Konsumenternas matvanor och halter av näringsämnen och oönskade ämnen

Genom att mäta förekomsten av olika ämnen i prover från människor, så kallad biomonitorering, kan farokaraktärisering, riskbedömning, riskhantering och uppföljning av riktade åtgärder genomföras med större säkerhet. Olika metoder kan kombineras för att få en tydligare bild av hur mycket kemikalier befolkningen utsätts för och från vilka källor. Med biomonitorering kan man dessutom ta reda på vilken näringsstatus befolkningen har.

Här beskrivs de studier som genomförts inom ett större biomonitoreringsprojekt under 2012-2014. Ett internationellt seminarium  genomfördes  i Stockholm i maj 2014. Rapporten från seminariet har publicerats i Nordiska Ministerrådets rapportserie.

Vilka ämnen handlar det om och var finns de?

Maten är källan till både nyttiga och farliga ämnen. Matvaneundersökningar ger ökad kunskap om kostvanor samt näringsintag. Sådan kunskap är avgörande vid folkhälsoarbete som syftar till att främja hälsosamma matvanor. Kunskap om livsmedelsintag i olika befolkningsgrupper är också nödvändig för att kunna göra riskvärderingar av olika kemiska och/eller (mikro)biologiska risker med maten. Sådana riskvärderingar ligger till grund för lagstiftnings- och informationsåtgärder. Information om livsmedelsintag behöver kompletteras med haltdata av olika ämnen i blod och urin. Detta gäller särskilt ämnen som är svåra att bedöma med bara intagsdata av livsmedel, t ex D-vitamin och olika miljöföroreningar. Kunskapen om hur haltdata i biologiska prover hänger samman med livsmedelsintag är mycket viktig för att främja hälsosamma matvanor samt för att kunna fatta beslut om olika åtgärder.

Vi exponeras varje dag för en mängd olika kemiska ämnen, både av människan tillverkade ämnen  och naturligt förekommande. Även om många av dessa ämnen är livsnödvändiga så är andra oönskade och kan i längden orsaka hälsoproblem och sjukdomar. Exempel på naturligt förekommande kemikalier är metaller, salter och vitaminer. Andra är tillverkade av människan som till exempel flamskyddsmedel och perfluorerade ämnen. Vidare så har vi människor anrikat vissa metaller, till exempel bly, som använts i många olika produkter. I naturen finns också skadliga ämnen som människan kommer i kontakt med, då rör det sig om gifter hos djur och växter samt giftiga ämnen som skapas av bakterier och svampar, inklusive mögel. Vid förbränning och rökning bildas också skadliga ämnen som vi får i oss genom inandning (avgaser, brandrök, tobaksrök) och kost (grillad och stekt mat).

Varför är mätning av kemikalier i människa viktigt?

Många  kemikalier kan vara direkt giftiga eller orsaka sjukdomar på längre sikt. Det är därför viktigt att mäta halter av kemikalier och deras nedbrytningsprodukter i både människa och livsmedel. Resultaten kan ge information om vilken mängd av kemikalien vi utsätts för och vilken den huvudsakliga källan är. Att man påvisat ett ämne i blodprover behöver inte betyda att det finns en hälsorisk. Det är viktigt att ta reda på i viken omfattning människor utsätts för skadliga kemikalier för att utreda ifall detta kräver en åtgärd.

En möjlighet med denna typ av mätningar är att det går att följa hur mängden kemikalier i människor förändras från år till år. Om mängden ökar kan detta användas för att upptäcka potentiella faror, och försöka minska mängden vi utsätts för av den specifika kemikalien, i förebyggande syfte. Det går även att följa upp effekter av riktade åtgärder som syftar till att minska förekomsten av specifika kemikalier. Ett exempel på sådana åtgärder är förbud mot tillsats av bly i bensin och reglering av halten bly i elektroniska produkter samt i produkter för barn generellt. Som ett resultat av regleringen av blyandvändning, har nu barns och vuxnas blodblyhalter minskat drastiskt även om de fortfarande ligger ca 100 gånger högre än före industrialismens intåg.

Mätningar av  kemikalier i människa är också viktiga för att upptäcka "nya" miljögifter. Ett klassiskt exempel på en framgångsrik studie är när man på 1960-talet mätte DDT-halter i prover, både från djur och människa, och samtidigt hittade flera oväntade ämnen i proverna. Till slut identifierades dessa ämnen som olika PCB:er, som använts i över 40 år och som man på den tiden inte trodde var farliga för hälsa och miljö. Både PCB och DDT ingår numera i den så kallade Stockholmskonventionen, som reglerar användandet av dessa och ett antal andra giftiga och svårnedbrytbara ämnen.

Delstudie 1: Blyexponering hos jägarfamiljer

Maten är källan till både nyttiga ämnen och föroreningar. En av de mer välkända miljöföroreningarna är tungmetallen bly, som i höga halter kan påverka hälsan negativt. Bly finns överallt i miljön men spridningen har minskat, bland annat på grund av att bensin idag är blyfri. Bly finns i de flesta livsmedel men i låga halter. Livsmedelsverket har tidigare genomfört en studie av blyinnehåll i vilt, skjutet med blyammunition, som visade att viltkött kan innehålla blyfragment.

För att öka kunskapen om blyhalten hos familjer som regelbundet konsumerar viltkött genomförde Livsmedelsverket 2012-2013 en undersökning för att studera sambandet mellan viltköttskonsumtion och blyhalten bland jägarfamiljer. Studien bestod av en hälsoundersökning med blod- och urinprovtagning samt ett formulär om livsstil och kostvanor. Resultaten publicerades i  Livsmedelsverkets rapportserie (se länk nedan).

Delstudie 2: Kostrelaterad exponering hos skolbarn

I Livsmedelsverkets senaste matvaneundersökning, Riksmaten 2010-11 (se länk nedan), studerades vuxnas matvanor. Nu har turen kommit till ungdomar. En studie på ungdomar i årskurs 5 och 9 samt i årskurs 2 på gymnasiet kommer att genomföras i hela Sverige under 2016-17. Under våren-sommaren 2014 genomförde Livsmedelsverket en undersökning på skolbarn i årskurs 5. Syftet med denna studie var att undersöka matvanor hos skolbarn i 10-11 års ålder och testa hur de metoder för att undersöka matvanor som Livsmedelsverket använder fungerar bland skolelever i denna ålder. I undersökningen fick skolbarnen registrera allt de åt och drack under fyra dagar, besvara en enkät samt lämna blod- och urinprover.

Första rapporten ”Matvanor hos elever i årskurs 5” som sammanfattar resultaten från kostregistreringen och enkätsvaren har skickats  till deltagande skolor. Arbetet med studien fortsätter och resultaten av undersökningen av halter av olika ämnen kommer framöver att redovisas på denna webbplats.

Delstudie 3. Samband mellan födointag och biomarkörer för oönskade ämnen hos vuxna.

En stor del av vår dagliga bakgrundsexponering för miljögifter och naturligt förekommande föroreningar, som till exempel mykotoxiner, beror på intag av förorenad mat och dryck.

Hur vår exponering för dessa ämnen samvarierar är till stor del okänt och även om födointaget är en betydande källa till exponering för flera av dessa ämnen är kunskapen om variation i exponering i relation till individuella matvanor bristfälligt utforskade. Studier fokuserar ofta på enskilda livsmedel eller livsmedelsgrupper som sedan tidigare är identifierade som kontaminerade, men det är däremot mindre känt hur våra kostvanor i sin helhet relaterar till exponering för miljögifter och framförallt till en samlad bild av olika miljögifter.

På senare tid har kostmönsteranalyser blivit allt vanligare inom nutritions-epidemiologi. Metoden föreslås ha både biologiska, metodiska och analytiska fördelar, i huvudsak eftersom vi inte äter enskilda näringsämnen eller livsmedel utan en sammansatt kost av komplexa livsmedel. Denna typ av studier ses därför som ett viktigt komplement till de traditionella analyserna av enskilda näringsämnen eller livsmedel.

Kostmönster i relation till miljögiftsexponering har tidigare inte undersökts i någon större utsträckning. Inte heller har den sammanlagda exponeringen för miljögifter i relation till rådande kostrekommendationer studerats närmare. Denna studie syftade därför till att med hjälp av ett fördefinierat kostindex, som i stort speglar hur individen följer kostrekommendationerna, studera hur rekommendationerna faller ut när det handlar om exponering för miljöföroreningar och mykotoxiner. I tillägg analyserades samband till mikrokärnor som ett mått på genotoxicitet, med hypotesen att en högre exponering för miljögifter via kosten kan ge en högre frekvens av mikrokärnor. Eftersom kostråden ofta formuleras utifrån livsmedelsgrupper, utforskade vi även samband mellan intag från livsmedelsgrupper och exponeringsnivåer. Rapporten från studien finns nedan (på engelska).

Senast granskad 2016-12-02