Mer dioxin i strömming än i sill

2019-08-16

Vi vill göra några kommentarer med anledning av P J Hånells debattartikel om surströmming.

Replik i Vestmanlands Läns Tidning 15 augusti 2019
Livsmedelsverket håller med om att surströmmingsälskare ska passa på nu när det är säsong. Men barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder bör tänka på att inte äta för mycket annan fet Östersjöfisk resten av året.

Barn är känsliga, därför råder Livsmedelsverket barn och ungdomar att inte äta strömming eller annan fisk med höga halter dioxin och PCB oftare än 2-3 gånger per år. Samma råd gäller kvinnor i barnafödande ålder, eftersom miljögifterna lagras i kroppen under många år och förs över till barn vid graviditet och amning. Övriga kan äta fisken en gång i veckan.

Vi vill rätta till en felaktighet i Hånells debattartikel: Strömming innehåller inte lägre dioxinhalter än sill, det är ofta tvärt om. Strömming och sill är samma fiskart, men kallas sill söder om Kalmar, och strömming norr om Kalmar. Strömming innehåller vanligtvis högre halter dioxin och PCB än sill, framförallt för att den lever i områden med högre halter miljögifter.

Fiskar som har höga halter av dioxin och PCB:

  • Vildfångad lax och öring från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Även lax som är fångad i älvarna.
  • Strömming/sill från Östersjön och Bottniska viken.
  • Vildfångad sik från Vänern och Vättern.
  • Vildfångad röding från Vättern.

På vår sida livsmedelsverket.se/nyttigfisk  berättar vi mer om våra kostråd kring fisk med höga halter dioxin och PCB.

Rickard Bjerselius, chef för Team Risk- nyttohantering och miljö, Livsmedelsverket