Foder

Foder

Syftet med kontrollen är att säkerställa att foder som produceras, säljs och används ska vara säkert för både människor, djur och vår miljö.

Jordbruksverket ansvarar övergripande för råd, stöd och vägledning och de operativa kontrollmyndigheterna ansvarar för kontrollen.

Myndighet Ansvarsområde
Näringsdepartementet  
Jordbruksverket

Avdelningen för djurskydd och hälsa ger råd, stöd och vägledning samt ansvarar för offentlig kontroll av tillverkning, import och hantering av foder hos foderindustrin det vill säga andra foderföretagare än primärproducenter.

Avdelningen för gemensamma kontrollsystem utför offentlig kontroll av foder hos foderindustrin, importörer och distributörer, inklusive transportörer, samt lager och butiker som hanterar foder till livsmedelsproducerande djur inklusive häst.

Länsstyrelsen

Länsstyrelserna ansvarar för offentlig kontroll av foder hos primärproducenterna.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) SVA är riskvärderare på foderområdet.

 

Planering av kontrollen

Hur kontrollerna ska planeras och genomföras styrs både av EU-lagstiftningen och av nationell lagstiftning. Myndigheterna bör årligen ta fram en plan för kontrollverksamheten. Planen beskriver vad som följas upp under verksamhetsåret. Planen ska utgå från lagstiftningen, från de gemensamma nationella målen och från mål som myndigheterna själva har satt upp.

Dokumenterade tillvägagångssätt bidrar till enhetlig kontroll

En offentlig kontroll bör utföras med hjälp av framtagna vägledningar, checklistor och resultat från tidigare genomförda kontroller.

För foderindustrin, undantaget primärproducenterna,  riskklassificeras anläggningarna utifrån verksamhet men även hanterad kvantitet foder. Klassificeringen grundas på den risk- och erfarenhetsmodell som finns i Statens Jordbruksverks föreskrifter om allmänna råd om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter (SJVFS 2007:21). Foderanläggningar delas in i tio riskklasser (1–10) beroende på vilken verksamhet anläggningen har. Erfarenhetsmodellen består av sju klasser, AAA-E där AAA är den högsta klassen. Anläggningar med högst risk placeras i 1E och de med lägst risk i 10AAA.

Urvalet av foderföretag som inte är primärproducenter görs efter den risk- och erfarenhetsmodell som framgår av SJVFS 2007:21. Utöver vägledningen "Jordbruksverkets offentliga kontroll av foderanläggningar som tillhör foderleverantörer" finns en årlig riskanalysrapport som stöd till kontroll-myndigheten. Rapporten "Analys av risker i foder till stöd för kontroll hos foderleverantörer" uppdateras årligen efter samarbete mellan Jordbruksverket, SVA och Livsmedelsverket.

Klassning av livsmedelsföretag och foderföretag inom primärproduktionen, prioritering och urval av kontrollobjekt - Vägledning - Livsmedelsverket

Genomförande, kontrollmetoder
och kontrollfrekvens

I vägledningarna beskrivs i detalj hur den offentliga kontrollen bör utföras och vilka lämpliga kontrollmetoder och kontrolltekniker som bör användas.

Kontakt med sakkunniga på Jordbruksverket och SVA kan behöva tas om kontrollanten upptäcker allvarliga avvikelser i verksamheten där vägledningen inte ger tillräckligt stöd för bedömning av risken.

Kontrollanten går igenom noteringar och resultat från tidigare kontroller och ska även ta hänsyn till resultatet av den riskvärderingsprocess som för både primärproduktion samt foderindustrin (andra än primärproducenter) framgår av respektive vägledning. Kontrollanten ska även förbereda om provtagning ska utföras på foderanläggningen. Vid kontroller hos foderindustrin sker provtagning enligt en årlig provtagningsplan som utarbetas utifrån den årliga riskvärderingen. För primärproducenter tillämpas provtagning när det bedöms relevant utifrån den riskvärdering som finns i vägledningen, riskklassificeringsrapporten samt resultat från tidigare genomförda kontroller.

Hantering av resultat och avvikelser

Resultat från kontrollen dokumenteras i en kontrollrapport och delges kontrollobjektet.

Om avvikelser upptäcks vid kontrollen ska företaget lämna en skriftlig bekräftelse på att bristerna är åtgärdade eller lämna in en åtgärdsplan som anger vad man avser göra för att åtgärda bristerna och när det ska vara gjort. Detta följs sedan upp vid kommande ordinarie kontroll eller genom en extra offentlig kontroll.

Om allvarliga eller upprepade avvikelser upptäcks kan företaget föreläggas att åtgärda bristerna. Ett föreläggande kan även förenas med vite. Om det anses vara en stor risk för smittspridning kan även särskilda ingripanden som omhändertagande eller destruktion av produkter ske. Kan inte verksam-hetsutövaren åtgärda bristerna kan rättelse göras på dennes bekostnad. Kontrollmyndigheten kan även åtalsanmäla eller dra tillbaka ett godkännande eller en registrering av anläggningen.

Uppföljning, utvärdering och ständiga förbättringar

Varje myndighet ansvarar för att ha ett eget system och rutiner för uppföljning. Det omfattar både uppföljning av att planerade kontroller har utförts, att kontrollerna har skett enligt dokumenterade rutiner och att kontrollen är riskbaserad, ändamålsenlig och ger avsedd effekt.

Kontrollresultaten återrapporteras årligen till Jordbruksverket som analyserar och utvärderar trender som ett led i rapporteringen till den årliga rapporten samt för planeringen av kommande års kontroll. Myndigheterna redovisar också en bedömning av måluppfyllelsen av de operativa målen i den nationella kontrollplanen. Redovisningen ska även inkludera en kortfattad analys av graden av måluppfyllelse för kontrollområdet. Kontrollresultaten sammanställs, analyseras, utvärderas och redovisas i Årliga rapporten.

Senast granskad 2018-09-03