Brunifiering

Sjö omgiven av träd i höstfärger

Brunifiering innebär att ytvatten blir allt brunare på grund av att organiskt material utlakas och bryts ner till humus. Humus är delvis nedbrutet organiskt material från växter, alger och mikroorganismer och utgör en betydande del av vattnets innehåll av naturliga organiska ämnen.

Humushalten i ytvatten är beroende av avrinningsområdets jordar, vegetation, markanvändning, hydro­logi, försurning samt klimatet. Det delvis nedbrutna materialet sköljs ur marken och påverkar bland annat ytvattnets färg och ljus­förhållanden.

Varmare och blötare klimat ökar humushalten

Humus­halterna i svenska ytvatten ökar på många håll idag och förutspås öka ännu mer i framtiden. Ett varmare klimat inne­bär att vegetations­perioden blir längre, att nedbrytningen i marken ökar och att grundvattennivåerna fluktuerar mer. Till­sammans med en periodvis hög avrinning ökar detta transporten av humus till yt­vatten. De förväntade ökande nederbördsmängderna under höst och vinter kan ge stor påverkan på humus­halt och vattenfärg. Det beror på att en förhöjd grundvattenyta leder till att vattnet passerar ytliga jord­lager som innehåller mycket humus. Efter större stormar med stora arealer stormskadad skog kan humushalterna i ytvattnet stiga. Detta är ett problem som förväntas öka med klimatförändringarna.

Senast granskad 2019-02-13