Offentlig livsmedelskontroll

Livsmedelsinspektör

Kontrollen av livsmedel och livsmedelsföretag omfattar hela kedjan från producent till konsument.

Syftet med i livsmedelslagstiftningen är att skydda människors och djurs hälsa och värna om konsumenternas intressen. Lagstiftningen omfattar alla led i livsmedelskedjan – från råvaruproduktion, jakt och fiske, till tillverkning, import, transport, försäljning och servering till konsumenter - och omfattar både de som vill sätta livsmedel på marknaden och myndigheterna som har till uppgift att kontrollera att bestämmelserna följs.

Den som vill sätta livsmedel på marknaden ansvarar också för att livsmedlen är säkra och rätt märkta. Det är alltså det företag – stort eller litet – eller den organisation som producerar, transporterar eller säljer mat som också ansvarar för att konsumenten får rätt information om maten och inte blir sjuk av den. Ansvaret gäller även den som förmedlar mat via internet, till exempel genom försäljning från en nätbutik.

Grunden för reglerna i lagstiftningen är att konsumenten inte ska behöva riskera att bli sjuk för att maten innehåller farliga bakterier, främmande ämnen och föremål eller saknar information om allergiframkallande ämnen. Konsumenten ska inte heller bli vilseledd eller lurad av märkningen, presentation eller information om maten.

Livsmedelslagstiftningen är gemensam för hela EU men kompletteras i vissa fall med nationella bestämmelser.

Vad är offentlig kontroll?

Livsmedelsföretag och livsmedel kontrolleras regelbundet. Kontrollen ska vara riskbaserad, ändamålsenlig och likvärdig för alla företag och organisationer.

Myndigheterna kontrollerar att företagen är medvetna om eventuella faror när de producerar, serverar eller distribuerar mat och dricksvatten, att de följer bestämmelserna i lagstiftningen och att de har goda rutiner för att tillverka säker och rättmärkt mat. Kontrollen ska också ge effekt, genom att brister uppräckts och företagen rättar till bristerna. Resultaten från den offentliga kontrollen redovisas varje år i olika rapporter.

Företag måste åtgärda fel

Om ett företag inte uppfyller lagstiftningens krav, och inte självmant rättar till felet, ska myndigheten ta till de åtgärder som behövs för att företagaren ska rätta till felet. Exempel på åtgärder som myndigheten kan fatta beslut om är att felet måste vara avhjälpt inom en viss tid, förbjuda försäljning av livsmedlet eller besluta att verksamheten måste upphöra eller hållas stängd tills felet är åtgärdat, eller att återkalla godkännandet för verksamheten.

Kontroll av livsmedel

Kontrollen av enskilda livsmedel kan bland annat omfatta kontroll av märkningen, till exempel informationen om innehållet av allergener eller om hälsopåståenden. Myndigheterna kan också ta prover för att kontroller om livsmedlet innehåller sjukdomsframkallande bakterier, virus, parasiter och främmande ämnen eller för att kontrollera att producenten inte har fuskat eller förfalskat livsmedlet. 

Livsmedelsverket ansvar även för ett antal nationella provtagningsprogram för kontroll av livsmedel.

Vem ansvarar för kontrollen?

Ansvaret för livsmedelskontrollen delas mellan kommuner, länsstyrelser och Livsmedelsverket.

Kommunerna kontrollerar restauranger, caféer och butiker inklusive internetbutiker, storhushåll, till exempel skolkök och sjukhuskök samt grossister och transportörer av livsmedel. Kommunerna kontrollerar även alla kommunala vattenverk.

Länsstyrelserna ansvarar för kontrollen av primärproducenter. Det handlar främst om kontroll av enskilda jordbruk men också kontroll av fiskodlingar och musselodlingar, fiskare, jägare och bärplockare.

Livsmedelsverket kontrollerar större livsmedelsindustrier, äggpackerier och mejerier, fiskproduktanläggningar, dryckestillverkare och livsmedelshanteringen på tåg och flyg, med mera. Livsmedelsverket kontrollerar även alla slakterier och vilthanteringsanläggningar.

Uppdelning av livsmedelsföretag mellan kontrollmyndigheter

Ansvaret för att kontrollera livsmedel delas mellan Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna.

Sverige har så kallat kommunalt självstyre. Det betyder att kommunerna är egna, fristående myndigheter som själva planerar sin verksamhet. En av Livsmedelsverkets uppgifter är att leda och samordna livsmedelskontrollen i Sverige.

I nationella planen för kontroll i livsmedelskedjan finns en bra beskrivning för den som vill läsa mer. Livsmedelsverket tillhandahåller vägledningar, utbildningar, gemensamma projekt och annan information riktade till konsumenter, företag och kontrollpersonal.

Även länsstyrelserna har ett ansvar att på regional nivå stödja kommunerna. Kommunernas beslut kan överprövas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen har också till uppgift att kontrollera hur kommunerna utför sin kontroll. Om det finns brister i en kommun kan Livsmedelverket förelägga kommunen att åtgärda bristerna.

Länsstyrelser

Länsstyrelsen kontrollerar primärproduktionen, till exempel uppfödning av slaktdjur och odling av grönsaker och bär.

Kommunala kontrollmyndigheter

Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder kontrollerar restauranger, butiker och andra livsmedelsaktörer som inte faller under Länsstyrelsen eller Livsmedelsverkets ansvar.

Livsmedelsverket

Livsmedelsverket kontrollerar nästan alla anläggningar där animaliska livsmedel hanteras och levereras till andra livsmedelsföretag. Det handlar om:

  • slakterier, vilthanteringsanläggningar, styckningsanläggningar
  • anläggningar som tillverkar köttberedningar eller köttprodukter, mjölk-, fisk och äggprodukter samt äggpackerier.

Förutom dessa anläggningar kontrollerar även Livsmedelsverket

  • tåg och flyg
  • vin och spritanläggningar
  • samt några andra större livsmedelsproduktionsanläggningar.

Totalt kontrollerar Livsmedelsverket 1300 anläggningar. En del anläggningar i Stockholm och Göteborg som tillverkar livsmedlen i anläggningar som beskrivs ovan kontrolleras av de kommunala kontrollmyndigheterna.

Livsmedelsverket ansvarar även för gränskontrollen för produkter som ska kontrolleras vid EU-gränsen.

Hur styrs kontrollen?

Sverige har så kallat kommunalt självstyre. Det betyder att kommunerna är egna, fristående myndigheter som själva planerar sin verksamhet. På motsvarande sätt är länsstyrelserna också självständiga myndigheter som ansvarar för den egna planeringen av kontrollen. En av Livsmedelsverkets uppgifter är att leda och samordna livsmedelskontrollen i Sverige.

Även länsstyrelserna har ett ansvar att på regional nivå stödja kommunerna. Kommunernas beslut kan överprövas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen har också till uppgift att kontrollera hur kommunerna utför sin kontroll. Om det finns brister i en kommun kan Livsmedelverket förelägga kommunen att åtgärda bristerna.

I Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan beskrivs närmare principerna för den riskbaserade kontrollen, hur kontrollen ska planeras, genomföras och följas upp och utvecklas. Planen beskriver också hur myndigheterna samarbetar för att utveckla kontrollen. I planen finns även nationella mål och fokusområden för kontrollen i hela landet under de närmaste åren.

Hur blir kontrollen likvärdig?

För att göra kontrollen likvärdig över hela landet och för att företagen ska få hjälp att förstå lagstiftningen erbjuder Livsmedelsverket vägledningar, kontrollhandböcker, utbildningar, gemensamma, nationella projekt och annan information riktade till kontrollpersonal och företag.

Livsmedelsverket granskar också kommunernas och länsstyrelsernas livsmedelskontroll regelbundet och för att kontrollera att de följer lagstiftningen och att kontrollen är effektiv, det vill säga att myndigheterna upptäcker brister och ser till att företagen rättar till dem. Även länsstyrelserna granskar om kommunerna i länet följer lagstiftningen.

EU:s revisorer granskar i sin tur att Sverige följer den gemensamma livsmedelslagstiftningen inom hela EU, hur kontrollen är organiserad i Sverige, hur den fungerar och vilka mål myndigheterna har för den offentliga kontrollen­.

Senast granskad 2015-12-02