Algblomning

Vattenyta med alblomning

Algblomning kallas det fenomen då planktonalger eller cynobakterer på kort tid växer kraftigt och bildar mycket stora populationer. Algblomning förekommer i alla sorters vatten - till havs, kring kusten, i sjöar och vattendrag såväl i Sverige som utomlands. I Sverige orsakas flertalet algblomningar av cyanobakterier, tidigare kallade blågröna alger.

Starkt solljus och lugnt väder, så att vattnets ytskikt inte rörs om, ger goda förutsättningar för alg­blomning. Algerna behöver också näringsämnen som kväve och fosfor.

Flera funktioner i vattnet är beroende av den skiktning som följer av temperaturvariationer. Högre vatten­temperatur samt kortare tid med is­täcke, eller avsaknad av ett sådant, kan få stora konsekvenser för sjöarnas ekosystem och därmed vattenkvaliteten.. Framtida högre ytvattentemperaturer och en tidigare is­lossning förväntas leda till att algblomningen startar tidigare på våren, samt att art­sammansättningen av alger ändras. Sommarblomningen förväntas komma tidigare, men minska i om­fattning. Höst­blomningen förväntas öka i omfattning.

Alg­blomning har olika färg och ut­seende beroende på mängd och art. I Sverige orsakas flertalet algblomningar av cyanobakterier, tidigare kallade blågröna alger.I samband med algblomningen kan det bildas gifter, toxiner, som kan vara toxiska för människan. Giftigheten varierar och det krävs laboratorieanalys för en säker bestämning.

Försämrad vattenkvalitet

Algblomning kan försämra råvattnet genom smak- och luktförändringar, algtoxiner samt  en ökning av lättnedbrytbara organiska föreningar. Dessa organiska föreningar kan försvårar reningen av dricksvatten. Algtoxiner kan påolika sätt vara toxiska för människan.

Om algblomning och näringsläckage ökar kommer det även bli ökade problem med syrebrist, efter­som syre krävs för att bryta ner det organiska materialet. Syrebristen ger konsekvenser för dricks­vattnet genom lukt- och smakstörningar och höga halter av järn och mangan. Den kan även förstärka alg­blomningen genom att fosforhalterna ökar på grund av näringsläckage från bottensedimenten. Problemen blir mest markanta om vattnet är temperaturskiktat under längre perioder, vilket befaras enligt klimat­scenarierna. Även i sjöar som inte har uttalad skiktning kommer syreförbrukningen att öka och därmed sannolikheten för samma problem. Riskerna för dricksvattenförsörjningen ökar ytterligare om det samtidigt är låga vattenstånd.

Senast granskad 2019-02-13