Grundläggande krav på kontrollmyndigheter

För att vi myndigheter ska kunna genomföra kontroller i livsmedelskedjan på ett effektiv och ändamålsenligt sätt måste ett antal grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. Det måste finnas stöd, styrning och uppföljning samt tillräckliga resurser, som finansiering, tid och kompetens. I EU-lagstiftningen finns också specifika krav på kontrollmyndigheterna, så kallade verksamhetskriterier.

Verksamhetskriterier – grundläggande krav på kontrollmyndigheter

De grundläggande krav som ställs på kontrollmyndigheterna beskrivs i artikel 4 i förordning (EG) nr 882/2004.

Kraven handlar om att

  • myndigheterna har juridiska befogenheter att utföra kontroller och vidta nödvändiga åtgärder och att det inte finns några intressekonflikter för den personal som utför kontrollen.
  • det finns lämpliga utrymmen och utrustning för att utföra kontrollerna.
  • det finns tillräcklig laboratoriekapacitet för provtagning.
  • det finns dokumenterade rutiner så att kontrollerna kan utföras med enhetlighet och kvalitet.
  • kontrollen ska vara effektiv och ändamålsenlig. Ett grundläggande krav för det är att det finns tillräcklig finansiering.
  • myndigheten har tillräckligt stor personalstyrka med rätt kompetens.
  • det finns beredskapsplaner och att myndigheterna har beredskap att agera i nödsituationer.

Myndigheterna ska också utföra interna revisioner eller låta utföra revisioner och vidta åtgärder för att förbättra kontrollen när det behövs. Grundprinciperna för hur myndigheterna uppfyller kriterierna beskrivs nedan.

Myndigheternas befogenheter och ansvar

Den rättsliga grunden för myndigheterna att bedriva offentlig kontroll, deras ansvar och befogenheter regleras både i EU-lagstiftningen och i svensk lagstiftning. 

Lokaler och utrustning

Myndigheterna ansvarar för att ha lämpliga lokaler och utrustning för sin kontrollverksamhet. Vanlig utrustning är fordon för transport av kontrollpersonal, ärendehanteringssystem, handdatorer, kali­brerad mätutrustning, skyddskläder (mössor, rockar, skoskydd), kamera och provtagnings­utrustning.

Provtagning och laboratoriekapacitet

Ibland är provtagning den enda eller den bästa metoden för att utföra kontroll. Provtagning kan också vara ett komplement till annan kontroll.

Myndigheterna ansvarar för att utse officiella laboratorier som ska analysera prover i den offentliga kontrollen. Varje myndighet ansvarar också för att ha den utrustning de behöver för att ta prover. Om provtagningen är omfattande upphandlar myndigheten laboratorietjänsterna och avtal skrivs. Det behövs ingen upphandling för enstaka analyser eller för analyser som myndigheten själv utför vid sitt eget laboratorium, förutsatt att laboratoriet och analyserna i övrigt uppfyllera kraven för offentlig kontroll.

IT-system för planering, uppföljning och rapportering

En förutsättning för att genomföra riskbaserade kontroller är att myndigheterna har aktuella register över alla verksamhetsutövare och har lämpliga IT-system för att dokumentera och följa upp genom­förda kontroller. Inom vissa områden finns gemensamma centrala databaser och rapporterings­system.

  • Inom livsmedelsområdet ansvarar varje kontrollmyndighet för att upprätta register över livs­medelsanläggningar som är registrerade eller godkända hos myndigheten. Det finns inte något samlat register över samtliga livsmedelsanläggningar i Sverige. Undantag är listor över svenska anläggningar som är EU-godkända enligt förordning (EG) nr 853/2004, EU-godkända anläggningar för produktion av groddar samt anläggningar som är godkända för export till länder som har särskilda exportkrav. Dessa listor finns på Livsmedelsverkets webbplats. Länsstyrelserna har ett gemensamt IT-system för registrering av livsmedelsföretag i primärproduktionen, planering, dokumentation, uppföljning och rapportering av kontrollresultat. Samtliga myndigheter rapporterar årligen information om utförda livsmedelskontroller i en nationell databas som Livsmedelsverket ansvarar för. Analysresultat från provtagningar rapporteras till en särskild databas hos Livsmedelsverket.
  • Jordbruksverket har ett centralt register över foderleverantörer samt ett register över primär­producenter, transportörer med flera som hanterar foder. Registret är publikt och finns på Jordbruksverkets webbplats. För planering, genomförande och rapportering av kontroller hos foderleverantörer finns ett IT-baserat handläggarstöd.
  • Djurskyddskontrollregistret, en nationell databas för djurskyddskontrollen, förvaltas av Jordbruksverket. Bestämmelser om registret finns i lag (2009:619) om djurskyddskontrollregister och förordning (2009:620) om djurskyddskontrollregister.
  • Inom djurhälsområdet ska det enligt EU-lagstiftningen finnas system för märkning, journalföring och rapportering av födslar och förflyttningar av djur. Jordbruksverket ansvarar för centrala databaser för olika djurslag som regleras i lagstiftningen. Databaserna omfattar nötkreatur, grisar, får och getter, hästar, värphöns och andra fjäderfän.
  • För registrering av företag och dokumentation av kontroller inom växtskyddsområdet finns flera register som Jordbruksverket ansvarar för. Registren omfattar bland annat företag som odlar eller packar potatis, företag som producerar eller handlar med växter som ska vara försedda med växtpass och företag som handlar med varor som kräver sundhetsintyg eller sundhetscertifikat vid export.

Dokumenterade rutiner för enhetlig kontroll

Enhetlighet och kvalitet i kontrollen uppnås bland annat genom gemensamt arbetssätt och rutiner. Behovet av dokumenterade rutiner varierar mellan olika myndigheter, beroende på organisation, verksamhet och storlek. I EU-lagstiftningen finns särskilda krav på områden där myndigheterna ska ha dokumenterade rutiner. Det handlar bland annat om mål, personalens uppgifter, ansvar och skyldigheter, kontrollmetoder, provtagningsrutiner, åtgärder till följd av kontroll eller provtagning, beslut och annan verksamhet eller information som behövs för att kontrollen ska fungera effektivt.

Livsmedels­verket och Jordbruksverket har tagit fram vägledningar, kontrollhandböcker och annat stödjande material för att kontrollerna ska genomföras på ett enhetligt sätt. Materialet vänder sig till myndigheterna men finns även tillgängliga för företagen. Den enskilda myndigheten kan också ha egna rutiner, vägledningar och instruktioner.

Material finns på Livsmedelsverksts webbplats, i Kontrollwiki samt på Jordbruksverkets webbplats.

Det finns också särskilda webbplatser som vänder sig direkt till kontrollpersonal för att ge information, frågor och svar, stöd och vägledning; Livstecknet som Livsmedelsverket ansvarar för och Ciceronen, för djurskydd och djurhälsa, som Jordbruksverket ansvarar för. Båda webbplatserna kräver särskild inloggning.

Finansiering av kontrollen

Kontrollmyndigheternas verksamheter finansieras genom avgifter eller anslag. Principen är att de offentliga kontrollerna ska finansieras genom avgifter och övriga tillsynsuppgifter ska finansieras med anslag. I förordning (EG) nr 882/2004 finns grundläggande, gemensamma regler för finansiering. Sveriges regering och riksdag har bestämt att kostnaderna för kontrollerna ska täckas av avgifter. Undantag är den planerade kontrollen av primärproducenter av livsmedel och foder, djurskydds­kontrollen och de kontroller som utförs av Försvarsinspektören för hälsa och miljö. Dessa kontroller finansieras med anslag.

Livsmedelsverket och Jordbruksverket tar ut en årlig avgift för sina kontroller och avgiftens storlek fastställs i föreskrifter. Avgifter tas även ut för obligatorisk provtagning. Det gäller bland annat kontroll av salmonella på slakterier, läkemedelsrester i kött och mjölk, dioxin i fisk och kontroll av bekämpningsmedel i frukt och grönsaker. Inom djurskyddsområdet finns också vissa fasta avgifter som regleras i föreskrifter. När det gäller avgifter för kontroller som kommunerna utför bestämmer varje myndighet själv timavgiften. Det innebär att avgifterna kan skilja mellan olika kommuner. Kontrollavgifternas storlek varierar också både beroende på timavgiften och på kontrollbehovet. Avgifter tas även ut för registrering och godkännande av anläggningar, med undantag för anläggningar med primärproduktion.

Alla myndigheter tar ut en extra avgift när extra offentliga kontroller görs. Till exempel för att följa upp avvikelser som upptäckts vid ett tidigare kontrollbesök eller vid misstanke om att lagstiftningen inte följs. Vid extra offentlig kontroll står verksamhetsutövaren för alla kostnader som kontrollen ger upphov till.

Personal och kompetensförsörjning

I myndighetens planering av sin kontrollverksamhet beräknas bland annat hur mycket kontroll­personal som behövs, vilken kompetens som behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter och vilket utbildningsbehov personalen har. För den frivilliga kontrollen inom djurhälso­området ansvarar varje huvudman för att det finns tillräcklig personal och att personalen har rätt kunskaper.

Beredskapsplaner och beredskap att agera i nödsituationer

Alla myndigheter ska ha beredskapsplaner för krissituationer. Vid en kris fattas beslut på samma nivå och av samma myndighet som fattar beslut i vanliga fall. Beredskapsplanerna kan se olika ut för olika myndigheter. Inom vissa områden finns nationella beredskapsplaner.

Mer information om hur olika myndigheter arbetar med krisberedskap finns också på myndigheternas egna webbplatser.

Revisioner

Alla kontrollmyndigheter ska utföra interna revisioner eller se till att externa revisioner utförs för att för att granska och utvärdera myndighetens kontrollverksamhet. Samtliga kontrollmyndigheter i livsmedelskedjan omfattas av ett gemensamt revisionssystem.

Kontrolluppdraget och verksamhetsstyrning

Senast granskad 2018-09-13