Hormonstörande ämnen

Det är viktigt att så lite hormonstörande ämnen som möjligt hamnar i maten.

Det går inte att helt undvika skadliga ämnen i maten eftersom de finns både i jorden, vattnet och i luften. Därför arbetar Livsmedelsverket för att på olika sätt skydda konsumenterna, exempelvis genom gränsvärden och råd.

Vad är hormonstörande ämnen?

Hormoner är kemiska ämnen som finns naturligt i kroppen och fungerar som signaler som styr en rad olika funktioner, till exempel fortplantningen, immunförsvaret och ämnesomsättningen.

Ämnen som påverkar hormonsystemet och därigenom kan ge negativa effekter på hälsan, exempelvis bidra till utvecklingen av cancer eller försämra förmågan att få barn, kallas hormonstörande. Ibland används istället ordet endokrinstörande för samma sak.

Varifrån kommer de hormonstörande ämnena i mat?

De flesta tänker nog på kemikalier eller miljöföroreningar när man pratar om hormonstörande ämnen. Miljöföroreningar som kan vara hormonstörande är till exempel PCB, kadmium och tributyltenn. Vissa bekämpningsmedel kan innehålla ämnen med misstänkt hormonstörande egenskaper. Det gäller också vissa ämnen i förpackningsmaterial som vissa plaster.

Hormonstörande ämnen kan även förekomma naturligt i växter och mat. Exempel på naturligt förekommande hormonpåverkande ämnen är östrogenliknande fytoöstrogener i soja/sojaprodukter och glykosinolater i kålväxter. Dock innehåller inte soja och kål sådana mängder att de bedöms vara en hälsorisk vid normal och varierad konsumtion.

Ett annat exempel på naturligt förekommande hormonstörande ämnen är mögelgifter i livsmedel som angripits av vissa mögelsvampar. 

Hur kan mängden hormonstörande ämnen i mat minskas?

Det bästa sättet att undvika att kemikalier med hormonstörande egenskaper hamnar i maten är att se till att sådana ämnen inte släpps ut i miljön. För det krävs både kontroll av produktionen och av användningen av sådana kemikalier. Man kan också förbjuda användningen av vissa ämnen helt, som man till exempel gjort med PCB. Tyvärr finns det kvar många gamla miljögifter i miljön och vår mat. Det beror på att de är svåra att bryta ner. Exempel är PCB, DDT och dioxin.

Genom att införa gränsvärden för hur mycket av ämnena som får finnas i livsmedel kan man minska den mängd hormonstörande ämnen som människor får i sig via maten. Men det kan fortfarande finnas hormonstörande ämnen kvar naturligt eller i form av till exempel miljögifter, vilket gör att det alltid är bra att variera det man äter. Då minskar risken ytterligare. 

Förekomsten av hormonstörande ämnen i exempelvis bekämpningsmedel och plastför­packningar är lättare att påverka med lagar, eftersom dessa typer av ämnen tillsätts avsiktligt. Enligt nya EU-regler får exempelvis inte ämnen som har hormonstörande egenskaper användas i bekämpningsmedel.

Vad gör myndigheterna?

Tyvärr finns det skadliga ämnen i våra livsmedel som inte går att undvika helt. Därför måste de begränsas på annat sätt. Livsmedelsverket jobbar inom EU för skärpta gränsvärden för skadliga ämnen i mat. Några exempel är arbetet med gränsvärdena för dioxin, PCB, bly och kadmium som sänkts kontinuerligt och att införa gränsvärden för PFAS i livsmedel.

Livsmedelsverket ger också råd, till exempel om risker med att äta fisk med höga halter dioxin och PCB. Dessa råd gäller främst barn och kvinnor i barnafödande ålder, men även yrkesfiskare och fritidsfiskare. Råden hittar du längst ned på sidan.

Fördjupning

Hormoner är kemiska signalämnen som finns naturligt i kroppen och styr en rad olika funktioner, till exempel fortplantningen, immunförsvaret och ämnesomsättningen. I normala fall regleras hormonerna i ett mycket komplicerat samspel i olika hormon- och signalsystem.

Vissa kemiska ämnen kan ibland likna kroppens egna hormoner och denna typ av ämnen har i djurförsök visats kunna påverka hormonbalansen. Ämnen som påverkar hormonsystemet på ett negativt sätt och har visats leda till skadliga effekter i djurförsök kallas hormonstörande eller endokrinstörande.

Riskvärdering och kontroll

Det bästa sättet att undvika att kemikalier med hormonstörande egenskaper hamnar i maten är att se till att sådana ämnen inte släpps ut i miljön. För det krävs en strängare kemikalielagstiftning, en effektiv kontroll av produktionen av kemikalier och en bättre kontroll över användningen av kemikalierna. Man kan också förbjuda användningen av vissa ämnen helt, som man till exempel gjort med PCB. Tyvärr finns det dock kvar många gamla miljögifter som dioxin och PCB i miljön och vår mat eftersom dessa är svåra för miljön att bryta ner.

För exempelvis Bisfenol A (BPA) som har svaga östrogenliknande egenskaper och som används i en mängd olika produkter, har flera mycket omfattande och noggranna riskvärderingar utförts av Efsa. Syftet är att säkerställa att människor inte utsätts för skadliga halter av BPA via maten. Utifrån resultat av sådana riskvärderingar arbetar EU-kommissionen och Livsmedelsverket för att på olika sätt skydda konsumenterna från höga exponeringar, exempelvis genom gränsvärden och råd.

Forskning

I dag vet vi ganska lite om eventuella hälsoeffekter av hormonstörande ämnen i de låga halter som finns i mat eller runt omkring oss i vår miljö, men det utförs mycket forskning inom området. Det är ett komplicerat system att undersöka eftersom vi har ämnen med hormonell påverkan naturligt i kroppen, och hormonsystem som reglerar halter och effekter.

Olika hormonsystem kan vara olika känsliga beroende på om man är man eller kvinna eller ung eller gammal. Under olika förändringar i livet, till exempel under fosterutveckling eller pubertet, kan hormonsystemen vara extra känsliga för påverkan.

Det är särskilt viktigt att forska kring frågan om hur hormonstörande ämnen kan identifieras och nya metoder för riskbedömning av dessa ämnen. Det är svårt att ta reda på vid vilken nivå som dessa ämnen kan vara skadliga för hälsan. Kunskaperna kommer oftast från djurförsök där forskarna försöker ta reda på vilken nivå som inte längre ger mätbara effekter på djurens hälsa.

Många av de effekter som hormonstörande ämnen kan orsaka går att upptäcka med de standardiserade testmetoder som används idag, till exempel störningar av fortplantningen och cancer. Nya metoder behöver utvecklas för att identifiera fler av de möjliga effekter som störningar i hormonsystemet kan ge.

När man bedömer riskerna för människa utgår man från att människan är mycket känsligare än försöksdjuren och ofta lägger man på säkerhetsmarginaler mellan de nivåer vi får i oss och de nivåer som kan orsaka hälsoeffekter. Man tar även hänsyn till att det kan finnas individuella skillnader i känslighet.

Gränsvärden

Genom att införa gränsvärden för hur mycket av ämnena som får finnas i mat kan man begränsa den mängd hormonstörande ämnen som människor får i sig. 

Enligt nya EU-regler får inte ämnen som har hormonstörande egenskaper användas i bekämpningsmedel. Livsmedelsverket jobbar också inom EU för skärpta gränsvärden för skadliga ämnen i mat. Några exempel är arbetet med gränsvärdena för dioxin/PCB, bly och kadmium som sänkts kontinuerligt och att införa gränsvärden för PFAS i livsmedel.

Arbete för att stoppa hormonstörande ämnen

De senaste åren har EU arbetat för att kunna fatta beslut om kriterier för att identifiera ämnen med hormonstörande egenskaper, enligt krav som finns i lagstiftningen för växtskyddsmedel och biocider.

EU-kommissionens förslag till vetenskapliga kriterier är antaget och ska tillämpas från 2018 för alla nya och pågående ansökningar om biocidprodukter och växtskyddsmedelsprodukter. Det innebär att ämnen som bedöms uppfylla kriterierna för att ha hormonstörande egenskaper inte längre är tillåtna att användas i bekämpningsmedel. Som en konsekvens av detta är även gränsvärdena sänkta, vanligen till standardgränsvärdet; 0,01 mg/kg, vilket i praktiken innebär att inga mätbara halter får förekomma i livsmedel, inte heller i de produkter som importeras från länder utanför EU.

En vägledning för farobaserad identifiering av hormonstörande ämnen har utvecklats av EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet Efsa och EU:s myndighet för kemikalier Echa, med stöd av European Commission Joint Research Center (JRC). Vägledningen ska göra det lättare för sökande företag och myndigheter att identifiera hormonstörande ämnen med hjälp av kriterierna.

Kriterierna är tänkta att följas av ytterligare åtgärder för att skydda hälsa och miljö inom EU. Kriterierna möjliggör arbetet med att ta fram en ny strategi om hormonstörande ämnen i syfte att minimera den mängd EU-invånarna utsätts för, inte bara från bekämpningsmedel. Ytterligare lagstiftade villkor för hormonstörande ämnen finns för allmänkemikalier (REACH) och kosmetika samt på sikt även material i kontakt med livsmedel. Under 2020 genomförs en översyn av hur hormonstörande ämnen bedöms och hanteras i flera olika EU-lagstiftningar. EU-kommissionen ger också stöd till forskning om hormonstörande ämnen och utveckling av nya testmetoder.

Senast granskad 2020-10-13