Svamp - lär dig skilja på ätliga och giftiga sorter

Svampar på smörgåsar.

Det finns många goda matsvampar. Men plocka bara sådana svampar som du är säker på är ätliga matsvampar. Om du är det minsta osäker - plocka inte.

Svamp är ett uppskattat livsmedel av många och skogssvamp innehåller både fibrer och vissa vitaminer och mineraler. En del svampsorter innehåller också vitamin D, vilket är unikt bland icke-animaliska livsmedel.

Att svamp smakar gott är dock ingen garanti för att den är säker att äta. Tyvärr finns det en del svampar som är giftiga och som kan ge svåra skador om man äter dem. Vissa arter kan till och med vara dödliga. Kunskapen ökar och svampböcker blir föråldrade. Läs på i nya svampböcker om vilka svampar som är ätliga och vilka du ska undvika att plocka innan du ger dig ut i svampskogen!

Svampförgiftning

Den vanligaste orsaken till svampförgiftning är att matsvamp förväxlats med giftig svamp. Hur mycket och vilken svamp som ätits avgör hur dålig man blir.

Olika svampar ger olika symtom. Gifter från olika svampar kan till exempel:

Påverka nervsystemet. Exempel: röd flugsvamp (Amanita muscaria), panterfläckig flugsvamp (Amanita pantherina), brun flugsvamp (Amanita regalis), samt vissa arter av broskskivlingar (Marasmius), slätskivlingar (Psilocybe), trådskivlingar (Inocybe) och trattskivlingar (Clitocybe).

Påverka mag-tarmkanalen. Exempel: giftchampinjon (Agaricus xanthodermus), giftkremla (Russula emetica) och bolmörtsskivling (Entoloma sinuatum).

• Skada inre organ. Exempel: vit flugsvamp (Amanita virosa), lömsk flugsvamp (Amanita phalloides), gifthättingar (Galerina marginata), toppig giftspindelskivling (Cortinarius rubellus) och orangebrun giftspindling (Cortinarius orellanus).

• Ge allergiliknande reaktioner. Exempel: pluggskivling (Paxillus
involutus).

• Ge förändrad känslighet för alkohol. Exempel: grå bläcksvamp (Coprinopsis atramentaria).

Undvik också rå eller angripen svamp

Svamp är hårdsmält mat och kan ge obehagliga symtom med inslag av illamående, kräkning, ont i magen och diarré om de äts råa eller otillräckligt tillagade. Dessutom är svamp en känslig färskvara som lätt kan angripas av bakterier. Att äta bakterieangripen svamp kan orsaka illamående, kräkningar och diarré. Besvären orsakas i dessa fall av bakterierna och inte av svampen i sig. Svamp bör därför rensas och tillagas snarast möjligt efter plockning och man bör endast tillaga och äta fräscha svampar och svamprätter.

Så minskar du risken att bli sjuk av svamp

  • Ät bara svamp som du är säker på är ätlig matsvamp.
  • Använd nya svampböcker för att ta reda på vilken svamp du plockar.
  • Tillaga svampen väl– ät den inte rå.

Om du misstänker att du har blivit förgiftad

Blir du trots allt förgiftad av svamp är det viktigt att du kontaktar Giftinformationscentralen. Vid akuta och allvarliga fall, ring 112 och begär Giftinformation. Vid mindre brådskande fall kan du även ringa 010-456 67 00 – dygnet runt.

Stenmurklor och champinjoner

Livsmedelsverket avråder från att äta stenmurklor på grund av den akuta förgiftningsrisken men också då gifterna visat sig ha negativa hälsoeffekter på lång sikt.

Vissa livsmedel kan innehålla stora mängder kadmium. Det gäller bland annat vildväxande snöbolls- och kungschampinjon. Livsmedelsverket avråder därför från att äta vildväxande snöbolls- och kungschampinjoner.

Champinjoner innehåller även andra  ämnen, så kallade fenylhydraziner, som misstänks vara cancerogena. Det kan därför finnas risker med att äta stora mängder champinjoner regelbundet under lång tid. Normal konsumtion av champinjoner anses däremot innebära mycket liten risk.

Som normal konsumtion kan medelintaget av champinjoner i Sverige användas - mellan 2 och 2,5 kilo per person och år. Denna mängd motsvarar ett par hekto per månad.

Senast granskad 2021-01-14