Myndigheterna i livsmedelskedjan

Så här är Sveriges förvaltningsmodell uppbyggd

På nationell nivå styr regeringen Sverige genom att den ser till att riksdagens beslut blir verklighet och kommer med idéer till nya lagar och lagändringar. Till sin hjälp har de Regeringskansliet, och ett antal statliga och kommunala myndigheter som är fristående från departementen. 

De statliga myndigheternas uppgifter styrs bland annat genom myndighetsförordningen, myndigheternas instruktioner och de årliga regleringsbreven. För uppföljning och utvärdering av verksamheten används bland annat myndigheternas årsredovisning som lämnas till departementet varje år. De kommunala myndigheterna styrs av kommunallagen. Högsta beslutsorgan är kommunfullmäktige.  

Myndigheterna finns på tre nivåer – central, regional och lokal nivå: 

• Central nivå – de centrala myndigheterna, till exempel Livsmedelsverket och Jordbruksverket 
• Regional nivå - 21 länsstyrelser
• Lokal nivå - 290 kommuner (ca 250 kontrollmyndigheter) 

Eftersom ett antal kommuner samverkar avseende kontrollen är antalet kontrollmyndigheter på lokal nivå färre än 290.

Vilken myndighet ansvar för vad?

Ansvaret för den offentliga kontrollen av livsmedel delas av samtliga tre nivåer. Det gäller även ansvaret för kontrollen av animaliska biprodukter (ABP) och kontrollen av växtskyddsmedel. Kontrollansvaret för foder, djurhälsa, djurskydd och växtskadegörare ligger hos centrala och regionala myndigheter.  

Gällande ekologisk produktion så kontrollerar kontrollorganen de företag som är anslutna till certifieringssystemet. Företag som saluför ekologiska produkter direkt till konsument och är undantagna krav på anmälan och certifiering kontrolleras av kommunerna. De kontrollerar också ifall det finns företag som borde vara anmälda och/eller certifierade men inte är det. 

Hur kontrollerna ska genomföras regleras av EU-lagstiftningen som kompletteras av nationella lagar, förordningar och föreskrifter. Lagar utfärdas av riksdagen, förordningar av regeringen och föreskrifter av vissa myndigheter. Kommuner har viss rätt att meddela föreskrifter. Det gäller till exempel beslut om avgifter och taxor för den offentliga kontrollen inom kommunen.  

 Ansvarsfördelning mellan myndigheter med uppgifter inom offentlig kontroll

Öppenhet och insyn

Sverige har en lång tradition av insyn i riksdagens, regeringens och myndigheternas verksamhet. I tryckfrihetsförordningen, som är en grundlag, finns offentlighetsprincipen. Den innebär att alla handlingar som upprättas eller skickas till eller från en myndighet i princip är allmänna och normalt också offentliga. Det finns också undantag från offentlighetsprincipen. Det gäller till exempel uppgifter för att skydda enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller uppgifter som har betydelse för myndigheternas kontrollverksamhet. Det beskrivs närmare i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt i förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, mer känd som Dataskyddsförordningen eller GDPR. 

Kontrollmyndigheterna har både laglig rätt och skyldighet att vidta olika åtgärder för att kunna utföra sitt kontrolluppdrag. Med detta följer också ansvar och skyldigheter mot enskilda.  

Det juridiska ramverket - Kontrollwiki (livsmedelsverket.se) 

Förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter

Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)