Portabel lärmiljö för nya attityder
Idéer som blir till prototyper som ger lärdomar som leder till nya idéer ... I Munkedals kommun fortsätter utvecklingshjulet att snurra med hållbara skolmåltider i sikte. I det fjärde konceptet paketerades tidigare lärdomar till nya experiment för att göra elever mer öppna för framtidens mat.
I Munkedals kommun ville man förändra synen på skolmåltiden som en paus i arbetet till att bli en resurs för lärande med sikte på hållbarhet. Som en av fyra deltagare i Livsmedelsverkets projekt Ett nytt recept för skolmåltider, finansierat av Vinnova, fick måltidsavdelningen och skolans medarbetare oväntade resurser att arbeta vidare på detta spår.
I projektgruppen arbetade måltidsavdelningen och skolan sida vid sida. De var övertygade om att delaktighet och lustfyllda upplevelser kring hälsosam och hållbar mat både kunde öka elevernas kunskaper och deras vilja att äta maten som serveras i skolmatsalen. För att åstadkomma detta måste skola och kök samarbeta. Måltiden och maten i sig var utan tvivel en resurs för lärande som borde utnyttjas bättre.
Inom projektet hade Munkedal redan arbetat fram tre prototyper och testat dem i skarpt läge:
- ”Matmarknad på skolgården” med lokala producenter för årskurs F-6.
- ”Restaurangen som skolans hjärta” där fyra olika idéer testades för att öka trivseln i måltidsmiljön och bidra till nya kunskaper om det som serverades.
- ”Foodfluencers” i form av högstadieelever som provlagade nya rätter i samråd med skolköket och peppade kompisarna att smaka.
Framgångarna med experimenten var överraskande stora och ledde till många nya insikter i arbetsgruppen. De var helt klart på rätt spår, men vissa modeller kunde med fördel skalas ner och göras enklare. Det lyckade konceptet med foodfluencers borde dessutom vidareutvecklas och användas på fler sätt.
Måltidsentusiasterna i Munkedal var fulla av idéer och ville mycket gärna pröva sina vingar i ytterligare en innovativ loop. De fick bifall på sin ansökan om att få utveckla en fjärde prototyp inom projektet och därmed resurser att blanda framgångsfaktorer från tidigare försök till ett nytt experiment: Portabla lärmiljöer.
Tidigare lärdomar ledde till häftigt dragplåster på skolgården
Att lära om mat utanför klassrummet hade visat sig vara en av nycklarna till framgång, det var tydligt. Spännande miljöer med upplevelser för alla sinnen påverkade elevers intresse för mat mycket positivt. I mötet med lokala producenter föddes nya insikter hos eleverna. Teoretiskt och praktiskt arbete kring maten tillsammans med måltidspersonal och lärare ledde till ökade kunskaper.
Försöket med foodflucencers hade även visat att delaktighet och möjlighet att påverka menyn och inspiration från jämnåriga var betydelsefulla ingredienser för att göra eleverna öppna för nya maträtter i skolan. Foodflucencers kunde vara precis det som behövdes för att förändra de ungas negativa attityder till nya proteinkällor.
– Vi behöver ju göra ett proteinskifte, från kött till växtbaserad mat och sjömat, men det är inte så enkelt att acceptera. De flesta skolor erbjuder vegetariskt alternativ varje dag, men majoriteten av eleverna väljer inte detta. Det finns ett motstånd, säger Gunilla Martinsson, dåvarande måltidschef i Munkedals kommun.
Där vuxna hade gått bet, kunde foodfluencers lyckas bättre. Vad skulle hända om inspiratörerna fick verka i en mer spännande miljö än matsalen? Om de inte bara pratade om maten utan också serverade den? Skulle effekten bli större då? Projektgruppens erfarenheter pekade åt det hållet. De måste prova, men i vilken form? En foodtruck blev det vinnande förslaget. Med en matvagn på högstadieskolans skolgård kunde alla kriterier uppfyllas.
– En foodtruck skulle helt klart väcka intresse hos eleverna och skapa dragningskraft. Så vi hyrde en vagn, stripade upp den så att den såg häftig ut och installerade en musikanläggning, berättar Gunilla Martinsson.
Fooodtruckens tema skulle variera mellan blå och gröna proteiner. Råvarorna skulle vara lokala och producenten skulle bjudas in för att bidra med kunskap. Precis som i tidigare prototyp, behövde eleverna få utbildning inför sitt uppdrag.
Provsmakning av foodtruck-mat med blå och gröna proteiner
Aktiviteten med foodfluencers och foodtruck på skolgården genomfördes vid fyra tillfällen under en termin. Dagarna var noga schemalagda. Foodfluerarnas dag började i hemkunskapssalen där de fick träffa hemkunskapsläraren Amelie Willhed, leverantören av dagens råvara, medarbetare från köket samt dåvarande måltidsutvecklaren Johanna Bothén.
Första punkten på programmet var en teorilektion kring blå och gröna proteiner och varför de är bra att äta, både för kroppen och ur olika hållbarhetsperspektiv. Leverantören berättade om sin vara och eleverna fick pepp och goda råd kring dagens uppgift på skolgården. Därefter var det dags att tvätta händerna.
– Eleverna fick laga två olika demorätter från grunden, rätter som de senare skulle försöka ”sälja in” till sina kompisar ute vid foodtrucken. De provsmakade rätterna och gick igenom receptet för att kunna berätta om innehållet, även vad gällde allergener. En av de ”blå” dagarna var de aktuella rätterna sillfärsburgare (som vi valt att kalla för havsburgare) och fiskgryta med vit sej och musslor, berättar Johanna Bothén.
Medan eleverna lagade mat i hemkunskapsköket, förberedde skolans måltidspersonal för att laga rätterna utomhus, i foodtrucken och på muurikor. På skolgården ställdes allt i ordning inför dagens evenemang.
På eftermiddagen, när alla elever stillat sin värsta hunger i skolmatsalen, var det dags. Matdoften spred sig över skolgården, musik hördes från foodtrucken. Vad var på gång? Måltidspersonalen stekte havsburgare, foodfluerarna la ihop dem i små smakportioner och delade ut till nyfikna kompisar som blev glatt överraskade:
”Det var faktiskt gott … ”
“Jag känner ingen sillsmak … det smakar inte ens fisk”
”Bra att ni skrev havsburgare, för om det hade stått sillburgare hade jag inte velat smaka”
Någon uttryckte också gillande över att provsmakningsburgarna var mycket mindre än en vanlig hamburgare: ”Då är det lättare att smaka, än att ta en stor och sedan kasta om man inte gillar det.”
– Det fanns även en tacovariant med sillfärs. Hamburgare och tacos är ju sådant som eleverna känner till och gillar. Det gäller att vara lite smart. Men jag blev faktiskt förvånad över hur många som vågade smaka. Sillfärs är ju lite udda men många tyckte att det smakade helt okej. Våra foodfluencers var goda förebilder och pratade väl om maten, säger Amelie Willhed.
Det var härlig stämning och en jämn ström av elever på skolgården. En del kom i samband med rast, andra klassvis med sin lärare. Förutom burgarna fick de smaka fiskgrytan med musslor, rykande varm direkt från muurikan. Här och där fanns skyltar där man kunde läsa korta fakta om maten som serverades, en idé som levde kvar från det tidigare experimentet med utveckling av måltidsmiljön.
Influerarna frågade besökarna vad de tyckte om maten för att kunna dokumentera och ge måltidspersonalen feedback på vad som fungerade och inte. Tanken var att de rätter som eleverna tyckte var godast så småningom skulle bli en del av lunchmenyn i skolmatsalen. Aktiviteten var alltigenom lyckad.
– Jag önskar att vi hade gjort det här fler gånger, det vore kul att fortsätta med det. Att laga mat på flera sätt, i en helt annan miljö tillsammans med kockarna, tror jag kan öppna nya dörrar för eleverna, säger Amelie Willhed.
Fler miljöer för lärande
Fånga essensen, skala ner och sprid. Projektgruppens mantra resulterade i provsmakning i ytterligare nya miljöer som inte krävde lika mycket förberedelser. På Kungsmarksskolan testades andra former av insatser ungefär en gång i månaden.
En återkommande aktivitet var provsmak i elevcaféet. Caféet, som också är Elevhälsans hemvist, är en välbesökt plats. Här hänger eleverna gärna på rasterna. Temat i caféet har, liksom under dagarna med foodtrucken, varit blå proteiner och växtbaserad mat. Här har måltidsutvecklaren Johanna Bothén dykt upp med små smakprov av betor, sillasagne, tångknäckebröd, sjöpungssmör … Jo. Det sistnämnda väckte visst fnitter bland högstadieeleverna när de utmanade varandra att våga smaka. ”Sjöpung, vad är det ens?”
– Majoriteten av eleverna som är i caféet kommer fram och vill titta och smaka. Det finns en stor nyfikenhet. Även lärare besöker elevcaféet vilket gör att vi även når dem på ett annat sätt än i matsalen. Här ser vi en chans till att påminna om skolmåltidens koppling till det pedagogiska uppdraget och öppna upp för samarbete framåt, säger Johanna. Bothén.
”Jag vet inte skillnad på en frukt och en grönsak.” ”Var kommer den ifrån?” Kommentarer från eleverna visar att det även finns mycket att lära om mat, kunskaper som behövs för att kunna göra hälsosamma och hållbara val i vuxenlivet.
Smakprov i elevcaféet – frivilligt, lustfyllt, intresseväckande – har lett till att väldigt många fler elever har vågat smaka ny mat än om samma mat hade serverats en dag i skolmatsalen. Deras reaktioner är övervägande positiva och visar på öppenhet.
”Den var godare än den” sa någon medan hen pekar på olika rotfruktsspread.
”Hur gör man sånt?”
”Kan ni inte ha detta i matsalen?” … ”Det har vi haft” … ”Va, har ni?”
Testet med portabel lärmiljö omfattade även tre friluftsdagar då måltidspersonal och pedagoger samarbetade kring temat friluftsliv med bland annat satsningar kring hållbar mat och matlagning i det fria. Årskurs 9 bakade energibars på hemkunskapslektionen som årskurs 7 fick med sig ut på dessa friluftsdagar.
– Vi har testat många varianter. Eleverna behöver prova nya rätter många gånger innan man kan sätta in det på lunchmenyn på lunchen. Att plötsligt komma en dag och servera något helt nytt, det tror jag inte på. Men att testa under lustfyllda former och upptäcka något nytt, det är en framkomlig väg. I förlängningen kommer de berätta där hemma att de ätit tacos med sill, och att det inte ens smakade sill. Den dagen har vi nått hela vägen fram till nästa led, säger Gunilla Martinsson.
