpningsmedel. Den potatisen finns dock inte för odling inom EU.

Genteknik används också för att ta fram grödor med bättre näringsinnehåll. På så sätt har man fått fram raps med bättre oljesammansättning och ris som innehåller mer A-vitamin.

Genteknik kan även användas när man framställer exempelvis vitaminer, aminosyror och enzymer som sedan används i livsmedelsindustrin.

Genetiskt modifierade livsmedel

De största genetiskt modifierade grödorna i världen är soja, majs, raps och bomull.

I EU finns några genetiskt modifierade växtsorter som är godkända för användning inom livsmedelsproduktion, till exempel soja, majs, raps och sockerbeta. I Europa odlas genetiskt modifierade majs i Frankrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien, Tjeckien och Tyskland. Sammanlagt finns knappt hundra produkter som innehåller ingredienser från godkända genetiskt modifierade växter i EU. I Sverige finns bara ett fåtal produkter på marknaden

Finns det risker med GMO?

EU har mycket hårda lagar kring genetiskt modifierade organismer, GMO. Det ska garantera att endast säkra genetiskt modifierade livsmedel släpps ut på marknaden. Innan ett livsmedel godkänns gör Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, Efsa, en riskbedömning av det.

För att till exempel genetiskt modifierad majs ska godkännas måste experterna bedöma att den är lika säker att äta som annan majs. Efsa har också bedömt att det är säkert att äta honung med pollen från GMO.

Varje genetiskt modifierad växt bedöms också ur miljösynpunkt, till exempel om den kan bli ett besvärligt ogräs eller få andra negativa konsekvenser för miljön, innan den godkänns. I Sverige är det Jordbruksverket som ansvarar för den bedömningen.

Konsumenter kan lämna synpunkter

När Efsa är klar med sitt utlåtande publiceras detta på EU-kommissionens webbplats. Därefter har vem som helst möjlighet att inom 30 dagar lämna synpunkter på Efsas utlåtande.

Synpunkterna skickas direkt till EU-kommissionen. Även om formuläret är på engelska går det bra att skriva sina synpunkter på svenska. 

Märkning

EU-lagstiftningen ställer hårda krav på märkning av genmodifierade organismer, GMO. Syftet är att man som konsument, genom tydlig märkning, ska ha möjlighet att göra ett medvetet val mellan genetiskt modifierade livsmedel och konventionella livsmedel.

Alla livsmedel som består av, innehåller eller har framställts av GMO ska märkas. På ett livsmedel kan det till exempel stå ”framställd av genetiskt modifierad soja”.

Livsmedel som framställts av genetiskt modifierade råvaror, till exempel rapsolja gjord på genmodifierad raps och socker av genmodifierad sockerbeta, märkas. Det gäller även om de genom olika processer inte längre innehåller DNA från GMO.

Tillverkaren ansvarar för att innehåll av GMO i produkter märks på ett riktigt sätt. Varje företagare har ansvar för att informera nästa led i handelskedjan om livsmedlet innehåller GMO. Det är nödvändigt för att livsmedlet ska kunna spåras tillbaka genom hela livsmedelskedjan

Undantag från märkning

Enzymer, aminosyror och vitaminer framställda av så kallade genetiskt modifierade mikroorganismer, GMM, och där inget sådant material finns i slutprodukten, behöver inte märkas.

Livsmedel som av tekniska skäl tillförts små mängder GMO oavsiktligt behöver inte märkas. Vanlig majs som mals i en kvarn där det också har malts genetiskt modifierad majs kan till exempel oavsiktligt tillföras små mängder GMO från den genetiskt modifierade majsen. Högst 0,9 procent av råvaran får vara GMO, utan att produkten behöver märkas. En förutsättning är att den GMO som oavsiktligt hamnat i produkten är riskbedömd och godkänd.

Kött, mjölk och ägg från djur som har utfodrats med genetiskt modifierat foder är inte genetiskt modifierade produkter och behöver därför inte märkas. För närvarande finns det inte något GMO-foder i Sverige.

En Icke-godkänd GMO får aldrig förekomma i ett livsmedel.

Märkning utanför EU

I USA behöver inte genetiskt modifierade livsmedel märkas. Däremot riskbedöms och godkänns livsmedlen innan de släpps ut på marknaden. De amerikanska myndigheterna menar att om ett livsmedel bedöms vara ofarlig för människors hälsa, så behöver den inte märkas.

Finns det en lista över GMO-produkter som får säljas?

På EU:s webbplats finns en lista över godkända genetiskt modifierade råvaror som får användas till livsmedel och foder.

Däremot finns det ingen lista över de förädlade livsmedel som är framställda av dessa råvaror eftersom en sådan lista är nästintill omöjlig att ta fram. Om ett genetiskt modifierat livsmedel blir godkänt i ett EU-land får det enligt reglerna säljas i hela EU.

Senast granskad 2016-11-18