Rättssäkerhet och myndigheternas befogenheter

Myndigheterna har laglig rätt att utföra offentlig kontroll och att vidta åtgärder när avvikelser från lagstiftningen upptäcks. Företagen har skyldighet att medverka och underlätta vid kontrollerna. Med myndigheternas befogenheter följer också ansvar och skyldigheter mot den som blir kontrollerad.

Rättslig grund för kontrollen

Myndigheternas rättsliga grund för att utföra offentliga kontroller i alla led i livsmedelskedjan framgår i EU-förordningar och beslut samt i svenska lagar och förordningar. Där beskrivs ansvars­fördelningen mellan myndigheterna, deras befogenheter och deras möjligheter att utfärda sanktioner mot företag som inte följer lagstiftningen.

I den nationella lagstiftningen regleras också vilka myndigheter som får utfärda föreskrifter. Föreskrifterna innehåller närmare bestämmelser som kompletterar EU-lagstiftningen eller svensk lagstiftning.

Regler, vägledningar och information om livsmedelskontrollen publiceras på Livsmedelsverkets webbplats. Regler, vägledningar och information om kontroll av växtskadegörare, växtskyddsmedel, foder, animaliska biprodukter, djurhälsa-smittskydd, djurskydd och beredskap finns på Jordbruksverkets webbplats. Bestämmelser och information om kontroll av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel samt om kontroll av veterinärmedicinska preparat och restsubstanser liksom gränskontroll finns både på Livsmedelsverkets och på Jordbruksverkets webbplatser. När det gäller utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden finns regler, vägledningar och information på Kemikalieinspektionens webbplats. 

Livsmedel

De centrala nationella författningarna inom livsmedelsområdet är

  • Livsmedelslagen (2006:804)
  • Livsmedelsförordningen (2006:813)

Foder, animaliska biprodukter och veterinärmedicinska preparat

De centrala nationella författningarna är

  • Lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
  • Förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter
  • Djurskyddslagen (2018:1192)
  • Djurskyddsförordningen (2019:66)
  • Läkemedelslagen (2015:315)
  • Läkemedelsförordningen (2015:458)
  • Lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
  • Förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård
  • Lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
  • Förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m.

Djurhälsa - smittskydd

De centrala nationella författningarna inom djurhälsoområdet är

  • Lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
  • Förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m.
  • Zoonoslagen (1999:658)
  • Zoonosförordningen (1999:660)
  • Epizootilagen (1999:657)
  • Epizootiförordningen (1999:659)
  • Lagen (2006:807) om kontroll av husdjur m.m.
  • Förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur m.m.

Djurskydd

De centrala nationella författningarna inom djurskyddsområdet är

  • Djurskyddslagen (2018:1192)
  • Djurskyddsförordningen (2019:66)

Växtskadegörare

De centrala nationella författningarna är

  • Växtskyddslagen (1972:318)
  • Förordningen (2006:817) om växtskydd m.m.

Växtskyddsmedel

De mest centrala nationella författningarna inom växtskyddsmedelsområdet är

  • Miljöbalken (1998:808)
  • Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel
  • Förordning (2016:402) om nematoder, insekter och spindeldjur som bekämpningsmedel
  • Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2008:3) om bekämpningsmedel 

Avsiktlig utsättning av GMO i miljön

De nationella författningarna inom GMO-området är

  • Miljöbalken (1998:808)
  • Förordning (2002:1086) om utsättande av genetiskt modifierade organismer i miljön

Ekologisk produktion

De centrala nationella författningarna är

  • Lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion
  • Förordningen (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion

Officiella veterinärer

De centrala nationella författningarna är

  • Lagen om officiella veterinärer (2009:1254)
  • Förordningen om officiella veterinärer (2009:1390) 

Skyldigheter för den som blir kontrollerad

Den som blir kontrollerad måste alltid lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Det innebär att myndigheterna har rätt att få tillträde till alla områden, lokaler, djurstallar och andra utrymmen och att företagen måste lämna upplysningar och ta fram den dokumentation som myndigheten begär. Det framgår av:

  • 20 och 21 §§ livsmedelslagen (2006:804)
  • 21 och 22 §§ lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter
  • 15 § djurskyddslagen (2018:1192)
  • 13 och 15 §§ lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.
  • 12 och 12 a §§ epizootilagen (1999:657)
  • 9 och 9 a §§ zoonoslagen (1999:658)
  • 10 och 11 §§ Lagen (2006:807) om kontroll av husdjur m.m.
  • 6 § växtskyddslagen (1972:318)
  • 26 kap. 21 § och 28 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)

I lagstiftningarna finns också regler om att myndigheten kan begära hjälp av polisen om det behövs för att genomföra kontrollen.

Myndigheternas juridiska befogenheter

Myndigheternas befogenheter att vidta åtgärder enligt förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet eller enligt nationella regler ges i olika svenska lagstiftningar. Myndigheterna kan meddela förelägganden och till exempel besluta att produkter inte får släppas ut på marknaden eller att de ska återkallas. Besluten är tvingande. Det innebär att den det riktar sig till måste följa det. Om någon inte följer lagstiftningen eller myndighetens beslut får myndigheten besluta om rättelse på den enskildes bekostnad. Myndigheterna ska även verka för att anmälan om åtal görs när man i kontrollen upptäcker överträdelser som är straffbelagda.

Myndigheternas befogenheter beskrivs i

  • Livsmedel: livsmedelslagen (2006:804) och livsmedelsförordningen (2006:813)
  • Foder och animaliska biprodukter: lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter och förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter
  • Djurskydd: djurskyddslagen (2018:1192) och djurskyddsförordningen (2019:66)
  • Smittsamma djursjukdomar, restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter, märkning och registrering av djur: lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. och förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m.
  • Växtskadegörare: växtskyddslagen (1972:318) och förordningen (2006:817) om växtskydd m.m.
  • Ekologiska produkter: lag (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och förordning (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion
  • Växtskyddsmedel: miljöbalken (1998:808)
  • Miljösanktionsavgifter (avser GMO, bland annat): förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter
  • Avsiktlig utsättning av GMO i miljön: miljöbalken (1998:808)

Vite är ett ekonomiskt påtryckningsmedel som myndigheten kan använda för att förmå den enskilde eller företaget att följa myndighetens beslut. När myndigheterna beslutar om viten följer de lag (1985:206) om viten. För delgivning, det vill säga en handling, till exempel en dom eller ett beslut lämnas över på ett dokumenterat sätt till den som är behörig att ta emot handlingarna, finns bestämmelser i delgivningslagen (2010:1932). En grundläggande princip är att det ansvariga företaget eller verksamhetsutövaren står för de kostnader och konsekvenser som uppstår i samband med myndigheternas beslut vid bristande efterlevnad av lagstiftningen. Kostnaderna och konsekvenserna varierar och bedöms i varje enskilt fall.

Opartiskhet och oberoende kontroll

Myndigheter handlägger ärenden som ofta har stor betydelse för enskilda personer eller företag. Allmänheten och företagarna måste därför kunna känna fullt förtroende för myndighetens saklighet och opartiskhet. En anställd eller förtroendevald ska inte kunna misstänkas för att låta sig påverkas i sitt arbete. I Sverige finns nationella regler om jäv, mutor och bisysslor. Med jäv menas omständig­heter som kan antas rubba förtroendet till handläggarens opartiskhet i ärendet.

Den som är jävig får inte handlägga ett ärende (17 § förvaltningslagen (2017:900)) och den som är anställd inom staten eller kommunen får inte ha någon annan anställning, uppdrag eller verksamhet som kan rubba förtroendet för den anställde eller myndigheten (7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning). Förutom det som framgår av lagstiftningen har många myndigheter en egen policy för bisysslor för att säkerställa opartiskheten. I till exempel Kontrollwiki, Livsmedelsverkets webbplats för fördjupning, beskrivs närmare om befogenheter och rättssäker kontroll och myndighetsutövning.

 

 


 

Kontrolluppdraget och verksamhetsstyrning

Senast granskad 2024-02-23