Riskhantering - PFAS i dricksvatten och fisk

Elva olika PFAS-ämnen bör undersökas i dricksvattnet (PFAS-11). Det är Livsmedelsverkets rekommendation om hur riskerna med PFAS i dricksvatten bör hanteras av kontrollmyndigheter och dricksvattenproducenter. När Efsas nya riskbedömning för fler ämnen än PFOS och PFOA publiceras behöver dock rekommendationerna om åtgärder för PFAS-ämnen ses över.

Livsmedelsverket har sedan 2014 rekommendationer om hur risken med dricksvatten och fisk som är förorenade av poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) bör hanteras. Rekommendationerna riktar sig till dricksvattenproducenter, till lokala kontrollmyndigheter och till enskilda brunnsägare.

Syftet med de åtgärder som rekommenderas är att

  • snabbt minska mängden man kan få i sig, exponeringen, av PFAS från förorenat dricksvatten
  • långsiktigt minimera intaget av PFAS från dricksvatten och fisk.

Om rekommendationen

Rekommendationen är att elva olika PFAS-ämnen bör undersökas i dricksvattnet (PFAS-11). Giftigheten hos de flesta PFAS är dåligt känd, men för att ha viss säkerhetsmarginal mot hälsorisker betraktar Livsmedelsverket alla ämnen som ingår i PFAS-11 som lika giftiga som perfluoroktansulfonat (PFOS), och behåller samma åtgärdsgränser som togs fram 2014.

Rekommendationerna uppdaterades 2016 och kan behöva uppdateras igen i och med Efsas nya riskbedömningar av PFOS, PFOA och ytterligare PFAS.

Livsmedelsverket rekommenderar att kontrollmyndigheter och andra berörda kontaktar Livsmedelsverket för individuella diskussioner om riskhantering vid fynd av höga halter PFAS. När det gäller fisk som äts begränsas rekommendationerna till perfluoroktansulfonat (PFOS).

För allt dricksvatten gäller att

  • PFAS bör inte förekomma i dricksvatten.
  • Långvarigt intag av dricksvatten med höga halter PFAS minskar säkerhetsmarginalerna till nivåer som misstänks ge hälsorisker.
  • För att ha en viss säkerhetsmarginal bör summan av PFAS-11 i dricksvattnet vara så långt under 90 nanogram/liter som möjligt.

Undersökning av dricksvattnet

Om en dricksvattenanläggning är, eller misstänkt kunna vara, påverkad av PFAS bör halterna i dricksvattnet undersökas.

Undersök dricksvatten med avseende på de PFAS som listas i tabellen nedan.
Genomför undersökningarna löpande över tid och under olika förhållanden för att kartlägga en eventuell förorenings storlek, sammansättning, årstidsvariationer samt eventuella trender. Sammansättningen av olika PFAS kan ge information om föroreningens ursprung.

Även områden som till en början inte misstänks påverkade kan i ett senare skede behöva undersökas. Det beror på ämnenas egenskaper och rörlighet i mark. Gör en hälsomässig bedömning av eventuella fynd av PFAS i dricksvattnet mot åtgärdsgränserna som anges nedan.

Lämpliga PFAS att undersöka i dricksvatten:

1 Perfluorbutansulfonat (PFBS)
2 Perfluorhexansulfonat (PFHxS)
3 Perfluoroktansulfonat (PFOS)
4 Fluortelomersulfonat (6:2 FTS)
5 Perfluorbutanoat (PFBA)
6 Perfluorpentanoat (PFPeA)
7 Perfluorhexanoat (PFHxA)
8 Perfluorheptanoat (PFHpA)
9 Perfluoroktanoat (PFOA)
10 Perfluornonanoat (PFNA)
11 Perfluordekanoat (PFDA)

Åtgärdsgränser

Det finns idag inga rättsligt bindande gränsvärden för PFAS i dricksvatten, men enligt 7 § i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) får dricksvatten inte innehålla ämnen i sådana halter att de kan utgöra en risk för människors hälsa. Livsmedelsverket har därför tagit fram en åtgärdsgräns för PFAS.

Åtgärdsgränsen behövs för att dricksvattenproducenter, kontrollmyndigheter och enskilda brunnsägare ska kunna avgöra om halterna av PFAS i dricksvattnet är så höga att de kan utgöra en hälsorisk och därför måste sänkas eller att konsumenterna måste avrådas från att dricka vattnet.

Åtgärdsgränsen kan behöva uppdateras i och med Efsas nya riskbedömningar av PFOS, PFOA och ytterligare PFAS.

Hälsomässig bedömning av fynd av PFAS i dricksvatten och åtgärdsgränsen

Beräkna den totala halten PFAS i dricksvattnet vid varje undersökningstillfälle som summan av alla fynd av PFAS i tabellen ovan. Resultat som är "mindre än" (<) ska inte ingå i summeringen. Om andra PFAS än de som finns i tabellen ovan signifikant påverkar totalhalten kontakta Livsmedelsverket för rekommendationer om riskhanteringsåtgärder.

Kvantifieringsgränsen (LOQ; level of quantification) för enskilda PFAS bör vara i storleksordningen 1-10 nanogram/liter.

Jämför den totala PFAS-halten som uppmätts med åtgärdsgränsen 90 nanogram/liter.

Om åtgärdsgränsen överskrids i dricksvattnet, PFAS över 90 nanogram/liter

  • Vidta åtgärder snarast så att halten PFAS i dricksvattnet sänks till så låga halter som möjligt under åtgärdsgränsen.
  • Undersök halten PFAS i råvattnet om dricksvattnet kommer från en ytvattentäkt. Informera den lokala kontrollmyndigheten om halten PFAS i råvattnet överskrider åtgärdsgränsen för dricksvatten. Detta motiveras av att det kan behövas kompletterande riskhanteringsåtgärder om konsumtionsfisk (se nedan).
  • Kontakta branschorganisationen Svenskt Vatten för mer information om åtgärder i vattenverk för att sänka halten PFAS.

Om PFAS överskrider 900 nanogram/liter i dricksvattnet

  • Undvik att dricka vattnet eller äta mat som tillagats med vattnet tills halterna sänks så långt som möjligt under 90 ng/liter.
  • Kontakta kontrollmyndigheten för ytterligare rekommendationer om riskhanteringsåtgärder.

Rekommendationer om riskhanteringsåtgärder för dricksvatten som omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter (2001:30) om dricksvatten

Vid fynd av PFAS i dricksvattnet under 90 nanogram/liter, det vill säga åtgärdsgränsen överskrids inte:

  • Verka för att långsiktigt minimera exponeringen av PFAS via dricksvattnet. PFAS tillförs kroppen även från andra källor än dricksvatten, till exempel insjöfisk och ämnena ansamlas i kroppen. Därför är det viktigt att minska intaget av PFAS överallt där det är möjligt.

Rekommendationer för den lokala kontrollmyndighetens riskhanteringsåtgärder för fisk

  • Undersök halten PFOS i konsumtionsfisk (exempelvis abborre) från ytvattentäkter vid misstanke om PFOS-förorening i ytvattnet.
Senast granskad 2018-12-13