Grundläggande krav på kontrollmyndigheter

För att vi myndigheter ska kunna genomföra kontroller i livsmedelskedjan på ett verkningsfullt och lämpligt sätt måste ett antal grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. Det måste finnas stöd, styrning och uppföljning samt tillräckliga resurser, som finansiering, tid och kompetens. I EU-lagstiftningen finns också specifika krav på kontrollmyndigheterna, så kallade verksamhetskriterier.

Allmänna skyldigheter – grundläggande krav på kontrollmyndigheter

Kraven handlar om att

myndigheterna har juridiska befogenheter att utföra kontroller och vidta nödvändiga åtgärder och att det inte finns några intressekonflikter för den personal som utför kontrollen.
det finns lämpliga utrymmen och utrustning för att utföra kontrollerna.
det finns tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik.
det finns dokumenterade rutiner så att kontrollerna kan utföras med opartiskhet, kvalitet och enhetlighet.
kontrollen ska vara verkningsfull och lämplig. Ett grundläggande krav för det är att det finns tillräcklig finansiering.
myndigheten har tillräckligt stor personalstyrka med rätt kompetens.
det finns beredskapsplaner och att myndigheterna har beredskap att agera i nödsituationer.

Myndigheterna ska också utföra interna revisioner eller låta utföra revisioner och vidta åtgärder för att förbättra kontrollen när det behövs. Grundprinciperna för hur myndigheterna uppfyller de allmänna skyldigheterna beskrivs nedan.

Myndigheternas befogenheter och ansvar

Den rättsliga grunden för myndigheterna att bedriva offentlig kontroll, deras ansvar och befogenheter regleras både i EU-lagstiftningen och i svensk lagstiftning.

Lokaler och utrustning

Myndigheterna ansvarar för att ha lämpliga lokaler och utrustning för sin kontrollverksamhet. Vanlig utrustning är fordon för transport av kontrollpersonal, datorer, ärendehanteringssystem, termometrar och annan provtagningsutrustning, skyddskläder och kamera.

Provtagning och laboratoriekapacitet

Ibland är provtagning den enda eller den bästa metoden för att utföra kontroll. Provtagning kan också vara ett komplement till annan kontroll.

Myndigheterna ansvarar för att utse officiella laboratorier som ska analysera prover i den offentliga kontrollen. Om provtagningen är omfattande upphandlar myndigheten laboratorietjänsterna och avtal skrivs. Det behövs ingen upphandling för enstaka analyser eller för analyser som myndigheten själv utför vid sitt eget laboratorium, förutsatt att laboratoriet och analyserna i övrigt uppfyller kraven för offentlig kontroll.

IT-system för planering, uppföljning och rapportering

En förutsättning för att genomföra riskbaserade kontroller är att myndigheterna har aktuella register över alla verksamhetsutövare och lämpliga IT-system för att dokumentera och följa upp genomförda kontroller. Inom vissa områden finns gemensamma centrala databaser och rapporteringssystem.

Inom livsmedelsområdet ansvarar varje kontrollmyndighet för att upprätta register över livsmedelsanläggningar som är registrerade eller godkända hos myndigheten. Det finns inte något samlat register över samtliga livsmedelsanläggningar i Sverige. Undantag är listor över svenska anläggningar som är EU-godkända enligt förordning (EG) nr 853/2004, EU-godkända anläggningar för produktion av groddar, anläggningar som är godkända för export till länder som har särskilda exportkrav samt en lista över tillverkare av skyddade beteckningar. Dessa listor finns på Livsmedelsverkets webbplats. Länsstyrelserna har ett gemensamt IT-system för registrering av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen, planering, dokumentation, uppföljning och rapportering av kontrollresultat. Samtliga myndigheter rapporterar årligen information om utförda livsmedelskontroller i en nationell databas som Livsmedelsverket ansvarar för. Analysresultat från provtagningar rapporteras till en särskild databas hos Livsmedelsverket. Resultat från foderkontrollen rapporteras till Jordbruksverket.
Jordbruksverket har ett centralt register över foderleverantörer samt transportörer med flera som hanterar foder. Registret är publikt och finns på Jordbruksverkets webbplats. För planering, genomförande och rapportering av kontroller hos foderleverantörer finns ett IT-baserat handläggarstöd.
Djurskyddskontrollregistret, en nationell databas för djurskyddskontrollen, förvaltas av Jordbruksverket. Bestämmelser om registret finns i lag (2009:619) om djurskyddskontrollregister och förordning (2009:620) om djurskyddskontrollregister.
Inom djurhälsområdet ska det enligt EU-lagstiftningen finnas system för märkning, journalföring och rapportering, kraven varierar mellan olika djurarter. Jordbruksverket ansvarar för register över anläggningar där landlevande djur hålls och avelsmaterial hanteras. Jordbruksverket ansvarar även för register över individ och förflyttningsregister för nötkreatur samt förflyttningsregister över får, getter och grisar. Jordbruksverket har också ansvar för register över hästindivider samt över platser var dessa hålls under mer än 30 dagar.
För registrering av företag och dokumentation av kontroller inom växtskyddsområdet finns flera register som Jordbruksverket ansvarar för. Registren omfattar bland annat företag som odlar eller packar potatis, företag som producerar eller handlar med växter som ska vara försedda med växtpass och företag som handlar med varor som kräver sundhetsintyg eller sundhetscertifikat vid export.
Jordbruksverket har ett centralt register över de personer som har användningstillstånd för att sprida växtskyddsmedel i klass 1 och 2. De behöriga kontrollmyndigheterna kan beställa ett utdrag ur registren från Jordbruksverket :
vaxtskydd@jordbruksverket.se.
Kemikalieinspektionen har ett bekämpningsmedelsregister där alla växtskyddsmedel som är eller tidigare har varit godkända i Sverige ingår. Där finns bland annat information om godkända användningsområden och användningsvillkor. I bekämpningsmedelsregistret finns också alla företag som är innehavare eller ombud för godkända växtskyddsmedel i Sverige. Kemikalieinspektionen har dessutom ett produktregister där alla företag som tillverkar eller för in växtskyddsmedel till Sverige ska anmäla sin verksamhet.

Dokumenterade rutiner för enhetlig kontroll

Enhetlighet och kvalitet i kontrollen uppnås bland annat genom gemensamt arbetssätt och rutiner. Behovet av dokumenterade rutiner varierar mellan olika myndigheter, beroende på organisation, verksamhet och storlek. I EU-lagstiftningen finns särskilda krav på områden där myndigheterna ska ha dokumenterade rutiner. Det handlar bland annat om mål, personalens uppgifter, ansvar och skyldigheter, kontrollmetoder, provtagningsrutiner, åtgärder till följd av kontroll eller provtagning, beslut och annan verksamhet eller information som behövs för att kontrollen ska fungera effektivt.

För att kontrollerna ska genomföras på ett enhetligt sätt har Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen tagit fram vägledningar, kontrollhandböcker och annat stödjande material. Materialet vänder sig till kontrollmyndigheterna men finns även tillgängliga för företagen. Den enskilda kontrollmyndigheten kan också ha egna rutiner, vägledningar och instruktioner.

Det finns också särskilda webbplatser som vänder sig direkt till kontrollpersonal för att ge information, frågor och svar, stöd och vägledning; Livstecknet, som Livsmedelsverket ansvarar för, Ciceronen, för djurskydd och djurhälsa, Effektiv Näring för växtskyddsmedel, som Jordbruksverket ansvarar för samt Kemikalieinspektionens webbplats Tillsynswebben. Alla webbplatserna kräver särskild inloggning.

Finansiering av kontrollen

Livsmedelsverket och Jordbruksverket tar ut en årlig avgift för sina kontroller och avgiftens storlek fastställs i föreskrifter. Avgifter tas även ut för obligatorisk provtagning. Det gäller bland annat kontroll av salmonella på slakterier, läkemedelsrester i kött och mjölk, dioxin i fisk och kontroll av bekämpningsmedel i frukt och grönsaker. Inom djurskyddsområdet finns också vissa fasta avgifter som regleras i föreskrifter. När det gäller avgifter för kontroller som kommunerna utför bestämmer varje myndighet själv timavgiften. Det innebär att avgifterna kan skilja mellan olika kommuner. Kontrollavgifternas storlek varierar också beroende på kontrollbehovet. Under åren 2022-2024 skedde en övergång till obligatorisk efterhandsdebitering av avgifter för livsmedelskontroll. Avgifter tas även ut för registrering och godkännande av anläggningar, med undantag för anläggningar med primärproduktion.

Alla myndigheter tar ut en extra avgift när kontroller görs för att följa upp avvikelser som upptäckts vid ett tidigare kontrollbesök eller vid misstanke om att lagstiftningen inte följs. Vid uppföljande kontroller står verksamhetsutövaren för alla kostnader som kontrollen ger upphov till.

Personal och kompetensförsörjning

Vid myndighetens planering av sin kontrollverksamhet beräknas bland annat hur mycket kontrollpersonal som behövs, vilken kompetens som behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter och vilket utbildningsbehov personalen har. För den frivilliga kontrollen inom djurhälsoområdet ansvarar varje huvudman för att det finns tillräcklig personal och att personalen har rätt kunskaper.

Beredskapsplaner och beredskap att agera i nödsituationer

Alla myndigheter ska ha beredskapsplaner för krissituationer. Vid en kris fattas beslut på samma nivå och av samma myndighet som fattar beslut i vanliga fall. Beredskapsplanerna kan se olika ut för olika myndigheter. Inom vissa områden finns nationella beredskapsplaner.
Beredskapsplaner och ömsesidigt stöd