Kemisk förorening

Rostiga tunnor som står på en strand

I Sverige finns många för­orenade områden efter industrier och andra verksamheter. Marken i dessa områden kan innehålla ämnen som är hälsovådliga. Kemiska för­oreningar i dricks­vattnet kan orsaka allvarliga hälsorisker, även om hälsopåverkan sällan är akut och därför är svårare att upptäcka än mikrobiologiska föroreningar.

Fler skyfall och över­svämningar av mark och en högre och varierande grundvattennivå medför en större risk för att för­oreningar från land förs ut i ytvatten samt sprider sig i grund­vattnet. Även humus och partiklar bidrar till spridning av föroreningar, eftersom vissa föroreningar binder till dem.

En ökad frekvens av ras och skred på grund av översvämningar eller skyfall kan frigöra kemiska ämnen från för­orenade områden. Mark­föroreningar som idag ligger relativt orörliga i marken kan, som en följd av ras och skred, komma upp till ytan och därigenom spridas vidare. Kemiska ämnen och smitt­ämnen kan då fri­göras.

Ytvatten

Vattenbrist, höjda vattennivåer och ändrade flödesmönster kan leda till högre koncentrationer av kemiska ämnen i vattentäkten. vilka kan vara svårare att få bort i reningen. Förändrade flödesmönster kan också blottlägga sulfidjordar, vilka i kontakt med luft kan läcka skadliga halter av metaller.

Med större belastning på vattenreningen ökar riskerna för att inte uppnå en tillräcklig renings­grad, vilket medför ökade hälso­risker. Reningseffekten riskerar att sättas ned av stigande humus­halter i råvattnet, vilket i sin tur stör olika typer av des­infektions- och inaktiveringsprocesser i vatten­verken.

Vid höga ­tillsatser av klor till vatten med för mycket organiskt material kan det bildas cancer­framkallande ämnen. Om ozon används i vatten­reningen kan organiskt material brytas ned till kortare kolföreningar, som därefter fungerar som näring för mikro­organismer i ledningsnätet.

Grundvatten

Förändringar i grundvattnets flödesriktning på grund av förändrad grundvattenbildning kan innebära att för­orenat grundvatten rör sig mot vattentäkter. Vid låg tillrinning kan även koncentrationen av föroreningar stiga på grund av mindre utspädning.

Förändrade flöden

Ökad nederbörd och ökade flöden, med höjda grundvattennivåer och ändrade flödesriktningar som följd, kan leda till mark­förorening. Detta kan påverka tekniska system som avloppsanläggningar och markförlagda cisterner, med ökade risker för förorening som följd. Kemiska föroreningar har lång uppehållstid i mark och grundvatten, vilket kan leda till att vattentäkter påverkas under lång tid. Höga ytvattenflöden kan dessutom leda till ökad infiltration till grundvattenmagasin och öka risken för förorening av grundvattnet.

En ökad avrinning i tillrinningsområdet kan leda till minskade uppehållstider i marken. De processer som sker i den omättade zonen, dvs. innan vattnet når ner till grundvattenytan, är av stor betydelse för vattnets kvalitet. En förändrad kemi på råvattnet kan leda till otillräcklig rening i vattenverket.

Enligt SGU:s rapport "Kemiska koncentrationer vid förändrade grundvattennivåer" finns det tydliga samband mellan koncentration och grundvatten­nivå för i stort sett alla kemiska ämnen i morän, även om sambanden är svaga.[LCU1] Sambanden vid stigande grundvatten­nivåer kan orsaka antingen utlakning av ämnen som är resultatet av vittring, eller till ut­spädning.. De parametrar som tydligast förändras vid för­ändrade grundvattennivåer är alkalinitet och sådana metaller som bundits i de översta lagren i jordmånsprofilerna, till exempel kvicksilver, kobolt, mangan, koppar, nickel och bly. Halterna av dessa metaller ökar vid högre grundvatten­nivåer och minskar vid sjunkande nivåer.

Senast granskad 2019-02-13