Riskhantering - PFAS i dricksvatten och fisk

Livsmedelsverket har uppdaterat rekommendationerna om riskhanteringsåtgärder för dricksvatten och fisk som är förorenat av poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS). Rekommendationerna riktar sig till dricksvattenproducenter, till lokala kontrollmyndigheter och till enskilda brunnsägare. Syftet med de åtgärder som rekommenderas är dels att snabbt minska exponeringen av PFAS från förorenat dricksvatten, dels att långsiktigt minimera intaget av PFAS från dricksvatten och fisk.

Sammanfattning

Livsmedelsverkets rekommendationer om riskhanteringsåtgärder från mars 2014 baserades på vad som då vad känt om förekomst av dessa ämnen i framför allt dricksvatten. Efter detta har det kommit ny information om förekomst av olika poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i svenska och utländska vattenmiljöer. Kraftiga punktföroreningar har i vissa fall lett till höga halter av många olika PFAS i vatten vid brandövningsplatser och i enskilda brunnar efter brandbekämpning med skum. Den nya informationen gör att rekommendationerna om riskhanteringsåtgärder behöver uppdateras.

Sammanfattningsvis innebär de nya rekommendationerna att ytterligare ämnen jämfört med tidigare rekommendationer bör undersökas i dricksvattnet (PFAA-7 ändras till PFAS-11). Giftigheten hos de flesta PFAS är dåligt känd, men för att behålla stora säkerhetsmarginaler mot hälsorisker väljer vi att betrakta alla ämnen som ingår i PFAS-11 som lika giftiga som perfluoroktansulfonat (PFOS) och behåller samma åtgärdsgränser som tidigare. Vi förenklar metoden för beräkning av summan av PFAS-11, och rekommenderar individuella diskussioner med Livsmedelsverket om riskhantering vid fynd av höga halter PFAS. När det gäller konsumtionsfisk begränsar vi våra rekommendationer till perfluoroktansulfonat (PFOS).

För allt dricksvatten gäller att

  • PFAS bör inte förekomma i dricksvatten.
  • Långvarigt intag av dricksvatten med höga halter PFAS minskar säkerhetsmarginalerna till nivåer som misstänks ge hälsorisker.
  • För att behålla höga säkerhetsmarginaler bör summan av PFAS i dricksvattnet vara under 90 nanogram/liter.

Undersökning av dricksvattnet

Om en dricksvattenanläggning är, eller misstänkt kunna vara, påverkad av PFAS bör halterna i dricksvattnet undersökas.

Undersök dricksvatten med avseende på de PFAS som listas i tabellen nedan. Genomför undersökningarna löpande över tid och under olika förhållanden för att kartlägga en eventuell förorenings storlek, sammansättning, årstidsvariationer samt eventuella trender. Sammansättningen av olika PFAS kan ge information om föroreningens ursprung. Även områden som till en början inte misstänks påverkade kan i ett senare skede behöva undersökas, detta på grund av ämnenas inneboende egenskaper och rörlighet i mark. Gör en hälsomässig bedömning av eventuella fynd av PFAS i dricksvattnet mot åtgärdsgränserna som anges nedan.

Lämpliga PFAS att undersöka i dricksvatten:

1 Perfluorbutansulfonat (PFBS)
2 Perfluorhexansulfonat (PFHxS)
3 Perfluoroktansulfonat (PFOS)
4 Fluortelomersulfonat (6:2 FTS)
5 Perfluorbutanoat (PFBA)
6 Perfluorpentanoat (PFPeA)
7 Perfluorhexanoat (PFHxA)
8 Perfluorheptanoat (PFHpA)
9 Perfluoroktanoat (PFOA)
10 Perfluornonanoat (PFNA)
11 Perfluordekanoat (PFDA)

Åtgärdsgränser

Det finns idag inga rättsligt bindande gränsvärden för PFAS i dricksvatten. Enligt 7 § i Livsmedelsverkets föreskrifter (2001:30) om dricksvatten får dricksvattnet inte innehålla ämnen i sådana halter att de kan utgöra en risk för människors hälsa. Livsmedelsverket har därför tagit fram åtgärdsgränser för PFAS.

Åtgärdsgränserna behövs för att dricksvattenproducenter, kontrollmyndigheter och enskilda brunnsägare ska kunna avgöra om halterna av PFAS i dricksvattnet är så höga att de kan utgöra en hälsorisk och därför måste sänkas eller, i värsta fall, att konsumenterna måste avrådas från att dricka vattnet.

Hälsomässig bedömning av fynd av PFAS i dricksvatten

Beräkna den totala halten PFAS i dricksvattnet vid varje undersökningstillfälle som summan av alla fynd av PFAS i tabellen ovan. Resultat som är "mindre än" (<) ska inte ingå i summeringen. Om andra PFAS än de som finns i tabellen ovan signifikant påverkar totalhalten bör Livsmedelsverket kontaktas för rekommendationer om riskhanteringsåtgärder.

Kvantifieringsgränsen (LOQ; level of quantification) för enskilda PFAS bör vara i storleksordningen 1-10 nanogram/liter.

Jämför den totala PFAS-halten som uppmätts med åtgärdsgränsen 90 nanogram/liter. Jämför även den totala PFAS-halten med det hälsobaserade riktvärdet (baserat på TDI, Tolerabelt Dagligt Intag, för PFOS) som är 900 nanogram/liter.

Rekommendationer om riskhanteringsåtgärder för dricksvatten som omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter (2001:30) om dricksvatten

Vid fynd av PFAS i dricksvattnet utan att åtgärdsgränsen överskrids, PFAS under 90 nanogram/liter

  • Verka för att långsiktigt minimera exponeringen av PFAS via dricksvattnet. Detta motiveras av att PFAS tillförs kroppen även från andra källor än dricksvatten, till exempel insjöfisk, att ämnena ansamlas i kroppen, samt att giftigheten av PFAS kommer att omprövas vilket kan leda till att TDI sänks. 

Om åtgärdsgränsen överskrids i dricksvattnet, PFAS över 90 nanogram/liter

  • Vidta åtgärder snarast så att halten PFAS i dricksvattnet sänks till så låga halter som är praktiskt möjligt under åtgärdsgränsen.
  • Undersök halten PFAS i råvattnet om dricksvattnet kommer från en ytvattentäkt. Informera den lokala kontrollmyndigheten om halten PFAS i råvattnet överskrider åtgärdsgränsen för dricksvatten. Detta motiveras av att det kan behövas kompletterande riskhanteringsåtgärder om konsumtionsfisk (se nedan).
  • Kontakta branschorganisationen Svenskt Vatten för mer information om åtgärder i vattenverk för att sänka halten PFAS.

Om det hälsobaserade riktvärdet (TDI) överskrids i dricksvattnet, PFAS över 900 nanogram/liter

  • Undvik att dricka vattnet eller äta mat som tillagats med vattnet tills halterna sänks.
  • Kontakta kontrollmyndigheten för ytterligare rekommendationer om riskhanteringsåtgärder.

Rekommendationer för den lokala kontrollmyndighetens riskhanteringsåtgärder för fisk

  • Undersök halten PFOS i konsumtionsfisk (exempelvis abborre) från ytvattentäkter om PFOS-förorening i ytvattnet misstänks.
  • Överväg att utfärda begränsande kostråd eller införa fiskeförbud utgående från halten PFOS i fisk. De halter som föranleder kostråd framgår av en scenarioberäkning utförd av Livsmedelsverket, se dokument under Mer information: Scenarioberäkningar av PFOS-intag vid konsumtion av PFOS-förorenad fisk. 
Senast granskad 2017-11-28