Kött och chark

Får på bete

Kött är det livsmedel som påverkar miljön och klimatet mest. Samtidigt är det en viktig källa till protein och järn. Därför behöver vi äta mindre kött och välja det kött vi äter med omsorg. Minska på köttportionerna och byt ut några rätter av nöt, lamm, gris eller kyckling i veckan mot vegetariska alternativ.

Så här kan du äta för att bidra till en bättre miljö

Kött är en av våra viktigaste järnkällor och en bra källa till protein, men ur hälsosynpunkt behöver vi inte äta så mycket kött som vi gör idag. Tvärtom är det bra att dra ner på rött kött och charkprodukter eftersom det kan minska risken för vissa cancerformer.

Det finns flera saker du kan göra för att bidra till en bättre miljö och samtidigt äta hälsosamt. Du kan till exempel:

  • Minska på köttportionen och äta mer vegetariskt, så påverkar måltiden klimatet mindre. Det är bra att ersätta en del av köttet med vegetabilier som rotfrukter, spannmål, ärter och bönor.
  • Välja kött från betande djur som håller marker öppna och bidrar till biologisk mångfald, såsom naturbeteskött.
  • Äta fler delar av djuret, inklusive inälvsmat och chark, så hela djuret tas till vara.
  • Undvika att kasta kött så inte miljön påverkas i onödan av mat som inte äts upp.

Här hittar du våra kostråd om kött och charkprodukter:

Positiv och negativ påverkan på miljön

Vad vi äter och hur vi hanterar maten påverkar miljön inklusive klimatet på många olika sätt. Maten påverkar miljön i hela livsmedelskedjan från jord till bord. Genom att ändra våra matvanor så att vi äter mindre kött kan vi till exempel minska utsläppen av växthusgaser - koldioxid, metan, lustgas och minska övergödningen. Samtidigt kan det vara bra för miljön att äta en del kött. Det kan öka variationen i landskapet och den biologiska mångfalden.

En del livsmedel påverkar miljön mer än andra. Det är därför av stor betydelse för miljön, vilken mat vi väljer att äta.

Nötkött, kyckling och klimatpåverkan

Hur kan man tänka när man väljer kött? Det beror på vilka miljöaspekter man tycker är viktigast. För miljön är det viktigt att minska den sammanlagda köttkonsumtionen och att välja kött som producerats med omsorg om miljö och djurskydd.

Djurproduktionen står för nästan 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Nötkött har störst klimatpåverkan per kilo bland köttslagen, följt av lammkött, som i sin tur ligger högre än griskött. Kycklingkött är det köttslag som påverkar klimatet minst per kilo.

Nötkött som kommer från mjölkkor har mindre miljöpåverkan per kilo kött än nötkött som kommer från djur som bara producerar kött. Det beror på att miljöpåverkan för mjölkkor fördelas på både mjölk och kött.

I jämförelse med andra länder står sig svensk kött- och mjölkproduktion väl när det gäller djuromsorg, användning av antibiotika samt klimatpåverkan.

Betande djur och odlingslandskapet

Även om nötkreatur och lamm påverkar klimatet mest kan nöt- och lammkött från betande djur bidra till att marker, som annars skulle växa igen, hålls öppna. Betande djur kan vara bra för den biologiska mångfalden, särskilt i skogrika områden och om djuren har betat på så kallade naturbetesmarker.

Miljömärkt och ekologiskt

För att du ska veta om den mat du köper producerats med hänsyn till miljö och/eller klimat så finns det olika slags miljö- och klimatcertifiering på maten.

Det finns både särskilt klimatcertifierat kött och kött där krav på att producenten har minskat utsläppen av växthusgaser ingår som del i annan certifiering.

Ekologisk certifiering visar att maten är producerad bland annat utan användning av syntetiska växtskyddsmedel och handelsgödsel. Kött från djur som fötts upp på foder som inte har besprutats så mycket eller inte alls, till exempel ekologiska alternativ, bidrar positivt till några av Sveriges miljömål som ”En giftfri miljö”, ”Ett rikt odlingslandskap” samt ”Ett rikt växt- och djurliv”.

Företaget som producerar maten kontrolleras av ett certifieringsföretag. Certifieringsorganet är oberoende från den som säljer eller tillverkar maten, och produktionen måste ske enligt gällande regler. Certifieringsföretaget kontrolleras i sin tur av myndigheterna. I Sverige står SWEDAC (Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll) för kontrollen av certifieringsföretagen.

Läs mer om miljömärkningar i Hallå Konsuments Märkningsguide.

Fördjupning

Informationen nedan har tagits fram med utgångspunkt i de svenska miljömålen. Vilken sorts kött du väljer påverkar miljömålen om ”Begränsad klimatpåverkan”, ”Ingen övergödning”, ”Giftfri miljö”, ”Ett rikt odlingslandskap” samt ”Ett rikt växt- och djurliv”.

Begränsad klimatpåverkan

Kor, får och andra idisslande djur orsakar på grund av sin fodersmältning särskilt stora utsläpp av växthusgasen metan. Nötkött på den svenska marknaden orsakar 23-39 kg koldioxidekvivalenter* /kg kött och lammkött 13-22 kg koldioxidekvivalenter /kg kött (båda siffrorna gäller kött utan ben).

Gris och kyckling orsakar betydligt mindre utsläpp än nötkreatur och får, 5-8 kg koldioxidekvivalenter /kg för griskött och 2-3 kg koldioxidekvivalenter/kg för kycklingkött (båda utan ben). Fodret står för en relativt stor del av köttproduktionens utsläpp av växthusgaser, särskilt för kyckling och gris. Odlingen av soja till proteinfoder är stor i världen och den ökar, men importen till Sverige har minskat en del under de senaste decennierna. Om odlingen sker på avskogad mark frigörs stora mängder kol som varit bundet i marken, vilket påverkar klimatet negativt.

När det gäller betande nötkreatur och får påverkar även typen av betesmarker utsläppen av växthusgaser.

* Koldioxidekvivalenter är ett mått som används när man vill jämföra och summera utsläppen från olika växthusgaser. Detta behöver man eftersom olika växthusgaser beter sig olika och är olika starka.

Transporter

Även transporter orsakar utsläpp av växthusgaser. Hur stora utsläppen blir beror på hur långt, hur effektivt och med vilket transportmedel varan har fraktats. Tåg- och båttransporter leder till mindre utsläpp än flyg och transporter med lastbil.

Eftersom själva djurhållningen orsakar så stora utsläpp blir den andel som kommer från transporter jämförelsevis liten. Samtidigt är det stora volymer foder och kött som fraktas, och kött måste dessutom fraktas kylt. Sammantaget innebär det att utsläppen från transporter av kött har betydelse för matkonsumtionens totala utsläpp av växthusgaser.

Ingen övergödning

Övergödning beror bland annat på att det läcker kväve och fosfor från jordbruksmarken. Hur mycket köttproduktionen bidrar till övergödning beror bland annat på var produktionen sker, hur gödseln hanteras och sprids och vilket foder som används.

Hur stor den övergödande effekten blir av utsläppen beror även på vilken typ av jord odlingen sker på, om odlingsmarken ligger nära ett vattendrag och hur känsligt detta vattendrag är. 

Giftfri miljö

Gris och kyckling föds upp på en större andel spannmålsfoder än nötkreatur och får. I spannmålsodlingen används betydligt mer växtskyddsmedel än i odling av grovfoder, som kor och får huvudsakligen äter. Vid odling av den soja som ofta ingår i gris- och kycklingfoder, och även kan ingå i kraftfoder till nötkreatur, används stora mängder växtskyddsmedel.

I ekologisk produktion används inte syntetiska växtskyddsmedel. Hur stor skillnaden i användningen av växtskyddsmedel är mellan ekologisk och konventionell produktion kan dock variera. I länder med kallare klimat är problemen med skadedjur och sjukdomar ofta mindre och där används därför generellt mindre mängd växtskyddsmedel än i varmare länder.

Ett rikt odlingslandskap samt Ett rikt växt- och djurliv

Miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” är omöjligt att uppnå utan betesdjur i Sverige. Det skulle även vara svårt att behålla åkermark i bruk utan produktion av foder. I synnerhet gäller detta åkermark i skogsbygder där det nästan enbart odlas vall (gräs och klöver).

All animalieproduktion i Sverige bidrar till att jordbruksmark brukas och gödseln från djuren bidrar till åkermarkens bördighet. Gris och kyckling bidrar dock inte positivt till den biologiska mångfalden och naturbetesmarkerna. Det beror på att de i huvudsak äter spannmål och importerat foder.  Idisslande djur som går på bete håller landskapet öppet och bidrar till flera ekosystemtjänster.

Vallar som ingår i en växtföljd på åkermark bidrar positivt till odlingssystemet bland annat genom att behovet av växtskyddsmedel minskar och markens bördighet byggs upp. Att hålla djur på bete är positivt för djurhälsan och ger djuren ökade möjligheter att utföra sina naturliga beteenden. Bete kan ske på naturbetesmark eller på vall på åkermark. Mark som inte kan användas till annan livsmedelsproduktion kan användas till bete.

I skogrika länder som Sverige bidrar betande nötkreatur och får till att naturbetesmarker hålls öppna, vilket är en förutsättning för ett rikt växt- och djurliv. Det gynnar många hotade arter som är beroende av att dessa marker inte växer igen.

Köttproduktion kan också vara negativ för växt- och djurlivet, till exempel om stora områden skog huggs ner för att bereda plats för djur och foderodling. För produktionen av kött som importeras från delar av Latinamerika används i regel betesmark på avskogade områden. Både svenskproducerat och importerat kött föds till stor del upp på foder där soja ingår. Den ökade sojaanvändningen i världen bidrar till avskogning, främst i Latinamerika. Kött från djur som inte ätit soja, utan exempelvis inhemska fodergrödor, bidrar inte till avskogning i världen.

Hållbar matkonsumtion

Hållbara matvanor bidrar till en hållbar konsumtion. Med det avses förutom miljöaspekterna också de sociala och ekonomiska dimensionerna i samhället.

Några hållbarhetsaspekter för kött, utöver de miljömässiga, gäller djurskydd, friska djur och minskad användning av antibiotika och därmed minskad risk för ökad antibiotikaresistens. Den ökade antibiotikaresistensen i lantbruket och samhället är en viktig fråga för djur- och folkhälsa. Sverige har en god djurhälsa och ett gynnsamt läge när det gäller antibiotikaresistens. Förebyggande åtgärder för god djurvälfärd bidrar till att användningen av antibiotika kan hållas låg. Sverige har lägst antibiotikaanvändning till livsmedelsproducerande djur av alla EU:s medlemsländer.

Viltkött och renkött

Frilevande vilt och ren bidrar till en livsmedelskonsumtion baserad på lokala resurser. Vilt som älg, rådjur, hjort och ren är idisslande djur och deras matsmältning orsakar därför metanutsläpp. Frilevande vilt skulle finnas även om de inte jagades för livsmedelskonsumtion. Förutsatt att viltet inte stödutfodras, är det därför rimligt att växthusgasutsläppen från det vilda djurets levnadstid sätts till noll. Därmed räknar man bara utsläppen av växthusgaser från slakt, styckning och övrigt som sker i samband med jakten och efter slakten. Köttet från frilevande vilt har därför lägre klimatpåverkan per kilo än nöt- och lammkött. Vilt som stödutfodras och ren, som kräver skötselinsatser under djurets levnadstid, har något större klimatpåverkan (per kilo kött) jämfört med annat frilevande vilt.

Jämfört med djur som föds upp inom jordbruket används ingen extra odlingsmark eller foder för frilevande vilt.

Miljösmarta matval

Senast granskad 2021-04-22