Näringsämnen

Energi anges i Livsmedelsdatabasen både som kilokalorier (kcal) och kilojoule (kJ), där 1 kJ = 0,239 kcal och 1 kcal = 4,184 kJ. Se beräkningar under Kilojoule respektive Kilokalorier. 
Energi och kalorier

Kilojoule är en enhet för energi och förkortas kJ. Beräknas från de energigivande näringsämnena i ett livsmedel och omräkningsfaktorer för energi enligt formeln:

Energi (kJ) = Kolhydrater (tillgängliga, g) x 17 + Protein (g) x 17 + Fett (totalt, g) x 37 + Alkohol (g) x 29 + Fiber (g) x 8

Omräkningsfaktorerna baseras på hur mycket energi respektive näringsämne ger per gram enligt standardfaktorer (FAO 2003).
Energi och kalorier

Kilokalorier är en enhet för energi och förkortas kcal. Värdet i Livsmedelsdatabasen beräknas utifrån värdet för kilojoule (kJ) enligt följande formel:

Energi (kcal) = Energi (kJ) x 0,239   (1 kJ = 0,239 kcal, 1 kcal = 4,184 kJ)
Energi och kalorier

Värdet för protein i Livsmedelsdatabasen grundar sig på innehållet av kväve, som är en av huvudkomponenterna i protein. Vid beräkning av proteinmängden i ett livsmedel har mängden kväve multiplicerats med en omräkningsfaktor för protein enligt formeln:

Protein = Kväve (g) x Omräkningsfaktor

Faktorerna baseras på Jones factors för olika livsmedel (Jones 1931). Om en omräkningsfaktor saknas för ett specifikt livsmedel har den generella faktorn 6,25 använts. Observera att livsmedelsproducenter använder den generella faktorn 6,25 för samtliga livsmedelsgrupper. Protein ger 17 kJ (4 kcal) energi per gram.
Protein
Faktorer för beräkning av protein från kväve

Värdet för kolhydrater i Livsmedelsdatabasen omfattar tillgängliga kolhydrater, d.v.s. som absorberas och bryts ner i kroppen och ger energi. Kolhydrater ger 17 kJ (4 kcal) energi per gram. Tillgängliga kolhydrater beräknas som rest enligt formeln:

Kolhydrater = 100 - (Vatten (g) + Aska (g) + Protein (g) + Fett (g) + Kostfibrer (g) + Alkohol (g))

Detta är en accepterad metod för beräkning av kolhydrater enligt FAO (2003). Kolhydratvärdet innefattar sockerarter, stärkelse (inte resistent stärkelse), sockeralkoholer och organiska syror, men inte kostfibrer. Observera att i andra länder såsom USA inkluderas fiber i värdena för total mängd kolhydrater, vilket gör att dessa värden inte är direkt jämförbara med dem i Livsmedelsverkets databas.
Kolhydrater

Beräkning av kolhydrater som rest (under Näringsdeklaration, delrubrik Livsmedelsdatabasen - Sök näringsinnehåll)

Monosackarider är enkla sockerarter som består av en sockerenhet (sackarid). Värdet i Livsmedelsdatabasen är beräknat som summan av glukos och fruktos. 
Socker

Disackarider är sammansatta sockerarter som består av två sockerenheter (monosackarider). Värdet i Livsmedelsdatabasen är beräknat som summan av laktos, maltos och sackaros. 
Socker

Näringsvärdet för totala sockerarter i Livsmedelsdatabasen är beräknat som summan av enkla och sammansatta sockerarter (mono- och disackarider): glukos, fruktos, laktos, maltos och sackaros. Värdet skiljer inte på naturliga och tillsatta sockerarter.
Socker

Sackaros är en sammansatt sockerart (disackarid) som består av två sockerarter: glukos och fruktos. Kallas även sukros, rörsocker eller vanligt socker. 

Sockeralkoholer

Sockeralkoholer, s.k. polyoler, liknar sockerarter men är mindre söta, ger mindre energi och används som sötningsmedel, t.ex. mannitol, sorbitol, xylitol och erytritol. De förekommer naturligt men framställs ofta från sockerarter, och räknas som livsmedelstillsatser. Sockeralkoholer ingår i näringsvärdet för kolhydrater i Livsmedelsdatabasen. 
Sötningsmedel

Organiska syror

Organiska syror är ämnen som finns naturligt i vegetabilier och fermenterade livsmedel t.ex. mjölksyra, äppelsyra, citronsyra och bensoesyra. En del används även som tillsatser i livsmedel. Organiska syror ingår i näringsvärdet för kolhydrater i Livsmedelsdatabasen, även om halterna ofta är försumbara.

Tillsatt socker definieras i Livsmedelsdatabasen enligt NNR 2012: Det socker som inte finns naturligt i råvaran utan som har tillförts livsmedlet under tillagning eller tillverkning (någon form av raffinerat socker eller sirap, men ej ren fruktsirap). Värdena i Livsmedelsdatabasen är skattade enligt metod beskriven i Wanselius et al (2019) (se även Termer - Skattat värde). Värdena för fritt och tillsatt socker är avrundade till heltal och därför kan det ibland se ut att finnas mer fritt och tillsatt socker än det finns totalt socker i ett livsmedel.
Socker

Fritt socker definieras i Livsmedelsdatabasen enligt WHO (2003): Summan av tillsatt socker och socker som finns naturligt i honung, sockerlag, ren fruktsirap, frukt-/grönsaksjuice och frukt-/grönsaksjuicekoncentrat. I vår definition ingår vegetabiliska juicer, till skillnad från WHO:s definition. Värdena i Livsmedelsdatabasen är skattade enligt metod beskriven i Wanselius et al (2019) (se även Termer - Skattat värde). Värdena för fritt och tillsatt socker är avrundade till heltal och därför kan det ibland se ut att finnas mer fritt och tillsatt socker än det finns totalt socker i ett livsmedel.
Socker

Fullkorn, totalt

Fullkorn är spannmål där alla delar av kornet finns med. Fullkorn i Livsmedelsdatabasen är beräknat som summan av de skattade värdena för fullkorn i havre, vete, råg, korn samt övriga sädesslag. (se även Termer - Skattat värde). I övriga sädesslag ingår bl.a. majs, ris, hirs och durra men inte s.k. pseudocerealier (t.ex. bovete och quinoa). 
Fullkorn

Fibrer

Kostfibrer är kolhydrater som inte bryts ner i matsmältningen utan passerar i princip opåverkade till tjocktarmen. Fibrer finns i livsmedel från växtriket och kan vara antingen lösliga eller olösliga. En del fibrer kan brytas ner av bakterier i tarmen och kallas fermenterbara. Fibrer ger 8 kJ (2 kcal) energi per gram. Värdena för fibrer i Livsmedelsdatabasen har genom åren analyserats med olika metoder. I alla analyser ingår lösliga och olösliga fibrer som pektiner, cellulosa, hemicellulosa, lignin m.fl. samt vissa former av resistent stärkelse (bl.a. retrograderad stärkelse). För livsmedel analyserade fr.o.m. 2021 ingår även oligosackarider (t.ex. inulin), polydextros och alla former av resistent stärkelse (under informationen på fibervärdet på ett livsmedel syns detta som metodtyp AOAC 2009.01, AOAC 2011.25, AOAC 2017.16 eller senare versioner). För livsmedel analyserade före 2021 ingår oftast inte oligosackarider eller alla former av resistent stärkelse (under informationen på fibervärdet saknas då exakt metodtyp eller anges som AOAC 985.29, AOAC 985.29:1995, AOAC 991.43 eller AOAC 45.4.07/NMKL 129). 
Fibrer

Den totala mängden fett i ett livsmedel innefattar främst fettsyror (summan av de enskilda fettsyrorna utgör i regel 90-95 procent av fettinnehållet), resten är huvudsakligen glycerol men även fosfolipider och steroler. Fett ger 37 kJ (9 kcal) energi per gram. 
Fett

Den totala mängden fettsyror är summan av mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror. Varje fettsyra analyseras utifrån andel av alla fettsyror (g/100 g fettsyror). Därefter beräknas mängden fettsyror per 100 g livsmedel med hjälp av omräkningsfaktorer. Faktorerna anger hur stor andel av totalfettet i livsmedlet som är fettsyror (i regel 90-95 %) och är olika för olika typer av livsmedel. Beräkningen görs enligt formeln:

Enskild fettsyra (g/100 g livsmedel) = Omräkningsfaktor x Fett totalt (g) x Fettsyra i procent/100

Omräkningsfaktorerna för beräkning av andelen fettsyror av totalfett baserar sig på Greenfield och Southgate (2003).
Omräkningsfaktorer för fettsyror

Kolesterol är en typ av fettförening som tillhör gruppen steroler och finns i animaliska livsmedel.
Fett

Enkelomättat fett

Enkelomättade fettsyror har en dubbelbindning i sin struktur. Värdet i Livsmedelsdatabasen anges i g/100 g livsmedel och är beräknat enligt formeln:

Enskild enkelomättad fettsyra (g/100 g livsmedel) = Omräkningsfaktor x Fett totalt (g) x Summan av enkelomättade fettsyror/100

(Se även definition Fettsyror.) 
Enkelomättat fett
Omräkningsfaktorer för fettsyror

Fleromättat fett

Fleromättade fettsyror har två eller flera dubbelbindningar i sin struktur. Värdet i Livsmedelsdatabasen anges i g/100 g livsmedel och är beräknat enligt formeln:

Enskild fleromättad fettsyra (g/100 g livsmedel) = Omräkningsfaktor x Fett totalt (g) x Summan av fleromättade fettsyror/100

(Se även definition Fettsyror.) 
Fleromättat fett
Omräkningsfaktorer för fettsyror

Mättat fett

Mättade fettsyror har inga dubbelbindningar i sin struktur. Värdet i Livsmedelsdatabasen anges i g/100 g livsmedel och är beräknat enligt formeln:

Enskild mättad fettsyra (g/100 g livsmedel) = Omräkningsfaktor x Fett totalt (g) x Summan av mättade fettsyror/100

(Se även definition Fettsyror.) 
Mättat fett
Omräkningsfaktorer för fettsyror

Tiamin, eller vitamin B1, är ett vattenlösligt vitamin. 
Tiamin 

Riboflavin, eller vitamin B2, är ett vattenlösligt vitamin. 
Riboflavin

Niacin, eller vitamin B3, är ett vattenlösligt vitamin. Värdena i Livsmedelsdatabasen anger ursprungligt (färdigbildat) niacin i livsmedel, och innefattar de aktiva formerna nikotinamid och nikotinsyra. Niacin anges i Livsmedelsdatabasen även som niacinekvivalenter (se Niacinekvivalenter). 
Niacin

Niacinekvivalenter

Niacinekvivalenter (NE) omfattar både det niacin som finns ursprungligt (färdigbildat) i maten och det niacin som bildas i kroppen från aminosyran tryptofan i livsmedel som innehåller protein. 60 mg tryptofan motsvarar 1 NE eller 1 mg niacin. Totala niacinekvivalenter i Livsmedelsdatabasen anges i NE/mg och beräknas enligt formeln:

Niacinekvivalenter = Niacin + Protein x 10 x Omräkningsfaktor (tryptofan) / 60

De omräkningsfaktorer för tryptofaninnehåll i protein som används baserar sig på Paul (1969). Om tryptofanvärden saknas antar man att 1 g protein i genomsnitt innehåller 1 % tryptofan eller 0,166 NE.
Niacin
Omräkningsfaktorer för tryptofan

Vitamin B6, även kallat pyridoxin, är samlingsnamnet för en grupp vattenlösliga vitaminer i tre former: pyridoxin, pyrodoxal och pyridoxamin. Dessa förekommer både i fri form och bundet i vegetabilier. Livsmedelsverkets interna analyser för Livsmedelsdatabasen omfattar totalhalten av både bundet och fritt vitamin B6, medan lånade värden inte alltid inkluderar bundna former (se Termer - Lånat värde). 
Vitamin B6

Folat, eller vitamin B9, är ett vattenlösligt vitamin. Det kallas även folsyra i syntetiskt framställd form t.ex. i berikad form eller tillskott. Värdena i Livsmedelsdatabasen avser totalt folat dvs. summan av alla former av folat, inklusive folsyra. 
Folat

Vitamin B12 är ett vattenlösligt vitamin och kallas även kobalamin. 
Vitamin B12

Vitamin C är ett vattenlösligt vitamin. I Livsmedelsdatabasen motsvarar det mängden askorbinsyra (inkl. dehydroaskorbinsyra) i ett livsmedel. 
Vitamin C

Vitamin A är ett fettlösligt vitamin och finns i flera former. Retinol är den färdigbildade formen av vitamin A och finns i animaliska livsmedel. Vissa karotenoider i vegetabiliska livsmedel kan omvandlas till retinol i kroppen och kallas därför provitamin A, vilket är främst alfakaroten, betakaroten och beta-kryptoxantin. Det totala innehållet av A-vitamin i mat uttrycks i Livsmedelsdatabasen som retinolaktivitetsekvivalenter (RAE), där 1 RAE motsvarar 1 µg retinol, 12 µg betakaroten och 24 µg alfakaroten eller beta-kryptoxantin (US Institute of Medicine 2001). RAE beräknas som summan av dessa enligt formeln:

Retinolaktivitetsekvivalenter = Retinol + Betakaroten/12 + (Alfakaroten + Beta-kryptoxantin)/24

I de fall då värden för alfakaroten och beta-kryptoxantin saknas utesluts dessa ur beräkningen och följande formel används:

Retinol + betakaroten/12
Vitamin A

Retinol

Retinol är färdigbildat vitamin A som finns i animaliska livsmedel. Retinol finns i olika former, varav trans-retinol är den som ingår i Livsmedelsverkets interna analyser för Livsmedelsdatabasen. Lånade värden kan även innehålla andra former (se Termer - Lånat värde). Värdena för retinol ingår i beräkningen av retinolekvivalenter (se vitamin A).
Vitamin A

Vitamin D

Vitamin D är ett fettlösligt vitamin som finns i flera former. Värdena i Livsmedelsdatabasen är beräknade utifrån de två formerna D2 (ergokalciferol) och D3 (kolekalciferol). I värdena för ägg ingår även 25-OH-vitamin D3, beräknat enligt formeln:

Vitamin D = D2 + D3 + (25-OH-vitamin D3 x 5) Underlag för denna beräkning är Cashman et al (2012).
Vitamin D

Vitamin E

Vitamin E är ett fettlösligt vitamin som finns i flera former (tokoferoler och tokotrienoler), varav alfatokoferol är den mest aktiva formen i kroppen. Värdet för E-vitamin i Livsmedelsdatabasen motsvarar i enlighet med NNR 2012 innehållet av alfatokoferol enligt formeln: 1 mg vitamin E = 1 mg alfatokoferol. Lånade värden kan dock omfatta fler former av vitamin E (se Termer - Lånat värde).
Vitamin E

Vitamin K

Vitamin K är ett fettlösligt vitamin som finns i två huvudsakliga former: vitamin K1 (fyllokinon) i vegetabiliska livsmedel och K2 (menakinoner, MK) i animaliska livsmedel. Värdet i Livsmedelsdatabasen motsvarar i enlighet med NNR 2012 summan av K1 och K2. I Livsmedelsverkets interna analyser ingår vitamin K1 och tre former av vitamin K2: MK4, MK8 och MK9; lånade värden kan dock innehålla andra former. Cirka 35 % av livsmedlen i Livsmedelsdatabasen har värden för vitamin K. 
Vitamin K

Fluor (F) är ett viktigt mineral i små mängder, ett s.k. spårämne (se Spårämne).
Fluor

Fosfor (P) är ett mineral som är livsnödvändigt att vi får i oss via mat och dryck. 
Fosfor

Jod (I) är ett mineral som är livsnödvändigt för kroppen i små mängder, ett s.k. spårämne (se Spårämne). Cirka 82 % av livsmedlen i Livsmedelsdatabasen har värden för jod. 
Jod

Järn (Fe) är ett mineral som är livsnödvändigt för kroppen i små mängder, ett s.k. spårämne (se Spårämne). Det förekommer främst i två former i mat: hemjärn och icke-hemjärn. Animaliska livsmedel innehåller båda formerna, medan vegetabiliska livsmedel enbart innehåller icke-hemjärn. Värdena i Livsmedelsdatabasen innefattar järn totalt och analyserna skiljer inte på olika former av järn. Detta är viktigt att ta hänsyn till då kroppens förmåga att ta upp järn skiljer sig stort mellan olika former av järn. Även livsmedel som innehåller järnoxid som färgämne (t.ex. vegetariska produkter) kan ha höga järnvärden, men järnoxid tas inte upp i kroppen i någon större utsträckning. Järnoxid är endast tillåtet att användas som färgämne och inte för berikning.
Järn

Kalcium (Ca) är ett mineral som är livsnödvändigt att vi får i oss via mat och dryck. 
Kalcium

Kalium (K) är ett mineral som är livsnödvändigt att vi får i oss via mat och dryck. 
Kalium

Magnesium (Mg) är ett mineral som är livsnödvändigt att vi får i oss via mat och dryck. 
Magnesium

Natrium (Na) är ett mineral som är livsnödvändigt att vi får i oss via mat och dryck. Det kan finnas både fritt i livsmedel och som salt (NaCl). Värdena i Livsmedelsdatabasen anger den totala natriumhalten och används för att beräkna mängden salt (se Salt). För vissa livsmedel har värdet skattats från salt (t.ex. om förpackningsinformation lånats in; se Termer - Skattat värde) enligt formeln:

Natrium (mg) = salt (g) x 1000/2,5
Natrium och salt

Salt i sin naturliga form natriumklorid (NaCl, koksalt) beräknas från den totala natriumhalten i ett livsmedel enligt formeln:

Na (mg) x 2,5/1000

Selen (Se) är ett mineral som är livsnödvändigt för kroppen i små mängder, ett s.k. spårämne (se Spårämne).
Selen

Spårämnen är mineraler som vi behöver i små mängder, <100 mg/dag. De kallas även spårelement eller mikromineraler. Till spårämnen räknas bl.a. järn, jod, zink, selen, koppar, krom, fluor, mangan och molybden.
Mineraler

Zink (Zn) är ett mineral som är livsnödvändigt för kroppen i små mängder, ett s.k. spårämne (se Spårämne). 
Zink