PFAS - Poly- och perfluorerade alkylsubstanser

Vattenkran

PFAS är ett samlingsnamn för en grupp industriellt framställda kemikalier som har många användningsområden. PFAS finns i miljön och har förorenat dricksvatten och livsmedel. Att dricka vatten med höga halter av PFAS under lång tid misstänks öka risken för negativa hälsoeffekter.

Vad är PFAS?

PFAS (poly- och perfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för en stor grupp ämnen. De förekommer inte naturligt, utan började framställas i mitten av 1900-talet på grund av sina speciella kemiska egenskaper. Det finns över 4000 olika ämnen i PFAS-gruppen. De mest kända substanserna kallas PFOS och PFOA.

Var finns PFAS?

De allra flesta i Sverige får i sig mest PFOS och PFOA från maten och inomhusmiljön. Men på platser där dricksvattnet har förorenats av PFAS, till exempel från brandövningsplatser, kan det svara för en större del av det man får i sig.

PFAS används i en mängd olika produkter på grund av dess unika egenskaper av att både vara vatten- och oljeavvisande och tåla höga temperaturer. PFAS används bland annat i impregneringsmedel i textilier och heltäckningsmattor, i papper och kartong till matförpackningar, i stekpannor, rengöringsmedel och brandskum.

I maten

PFAS som släpps ut i miljön hamnar till slut i maten, eftersom de i princip inte kan brytas ner. I mat är det framför allt de två ämnena PFOS och PFOA som finns i de högsta halterna.

Fiskkonsumtion är en viktig källa för PFOS, medan många olika livsmedelsgrupper bidrar med PFOA. PFOS lagras in i fiskar, och kommuner där det finns sjöar med misstänkt förorening rekommenderas att kontrollera halten av PFOS i fisken från dessa sjöar. Kontakta din kommuns miljö- och hälsoskyddskontor, eller motsvarande, för att få reda på om du behöver vara försiktig med att äta fisk från vissa sjöar.

PFAS används också i en del matförpackningar av papper och kartong, till exempel till hamburgare, smörgåspapper och popcornförpackningar.

I dricksvattnet

Vattentäkter, både ytvatten- och grundvattentäkter, som ligger i områden där det finns eller har funnits brandövningsplatser kan bli förorenade av PFAS. Samma sak gäller platser där räddningstjänsten släckt bränder med skum som innehåller PFAS.

Hösten 2013 upptäcktes mycket höga halter av PFAS dricksvattnet i en grundvattentäkt i Kallinge, Ronneby kommun. Livsmedelsverket genomförde därför under 2014 en kartläggning bland Sveriges kommuner för att se i vilken utsträckning dricksvattenanläggningarnas råvatten var förorenade av PFAS. Kartläggningen visade att cirka 3,4 miljoner svenskar kan ha kommunalt dricksvatten som är påverkat av PFAS.

Är PFAS farliga?

De mängder av PFAS vi får i oss orsakar inte akuta hälsoproblem men ämnena lagras i kroppen. Om du dricker vatten med höga halter av PFAS under lång tid minskar säkerhetsmarginalerna till nivåer som misstänks ge hälsoeffekter.

Studier av stora befolkningsgrupper har visat att PFAS skulle kunna påverka kolesterolhalter, leverenzymer, födelsevikt och immunsvar efter vaccination.

Därför är det viktigt att få i sig så lite som möjligt av dessa ämnen. Foster, spädbarn och barn är troligen extra känsliga för PFAS. Ämnena förs över till foster och ammade spädbarn via moderkakan och modersmjölken.

Råd för dig som har kommunalt dricksvatten

Om du har kommunalt kranvatten är det dricksvattenproducenten som ansvarar för att dricksvattnet inte innehåller skadliga ämnen, som till exempel PFAS. Vill du veta hur det står till med ditt kranvatten bör du vända dig till din dricksvattenleverantör eller till din kommun.

Råd till dricksvattenproducenter och kontrollmyndigheter

Det finns idag inga juridiska gränsvärden för PFAS i livsmedel och dricksvatten. Livsmedelsverket har därför tagit fram rekommendationer till dricksvattenproducenter och kontrollmyndigheter om vilka åtgärder som bör vidtas för sänka halterna av PFAS i dricksvatten på kort och lång sikt. Inom EU pågår för närvarande ett arbete för att ta fram juridiska gränsvärden som kommer att gälla i hela EU.

Råd till dig som får dricksvatten från egen brunn

Du som tar ditt dricksvatten från en egen brunn eller enskild dricksvattenanläggning ansvarar själv för kvaliteten på dricksvattnet och för att hålla brunnen i bra skick. Det betyder att du till exempel är ansvarig för provtagningar av dricksvattnet.

Kontakta din kommuns miljö- och hälsoskyddskontor, eller motsvarande kommunal förvaltning, för att ta reda på om du bor i ett område som kan vara förorenat av PFAS. Det är i så fall viktigt att du kontrollerar att dricksvattnet från din brunn inte har höga halter av ämnena. Kommunen kan hjälpa till med information om hur du gör för att undersöka halten av PFAS i ditt dricksvatten.

Åtgärder vid olika halter av PFAS i dricksvatten från egen brunn

Livsmedelsverket rekommenderar i dag följande åtgärder beroende på vilken halt av PFAS som finns i ditt dricksvatten. 

  • Om dricksvattnet innehåller 0 - 90 nanogram PFAS/liter:
    Ingen särskild åtgärd behövs. Du kan fortsätta att dricka vattnet.
  • Om dricksvattnet innehåller mer än 90 nanogram PFAS/liter:
    Du kan fortsätta att dricka vattnet men du bör snarast se till att halterna sänks så långt som möjligt under 90 nanogram/liter.
  • Om dricksvattnet innehåller mer än 900 nanogram PFAS/liter:
    Undvik att dricka vattnet eller äta mat som tillagats med vattnet tills halterna sänkts. Att duscha, bada eller diska i vattnet medför ingen risk. Innan vattnet används till mat och dryck bör halten av PFAS sänkas så långt som möjligt under 90 nanogram/liter

Innehåller dricksvattnet i din brunn mer än 90 nanogram PFAS/liter bör du vända dig till din kommun för att få råd och stöd.

Vad gör myndigheterna?

Våren 2017 utökade berörda myndigheter och forskningsinstitutioner sitt samarbete med att hantera problemen med PFAS. Samarbetet beskrivs i en gemensam avsiktsförklaring.

Syftet med samarbetet mellan myndigheterna och forskningsinstitutionerna är att förbättra riskbedömning, regelutveckling, miljöövervakning, forskning, teknikutveckling och den offentliga kontrollen. De myndigheter och forskningsinstitutioner som skrivit på avsiktsförklaringen vill dessutom aktivt informera allmänheten om PFAS.

 

Fördjupning

Det finns över 4000 olika ämnen i PFAS-gruppen och de mest kända substanserna kallas PFOS och PFOA. Dessa två ämnen ingår i gruppen perfluorerade alkylsyror (PFAA) som består av en fluorerad hydrofob alkylkedja av varierande längd (oftast C4 till C16) med en hydrofil grupp i slutet av kedjan.

PFOS tillhör perfluoroalkylsulfonsyrorna (PFSA) och PFOA tillhör perfluoralkylkarboxylsyrorna (PFCA).

Strukturformel för PFOS

Strukturformel för PFOA

PFAS tål höga temperaturer och har förmågan att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. Därför används ämnena mycket och finns i många produkter. PFAS finns bland annat i impregneringsmedel för papper, textilier och heltäckningsmattor och i rengöringsmedel (till exempel golvpolish). PFAS används också i kemi-, verkstads- och elektronikindustrin.

Brandsläckningsskum är ett användningsområde för PFAS som fått mycket uppmärksamhet. Mellan 1985 till 2003 använde bland andra Försvarsmakten brandsläckningsskum som innehöll PFOS. Under 2000-talet kom insikten om PFAS stora spridning i miljön.

Sedan 2008 är det inom EU förbjudet att använda PFOS, och ämnen som kan brytas ned till PFOS, i kemiska produkter och varor med vissa undantag. Även PFOA kommer att förbjudas från år 2020. Andra typer av PFAS har ersatt PFOS och PFOA inom många användningsområden.

Hälsoeffekter

I djurstudier har exponering för PFAS visat sig kunna påverka levern hos gnagare. I långtidsstudier orsakar till exempel PFOS tumörer i levern hos råttor. Både PFOS och PFOA har också visat sig påverka hjärnan under utvecklingen.

Exponering av gnagare för PFOS och PFOA under dräktigheten påverkar både mödrarna och avkomman. För PFOS är de känsligaste effekterna förändrad levervikt och placentafysiologi samt glukoshomeostas. Även hanliga reproduktionsorgan och könshormonnivåer kan påverkas, liksom utveckling av bröstkörteln.

I studier på människa har man sett samband mellan exponering för PFOS och PFOA och ökade serumnivåer av kolesterol och mellan exponering för PFOA och ökade serumnivåer i leverenzym (ALT). Däremot har studierna inte sett någon ökning av diabetes, fetma eller metaboliskt syndrom.

Epidemiologiska studier tyder på att exponering för PFOS och eventuellt PFOA påverkar serumantikroppssvaret negativt efter vaccination hos barn.

Studier på människor visar även på samband mellan fosterexponering för PFOS och PFOA och sänkt födelsevikt. Det kan dock inte uteslutas att det istället är njurens funktion under graviditet som påverkat födelsevikten. Det finns också en viss osäkerhet runt den kliniska relevansen av dessa fynd, eftersom en koppling till låg födelsevikt (definierad som vikt <2500 g) inte har rapporterats.

Det finns inte tillräckligt stöd för att PFOS och PFOA skulle vara cancerframkallande för människa. Detta gäller både studier som utförts på yrkesmässigt utsatta individer och bland dem som utsätts för bakgrundsnivåer.

Efsa har tidigare gjort en riskvärdering av PFOS och PFOA och 2008 fastställdes ett så kallat tolerabelt dagligt intag (TDI) på 150 ng/kg kroppsvikt och dag för PFOS och 1500 ng/kg kroppsvikt och dag för PFOA. Det motsvarar den mängd som en människa kan få i sig varje dag under hela livet av dessa ämnen utan att riskera någon påverkan på hälsan.

Under de senaste åren har Efsa arbetat med en uppdaterad riskvärdering av PFAS-ämnen och har i ett första steg fastställt ett preliminärt tolerabelt veckointag (TVI) för PFOS och PFOA, för PFOS är det 13 ng/kg kroppsvikt och vecka och för PFOA 6 ng/kg kroppsvikt och vecka (detta motsvarar ett TDI på 1,8 ng/kg för PFOS respektive 0,8 ng/kg för PFOA). I nästa steg utvärderar Efsa fler PFAS ämnen i syfte att fastställa ett TVI för hela gruppen PFAS. Då kan dessa preliminära TVIn för PFOS och PFOA komma att ändras.

Hur mycket får vi i oss?

De allra flesta i Sverige får i sig mest PFOS och PFOA från maten och inomhusmiljön. Men på platser där dricksvattnet har förorenats av PFAS, till exempel brandövningsplatser, kan det svara för en större del av det man får i sig.

Livsmedelsverkets beräkningar visar att medianintaget från mat i den svenska befolkningen är 1,5 ng/kg kroppsvikt per vecka för PFOS och 1,3 ng/kg kroppsvikt per vecka för PFOA, hos vuxna (beräknat utifrån matvaneundersökningen Riksmaten 2010).

Högexponerade vuxna (95:e percentilen) har ett beräknat intag på 3,4 ng/kg kroppsvikt per vecka för PFOS och 2,0 ng/kg kroppsvikt per vecka för PFOA.

Barn har ett högre intag än vuxna och för 4-åringar som har det högsta beräknade intaget är medianen 3,5 ng/kg kroppsvikt per vecka för PFOS och 3,9 ng/kg kroppsvikt per vecka för PFOA (beräknat utifrån matvaneundersökningen Riksmaten 2003).

Högexponerade 4-åringar (95:e percentilen) har ett beräknat intag på 6,1 ng/kg kroppsvikt per vecka för PFOS och 5,6 ng/kg kroppsvikt per vecka för PFOA.

Efsa har gjort intagsberäkningar för att bedöma exponeringen för PFOS och PFOA från livsmedel i den europeiska befolkningen. För PFOS varierar medelexponeringen mellan 1,3 ng/kg kroppsvikt per vecka (ungdomar) till 21 ng/kg kroppsvikt per vecka (småbarn). Högexponeringen (95: e percentilen) varierar från 3,5 ng/kg kroppsvikt per vecka (ungdomar) till 166 ng/kg kroppsvikt per vecka (småbarn).

För PFOA varierar exponeringen från 1,5 ng/kg kroppsvikt per vecka (äldre och mycket äldre personer) upp till 18 ng/kg kroppsvikt per vecka (småbarn). Högexponeringen (95: e percentilen) varierar från 3,4 ng/kg kroppsvikt per vecka (mycket äldre personer) till 38 ng/kg kroppsvikt per vecka (småbarn).

De livsmedel som bidrar mest till PFOS-exponeringen är "fisk och andra skaldjur", följt av "kött och köttprodukter" och "ägg och äggprodukter". När det gäller PFOA är det "mjölk och mejeriprodukter" som bidrar mest, följt av "dricksvatten" och "fisk och andra skaldjur".

Senast granskad 2019-08-07