Glutenfria, laktosfria och andra "fri från"-livsmedel

På den här sidan hittar du fakta om glutenfria, laktosfria och andra "fri-från"-livsmedel, vilka livsmedel som omfattas, vilka regler som styr dem, vad som gäller för anmälan och eventuella sammansättnings- och märkningskrav.

Vilka livsmedel omfattas av denna information?

Livsmedel som uppges vara glutenfria, laktosfria eller "fria från" något annat ämne som kan orsaka allergi eller intolerans omfattas av denna information. De allergener som kan komma i fråga för att märka med en uppgift om "fri från" är de som anges i bilaga II i förordning (EU) nr 1169/2011. Även livsmedel som uppges ha "mycket låg glutenhalt" eller är "laktosreducerade"/"låglaktos" omfattas.

Livsmedel som uppges var "fri från" eller ha en reducerad halt av ett allergen riktar sig till konsumentgrupper med särskild medicinsk känslighet mot sådana ingredienser.

Vilket ansvar har företagaren?

Den som tillverkar, importerar eller för in livsmedel från ett annat EU-land och säljer dem, ansvarar i alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för att livsmedlen uppfyller kraven i livsmedelslagstiftningen som är tillämplig för verksamheten och ska kontrollera att kraven är uppfyllda. Se artikel 17 i förordning (EG) nr 178/2002.

Företag som startar en livsmedelsverksamhet bör alltid informera den ansvariga kontrollmyndigheten, vanligtvis Miljö- och hälsoskyddsnämnden i den kommun där verksamheten bedrivs, om att ett "fri från" livsmedel kommer att tillverkas eller hanteras på anläggningen.

Företagaren ska också underrätta sin kontrollmyndighet om betydande ändringar i verksamheten. Att förändra en verksamhet genom att till exempel börja framställa "fri från"-livsmedel eller börja framställa livsmedel med annan uppgift om "fri från" än tidigare, bör ses som en betydande ändring. Se artikel 6.2 i förordning (EG) nr 852/2004.

Det finns regler om bland annat märkning, näringsdeklaration, tillsatser, livsmedelshygien, HACCP och om skyldighet att kontrollera den egna verksamheten. HACCP står för Hazard Analysis and Critical Control Point vilket betyder: faroanalys och kritiska styrpunkter.

De egna kontrollerna ska vara anpassade för den aktuella verksamheten. Det är viktigt att livsmedel som uppges vara "fri från" är säkra för målgruppen, eftersom det rör sig om livsmedel för särskilt känsliga konsumentgrupper. Livsmedelsinformationen får heller inte vilseleda konsumenten. Se artikel 7 i förordning (EU) nr 1169/2011.

Du ska som företagare inrätta, genomföra och upprätthålla rutiner i din hantering av livsmedel som är grundade på HACCP-principerna. Faran "Förekomst av allergen som livsmedlet utges vara fritt från"behöver identifieras och motverkas med förebyggande åtgärder i HACCP-systemet och inom andra delar av verksamhetens förbyggande åtgärder. Se artikel 5 i förordning (EG) nr 852/2004.

Det är företagaren som har ansvaret för livsmedelssäkerheten. När man fastställer om ett livsmedel är skadligt för hälsan ska man ta hänsyn till bland annat vissa konsumentgruppers särskilda känslighet för ett livsmedel som är avsett för denna konsumentgrupp. Ett livsmedel som säljs som "fri från", till exempel glutenfritt, men som visar sig innehålla en glutenhalt över gränsvärdet, bedöms som skadligt för hälsan. Ett sådant livsmedel får du inte släppas ut på marknaden. Se artikel 14.4.c i förordning (EG) nr 178/2002.

Vilka livsmedel kan märkas med uppgift om "fri från"?

Uppgiften om "fri från" ska vara relevant

När en produkt märks med en uppgift om "fri från" måste uppgiften vara relevant för produktgruppen i fråga för att inte riskera att vilseleda konsumenten. Man får inte tillskriva ett livsmedel verkningar eller egenskaper som det inte har. Det får inte heller antydas att ett livsmedel har speciella egenskaper då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper, framför allt genom att närvaron eller frånvaron av vissa ingredienser och/eller näringsämnen särskilt framhävs. Se artikel 7.1 i förordning (EU) nr 1169/2011 och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002.

Det är alltså viktigt att uppgiften är relevant för produktgruppen i fråga, det vill säga att andra liknande produkter brukar innehålla det man vill påstå att produkten är fri från.

Exempel

  • "Glutenfritt margarin" är inte en relevant uppgift, eftersom margarin vanligtvis inte innehåller gluten. Märkningen strider mot artikel 7 i informationsförordningen och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002. Uppgiften ska därmed tas bort.
  • "Mjölkfritt margarin" är en relevant uppgift eftersom margarin vanligtvis innehåller mjölk.
  • Uppgiften laktosfri på en hårdost är inte relevant, eftersom hårdost i allmänhet är naturligt fri från laktos. Märkningen strider mot artikel 7 i informationsförordningen och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002. Uppgiften ska därmed tas bort.
  • På "oblandade" charkuteriprodukter som kokt eller rökt skinka är det inte relevant med uppgift om "fri från", eftersom allergena ingredienser vanligen inte ingår. Märkningen strider mot artikel 7 i informationsförordningen och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002. Uppgiften ska därmed tas bort.

    Däremot skulle uppgiften "glutenfri" om till exempel en griljerad skinka kunna vara relevant om produkten är glutenfri därför att ett glutenfritt ströbröd använts. Då skiljer sig produkten från andra griljerade skinkor som innehåller ströbröd med gluten.
  • Uppgiften "glutenfri" på en bearnaisesås är inte relevant, eftersom denna typ av sås generellt inte innehåller gluten. Märkningen strider mot artikel 7 i informationsförordningen och artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002. Uppgiften ska därmed tas bort.

Särskilda kriterier

Låglaktos/laktosreducerad

För att en produkt ska få märkas som låglaktos/laktosreducerad räcker det inte att produkten uppfyller gränsvärdet för låglaktos/laktosreducerad genom att den t.ex. innehåller så lite mjölk att slutprodukten uppfyller gränsvärdet. Företagaren måste ha gjort något aktivt för att reducera laktoshalten, t.ex. genom att tillsätta laktasenzym till en mejeriprodukt.

Mjölkfri

Uppgiften "mjölkfri" innebär att livsmedlet varken ska innehålla mjölkprotein eller laktos.

Sojafri

Att beteckna en produkt som "sojafri", när den samtidigt innehåller jordnötter, ärtor eller förtjockningsmedlen E 410, E 412, E 413, E 414, E 417 eller E 426 som är närbesläktade med soja, kan bedömas som vilseledande, eftersom det finns sojaallergiker som kan reagera även på dessa ingredienser. Det är därför inte lämpligt att framhålla att just sådana produkter skulle vara särskilt lämpliga för den som inte tål soja genom att uppge att de är "sojafria".

Nötfri

Det är en fördel om det anges specifikt vilken/vilka nötter som produkten är fri från för att inte utesluta allergiska konsumenter i onödan, till exempel "fri från mandel".

Om uppgiften "nötfri" används så förutsätter det att produkten är fri från samtliga nötter.

Glutenfri

För livsmedel som märks med "glutenfri" gäller att:

- det är livsmedel där gluteninnehållande ingredienser har ersatts med andra ingredienser som är naturligt glutenfria.

- det är livsmedel som särskilt framställts, beretts och/eller bearbetats för att reducera glutenhalten i en eller flera gluteninnehållande ingredienser (till exempel vetestärkelse som särskilt renats från veteprotein)

Mycket låg glutenhalt

För livsmedel som märks med "mycket låg glutenhalt" gäller att:

- det är livsmedel som särskilt framställts, beretts och/eller bearbetats för att reducera glutenhalten i en eller flera gluteninnehållande ingredienser

- livsmedlen får inte bestå enbart av ingredienser som är naturligt glutenfria

Hur ska förpackade "fri från"-livsmedel märkas?

Det finns regler om hur livsmedel generellt (inklusive "fri från" livsmedel) ska märkas, till exempel med ingrediensförteckning och näringsdeklaration, och hur märkning med frivillig information får göras. Dessa regler gäller också för "fri från"-livsmedel. Se förordning (EU) nr 1169/2011 och Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:4).

Allergener måste alltid anges i ingrediensförteckningen om de ingår i någon ingrediens. Dessa allergener ska dessutom framhävas i ingrediensförteckningen. Allergenerna räknas upp i bilaga II i förordning (EU) nr 1169/2011.

För att märkningen ska vara så tydlig som möjligt och inte riskera att vilseleda den allergiske konsumenten anser Livsmedelsverket att det är uppgiften "fri från" som bör användas.

Exempelvis "sojafri", "äggfri" och "fri från hasselnötter".

Andra uppgifter, som till exempel "innehåller inte mjölk", "mjölk ej tillsatt" och "tillverkad av mjölkfria råvaror" anser Livsmedelsverket ska jämställas med "mjölkfri", eftersom syftet med uppgifterna är att framhålla att produkten är särskilt lämplig för den som inte tål mjölk. Istället bör uttrycket "mjölkfri" användas.

De enda uppgifter som enligt lagstiftningen får göras om gluten är: "glutenfri" och "mycket låg glutenhalt". Andra uppgifter som till exempel "naturligt fri från gluten", "innehåller inte gluten", "tillverkad i en anläggning som inte hanterar gluten" är inte tillåtna. Se förordning (EU) nr 828/2014.

Skyltar och hyllkantsmärkning

Livsmedelsverket anser att skyltar och hyllkantsmärkning med mer generella rubriker såsom "lämpligt för allergiker", "glutenfria livsmedel" eller liknande riskerar att vara tvetydig eller förvillande för konsumenten. Anledningen är att gruppen av personer med allergi och överkänslighet mot livsmedel är stor och mycket blandad. Därför kan man inte hävda att en produkt passar alla allergiker eller är lämplig för allergiker i allmänhet. Det kan bedömas som vilseledande. Dessutom är risken stor för att en vanlig produkt felaktigt hamnar under sådana skyltar med texten "glutenfritt" eller liknande. Se artikel 36 punkt 2 b i förordning (EU) nr 1169/2011.

Oförpackade livsmedel

En förutsättning för att ett "fri från" livsmedel ska kunna säljas som oförpackat är att det säljs på ett sådant sätt att livsmedlet fortfarande är säkert för den allergiske konsumenten. Det ska inte finnas någon risk att livsmedlet kontamineras av andra livsmedel som inte är fria från aktuellt allergen. Därför är det i många fall inte möjligt att sälja "fri från" livsmedel oförpackade.

Vad gäller för "fri från"-mat som serveras i storhushåll?

Restauranger och liknande som säljer oförpackad mat är skyldiga att kunna informera om innehållet av de allergena ingredienser som anges i bilaga II i förordning (EU) nr 1169/2011. Observera att det även gäller ingredienser som framställts från några av dessa ämnen, till exempel lecitin från soja eller stärkelse från vete. Informationen får ges skriftligt eller muntligt men om företaget väljer att ge informationen muntligt måste det finnas en upplysning om att informationen finns att få.

I många restauranger och liknande kan det vara svårt att erbjuda mat särskilt anpassad för allergiker, så kallad specialkost, eftersom många rätter hanteras samtidigt. Det finns därför en risk att mat som inte innehåller ett allergen som en ingrediens ändå innehåller detta allergen på grund av att det hanteras tillsammans med andra livsmedel som innehåller allergenet. Restauranger ska se till att uppfylla kravet i lagstiftningen om att informera om vilka allergena ingredienser som ingår i en maträtt, men kan med fördel på menyn skriva exempelvis "Är det något du inte tål? - prata med oss". Då kan kunden och personalen diskutera vilka förutsättningarna är i det aktuella fallet, både vad gäller konsumentens allergi och restaurangens hantering gällande aktuellt allergen.

Vad gäller för "fri från"-mat som serveras i skola, vård och omsorg?

Verksamheter, som till exempel skola, vård och omsorg, är skyldiga att tillhandahålla mat till dem som har allergi eller överkänslighet. Denna mat kallar vi specialkost. Med specialkost menas maträtter, eller livsmedel som är en del av en rätt och som tillverkas i storhushåll eller annat kök och tillhandahålls (serveras) i oförpackat skick.

Vilka gränsvärden gäller för "fri från"-livsmedel?

För uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av gluten finns gränsvärden i lagstiftningen. Vad gäller laktos så tillämpar vi i Sverige vissa gränsvärden. För övriga allergener finns inga fastställda gränsvärden. Ett livsmedel som påstås vara fritt från ett allergen ska vara lämpligt för avsedd konsumentgrupp. Livsmedelsverkets tolkning är att allergenet i "fri från"-livsmedlet, eller det ämne som skulle kunna utlösa en överkänslighetsreaktion, inte ska kunna påvisas vid analys i sådan mängd att livsmedlet skulle kunna utgöra en risk för den som är allergisk eller överkänslig.

Uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av gluten

I nedanstående tabell är sammanfattat vilken lagstiftning som reglerar uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av gluten, vilka uppgifter som är tillåtna samt vilka spannmål som kan ingå och gränsvärden.

Lagstiftning Benämning Livsmedel baserade på Gluten högst
(mg/kg)
Förordning (EU) nr 828/2014 "Glutenfri"

Både majs, ris, hirs med mera och spannmål som reducerats i fråga om gluten, till exempel vetestärkelse

"Specialhavre" (max 20 mg gluten/kg) får ingå

20
"Mycket låg glutenhalt"

Spannmål som reducerats i fråga om gluten, till exempel vetestärkelse

"Specialhavre" (max 20 mg gluten/kg) får ingå

100

 

En liten mängd av en gluteninnehållande ingrediens, får inte ingå i livsmedel som anges som "glutenfri" eller "mycket låg glutenhalt" även om slutprodukten klarar gränsvärdet på högst 20 mg/kg respektive 100 mg/kg. Det är endast om gluteninnehållande ingredienser särskilt framställts, beretts och/eller bearbetats för att reducera glutenhalten som de får ingå. Till exempel särskilt renad vetestärkelse. Se avsnitt "Särskilda sammansättningskrav".

Uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av laktos

I Sverige tillämpas följande gränsvärden för uppgifter om frånvaro eller reducerad förekomst av laktos:

  • I laktosfria livsmedel ska laktos inte kunna påvisas med en metod som har en detektionsgräns på 0,01 gram per 100 gram.
  • Laktosreducerade och låglaktos-livsmedel är livsmedel där laktoshalten reducerats till en nivå som inte överstiger 1 gram per 100 gram konsumtionsfärdig vara.

Definitionerna baseras på den nordiska rapporten, Nordiske Seminar- og Arbejdsrapporter 1993:557.

Att tänka på vid tillverkning och hantering av "fri från"-livsmedel

Det är företagaren som är ansvarig för att livsmedlen är säkra och korrekt märkta. För att säkerställa detta är det i första hand viktigt att företaget har ändamålsenliga rutiner, en fungerande egenkontroll med en väl genomarbetad HACCP-plan, lämpliga lokaler, och välutbildad personal. HACCP Hazard Analysis and Critical Control Point vilket betyder: faroanalys och kritiska styrpunkter.

Hantering, HACCP, märkning, med mera

En av de allra vanligaste orsakerna till allergi- och överkänslighetsincidenter och återkallanden av livsmedel är att informationen om, det vill säga märkningen på, produkterna är felaktig. Ofta beror det på att uppgift om allergena ingredienser saknas på förpackningen. En annan orsak till felaktig information kan vara att produkten stoppas i fel förpackning och därmed får fel ingrediensförteckning.

Exempel på orsaker till att allergener förekommer i livsmedel trots att de utges vara fritt från allergenet i fråga:

  • bristande information från leverantören om råvarors sammansättning
  • dålig styrning av återbruk (hantering av returer) i produktionen
  • kontaminering (förorening) i olika steg av kedjananvändning av fel receptur
  • fel vid paketering och märkning av råvaror, halvfabrikat och det färdiga livsmedlet
  • att produkten är felmärkt
  • svårläst märkning kan orsaka missförstånd hos konsumenten
  • felaktig information vid beställning och servering av specialkost

Detta visar att företagare i alla delar av livsmedelskedjan, från odlings- och råvaruproduktion till slutlig konsumtion, behöver bidra för att "fri från" livsmedlen ska vara säkra.

Företagen ska ta hänsyn till de särskilda risker som är förknippade med att ett "fri från"-livsmedel skulle kunna innehålla det ämne som livsmedlet anges vara "fritt från" när HACCP-planer tas fram. Kritiska styrpunkter måste definieras och rutiner för hantering och övervakning ska finnas.

Exempel på förebyggande åtgärder:

  • Noggranna inköpsrutiner med till exempel leverantörsbedömning, mottagningskontroll av råvaror, produktspecifikationer och leverantörsgarantier.
    Till exempel är det inte ovanligt att malda produkter som majsmjöl, bovetemjöl och liknande är kontaminerade med gluten på grund av hanteringen (t.ex. att malning med både gluteninnehållande sädesslag och sådana som inte är det görs i samma kvarn) vilket inte framgår genom att enbart granska märkningsuppgifterna på dessa.
  • Utrustning och redskap av god hygienisk design.
  • Separat utrustning (när detta är möjligt).
  • Märkning av utrustning (så den kan skiljas åt).
  • Förvaring av "fri från"-livsmedel åtskilt från andra livsmedel om möjligt.
  • Produktionsplanering för att förhindra kontaminering och underlätta rengöring.
  • Särskilda rengöringsrutiner mellan produktion av livsmedel som innehåller ett allergen och livsmedel som uppges vara fria från detsamma. ". Det kan också vara nödvändigt att på motsvarande sätt skilja på tillverkningen av olika "fri från"-livsmedel.
  • Återbruk (hantering av returer) av produkter med allergener och andra överkänslighetsframkallande ingredienser så att de inte används i produkter som ska vara fria från aktuellt/aktuella allergen.
  • Bra system för produktåterkallelse och hantering av reklamationer.
  • Kompetens hos företagare och personal.

Lokaler och utrustning

Allra bäst är om produktion av "fri från"-livsmedel eller specialkost kan ske i separata lokaler, där den eller de aktuella allergenerna inte förekommer. Om inte separata lokaler finns kan separering av produktionen i tid med separat utrustning vara ett alternativ. Det kan krävas att hanteringen av "fri från"-livsmedel sker vid olika tidpunkt, med mellanliggande rengöring, sker i skilda utrymmen i lokalen eller att det finns särskilda rengöringsrutiner. Om inte produktion av "fri från"-livsmedel eller specialkost kan ske i separata lokaler så ställer det högre krav på goda produktions- och rengöringsrutiner, vilket i sin tur förutsätter att utformningen av inredning och utrustning underlättar städning och att ytor som kan komma i kontakt med "fri från"-livsmedel är lätta att rengöra.

Oavsett hur separering i rum eller tid sker behöver all personal som involveras vid framställning av "fri från"-livsmedel eller specialkost vara väl införstådd med verksamhetens rutiner för detta och konsekvenserna för allergiker om rutinerna inte följs.

Personalutbildning

En avgörande faktor för att hantering och märkning ska bli säker och inte vilseledande är kompetensen hos företaget och dess personal. Personal som hanterar "fri från"-livsmedel måste vara väl medveten om riskerna med felhantering. För att hela hanteringskedjan ska vara säker krävs kompetens i alla led − från producenter, leverantörer av råvaror och förpackningsmaterial, inköpare, tillverkare och förpackare och till den som märker, städar etc.

I branschriktlinje - Allergi och annan överkänslighet – hantering och märkning av livsmedel finns exempel i checklistor på sådant som t.ex. inköpare, tillverkare och märkningsansvariga bör kunna eller känna till. Riktlinjen handlar om allergi i allmänhet, men kan i tillämpliga delar också användas vid märkning med "fri från". Det ska understrykas att branschriktlinjer inte är lagstiftning och det är inte obligatoriskt för företagaren att följa en branschriktlinje. Riktlinjerna innehåller branschens samlade bedömning av hur något bör vara för att lagstiftningen ska uppfyllas, men de kan också innehålla rekommendationer utöver lagstiftningens krav.

Införsel och import

Du som har en verksamhet i Sverige som inte tillverkar "fri från" livsmedel utan till exempel enbart för in "fri från" livsmedel från annat EU-land, importerar eller är grossist behöver ha rutiner som bland annat säkerställer att märkningen är rätt. Om märkningen är fel, till exempel att en allergen inte märkts ut i ingrediensförteckningen, så kan det få väldigt allvarliga konsekvenser för en allergisk konsument. Det är också viktigt med rutiner och en egen kontroll av hur tillverkaren säkerställer att produkten verkligen tillverkas på ett sådant sätt att den är säker för en konsument som inte tål det som livsmedlet påstås vara fritt från. Exempel på rutiner kan vara leverantörsförsäkran, granskning av cerifikat eller genom en "audit" hos tillverkaren.

Provtagning och analys

Provtagning kan vara en metod för att verifiera att rutinerna för hantering av "fri från"-livsmedel fungerar och är ändamålsenliga. För att säkerställa att ett "fri från"-livsmedel är säkert krävs dock fungerande och ändamålsenliga rutiner för tillverkning och hantering.

"Fri från"-livsmedel ska anmälas

Vad ska anmälas?

Anmälningskravet omfattar färdigförpackade livsmedel som är märkta med uppgifter att de är fria från ett sådant ämne eller sådan produkt som förtecknas i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011. Anmälningskravet omfattar endast färdigförpackade livsmedel som är avsedda för konsumenter. Se 1 och 14 §§ LIVSFS 2014:4.

Följande ändringar i tidigare anmälda produkter ska också anmälas till Livsmedelsverket:

  • ändringar av produktens namn eller beteckning,
  • byte av, eller ändring av adress eller namn till den livsmedelsföretagare i vars namn eller firmanamn livsmedlet saluförs. Om denna företagare inte är etablerad i Sverige är det namn-, adressändring eller ändring av den som för in eller importerar livsmedlet till den svenska marknaden som ska anmälas, och
  • ändringar av den företagare som tillverkar eller förpackar produkten om detta sker i Sverige.

Om till exempel ytterligare "fri från"-uppgifter tillkommer på ett livsmedel, så ses detta som en ny produkt som då ska anmälas.

Ändringar ska meddelas till Livsmedelsverket senast när livsmedlet, efter ändringen, släpps ut på den svenska marknaden för första gången. Se 16 § LIVSFS 2014:4.

Vilka livsmedel omfattas inte av anmälan?

Oförpackade livsmedel omfattas inte av anmälningsskyldigheten.

Anmälan behöver inte göras för "fri från"-uppgifter på:

  • livsmedel för speciella medicinska ändamål,
  • modersmjölksersättning,
  • tillskottsnäring som innehåller andra ämnen än dem som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) 2016/127, eller
  • komplett kostersättning för viktkontroll med mycket lågt energiinnehåll (s.k. VLCD).

Hur gör man en anmälan?

Anmälan görs av den livsmedelsföretagare i vars namn eller firmanamn livsmedlet saluförs eller, om denna företagare inte är etablerad i Sverige, den som för in eller importerar livsmedlet till den svenska marknaden.

Anmälan ska göras senast när livsmedlet släpps ut på den svenska marknaden för första gången.

Vad händer då en anmälan är gjord?

Livsmedelsverket bekräftar genom en skrivelse till företaget att anmälan har tagits emot, men bedömer inte produkterna. Verkets bekräftelse till företaget är alltså inte något "godkännande" av produkten. Verket skickar dessutom företagets anmälan och bekräftelsen av att anmälan har mottagits till de kontrollmyndigheter i Sverige som ansvarar för den operativa kontrollen av företagets anläggning/anläggningar som grund för utformning av den ordinarie kontrollen.

Förskrivning av livsmedel

Fördjupad information

Kommissionens vägledningar och annan information:

Senast granskad 2021-01-11