Jakt

Hund vid en älg som ligger ner, skjuten

På den här sidan har vi samlat information som i första hand berör jägare. Här finns bland annat kortfattad information om lagstiftning, vägledningar och hygienråd samt länkar till dokument som på olika sätt berör jakt och jägare.

Lagstiftning om vilt

Jakt hör, tillsammans med till exempel fiske och svampplockning, till primärproduktionen av livsmedel. Regler för primärproducenter finns i förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien.

Lagstiftning om vilt i leden efter primärproduktionen finns bland annat i den nämnda förordningen 852/2004 och förordning (EG) nr 853/2004 om animaliska produkter. Viss lagstiftning om vilt finns också i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. Ytterligare lagstiftning som gäller även i samband med hantering av vilt, exempelvis avfallshantering, finns hos Jordbruksverket.

Vilthanteringsanläggningar

För att kött av vilt ska kunna avsättas på hela EU-marknaden måste det ha hanterats i så kallade vilthanteringsanläggningar, det vill säga av Livsmedelsverket godkända anläggningar för uppslaktning av vilt. Jägaren ska leverera viltet oflått respektive oplockat till anläggningen.

För björn finns undantag från denna regel. Vissa delar av inälvorna får vara urtagna och även lämnade i skogen för vissa djurslag. Egna regler finns för det vilt som har undersökts av en så kallade utbildad person (se nedan).

Utbildade personer

När inga avvikelser upptäcks kan viltet levereras till vilthanteringsanläggningen med ett åtföljande intyg. I de fall den utbildade personen anser att djuret avviker från det normala ska alla organ utom mag- och tarmkanalen följa med djuret till vilthanteringsanläggning.

  • När en djurkropp ska levereras till vilthanteringsanläggningen kan blanketten "Intyg och underrättelse" användas.
  • Om flera djurkroppar ska levereras till en vilthanteringsanläggning på en och samma gång, kan blankett "Intyg – flera djur" användas.
  • I de fall den utbildade personen inte kan utfärda intyg för ett djur (onormala tecken, onormala beteenden eller misstanke om miljöförorening), kan blanketten "Intyg och underrättelse" även användas för att underrätta kontrollpersonalen om aktuella fynd.

Trafikskadat vilt

Vilt som har dött på grund av en trafikolycka antingen direkt eller avlivats i samband med eftersök kan inte levereras till en vilthanteringsanläggning. Enbart djur som dödas i samband med vanlig jakt kan avsättas på den gemensamma marknaden.

Jägares leveranser av små mängder vilt och kött av vilt

Jägare kan i vissa fall leverera vilt och kött av vilt direkt till konsumenter samt till butiker och restauranger utan att det har besiktigats av Livsmedelsverkets kontrollpersonal. Björn och vildsvin får inte levereras direkt.

Detaljhandel som hanterar vilt

Butiker och restauranger kan vara registrerade för att kunna motta vilt och/eller kött av vilt direkt från jägare. Detta framgår i verksamhetsbeskrivningen och den registrering som finns hos den aktuella kommunen. Viltet eller kött av viltet är i dessa fall inte besiktade av Livsmedelsverkets personal. Försäljning sker direkt till konsument. Kommunen är kontrollmyndighet för den här typen av verksamhet.

Hygienråd till jägare

Hand- och redskapshygien är av stor betydelse i samband med urtagning och uppslaktning av viltet. Även användning av engångshandskar främjar hygienen avsevärt. Arbetet genomförs utan onödig spolning med vatten.

Utsidan av slaktkroppen och ytorna vid skotthålen ska inte spolas med vatten eller med någon annan vätska alls. Inuti bröst- och bukhåla kan spolning göras försiktigt med rent vatten och lågt tryck på de områden där hinnan är hel.

Trikiner

Visst vilt, framför allt vildsvin och björn, kan vara bärare av trikiner. Dessa djurslag ska alltid passera en vilthanteringsanläggning, utom i de fall köttet enbart konsumeras i jägarens eget privata hushåll. Om köttet ska konsumeras i det egna hushållet rekommenderar Livsmedelsverket att prov tas och undersöks för förekomst av trikiner.

Tuberkulos hos hjortar i hägn

1991 påvisades tuberkulos hos hjortar i hägn i Sverige. Ett bekämpningsprogram, som inleddes 1994, har lett till att en stor majoritet av hägnen idag är friförklarade från sjukdomen.

Hjortar från hägn som inte är friförklarade ska alltid passera en vilthanteringsanläggning eller ett slakteri, utom i de fall köttet enbart konsumeras i jägarens eget privata hushåll. Jordbruksverkets krav för tuberkuloskontroll av hjort vid hägn kan även genomföras vid vilthanteringsanläggning eller slakteri i samband med köttbesiktning som görs av Livsmedelsverkets personal.

Radioaktivt cesium

Kadmium och andra tungmetaller

Bly i viltkött

Vilt skjutet med blykulammunition kan innehålla stora mängder bly i området runt sårkanalen. Därför är det viktigt att i första hand välja blyfri ammunition vid jakt på djur som ska bli mat. Den som ändå använder blyammunition måste följa råden om skottrensning mycket noggrant. Sårkanalen är det område som har synlig påverkan av skottet och består av blodsprängt kött och slamsor. Men även till synes opåverkat kött utanför sårkanalsområdet kan innehålla blyfragment.

En undersökning av Livsmedelsverket, Jägareförbundet och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA visar att kött från delar som ligger tio cm eller närmare påverkat kött runt sårkanalen innehåller så mycket bly att det på sikt kan innebära hälsorisker. 

Råd för jägare

Undvik kött med mycket bly genom att:

  • Skära bort och kassera sårkanalen efter kulan, kött som ser påverkat eller blodsprängt ut, och ytterligare minst tio cm synligt opåverkat kött runt sårkanalen. Detta kött ska inte användas som mat till människor eller djur. Om du skär bort med denna marginal kan mängden bly i köttet minska med upp till 1000 gånger.
  • Rensa påverkat eller blodsprängt kött även i blyhagelskjutet vilt - även synliga hagel ska plockas bort. Vid jakt med blyhagelammunition bör man använda jaktpatroner eftersom sportskyttepatroner visat sig släppa ifrån sig mer bly.
  • Använda annan ammunition än blyammunition.

Hantering av vildsvinskött

Vildsvin lever fritt och äter av det som skogen har att ge. De utsätts då för många slags mikroorganismer. Jämfört med tamgris och andra köttdjur som föds upp under kontrollerade förhållanden är det därför också vanligare att vildsvin bär på bakterier, parasiter och virus som kan göra oss sjuka.

Salmonella i vildsvin

Salmonella förekommer i svenska vildsvin och smittade djur är inte alltid sjuka. Bland annat påvisades under 2020 den för grisar anpassade varianten Salmonella Choleraesuis i tamgris för första gången sedan 1970-talet. Smittan kunde då spåras till vildsvin.

Till skillnad från tamgris finns inga särskilda lagkrav på att vildsvin och annat viltkött ska provtas för salmonella. Det är också tillåtet att lämna in vildsvin på vilthanteringsanläggning även om det har skjutits i ett område där salmonella har påvisats i vildsvin.

Kött som kommer från ett vildsvin med salmonella kan ätas. Det gäller oavsett om bakterien påvisades i avföring eller lymfknuta. Om djuret visade tecken på sjukdom vid skottillfället bör det däremot inte ätas.

För att vildsvinsköttet ska vara säkert äta är det några förebyggande åtgärder som de som hanterar vildsvinet eller tillagar köttet alltid bör tänka på. Åtgärderna börjar i skogen och/eller i slaktboden och slutar på spisen.

Förebyggande åtgärder vid all hantering av vildsvin:

  • Noggrann hygien vid urtagning, avhudning och annan hantering av slaktkroppen,
  • Noggrann hygien vid hanteringen av rått vildsvinskött och vildsvinsfärs i köket
  • Stek ytan på hela köttbitar och genomstek köttfärs ordentligt

Vildsvinskött som inte hanteras på ett hygieniskt sätt eller som äts rått, till exempel genom att smaka på rå köttfärssmet, kan leda till besvärlig salmonellainfektion.

Rökt vildsvinskött

Vildsvinskött som varmröks är säkert att äta. Temperaturen har då kommit upp tillräckligt högt för att ta död på salmonella. Vid kallrökning blir köttet däremot inte tillräckligt varmt, då är risken större att salmonella överlever. Enbart saltningen av vildsvinsköttet är inte tillräckligt för att ta död på salmonella.

Toxoplasma och hepatit E-virus i vildsvin

Avmagringssjuka, CWD

Vad är avmagringssjuka?

Avmagringssjuka (CWD, Chronic wasting disease) är en sjukdom som drabbar hjortdjur, till exempel älg, ren och kronhjort.

Sjukdomen orsakas av ett speciellt, ”sjukt” protein som kallas för prion. När prionerna ansamlas i hjärnan bildas hålrum som gör att hjärnvävnaden liknar en tvättsvamp. Det finns två varianter av sjukdomen. Den ena varianten är inte smittsam och kan uppstå spontant, av sig själv. Den andra smittar från avmagringssjuka djur till andra djur.

Det finns i dag inget som  tyder på att sjukdomen kan spridas till människor som äter kött från infekterade djur.

Var finns avmagringssjuka?

Avmagringssjuka upptäcktes i Nordamerika på 1960-talet. I Europa är avmagringssjuka nyupptäckt. Sjukdomen påvisades för första gången år 2016. Det var i vildrenar inom ett begränsat fjällområde i Norge. Renarna var infekterade med den varianten av prion som smittar mellan djur.

Sedan dess har sjukdomen hittats i norsk vildren samt i några älgar och kronhjort i Norge, Sverige och Finland. Sjukdomsbilden, det vill säga påverkan på hjärnvävnaden, hos älgarna och kronhjorten påminner mer om den icke smittsamma varianten av avmagringssjuka. Men det är inte bekräftat ännu.

I Sverige har avmagringssjuka hittills hittats i några äldre älgar. Den första avmagringssjuka älgen sköts 2019. Samtliga har skjutits i Norrbottens och Västerbottens län. Alla var älgkor över 10 år.

Symtom

Djur som insjuknar i avmagringssjuka blir magra och nervsystemet påverkas på så sätt att de får symtom som till exempel okoordinerade rörelser, dregling, skälvning och att djuret står med sänkt huvud. Efter en tids sjukdom dör djuret.

Kan människor få avmagringssjuka genom att äta viltkött?

Risken för att människor ska smittas genom att äta viltkött är mycket liten. Med den kunskap vi har i dag finns det inget som tyder på att smittan kan spridas till människor som äter kött eller andra ätbara delar från infekterade djur.

Råd till jägare

Jägare och viltundersökare är de som har möjlighet att bedöma om djurets hälsostatus avviker från det normala i samband med att det skjuts.

  • Som alltid ska man endast äta kött från friska djur. Ät därför inte kött eller andra ätbara delar från vilt som visar symtom på misstänkt avmagringssjuka eller har påvisats bära på de prioner som orsakar sjukdomen.

Slakt och styckning av slaktkroppar

I samband med slakt och styckning bedömer Livsmedelsverket att det inte behövs några särskilda försiktighetsåtgärder för kött från slaktkroppar som slaktats/styckats samma dag som djur med påvisad avmagringssjuka.

Övervakning i Sverige

Senast granskad 2020-11-10