Svaveldioxid och sulfit

Svaveldioxid och sulfit kan tillsättas till livsmedel som konserveringsmedel. Överkänslighet mot sulfit kan förekomma hos personer som lider av astma. Det finns därför särskilda märkningskrav för svaveldioxid/sulfit i livsmedel.

Sulfit, svaveldioxid, svavelsyrlighet och dess salter, E nummer 220-224 respektive 226-228, kallas med ett gemensamt namn för sulfiter. I livsmedel används de som konserveringsmedel för att hämma tillväxt av bakterier och mögel. Sulfiter används också för att förhindra brunfärgning och har blekande effekt. Svaveldioxid finns naturligt i låga halter i lök och kål och kan bildas vid jäsning av vin och öl.

Sulfit är flyktigt och förflyktigas under lagring och vid upphettning. Överkänslighet mot sulfit kan förekomma hos personer som lider av astma. Sannolikheten att reagera på sulfit är större ju högre halter som finns i ett livsmedel.

Märkning

Innehåll av svaveldioxid och sulfit i livsmedel i koncentrationer över 10 mg/kg eller 10 mg/liter, uttryckt som svaveldioxid, måste alltid deklareras. Reglerna finns i Informationsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011).

Från den 13 december 2014 ska även restauranger, och andra som lagar mat som inte är färdigförpackad, kunna uppge om maten/drycken innehåller mer än 10 mg sulfit/kg (liter). Oftast är det i torkad frukt, vin och öl som sådana halter sulfit förekommer.

Exempel på analysmetoder

Sulfit kan analyseras med två olika metoder. Metodstandard SS-EN 1988-1 bestämmer sulfit med en optimerad Monier-Williams metod och SS-EN 1988-2 är en enzymatisk metod. Den senare är densamma som NMKL-metod nr 135, 1988. Metodernas kvantifieringsgräns är 5-10 mg sulfit/kg, det vill säga 5-10 ppm sulfit.

Kommersiella testkit för enzymatisk bestämning av sulfit finns.

Allergiska reaktioner / Doser

Det finns inga belägg för att livsmedel med låga halter av sulfit har orsakat överkänslighetsreaktioner. Med låga halter menas lägre än 10 mg/kg. Däremot bör sulfitkänsliga astmatiker undvika livsmedel som innehåller mer än 100 mg/kg. Detta gäller i synnerhet sura livsmedel och drycker. De ger större problem, eftersom sulfit lättare förflyktigas i sur miljö.

Senast granskad 2016-09-02